Karolinska Institutet

Forskare vid Karolinska Institutet har funnit att antikroppar av typen IgG spelar en oväntad roll vid åderförkalkning. En studie på möss visar att antikropparna gör plack i kärlväggen mer stabila, vilket innebär att risken för att placken spricker och orsakar blodproppar är lägre. Förhoppningen är att resultaten, som publiceras i tidskriften Circulation, på sikt kan leda till bättre behandlingar. Ateroskleros, även kallat åderförkalkning, är den viktigaste bakomliggande orsaken till hjärtinfarkter och stroke och förväntas vara den främsta dödsorsaken i världen under lång tid framöver. Ungefär en tredjedel av alla patienter svarar inte på läkemedelsbehandling med statiner. Sjukdomen karakteriseras av att det lagras in fett i kärlväggarna så att det bildas förträngningar, så kallade aterosklerotiska plack. När placken spricker kan de ge upphov till blodproppar som begränsar blodtillförseln till vitala organ som hjärtat och hjärnan. För att minska dödligheten försöker forskare därför hitta sätt att förhindra att placken spricker. Rensar upp skadad vävnad B-celler i immunsystemet producerar antikroppar som deltar i bekämpningen av infektioner. Men antikropparna kan också hjälpa till att rensa upp skadad vävnad i form av till exempel aterosklerotiska plack. Man vet även att immunsystemet har betydelse för uppkomsten av plack, men exakt hur återstår till stora delar att utforska. Forskarna bakom den aktuella studien har studerat hur aterosklerotiska plack utvecklas hos möss som saknar antikroppar. – Vi fann att plack som bildades i antikroppsfri miljö var mindre än normala plack. Men när vi tittade närmare så upptäckte vi att placken såg annorlunda ut och innehöll mer fett och färre muskelceller än normalt. Det tyder på att placken är instabila och därmed lättare kan spricka, vilket också visade sig stämma, säger Stephen Malin, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som lett studien. Överraskande upptäckt Det visade sig vara så kallade IgG-antikroppar, den vanligaste förekommande klassen av antikroppar i blod, som behövs för att placken ska bli stabila. Ytterligare analyser visade att glattmuskelcellerna i aorta, stora kroppspulsådern, behöver dessa antikroppar för att kunna klara av att dela sig på ett korrekt sätt. När glattmuskelcellerna inte kan dela sig korrekt verkar alltså placken bli mindre och instabilare. – Det kom som en stor överraskning för oss att antikroppar kan spela en så viktig roll vid plackbildning i blodkärlen. Nu vill vi ta reda på om det är någon särskild typ av IgG-antikroppar som känner igen just komponenter i plack. Det skulle i så fall kunna bli ett nytt sätt att dämpa ateroskleros och förhoppningsvis minska dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar, säger Stephen Malin. Forskningen finansierades med stöd från EU:s sjunde ramprogram, Vetenskapsrådet i Sverige, Stiftelsen Professor Nanna Svartz Fond, Vetenskapsrådet i Österrike (FWF), Ragnar Söderbergs stiftelse, Vetenskapsrådet i Tyskland (DFG), Tyska centret för hjärt-kärlforskning (DZHK), Europeiska forskningsrådet samt KID-medel från Karolinska Institutet. Publikation ”Germinal center-derived antibodies promote atherosclerosis plaque size and stability” Monica Centa, Hong Jin, Lisa Hofste, Sanna Hellberg, Albert Busch, Roland Baumgartner, Nienke Verzaal, Sara Lind Enoksson, Ljubica Matic Perisic, Sanjaykumar Boddul, Dorothee Atzler, Daniel Li, Changyan Sun, Göran Hansson, Daniel Ketelhuth, Ulf Hedin, Fredrik Wermeling, Esther Lutgens, Christoph Binder, Lars Maegdefessel, Stephen Malin Circulation, online 21 mars 2019, doi: 10.1161/CIRCULATIONAHA.118.038534

Tre forskare vid Karolinska Institutet utses till Wallenberg Scholars 2019: professorerna Ernest Arenas, Sten Linnarsson och Randall S. Johnson. Forskarna som tillhör Sveriges främsta, tilldelas 18 miljoner kronor vardera av Wallenbergstiftelserna genom ett femårigt anslag för fri forskning. – Fri forskning är precis vad det låter som. Det är forskarna som med sin egen nyfikenhet och kunskap bestämmer vad de vill forska om. Stiftelsen ställer inga krav på resultat. Det är tillåtet att misslyckas om så skulle vara. Men historien har visat att det är genom den fria grundforskningen som mest ny kunskap vunnits, säger Peter Wallenberg, Jr ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, i ett pressmeddelande. Wallenberg Scholars är ett program som avser att stödja och stimulera några av de mest framgångsrika forskarna vid svenska universitet. Avsikten är forskarna ska kunna arbeta långsiktigt, med en mindre belastning att söka externa anslagsmedel och med en högre ambitionsnivå för att få ett ännu bättre internationellt genomslag för sin forskning. Anslaget ger också forskarna en möjlighet att satsa på djärvare och mer långsiktiga projekt. Totalt utses i år 22 forskare till Wallenberg Scholars. Kort beskrivning av de tre projekten från KI: Ernest Arenas, professor i molekylär neurobiologi, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik Sammanfattning: Parkinsons sjukdom är en mycket vanlig neurodegenerativ sjukdom, men dagens behandlingar varken botar eller bromsar sjukdomsförloppet. Klinisk forskning har visat att det går att ersätta de hjärnceller som sjukdomen bryter ner med celler från foster – men den här metoden har många tekniska och etiska utmaningar. Ernest Arenas och hans kollegor har som mål att identifiera kombinationen av gener som styr utvecklingen av dopaminproducerande nervceller i substantia nigra (SN), som i första hand påverkas vid Parkinsons sjukdom. För att göra detta kommer de använda nya forskningstekniker som enkelcells-RNA-sekvensering och genredigeringstekniken CRISPR/cas9. Med hjälp av den nya kunskapen ska de utveckla två metoder för att genetiskt styra bildandet av SN-neuron. Mer om Ernest Arenas Sten Linnarsson, professor i molekylär systembiologi, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik Sammanfattning: En cells transkriptom ger en bild av vilka gener som är aktiva, och hur aktiva de är. På det viset har det blivit möjligt att i detalj kartlägga hur olika celltyper utvecklas i människoembryots nervsystem, vilket ökar förståelsen både för hur friska vävnader utvecklas och mekanismerna bakom ärftliga utvecklingsbiologiska sjukdomar. Sten Linnarsson och hans kollegor har utvecklat en metod för att mäta genaktiviteten i flera miljoner enskilda celler och hur den aktiviteten förändras över tid. Med den metoden vill de studera människohjärnans utveckling från det befruktade ägget, och bygga en matematisk modell som beskriver och förutser genaktivitetens förändring över tid. Modellen ska sedan kunna användas till att förutse konsekvenserna av onormala förändringar, till exempel om en specifik gen är förstörd. Mer om Sten Linnarsson Randall S. Johnson, professor i molekylär fysiologi och patologi, institutionen för cell- och molekylärbiologi Sammanfattning: I nästan alla cancertumörer finns områden med brist på syre. Det påverkar ett syrekänsligt protein, kallat HIF, som i sin tur har betydelse för immunförsvarets reaktion på cancern. HIF påverkar immunförsvarets celler på ett komplext sätt. Å ena sidan är de immunceller som kallas T-celler beroende av HIF för att kunna bekämpa cancern, och deras funktion stimuleras dessutom av hypoxi. Å andra sidan finns HIF i makrofager, en annan typ av immuncell som begränsar T-cellernas effekt vid cancer och på så vis gör cancern mer aggressiv. Randall Johnson vill undersöka den här paradoxen och hitta sätt att manipulera immunförsvarets syrekänslighet, med målet att förbättra dagens och framtidens cancerbehandlingar, inte minst immunterapier. Mer om Randall Johnson

Forskare vid Karolinska Institutet har identifierat en mekanism som kan förklara den försämrade sårläkningen vid diabetes, som kan leda till diabetiska fotsår. Studien publiceras i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences. Hos möss med diabetes förbättrades sårläkningen när den identifierade signalvägen blockeras. Diabetiska fotsår är en komplikation vid diabetes och utgör ett stort medicinskt, socialt och ekonomiskt problem. Livstidsrisken för en person med typ 1- eller typ 2-diabetes att utveckla fotsår är ungefär 15 procent. Behandlingsalternativen är idag begränsade eftersom kunskapen om hur såren uppstår är ofullständig. Nu har forskare vid Karolinska Institutet hittat en signalväg mellan celler, som spelar en viktig roll för den försämrade sårläkningen vid diabetes. Fynden publiceras i en studie i den vetenskapliga tidskriften PNAS och förhoppningen är att resultaten ska kunna leda till nya behandlingar. Signalväg kallad Notch Den identifierade signalvägen kallas Notch och aktiveras av interaktioner mellan så kallade Notch-receptorer (Notch1-4) och deras målmolekyler på intilliggande celler. Signalvägen är sedan tidigare känd för att vara involverad i celldelning, cellförflyttning och uppbyggnad av nya blodkärl. I den nu publicerade studien såg forskarna att signaleringen via receptorn Notch1 var överaktiverad i hudprover från patienter med diabetes och i hudprover från musmodeller av diabetes typ 1 och 2. Mekanismen för detta undersöktes genom försök i odlade hudceller. Forskarna såg då att höga glukosnivåer bidrar till att signalvägen hålls aktiverad. Forskarna har också undersökt hur sårläkningen påverkas när signalvägen blockeras. Detta gjordes genom att diabetiska möss gavs blockerande substanser lokalt på sina hudsår, och genom att studera diabetiska möss som modifierats genetiskt så att signalvägen är inaktiverad i de yttre hudcellerna. Attraktivt mål för behandling Det visade sig att hämning av Notch1-signalering förbättrade sårläkningen hos diabetiska djur, men inte hade någon effekt på sår hos icke-diabetiska djur. – Våra resultat tyder på att det här är ett attraktivt nytt mål för behandling av diabetiska fotsår. Substanser som påverkar den här cellulära signaleringen finns redan utvecklade för användning vid andra sjukdomstillstånd, säger Sergiu Catrina, docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet, och studiens huvudförfattare. Forskningen finansieras av anslag från Vetenskapsrådet, Familjen Erling-Perssons Stiftelse, Stockholms läns landsting (ALF), Karolinska Institutet, Strategiska forskningsprogrammet i diabetes, American Liver Foundation, Bert Von Kantzows stiftelse, Svenska Läkaresällskapet och Cancerfonden. Publikation ”Triggering of a Dll4–Notch1 loop impairs wound healing in diabetes” Xiaowei Zheng, Sampath Narayanan, Vivekananda Gupta Sunkari, Sofie Eliasson, Ileana Ruxandra Botusan, Jacob Grünler, Anca Irinel Catrina, Freddy Radtke, Cheng Xu, Allan Zhao, Neda Rajamand Ekberg, Urban Lendahl och Sergiu-Bogdan Catrina. PNAS, online 18 mars 2019, doi: 10.1073/pnas.1900351116

KI-professorn Olle Kämpe är en av fem forskare som i år utses till Wallenberg Clinicial Scholars. Han får 15 miljoner kronor i anslag för sin forskning om varför immunförsvaret attackerar olika vävnader i kroppen och bryter ner dem hos patienter med autoimmuna sjukdomar. Det prestigefyllda forskningsprogrammet Wallenberg Clinical Scholars drivs av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW) i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien och ger en finansiering på 15 miljoner kronor under fem års tid, med möjlighet till förlängning. – Sverige har utomordentliga förutsättningar inom klinisk forskning och många viktiga insatser har gjorts av kliniska forskare i vårt land. Tyvärr har de senare årens organisationsförändringar inom sjukvården försämrat de kliniska forskarnas arbetssituation och därmed Sveriges position inom detta viktiga område. Wallenberg Clinical Scholars ger några av de allra främsta kliniska forskarna möjlighet att bedriva forskning i direkt anknytning till sjukvården. Det är av stor betydelse, inte bara för den medicinska forskningen utan också för sjukvården och folkhälsan, säger Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Göran K. Hansson, i ett pressmeddelande. Undersöka varför immunförsvaret snedtänder Olle Kämpe är överläkare och professor vid institutionen för medicin, Solna och forskar om hur immunförsvaret attackerar olika vävnader i kroppen och bryter ner dem hos patienter med autoimmuna sjukdomar, så som multipel skleros, reumatoid artrit och vitiligo. Men varför snedtänder immunförsvaret? Den frågan ska Olle Kämpe nu försöka svara på. För att skapa sig en bred bild av det molekylära händelseförloppet ska han studera personer som har utvecklat autoimmunitet av specifika skäl, exempelvis som följd av ovanliga genetiska sjukdomar eller som en bieffekt av behandling de nya cancerläkemedel som kallas checkpoint-blockerare och som gav Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2018. I en annan del av projektet kommer han undersöka om det går att återställa fertiliteten hos kvinnor vars äggstockar har skadats av immunförsvaret. Kvinnorna ska få ett läkemedel som bland annat används för att hindra immunförsvaret från att stöta bort organ efter en transplantation. Förhoppningen är behandlingen ska dämpa immunattacken, så att äggstockarna kan läka och kvinnorna återfå fertiliteten.

Överlevnaden bland barn som föds mycket för tidigt har blivit ännu bättre i Sverige, som har en neonatal intensivvård i världsklass. Det visar en studie ledd från Karolinska Institutet som publiceras i den ansedda tidskriften JAMA. Forskarna har analyserat överlevnaden bland svenska barn som fötts mer än 3,5 månader för tidigt, i graviditetsvecka 22-26, och jämfört överlevnadssiffrorna för åren 2014-2016 med åren 2004-2007. Samtliga svenska sjukhus deltog och sammanlagt drabbades 2 205 kvinnor av graviditetskomplikationer som ledde fram till extremt för tidig födsel. Jämfört med 2004-2007 hade andelen dödfödda barn minskat från 30 till 23 procent tio år senare. Samtidigt ökade överlevnaden från 70 till 77 procent. Den ökade överlevanden skedde inte till priset av fler komplikationer under nyföddhetsperioden. Tvärtom sågs en minskning av hjärn- och lungskador bland barnen födda 2014-2016, medan andra problem såsom ögon- och bukkomplikationer var oförändrade. Överlevnad i världsklass – Även om det finns enskilda sjukhus ute i världen som kunnat redovisa liknande resultat för utvalda patienter, så är överlevanden i en hel befolkning och för ett helt land i världsklass, säger Mikael Norman, professor i pediatrik vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, och ansvarig forskare för studien. Som jämförelse är överlevanden för barn födda i vecka 22-26 omkring 50 procent i Storbritannien, Frankrike och USA. Att barn som föds redan i vecka 22-23 överlever är fortfarande ovanligt i många andra jämförbara länder. Störst förbättring för de allra minsta Störst förbättring i överlevnad i den svenska studien sågs bland barn födda i vecka 22 (från vecka 22+0 dagar till vecka 22+6 dagar) med födelsevikter mellan 290 och 730 gram. Av dessa överlevde 6 av 10 barn som lagts in på neonatalavdelning för intensivvård under åren 2014-2016. Resultaten tyder på att centrala satsningar på kunskapsstöd har effekt. Under senare år har flera förändringar i lagar, förordningar och nationella rekommendationer stärkt vården och de extremt för tidigt födda barnens status. Men studieresultaten är ytterst ett styrkebesked för alla barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som dygnet runt ger födande kvinnor och deras barn bästa tillgängliga vård, menar Mikael Norman. – Både professionen och myndigheter är duktiga på att snabbt ta till sig ny kunskap och omsätta den i praktisk handling. Även om vissa problem med vårdskador och långtidskomplikationer bland de extremt för tidigt födda barnen fortfarande återstår som viktiga förbättringsområden, så tycker jag verkligen att vi kan känna stolthet och glädje över den svenska neonatalvården. Nationell samverkan och kvalitetsregister Mångårig nationell samverkan mellan forskare och uppbyggnad av det neonatala kvalitetsregistret är andra viktiga förutsättningar. – Det har varit helt avgörande för att tillgängliggöra kunskap om hur neonatalvården har utvecklats i Sverige, säger Mikael Norman. Studien finansierades huvudsakligen av Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm. Mikael Norman har mottagit forskningsfinansiering från Hjärt-Lungfonden och EU genom Horizon 2020. Han har också mottagit arvode från Läkartidningen, Patientförsäkringen, Liber AB, Studentlitteratur AB och AbbVie AB. Publikation “Association Between Year of Birth and 1-Year Survival Among Extremely Preterm Infants in Sweden During 2004-2007 and 2014-2016” Mikael Norman, Boubou Hallberg, Thomas Abrahamsson, Lars J. Björklund, Magnus Domellöf, Aijaz Farooqi, Cathrine Foyn Bruun, Christian Gadsbøll, Lena Hellström-Westas, Fredrik Ingemansson, Karin Källén, David Ley, Karel Maršál, Erik Normann, Fredrik Serenius, Olof Stephansson, Lennart Stigson, Petra Um-Bergström, Stellan Håkansson JAMA, online 26 mars 2019, doi: 10.1001/jama.2019.2021

Om ett visst protein saknas under fosterstadiet utvecklas inga nervceller som förmedlar smärta, temperatur och klåda. Det visar en studie från Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften Cell Reports. Upptäckten kan på sikt leda till nya läkemedel mot smärttillstånd. I tidigare forskning om genetiken kring nervsystemets utveckling har fem gener upptäckts som är förknippade med avvikande smärtupplevelse. Mutation i en av generna, den så kallade PRDM12-genen, medför att personen föds utan förmåga att känna smärta, vilket skapar stora problem. – Men exakt vilken mekanism som orsakar den bristande smärtfunktionen är okänt, säger Saida Hadjab, forskare vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Fann proteinet som krävs för smärtceller För att ta reda på orsaken, gjorde forskarna ett försök med möss där de hämmade uttrycket av PRDM12-genen i de stamceller som ger upphov till olika typer av nervceller, neuroner. Mössen utvecklade då inga nervceller som registrerar smärta, temperatur eller klåda. – Vi identifierade den molekyl, ett protein, som krävs för att smärtneuroner ska utvecklas från stamcellerna. Avsaknad av denna enda molekyl gör att en hel population av celler inte utvecklas. Det är överraskande att proteinet har en så bred funktion, säger Saida Hadjab. I ett annat försök med kycklingar förstärkte forskarna i stället uttrycket av PRDM12-genen i nervstamcellerna, i tron att fler smärtceller skulle utvecklas, men så blev det inte. – Det visar att proteinet PRDM12 behöver hjälpämnen, kofaktorer. Däremot stoppades utvecklingen av alla andra celltyper som brukar bildas från dessa stamceller, säger Saida Hadjab. Kan leda till nya läkemedel Även hos vuxna djur uttrycks PRDM12-genen fortfarande och bara i smärtneuronerna, men forskarna vet ännu inte vilken roll proteinet spelar i dessa mogna celler. Det är tänkbart att en felaktig reglering av genen bidrar till neuropatiska smärttillstånd, såsom kronisk smärta. – För att ta reda på mer om det borde vi börja med att ta bort proteinet från vuxna djurs smärtneuroner och se vad som händer. Försvinner förmågan att känna smärta? Om vi sedan kan identifiera kofaktorerna, kan vi utveckla nya läkemedel som riktas mot dem och på så sätt minska smärtsymtom hos patienter med smärttillstånd, säger Saida Hadjab, som planerar att leda ytterligare studier inom detta område vid Karolinska Institutet. Studien har letts av Saida Hadjab, Roman Chrast och Francois Lallemend vid Karolinska Institutet, och gjorts i samarbete med universitetet i München, UT Southwestern Medical Center i USA, det medicinska universitetet i Wien, universitetet Vita-Salute San Raffaele i Milano samt forskningsinstitutet Inserm i Montpellier. Studien finansierades genom bidrag från bland andra Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, StratNeuro, Ragnar Söderbergs stiftelse, forskningsbidraget Ming Wai Lau, Hjärnfonden, Åke Wibergs Stiftelse, Karolinska Institutet, ERC och Inserm. Publikation ”PRDM12 is required for initiation of the nociceptive neuron lineage during neurogenesis” Luca Bartesaghi, Yiqiao Wang, Paula Fontanet, Simone Wanderoy, Finja Berger, Haohao Wu, Natalia Akkuratova, Filipa Bouçanova, Jean-Jacques Médard, Charles Petitpré, Mark A. Landy, Ming-Dong Zhang, Philip Harrer, Claudia Stendel, Rolf Stucka, Marina Dusl, Maria Eleni Kastriti, Laura Croci, Helen C. Lai, Gian Giacomo Consalez, Alexandre Pattyn, Patrik Ernfors, Jan Senderek, Igor Adameyko, Francois Lallemend, Saida Hadjab, Roman Chrast Cell Reports, online 26 mars 2019, doi: 10.1016/j.celrep.2019.02.098

Motiveringen lyder: ”Vinnaren av Årets Bygge 2019 har lyckats med ett komplicerat och omfattande projekt. Projektgruppen har haft höga ambitioner vad gäller utveckling av samverkan. Arbetsklimat och säkerhetstänk – och lyckats. Projektet har därutöver blivit klart före utsatt tid och till kraftigt sänkta kostnader jämfört med budget.” Det är en jury från ledande aktörer inom byggsektorn som utser ”Årets bygge” – ett prestigefullt pris som lyfter fram exempel på det bästa som byggsektorn presterat under det gångna året när det gäller kvalitet, samarbete, ekonomi och form. Bland de 20 nominerade projekten fanns i år KI:s nya forskningsbyggnad Biomedicum, som invigdes i höstas. Byggnaden är uppförd av Akademiska Hus på uppdrag av KI och med Skanska som huvudentreprenör. KI:s fastighetsdirektör Rikard Becker var med när priset delades ut i samband med en tillställning på Cirkus i Stockholm den 26 mars. — Otroligt glädjande och inspirerande. Biomedicum är KI:s största byggprojekt någonsin och den här utmärkelsen är ytterligare ett bevis för att vi valt rätt. Vi är också mycket nöjda över samarbetet med Akademiska Hus och de olika entreprenörerna under hela projekt- och byggtiden, säger Rickard Becker. Flaggskepp — Vi är förstås väldigt glada och stolta över denna utmärkelse. Biomedicum är ett flaggskepp för experimentell grundforskning kring hälsa och sjukdom – i Sverige och internationellt. Biomedicum ger KI bästa möjliga förutsättningar för framgångsrik forskning i världsklass och är utformat för att utveckla och underlätta kreativa möten och samverkan och möten över disciplingränser och sektorer och på så sätt initiera kreativitet och utveckling. Det här är en viktig och långsiktigt investering för KI och för svensk forskning i stort, säger KI:s rektor Ole Petter Ottersen i en kommentar. Även på Akademiska Hus är man förstås nöjd över utmärkelsen: — Vi är otroligt stolta över att Biomedicum har utsetts till Årets Bygge. Målsättningen har varit att skapa en unik samlingspunkt för gränsöverskridande forskning och samverkan. Den här vinsten är ett kvitto på att vi har lyckats med vår arbetsprocess och genom god samverkan med alla inblandade parter generera den bästa balansen mellan ekonomi, tid och kvalitet, säger Hayar Gohary, projektdirektör på Akademiska Hus. För fem år sedan vann för övrigt grannen, KI:s Aula Medica, samma tävling.

Forskare vid Karolinska Institutet har upptäckt den bakomliggande orsaken till en ärftlig muskelsjukdom som beskrevs för första gången på 80-talet i en svensk familj. Studien, som publiceras i Nature Communications, visar att sjukdomen orsakas av en defekt variant av myoglobin – det protein som transporterar syre i muskelceller. Sjukdomen SBM (sarcoplasmic body myopathy) är en dominant nedärvd muskelsjukdom som beskrevs för första gången 1980 i en stor svensk familj och som leder till att muskler långsamt försvagas och förtvinar. Symtomen yttrar sig i vuxenlivet med muskelsvaghet som sprider sig till olika delar av kroppen och till slut orsakar andningssvikt och ibland även hjärtsvikt. Alla hade samma mutation Med hjälp av moderna genanalystekniker har forskare vid bland annat Karolinska Institutet funnit den bakomliggande orsaken. I det internationella samarbetsprojektet studerades sex stora obesläktade europeiska familjer, inklusive den första svenska familjen. Forskarna upptäckte då att alla drabbade individer hade samma mutation i genen som kodar för myoglobin och att detta resulterade i en förändrad aminosyra i proteinet. De två närbesläktade proteinerna myoglobin och hemoglobin transporterar syre i muskelceller respektive röda blodkroppar. De var de första globulära proteinerna som strukturbestämdes genom röntgenkristallografi, något som resulterade i ett Nobelpris i kemi 1962. – Ärftliga defekter i hemoglobin är mycket välkända orsaker till ärftlig blodbrist, men defekter i muskelns motsvarighet myoglobin har hittills varit okända. Vi har upptäckt den första, säger Martin Engvall, doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet och delad försteförfattare till den aktuella studien. Får ny funktion Förutom att transportera syre är myoglobin inblandat i kontrollen av reaktiva syreradikaler och kväveoxidmetabolism. Det muterade proteinet har förändrad bindning till syre och hem, men exakt hur mutationen i myoglobin orsakar muskelförtvining är inte känt. Men eftersom samma mutation återfanns hos alla familjer beror sjukdomen sannolikt på att proteinet får en ny funktion som är skadlig för muskeln, och inte på att proteinet tappar sin normala funktion. – Det öppnar upp för utveckling av nya behandlingar som stänger av uttrycket av den skadade genen, med hjälp av till exempel antisense-teknologi, något som nyligen visats vara framgångsrikt för andra ovanliga ärftliga sjukdomar, säger Anna Wedell, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet och delad sisteförfattare. Forskningen genomfördes i samarbete med SciLifeLab i Sverige samt kollegor i Perth, Australien och Barcelona, Spanien. Den svenska delen av projektet finansierades av Vetenskapsrådet, Stockholms läns landsting, Hjärnfonden och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Publikation “Myoglobinopathy is an adult-onset autosomal dominant myopathy with characteristic sarcoplasmic inclusions” Montse Olivé, Martin Engvall, Gianina Ravenscroft, Macarena Cabrera-Serrano, Hong Jiao, Carlo Augusto Bortolotti, Marcello Pignataro, Matteo Lambrughi, Haibo Jiang, Alistair R. R. Forrest, Núria Benseny-Cases, Stefan Hofbauer, Christian Obinger, Gianantonio Battistuzzi, Marzia Bellei, Marco Borsari, Giulia Di Rocco, Josep Cladera, Kristina Lagerstedt-Robinson, Fengqing Xiang, Anna Wredenberg, Francesc Miralles, Juan José Baiges, Edoardo Malfatti, Norma B Romero, Nathalie Streichenberger, Christophe Vial, Kristl G Claeys, Chiara SM Straathof, An Goris, Christoph Freyer, Martin Lammens, Guillaume Bassez, Juha Kere, Paula Clemente, Thomas Sejersen, Bjarne Udd, Noemí Vidal, Isidre Ferrer, Lars Edström, Anna Wedell, Nigel G Laing Nature Communications, online 27 mars 2019, doi: 10.1038/s41467-019-09111-2

ERC Advanced Grant är ett av de mest prestigefyllda programmen för forskningsfinansiering i Europa. Per-Olof Berggren, professor i experimentell endokrinologi vid Karolinska Institutet, får nu anslaget för andra gången i karriären. ERC Advanced Grant delas ut av europeiska forskningsrådet (European Research Council) och riktar sig till etablerade och världsledande forskare som strävar mot banbrytande genombrott med högsta vetenskapliga kvalitet. Anslagen är upp till 2,5 miljoner euro fördelat över en femårsperiod. Av 2052 sökande var det i år 222 som nådde ända fram, varav 6 från svenska universitet. Det mest framgångsrika landet var Storbritannien med 47 anslag totalt. Per-Olof Berggrens forskning syftar till att förstå hur de insulinproducerande beta-cellerna fungerar under normala betingelser och varför de inte fungerar vid diabetes. En stor utmaning vad det gäller forskningen rörande beta-cellernas fysiologi och patologi är att översätta information som erhålls från isolerade celler i provröret i laboratoriet till de förhållanden som råder i den levande människan. Per-Olof Berggren och hans kollegor har därför utvecklat en unik teknologi, där man transplanterar beta-celler till främre ögonkammaren och använder hornhinnan som ett naturligt kroppsfönster för studier av dessa celler. Hans grupp testar nu även hypotesen att den främre ögonkammaren kan användas som klinisk transplantationslokal vid diabetes. Multidisciplinärt angreppssätt I det aktuella ERC-projektet kommer forskarna genom ett multidisciplinärt angreppssätt kombinera regenerativ vävnadsteknik, transplantation till främre ögonkammaren, syntetisk biologi, lokal farmakologisk intervention och utveckling av ny mikroelektronik/mikrooptik. Per-Olof Berggren beskriver angreppssättet som forskning av translationell karaktär med inriktning mot regenerativ medicin. – Detta ger unika möjligheter att skapa och studera specialdesignade beta-celler av hög och jämn kvalitet. Kunskap genererad Inom ramen för detta projekt kommer att ha avgörande betydelse för att skapa högpresterande beta-celler för transplantation till patienter med diabetes, säger han. Diabetes är en av de stora och svåra folksjukdomarna som sprider sig som en epidemi runt om i världen. Per-Olof Berggren erhöll ERC Advanced Grant första gången 2013 och har även haft finansiering genom ERC Proof of Concept, ett program som vänder sig till forskare som vill undersöka den kommersiella potentialen i sin forskning.

Personer som lider av svårbehandlad depression har högre risk att få substansbrukssyndrom, jämfört med andra patienter med depression. Det visar en studie av forskare vid Karolinska Institutet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Addiction. Störst är riskerna för missbruk av lugnande substanser eller opiater, vilket omfattar exempelvis smärtlindrande morfin och heroin. Egentlig depression är en vanlig och ofta återkommande form av depression, med stora konsekvenser både för den enskilda patienten och för samhället. Antidepressiva läkemedel hjälper idag många men långt ifrån alla patienter med egentlig depression. Enligt en svensk studie från 2018 hade 13 procent av patienterna i specialistpsykiatrin så kallad behandlingsresistent sjukdom, det vill säga blev inte hjälpta av flera behandlingar med antidepressiva läkemedel. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att personer med behandlingsresistent depression har en ökad risk för substansbrukssyndrom (tidigare benämnt substansmissbruk), jämfört med övriga patienter med egentlig depression. Studien är gjord inom ett samarbete mellan Karolinska Institutet och läkemedelsbolaget Janssen Pharmaceuticals. Ökad risk för substansbrukssyndrom – Vi ser en generellt ökad risk för att få substansbrukssyndrom både hos personer som inte hade något känt substansbrukssyndrom sedan tidigare och hos dem som redan hade sådana problem, säger Philip Brenner, läkare och forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och studiens huvudförfattare. Bland patienter utan tidigare substansbrukssyndrom var risken för substansmissbruk, av vilken sort som helst, 51 procent högre hos behandlingsresistenta patienter inom det närmaste året efter starten för antidepressiv behandling jämfört med hos övriga patienter med egentlig depression. Risken var störst för missbruk av opiater, det vill säga smärtlindrande opioider eller heroin, och lugnande medel; nästan två respektive tre gånger så stor. Hos patienter med tidigare känt substansmissbruk var riskökningen för substansmissbruk 23 procent, med förhöjda risker i underkategorierna lugnande medel och blandmissbruk. Studien baseras på data från drygt 121 000 svenska patienter – alla personer i åldern 18-69 år med egentlig depression som förskrevs antidepressiva läkemedel åtminstone en gång under åren 2006-2014. Data hämtades från nationella hälso- och sjukvårdsregister. Patienter som hade påbörjat åtminstone tre behandlingar under en och samma sjukdomsepisod räknades som behandlingsresistenta. Patienter med behandlingsresistent depression jämfördes sedan med hela gruppen gällande risk att få diagnosen substansbrukssyndrom eller läkemedel mot det utskrivet. Vikten av tidig identifikation – Våra resultat belyser de konsekvenser som personer med otillräckligt behandlad depression kan drabbas av, och vikten av att tidigt identifiera dem som inte blir bättre av antidepressiva behandlingar för att kunna ge den intensifierade behandling som krävs för att kunna undvika de konsekvenserna, säger Philip Brenner. Han konstaterar att studien är en så kallad observationsstudie och därför inte kan ge svar på orsaken till de samband som framkommer. Forskningen finansieras genom stiftelsen Söderström-Königska sjukhemmet, Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse och ett samarbete mellan Karolinska Institutet och läkemedelsbolaget Janssen Pharmaceuticals. En av forskarna har medel från Vetenskapsrådet och två är anställda på Janssen och har aktier i företaget. Publikation ”Treatment resistant depression as risk factor for substance use disorders – a nationwide register-based cohort study”. Philip Brenner, Lena Brandt, Gang Li, Allitia DiBernardo, Robert Bodén och Johan Reutfors. Addiction, online 2 april 2019, doi: 10.1111/add.14596.

Hur de globala målen för hållbar utveckling integreras i högre utbildning och vikten av att studenter engageras i detta arbete var frågor som diskuterades livligt på konferensen ”Rethinking Higher Education – Inspired by the Sustainable Development Goals”. Konferensen, som ägde rum i Aula Medica lördagen den 30 mars, lockade över 500 deltagare. KI var huvudarrangör med Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola och Kungl. Vetenskapsakademien som samarbetspartners. Huvudtalare var Helen Clark, tidigare chef för UNDP, och Michael Marmot, chef för Institute of Health Equity i London, och KI:s rektor Ole Petter Ottersen. Programmets andra viktiga inslag var grupparbeten och paneldebatter. Deltagarna var studenter, lärare, forskare, administrativ personal, beslutsfattare samt representanter från näringsliv och myndigheter. De globala målen angår alla Helen Clark, Michael Marmot och Ole Petter Ottersen inledde dagen. – De globala målen är konkreta och angår alla, nu gäller det av vi integrerar dessa i högre utbildning genom att vara konkreta, kreativa och samverkande, sa Ole Petter Ottersen. Universiteten har en viktig roll i att navigera studenterna rätt för att kunna skapa ett hållbart samhälle. Det är viktigt att agera nu och alla aktörer behövs i denna omställning. Den miljöförstöring som pågår hotar hälsan i hela världen. – Vi kan inte fortsätta så här. Att växa nu och städa upp senare är inte hållbart i längden. Det kan underminera den goda hälsa vi har byggt upp under det senaste århundradet, sa Helen Clark. – En förutsättning för ett hållbart samhälle är dock en mer jämlik hälsa, det vill säga att alla har samma möjligheter att hålla sig friska och få den vård de behöver. Vi ser att medellivslängden även i USA och Europa sjunker. Rikedom är alltså inte ett tecken på ett bättre samhälle. Det är hur god och jämlik vård man erbjuder och tillgängliggör för sina medborgare som kännetecknar ett gott samhälle, sa Michael Marmot. Så hur gör vi då för att integrera hållbarhetsmålen i högre utbildning? Vi måste engagera studenterna i utformningen av utbildningen och samverka mer över discipliner och ämnesområden. Det var några av slutsatserna i grupparbetena, som handlade om allt från ojämlik hälsa till antibiotikaresistens. Även deltagarna i de båda paneldebatterna gav många svar. – Hållbarhetsmålen borde tas upp redan i rekryteringen av lärare, sa Göran Finnveden, vicerektor för hållbar utveckling på KTH. Lärare har en viktig roll som med sin kunskap på hållbarhetsområdet kan inspirera och visa lyhördhet gentemot studenterna. – Den viktigaste gruppen vi bör fokusera på är lärarna. Förutom att förmedla kunskap, bör de även uppmuntra till kritiskt tänkande, samarbete över ämnesområden och en vilja till förändring hos studenterna, säger Annika Östman Wernerson, vicerektor för utbildning på Karolinska Institutet. – Vi måste inte bara lära studenterna om de Globala målen utan även uppmuntra dem att engagera sig i aktiviteter kring hållbar utveckling utanför studierna. Men för att vi ska lyckas måste lärare också visa lyhördhet gentemot studenterna och fånga upp den kunskap om hållbarhetsfrågor och omvärlden som finns hos studenterna, sa Kerstin Sahlin, professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet och representant från Kungl. Vetenskapsakademien. Konferensen Rethinking higher education – Inspired by the Sustainable Development Goals, kommer att följas upp av en konferens i Göteborg den 28 mars 2020. – Det blir en utmaning att toppa denna fantastiska konferens, sa Eva Wiberg, rektor vid Göteborgs universitet.

En natts dålig sömn gör dig inte bara trött och ouppmärksam – det gör också att du tolkar omvärlden på ett mer negativt sätt och lättare tappar humöret. Är du pollenallergiker är också risken stor att du redan från början har störd sömn på ett eller annat vis. Det visar en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet, där resultatet av en natts frånvaro av sömn bland annat studerades med hjälp av hjärnavbildning. – På sikt kan resultaten bidra till förståelse av hur långvarigt störd sömn, sömnighet och trötthet bidrar till psykiatrisk sjukdom, exempelvis genom att öka risken för depression, säger Sandra Tamm, som inom kort presenterar sin doktorsavhandling vid institutionen för klinisk neurovetenskap. Det är känt sedan tidigare att sömnbrist kan påverka hur människor reagerar på känslomässiga intryck. I den nu aktuella doktorsavhandlingen har Sandra Tamm och hennes kollegor använt funktionell magnetkamerateknik och positronemissionstomografi för att under experimentella förhållanden undersöka tre olika så kallade emotionella funktioner. Det som undersöktes var: emotionell smitta, det vill säga den naturliga tendens vi har att i ansiktsuttryck spegla andras känslor; empati för smärta, alltså hur vi reagerar på att andra människor utsätts för smärta; och emotionell reglering, det vill säga hur bra vi är att viljemässigt kontrollera vår känslomässiga reaktion på bilder med starkt engagerande innehåll. I en studie undersöktes också låggradig inflammatorisk aktivitet i hjärnan som en möjlig mekanism bakom ospecifika symptom som sömnighet, trötthet och depressiva symptom hos patienter med svår säsongsbunden allergi. Totalt deltog 117 personer i olika åldrar vid flera tillfällen i avhandlingens delstudier. Ett mer negativt stämningsläge Resultaten av de olika delstudierna visar att experimentellt orsakad sömnbrist leder till det forskarna kallar negativitetsbias, det vill säga ett mer negativt stämningsläge och mindre positiva känslor samt försämrad förmåga att reglera emotioner. Effekten på förmåga att känna empati för andras smärta påverkas däremot inte lika mycket, enligt avhandlingen. Sur och trist på morgonen kanske, men vi bryr oss ändå om partnern råkar bränna sig på tevattnet. När det gäller de allergiker som deltog i studierna sågs störd sömn både under och utanför pollensäsong. Under pollensäsongen ökade andelen djupsömn hos allergikerna jämfört med övrig tid på året. – Tyvärr kunde vi inte spåra de bakomliggande mekanismerna för emotionella förändringar efter sömnbrist mätt med funktionell magnetkamerateknik. Hos personer med pollenallergi fanns det tecken på inflammation när det mättes i blodet, men inte i hjärnan, säger Sandra Tamm. Arbetet med doktorsavhandlingen har finansierats med anslag från bland annat Stockholm Stress Center, Riksbankens Jubileumsfond, Hjärnfonden, Karolinska Institutet och Region Stockholm. Huvudhandledare har varit professor Mats Lekander, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet. Disputation äger rum 5 april 2019. Doktorsavhandling A neuroimaging perspective on the emotional sleepy brain Sandra Tamm, Karolinska Institutet 2019, ISBN: 978-91-7831-373-0

Ur forskning vid Karolinska Institutet har en mängd produkter och lösningar utvecklats som bidrar till stor samhällsnytta. För att uppmärksamma detta har KI Innovations AB tagit fram en skrift som presenterar tjugo forskare och deras innovationer. – Syftet är att illustrera den variation och bredd som finns bland innovationer från KI, för att inspirera framtida innovatörer. Urvalet var en rejäl utmaning, det blev ett axplock från den otroliga mängd historier som är värda att uppmärksammas, berättade Lilian Wikström, vd på KI Innovations. Skriften lanserades på fredagen den 29 mars i samband med ett seminarium i Biomedicum på temat 20 år av innovation @Karolinska Institutet. Tre av de tjugo uppfinnarna berättade om sina erfarenheter av att förena sin forskning med att förverkliga den i form av en produkt eller tjänst i syfte att gynna patienter. Mattias Nilsson Benfatto från företaget Lexplore återgav sin historia om att tidigt identifiera barn med dyslexi. Klas Wiman, medgrundare till läkemedelsbolaget Aprea har varit med och utvecklat en ny cancerbehandling baserad på p53. Dåvarande doktorand Johan Lundberg var med och utvecklade en helt ny medicinteknisk produkt, nämligen en mikrokateter med unika egenskaper som bland annat gör det möjligt att leverera läkemedel direkt till svåråtkomliga organ. Avslutningsvis framträdde Berkeh Nasri, som relativt nyligen tagit steget för att nå ut med sin idé. Hon är en av grundarna till Mindmend som utvecklar en e-hälsoplattform för psykologisk behandling. I dag är företaget med i KI Innovations företagsinkubator DRIVE. – Vi har faktiskt möjlighet att åter etablera Sverige som en stark aktör inom life science-området globalt. Det finns politiska ambitioner, på nationell nivå som på regional och kommunal nivå. Här ser jag att KI har en viktig roll att spela och ett ansvar, sa rektor Ole Petter Ottersen. Skriften ”20 years of innovation” kan beställas genom att mejla Maria Holmström, maria.holmstrom@kiinnovations.se

Sjukdomar som drabbar cellernas kraftverk, mitokondrierna, beror ofta på mutationer i mitokondriernas DNA. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att det hos möss går att lindra symtomen vid sådan mitokondriell sjukdom, genom att öka antalet kopior av det mitokondriella DNAt. Resultaten publiceras i Science Advances och kan enligt forskarna leda till en ny strategi för behandling av sjukdomarna. Mitokondrier är dynamiska strukturer som finns i våra celler och försörjer cellen med energi. Mitokondrier innehåller sitt eget DNA, så kallat mitokondriellt DNA, mtDNA, och i cellen kan det finnas tusentals kopior av mitokondriellt DNA. Om mitokondrierna inte fungerar kan det leda till allvarliga sjukdomar, som har störst påverkan på vävnader med höga energibehov, exempelvis hjärnan, skelettmuskeln och hjärtat. I dag saknas effektiva behandlingar för dessa sjukdomar. Mitokondriella sjukdomar orsakas ofta av mutationer, genetiska förändringar, i mitokondriernas DNA. Hos patienterna finns dock oftast en blandning av muterat och normalt mitokondriellt DNA i en och samma cell. Det muterade DNAt ger bara symtom om antalet kopior av det överskrider en viss gräns. Kan bli ny behandlingsstrategi Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att det går att mildra mitokondriell sjukdom i möss genom att öka deras totala antal kopior av det mitokondriella DNAt. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances. – Studien visar att vi kan förbättra mitokondriernas funktion och lindra symtomen vid mitokondriell sjukdom hos möss genom att öka den totala mängden av normalt mitokondriellt DNA, även om mängden muterat DNA också ökar. Det tyder på att metoder som ökar mängden mitokondriellt DNA skulle kunna bli nya behandlingsstrategier för mitokondriella sjukdomar, säger Roberta Filograna, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik och studiens försteförfattare. Reglerade antalet DNA-kopior Forskningen utfördes i möss som bär på en mutation i sitt mitokondriella DNA och därför uppvisar symtom på mitokondriell sjukdom. Antalet kopior av mitokondriellt DNA påverkades genom att öka eller minska uttrycket av ett visst protein (TFAM), som är känt för att kunna reglera antalet kopior av mitokondriellt DNA. Därefter undersökte forskarna mössens generella tillstånd och molekylära förändringar i olika organ vid olika sjukdomsstadier, för att se hur de påverkades av nivåerna av mitokondriellt DNA. Studien gjordes i samarbete med forskare vid Max Planck Institute for Biology of Ageing i Köln i Tyskland. Forskningen finansieras av anslag från Max Planck Society, Novo Nordisk Foundation, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Publikation ”Modulation of mtDNA copy number ameliorates the pathological consequences of a heteroplasmic mtDNA mutation in the mouse”. R. Filograna, C. Koolmeister, M. Upadhyay, A. Pajak, P. Clemente, R. Wibom, M. L. Simard, A. Wredenberg, C. Freyer, J. B. Stewart, and N. G. Larsson. Science Advances, online 3 april 2019

Ovanliga typer av livmoderhalscancer kan förebyggas effektivt genom screening. Det är slutsatsen i en studie omfattande alla identifierade fall av ovanlig livmoderhalscancer under en tioårsperiod i Sverige. Studien är gjord av forskare vid Karolinska Institutet och publiceras i tidskriften BMJ. Det huvudsakliga målet med screening för livmoderhalscancer är att upptäcka och behandla cellförändringar som annars riskerar att leda till cancer. I Sverige har screening för livmoderhalscancer pågått sedan 1960-talet. Tidigare studier har visat att screening minskar risken för de vanligaste typerna av livmoderhalscancer, men kunskapen om kopplingen mellan screening och risken för mer ovanliga typer av cancerformen har varit begränsad. Detta har nu undersökts av forskare vid Karolinska Institutet, i en studie som publiceras i BMJ. Studien utgick från alla svenska fall av invasiv livmoderhalscancer under perioden 2002-2011, identifierade med hjälp av Cancerregistret. Av dessa drygt 4 200 fall identifierades 338 som inte tillhörde de vanligaste typerna av livmoderhalscancer (skivepitelcancer och adenocarcinom). För varje fall valdes slumpvis 30 åldersmatchade kontroller från den svenska kvinnliga befolkningen. Därefter beräknades risken för så kallad adenoskvamös livmoderhalscancer och andra ovanliga typer av livmoderhalscancer, i relation till deltagande i screening. Minskad risk Resultaten visar att kvinnor som hade lämnat cellprov de två senaste gångerna de hade kallats till screening, hade mer än 75 procent minskad risk för adenoskvamös livmoderhalscancer och 65 procent minskad risk för andra ovanliga typer av livmoderhalscancer, jämfört med kvinnor som inte hade lämnat cellprov. – Det här visar att ovanliga typer av livmoderhalscancer effektivt kan förebyggas genom screening, säger Pär Sparén, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare. Riskminskningen var större för kvinnor som hade lämnat två cellprov jämfört med kvinnor som bara hade lämnat ett prov de senaste två screeningperioderna. Högrisktyp frömsta orsaken Humant papillomvirus, HPV, av högrisktyp är den främsta orsaken till livmoderhalscancer. I studien identifierades högriskvirus i 70 procent av de ovanliga tumörerna där en sådan typbestämning kunde göras. Vanligaste typen var HPV 18, följt av HPV 16. Enligt forskarna tyder detta på att de flesta fall av ovanlig livmoderhalscancer kan förebyggas genom HPV-vaccination. Studien såg ingen skillnad i effekt av screening för kvinnor med eller utan högrisk-HPV i tumören. Forskarna konstaterar att det behövs fortsatta studier av förekomsten av dessa ovanliga cancerformer när screeningen av livmoderhalscancer nu ska göras genom HPV-test i stället för primär cytologisk analys av cellprover. Forskningen finansierades av Stiftelsen för Strategisk Forskning, Cancerfonden, Vetenskapsrådet och China Scholarship Council och Centrum för forskning och utveckling Uppsala universitet/Region Gävleborg. Medförfattaren Joakim Dillner har mottagit anslag från Roche och Genomica för forskning om HPV-test. Publikation ”Cervical screening and risk of adenosquamous and rare types of invasive cervical carcinoma: a population-based nested case-control study”. Jiayao Lei, Bengt Andrae, Alexander Ploner, Camilla Lagheden, Carina Eklund, Sara Nordqvist Kleppe, Jiangrong Wang, Fang Fang, Joakim Dillner, K. Miriam Elfström och Pär Sparén. BMJ, online 4 april 2019, doi: 10.1136/bmj.l1207.

En ny metod för att identifiera substanser som förhindrar åldrande har utvecklats av forskare vid Karolinska Institutet. Den bygger på ett nytt sätt att bestämma åldrande i odlade mänskliga celler och beskrivs i en studie i tidskriften Cell Reports. Med metoden har forskarna hittat en grupp substanser som de förutsäger kan föryngra mänskliga celler, och som förlänger livet och förbättrar hälsan hos modellorganismen C. elegans. Åldrande är en oundviklig process för alla levande organismer, kännetecknad av gradvis försämrade funktioner på molekylär, cellulär och organismnivå. Åldrande påverkar människans livslängd och är en riskfaktor för många så kallade åldersrelaterade sjukdomar, som Alzheimers sjukdom, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Att hindra åldrandet med läkemedel är därför en lockande strategi för att hjälpa människor att leva ett friskare och längre liv. Att hitta substanser som kan bromsa åldrande är en utmaning. Försök på däggdjur är kostsamma och tidsödande. Med odlade mänskliga celler går det att testa ett större antal substanser, men åldrande är en komplex process som är svår att avläsa på cellnivå. En lösning på detta problem presenteras nu av forskare vid Karolinska Institutet, i en studie i tidskriften Cell Reports. Biologisk ålder hos celler – Med vår metod går det att använda cellodlingssystem för att se hur olika substanser påverkar den biologiska åldern hos cellerna, säger Christian Riedel, forskare vid institutionen för biovetenskaper och näringslära och studiens huvudförfattare. KI-forskarnas metod bygger på ett nytt sätt att tolka cellulär information, närmare bestämt det så kallade transkriptomet. Transkriptomet representerar informationen om allt RNA som finns i en viss cell eller vävnad vid en viss tidpunkt. Nyligen har det visats att transkriptomet hos en mänsklig cell kan användas för att förutsäga åldern på personen cellen kom från. För att utveckla sin metod använde KI-forskarna en stor mängd transkriptomdata från publicerade källor. Med maskininlärningsmetoder skapades sedan så kallade klassificerare som kan skilja på transkriptom från ”unga” respektive ”gamla” personer. Hittade flera substanser Dessa användes för att analysera förändringar i transkriptomet hos mänskliga celler, orsakade av över 1 300 olika substanser (data finns öppet tillgängliga via Connectivity Map av Broad Institute i USA). På så sätt ville forskarna identifiera substanser som kunde förändra mänskliga transkriptom till en "yngre"ålder. Metoden identifierade flera kandidatsubstanser, både sådana som redan är kända för att förlänga livslängden i olika organismer och nya kandidatsubstanser. De mest intressanta substanserna undersöktes vidare i masken C. elegans, som är en vanlig modellorganism för att studera åldrande. Två substanser som kunde förlänga livslängden hos maskarna tillhör en substansklass som inte tidigare har visat sådan effekt; nämligen hämmare som blockerar proteinet heat shock protein 90 (Hsp90). Substanserna heter monorden och tanespimycin. Monorden förbättrade även maskarnas hälsa. Innovativ metod – Vi har utvecklat en innovativ metod för att hitta substanser som kan hindra åldrande och identifierar Hsp90-hämmare som nya, lovande kandidatsubstanser. Hsp90-hämmare testas redan för andra behandlingsändamål och nu behövs ytterligare studier för att undersöka deras effekt på åldrande hos människor, säger Christian Riedel. Forskarna visar att substanserna aktiverar proteinet heat shock transcription factor 1, Hsf-1, vilket man vet leder till uttryck av så kallade chaperonproteiner som förbättrar djurens förmåga att behålla en korrekt form (veckning) på proteinerna så att de fungerar under hela livstiden. Forskningen har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet, European Cooperation in Science and Technology och ett ICMC-anslag (ICMC är ett forskningscentrum för kardiometabol forskning som drivs av Karolinska Institutet och AstraZeneca). Publikation ”Transcriptomics-based screening identifies pharmacological inhibition of Hsp90 as a means to defer aging” Georges E. Janssens, Xin-Xuan Lin, Lluís Millan-Ariño, Alan Kavšek, Ilke Sen, Renée I. Seinstra, Nicholas Stroustrup, Ellen A. A. Nollen och Christian G. Riedel Cell Reports, online 9 april 2019, doi: 10.1016/j.celrep.2019.03.044

Forskare vid Karolinska Institutet har kartlagt den genetiska förändring som ligger bakom den obotliga sjukdomen systemisk mastocytos. Resultaten ger ny kunskap om hur sjukdomen utvecklas. I studien, som publiceras i tidskriften EBioMedicine, identifierar forskarna också ett protein som skulle kunna användas för att diagnostisera sjukdomen bättre. Systemisk mastocytos är en obotlig sjukdom som kännetecknas av ett kraftigt ökat antal immunceller av typen mastceller. Milda former orsakar ofta svåra allergiliknande symtom, medan den mest allvarliga formen av sjukdomen – mastcellsleukemi – leder till organkollaps med dödlig utgång. Gemensamt för nästan alla patienter är att de har en mutation i en gen som kallas KIT. Nu har forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala Universitet spårat vilka celler i kroppen som har denna mutation. Resultatet publiceras i den vetenskapliga tidskriften EBioMedicine. Karta över mutationens frammarsch Genom att analysera över 10 000 benmärgsceller lyckades forskarna bilda en karta över mutationens frammarsch. – Vi kunde spåra mutationen hela vägen tillbaka till den ursprungliga blodstamcellen i vissa patienter. Det var också tydligt att muterade mastceller konkurrerar ut de normala mastcellerna, säger Joakim Dahlin, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som lett studien. Forskarna såg också att patienternas mastceller uttrycker höga nivåer av ett protein kallat CD45RA. – Av en slump upptäckte vi att det är en stor skillnad i proteinets nivå mellan patienternas och kontrollgruppens mastceller. Just nu undersöker vi om man kan använda proteinet vid diagnos av systemisk mastocytos, säger Jennine Grootens, doktorand vid samma institution och studiens försteförfattare. Inblick i sjukdomens uppkomst Enligt forskarna ger resultaten en tydlig inblick i sjukdomens uppkomst. De konstaterar också att mutationens utbredning bland blodstamceller kan vara en av förklaringarna till att sjukdomen är så svår att bota. Studien är resultatet av ett djupgående samarbete mellan grundforskare och läkare vid Sveriges mastocytos-centra i Stockholm och Uppsala. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, Magnus Bergvalls stiftelse, Tore Nilssons stiftelse för medicinsk forskning, Karolinska Institutet och ALF-medel. Publikation ”Single-cell analysis reveals the KIT D816V mutation in haematopoietic stem and progenitor cells in systemic mastocytosis” Jennine Grootens, Johanna S. Ungerstedt, Maria Ekoff, Elin Rönnberg, Monika Klimkowska, Rose-Marie Amini, Michel Arock, Stina Söderlund, Mattias Mattsson, Gunnar Nilsson och Joakim S. Dahlin EBioMedicine, online 8 april 2019, doi: 10.1016/j.ebiom.2019.03.089

Stressrelaterade tillstånd som utlöses av svåra livshändelser är kopplade till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Det visar en studie av forskare vid Karolinska Institutet och Islands universitet som publiceras i tidskriften BMJ. Resultatet bör leda till en ökad medvetenhet om hjärt-kärlrisken, speciellt under det första året efter en stressdiagnos, anser forskarna. Många människor utsätts någon gång under livet för psykologiskt trauma eller svåra livshändelser, som att en älskad person dör, en livshotande sjukdom eller våld. Idag finns växande belägg som tyder på att sådana stressreaktioner kan kopplas till utvecklingen av hjärt-kärlsjukdomar. Men tidigare studier har, med få undantag, fokuserat på manliga krigsveteraner eller personer i militären som lider av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. I en ny studie har Unnur A Valdimarsdóttir, gästprofessor, och Huan Song, forskare, båda verksamma vid Islands universitet samt vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, undersökt denna koppling närmare i en stor befolkningsbaserad studie med hjälp av svenska befolknings- och hälsoregister. Särskilt hög risk första året Resultaten, som publiceras i tidskriften BMJ, visar att stressrelaterade tillstånd kan kopplas till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Risken för allvarliga och akuta hjärt-kärlhändelser, som hjärtstillestånd och hjärtinfarkt, var särskilt hög inom de första sex månaderna efter diagnos av ett stressrelaterat tillstånd, och inom det första året för andra typer av hjärt-kärlsjukdomar. Under det första året efter diagnosen var risken för hjärt-kärlsjukdom 64 procent högre bland personer med stressrelaterade tillstånd jämfört med icke-drabbade syskon. Studien omfattade 136 000 personer som hade diagnostiserats med stressrelaterat tillstånd någon gång under perioden januari 1987 och december 2013. De jämfördes med drygt 171 000 syskon som inte hade några stressrelaterade sjukdomar eller hjärt-kärlsjukdom, och med kontrollpersoner ur den allmänna befolkningen utan stressrelaterat tillstånd eller hjärt-kärlsjukdom. Drabbade och inte drabbade personer matchades individuellt med avseende på födelseår och kön. Bra för läkare att känna till Enligt forskarna tyder resultaten på att läkare måste vara medvetna om kopplingen mellan stressrelaterade tillstånd och en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, speciellt månaderna efter stressdiagnosen. Studien är en observationsstudie och kan därför inte säga något om orsaken till den identifierade kopplingen. Denna nyhetsartikel är baserad på ett pressmeddelande från BMJ. Forskningen har finansierats av Icelandic Research Fund, ERC Consolidator Grant, Karolinska Institutet och Vetenskapsrådet Publikation ”Stress related disorders and risk of cardiovascular disease: population based, sibling controlled cohort study” Huan Song, Fang Fang, Filip K Arnberg, David Mataix-Cols, Lorena Fernández de la Cruz, Catarina Almqvist, Katja Fall, Paul Lichtenstein, Gudmundur Thorgeirsson och Unnur A Valdimarsdóttir BMJ, online 10 april 2019, doi: 10.1136/bmj.l1255

WHO:s generaldirektör Dr, Tedros Adhanom Ghebreyesus gästade Karolinska Institutet och campus Solna på tisdagsförmiddagen. Inför studenter, lärare, forskare och andra KI-medarbetare, diskuterade han utbildningens och forskningens – och KI:s – roll för WHO och för möjligheterna att nå FN globala mål för en hållbar utveckling. Grundforskning, kunskapsutveckling, utbildning och kommunikation kring detta är avgörande nycklar för en mer rättvist fördelad global hälsa. Världshälsoorganisationen håller just nu på att förstärka sin forskningsinriktade kunskapsutvecklande verksamhet och i det sammanhanget är det viktigt med utökad och aktiv samverkan med den forskning som pågår runt om i världen. Här har ett ansett medicinskt universitet som KI en stor och viktig betydelse. Det var ett av budskapen från WHO-chefen Dr. Tedros budskap han pratade i Biomedicums aula inför under tisdagsförmiddagen. Besöket på KI skedde på rektor Ole Petter Ottersens inbjudan. Under knappt två timmar fick generaldirektören bekanta sig med KI:s verksamhet och diskutera olika infallsvinklar och frågeställningar utifrån WHO:s roll, FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling och vad forskning och utbildning kan bidra med. Rektor Ole Petter Ottersen ledde en diskussion på detta tema med en panel bestående av sex KI-forskare: Danuta Wasserman, Kristina Gemzell Danielsson, Emily Holmes, Marie Arsenian Henriksson, Johan von Schreeb samt Knut Lönnroth – samtliga på olika sätt mycket aktiva i internationella hälsofrågor. Dessutom fick KI-studenterna Tianqi Charles Zhang och Anne Flint, möjlighet att komma med inlägg och ställa frågor direkt till generaldirektören. Förmiddagen på KI blev intensiv och engagerad och det var många mycket intressanta frågor och diskussionsämnen som väcktes. Som så ofta vid sådana här tillfällen hade mötet säkert kunnat fortsätta i flera timmar till. Men eftersom UD stod som nästa programpunkt för Dr. Tedros, så var Ole Petter Ottersen tvungen att runda av det hela med några avslutande ord. Det finns dock goda förhoppningar om att WHO:s generaldirektör kommer att besöka KI snart igen, han har preliminärt accepterat en inbjudan till en konferens som ännu är på planeringsstadiet. Mer om detta senare. För WHO:s generaldirektör fortsatte sedan Stockholmsbesöket med konferensen Inaugural WHO Partners Forum, som inleddes på tisdagseftermiddagen och pågick under hela onsdagen. Se film från besöket

Forskare vid Karolinska Institutet har identifierat ett protein som påverkar utvecklingen av icke-alkoholorsakad fettlever hos möss, enligt en studie som publiceras i Nature Communications. Analys av leverprover från patienter tyder på att mekanismen också kan förklara människors individuella skillnader i känslighet för att utveckla allvarliga stadier av sjukdomen. Icke-alkoholorsakad fettlever (non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD) är i dag den vanligaste leversjukdomen i världen. Tillståndet kännetecknas av ansamling av fett i levern. I tidiga stadier ger NAFLD få eller inga symtom, men en del av patienterna utvecklar ett inflammatoriskt tillstånd; steatohepatit (non-alcoholic steatohepatitis, NASH), vilket kan försämras till skrumplever och levercancer. Det finns i dag ingen etablerad behandling mot sjukdomen, men viktnedgång har visat sig ha god effekt. Därför är det viktigt med en ökad kunskap om hur sjukdomen uppstår för att i framtiden kunna förebygga och behandla den. Spelar avgörande roll Nu visar forskare vid Karolinska Institutet att proteinet GPS2 (G-protein pathway suppressor 2), spelar en avgörande reglerande roll i fettmetabolismen i leverceller. Deras resultat tyder på att mekanismen kan påverka utvecklingen av sjukdomen i möss och människor. Studien publiceras i Nature Communications och har letts av Rongrong Fan, forskarassistent vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid Karolinska institutet, och Eckardt Treuter, professor vid samma institution. För att ta reda på vilken funktion GSP2 har i leverceller skapade forskarna knockoutmöss som saknar GSP2 i sina leverceller men inte i andra celler. Mössen gavs en speciell kost som sätter igång utvecklingen av sjukdomsstadiet NASH och analyserades med hjälp av kliniska forskare och patologer från Karolinska Universitetssjukhuset och Karolinska Institutet i Huddinge. Överraskande upptäckt – Överraskande nog såg vi att mössen som saknade GSP2 var skyddade från att utveckla sjukdom, säger Ning Liang, doktorand vid institutionen för biovetenskaper och näringslära och studiens försteförfattare. Forskarna undersökte sedan hur GPS2 påverkar uttrycket av gener via olika mekanismer. De upptäckte då en tidigare okänd roll för GPS2 i att specifikt hämma en fettsyrareceptor kallad PPARα. Kopplingen mellan GPS2 och PPARα bekräftades i knockoutmöss där de respektive generna slogs ut. I samarbete med kliniska forskare från Belgien och Frankrike analyserade gruppen genuttrycket i leverbiopsier från patienter som diagnostiserats med NAFLD i olika stadier. De såg då en koppling mellan GPS2-nivåerna och uttrycket av gener kopplade till sjukdomsstadiet NASH. Kan påverka framtida behandling – Det tyder på att signalvägen som vi hittade i möss kan vara relevant även hos människor. Den här mekanismen kan bidra till att förklara patienters olika känslighet för att utveckla allvarliga stadier av fettleversjukdom, säger Rongrong Fan. Forskarna tror att den identifierade mekanismen kan vara relevant för framtida behandlingsstrategier, men betonar att de behöver veta mer om ytterligare funktioner av GPS2. – Vi kommer nu att undersöka GSP2 i immuncellerna i levern, säger Eckardt Treuter. Studien har finansierats med anslag från bland andra CIMED (Centrum för Innovativ Medicin/Region Stockholm), Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Diabetesfonden, Stiftelsen Diabetes Wellness Sverige, Novo Nordisk Fonden, EU-FP7, European Foundation for the Study of Diabetes och KID-medel från Karolinska Institutet. Publikation ”Hepatocyte-specific loss of GPS2 in mice reduces non-alcoholic steatohepatitis via activation of PPARα” Ning Liang, Anastasius Damdimopoulos, Saioa Goñi, Zhiqiang Huang, Lise-Lotte Vedin, Tomas Jakobsson, Marco Giudici, Osman Ahmed, Matteo Pedrelli, Serena Barilla, Fawaz Alzaid, Arturo Mendoza, Tarja Schröder, Raoul Kuiper, Paolo Parini, Anthony Hollenberg, Philippe Lefebvre, Sven Francque, Luc Van Gaal, Bart Staels, Nicolas Venteclef, Eckardt Treuter, Rongrong Fan Nature Communications, online 11 april 2019, doi: 10.1038/s41467-019-09524-z

Antikroppar stabiliserar plack i blodkärlen

De är Wallenberg Scholars 2019

Mekanism bakom försämrad sårläkning vid diabetes identifierad

Prestigefyllt anslag för forskning om autoimmunitet

Sverige världsledande på att rädda för tidigt födda barn

Nyfunnen molekyl lovande för smärtpatienter

Biomedicum på KI:s campus i Solna har utsetts till årets bygge!

Första sjukdomen orsakad av defekt myoglobin upptäckt

ERC-anslag for forskning om insulinproducerande celler

Ökad risk för substansmissbruk bland patienter med svårbehandlad depression

Studenter i fokus på konferens om globala målen

Trött hjärna tolkar omvärlden negativt

Porträtt på forskare och deras innovationer i en ny skrift

Nytt sätt att påverka mitokondriell sjukdom

Screening förebygger även ovanlig livmoderhalscancer

Nytt sätt att hitta substanser mot åldrande

Mutation bakom obotlig sjukdom kartlagd

Ökad risk för hjärt-kärlsjukdom vid stressrelaterade tillstånd

WHO:s generaldirektör Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus gästade KI

Protein kopplat till fettlever upptäckt av KI-forskare