Torsdagen den 11 april fick fyra nya läkare med magisterexamen i demensvård ta emot sin titel Silvialäkare. Diplom delades ut i närvaro av drottning Silvia i samband med en ceremoni på Kungliga Slottet i Stockholm. Utbildningen är ett led i att öka kompetensen och utbildningsnivån inom vården av demenssjuka.
Stiftelsen Silviahemmet har tillsammans med Karolinska Institutet tagit fram magisterutbildningen i demensvård. Det är den enda utbildningen i sitt slag för läkare och motsvarande utbildning finns även för arbets- och fysioterapeuter.
Utbildningen har givits sedan 2012 och sammanlagt har nu 27 läkare slutfört magisterutbildningen i demensvård och erhållit en Medicine magisterexamen och titeln Silvialäkare. Alzheimerfonden har genom bidrag medverkat till finansiering av en deltagares medverkan i denna utbildningsomgång.
Demenssjukdomar är mycket kostsamma, ofta långvariga och de drabbade är i behov av stor medicinsk kunskap och vård. Utbildningen tar deltagaren genom forskning och bästa praxis, samt ger redskap att möta personer med demenssjukdom på ett professionellt sätt, oavsett om det är i tidig eller sen sjukdomsfas. Magisterutbildningen i demensvård, som är helt webbaserad, är utformad för att man ska kunna arbeta samtidigt som man kompetensutvecklar sig på halvfart under två år.
↧
Fyra nya läkare får magisterexamen i demensvård
↧
Genanalys kan ge bättre dosering av antipsykotiska läkemedel
En inledande genanalys kan ge bättre resultat vid behandling med de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazole. Ny forskning visar hur aktiviteten av ett visst enzym i kroppen som omsätter läkemedlen, påverkar den individuella dos som bör ges för bästa behandlingseffekt. Studien, som publiceras i The Lancet Psychiatry, har gjorts av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med Diakonhjemmets sjukhus i Oslo.
Enzymet CYP2D6 metaboliserar många olika läkemedel i kroppen, bland annat de antipsykotiska läkemedlen risperidon och aripiprazol. Enzymets aktivitet varierar kraftigt i befolkningen beroende på variationer i CYP2D6-genen, vilket påverkar den individuella dos som bör ges till varje patient.
I samarbete med Espen Moldens grupp vid Diakonhjemmets sjukhus i Oslo, har forskare vid Karolinska Institutet studerat hur olika genvarianter påverkar behandlingsresultatet hos 2 622 patienter med psykos eller schizofreni som fått antingen risperidon eller aripiprazole.
Resultaten visar att patienter med en låg aktivitet hos CYP2D6-enzymet har fått för höga koncentrationer av läkemedlen, medan patienter med hög enzymaktivitet fått för låga koncentrationer. Det leder till att många av dessa patienter byter medicinering.
– Hos patienter med en för låg eller för hög aktivitet hos CYP2D6-enzymet misslyckas behandlingen i mycket större utsträckning, med all sannolikhet beroende på biverkningar respektive avsaknad av effekt, säger Marin Jukic, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet och studiens förste-författare.
Jämföra dosförändring
– Intressant nog fann vi att läkarna, utan att veta vilken genvariant patienten hade, ändå till stor del förändrat dosen baserat på det kliniska utfallet i linje med de förväntade effekterna av patientens specifika CYP2D6-genotyp. Dock var dosförändringarna för små för att kunna undvika biverkningar och avsaknad av effekt. Det är första gången vi kan jämföra dosförändring vid rutinmässig klinisk behandling med patientens specifika genotyp, säger Magnus Ingelman-Sundberg, senior professor vid samma institution på Karolinska Institutet och studiens siste-författare.
En genotypning, det vill säga att ta reda på vilken variant av genen patienten har, före behandling med risperidon och aripiprazole skulle medföra mycket effektivare behandling för miljontals patienter i världen, menar forskarna.
– Nu behövs nya studier som testar andra läkemedel för att ge ytterligare vetenskapligt underlag för nya rekommendationer inom psykiatrin. Psykiatriker behöver också mer utbildning inom detta område, säger Magnus Ingelman-Sundberg.
I början av 1990-talet blev Magnus Ingelman-Sundbergs forskargrupp först i världen med att påvisa förekomsten av flera kopior av genen CYP2D6 som förklarar varför vissa människor, som är så kallade ultrasnabba metaboliserare, kräver högre medicindoser än andra.
Forskningen finansierades av EUs program för forskningsfinansiering Horizon 2020, Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och South-Eastern Norway Regional Health Authority (Helse Sør-Øst RHF).
Publikation
Effect of CYP2D6 genotype on exposure and efficacy of risperidone and aripiprazole: a retrospective, cohort study
Marin Jukic, Robert L Smith, Tore Haslemo, Espen Molden, och Magnus Ingelman-Sundberg.
The Lancet Psychiatry, online 15 april 2019, doi: 10.1016/S2215-0366(19)30088-4
↧
↧
Sällsynt sjukdom ger nya insikter om regulatoriska T-cellers funktion
En internationell studie ledd från Karolinska Institutet ger nya insikter i hur immunsystemets regulatoriska T-celler skyddar mot autoimmun sjukdom. Genom att kartlägga vilka kroppsegna proteiner som angrips av immunsystemet hos patienter med sjukdomen IPEX, kunde forskarna visa att regulatoriska T-celler kontrollerar immuntolerans i tarmen. Resultaten publiceras i Journal of Allergy and Clinical Immunology.
Patienter med den sällsynta sjukdomen IPEX saknar regulatoriska T-celler och utvecklar svåra autoimmuna sjukdomar där immunsystemet angriper kroppens egna vävnader, som typ 1-diabetes och inflammation i tarm och hud. En forskargrupp vid Karolinska Institutet har genomfört en kartläggande undersökning för att identifiera vilka målmolekyler som immunförsvaret angriper när kroppen saknar regulatoriska T-celler, med hjälp av 17 patienter med IPEX och 24 blodgivare.
– Tarmrelaterade proteiner var starkt överrepresenterade bland de målmolekyler vi identifierade. Det tolkar vi som att de regulatoriska T-cellerna har en särskilt viktig funktion i att reglera immunsystemet i tarm. Fynden stämmer väl överens med de kliniska erfarenheterna av sjukdomen, där symptom från tarm dominerar, säger Daniel Eriksson, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och studiens förstaförfattare.
Forskarna har använt en metod som gör det möjligt att på en och samma gång undersöka immunsvar mot 9 000 proteiner.
– Vår studie är den första storskaliga kartläggningen av hur immunförsvaret attackerar patienternas organ i IPEX, säger Daniel Eriksson.
Immunförsvarets ordningsvakter
Regulatoriska T-celler har kallats för immunförsvarets ordningsvakter då de kan hindra andra immunceller att angripa kroppens egna vävnader. Dessa upptäckter belönades med 2017 års Crafoordpris.
– Vi hoppas att våra resultat ska ge bättre möjligheter att ställa diagnos och följa patienter med IPEX under behandling. Nästa fråga är hur vi kan dra nytta av kunskaper kring de regulatoriska T-cellernas funktion för att utveckla nya behandlingar av autoimmuna sjukdomar, säger Nils Landegren, forskare vid samma institution och studiens sisteförfattare.
Studien gjordes i nära samarbete med en rad internationella forskare, bland annat från Stanford University School of Medicine.
Forskningen finansierades av bland andra Vetenskapsrådet, Region Stockholm, Crafoordska stiftelsen, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning (SSMF), och Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelse.
Publikation
”The autoimmune targets in IPEX are dominated by gut epithelial proteins”
Daniel Eriksson, Rosa Bacchetta, Hörður Ingi Gunnarsson, Alice Chan, Federica Barzaghi, Stephan Ehl, Åsa Hallgren, Frederic van Gool, Fabian Sardh, Christina Lundqvist, Saila M Laakso, Anders Rönnblom, Olov Ekwall, Outi Mäkitie, Sophie Bensing, Eystein S. Husebye, Mark Anderson, Olle Kämpe och Nils Landegren.
Journal of Allergy and Clinical Immunology, online 23 April 2019.
↧
Gravida med typ 1-diabetes har ökad risk att föda för tidigt
Gravida med typ 1-diabetes löper en högre risk att barnet föds för tidigt. Risken ökar när blodsockernivån stiger, men även kvinnor som håller en rekommenderad nivå löper risk att föda för tidigt. Det visar en studie av forskare från Karolinska Institutet och Sahlgrenska Akademin som publiceras i Annals of Internal Medicine.
I en tidigare studie i BMJ kunde forskargruppen visa att gravida kvinnor med typ 1-diabetes har en ökad risk att få barn med hjärtmissbildningar. Nu publiceras en ny studie som visar att gravida kvinnor med typ 1-diabetes har ökad risk att också föda för tidigt.
– Högt blodsocker mätt över tid, så kallat HbA1c, under graviditeten ger en ökad risk för graviditetskomplikationer inklusive risken att födas för tidigt. Risken är som högst för dem med ett HbA1c över 8-9 procent (kring 60-70 mmol/mol), men även de som håller en rekommenderad nivå för sitt blodsocker (HbA1c under 6.5 procent; under 48 mmol/mol) löper en ökad risk för att föda för tidigt, säger Jonas F. Ludvigsson, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och överläkare vid Barnkliniken på Universitetssjukhuset Örebro.
Risken varierar med olika blodsockernivåer
Studien gjordes genom att länka Medicinska födelseregistret (MFR) till Nationella Diabetesregistret (NDR) för åren 2003–2014. Forskarna identifierade 2 474 barn vars mammor hade ett registrerat långtidsblodsocker (HbA1c) i samband med graviditeten. Dessa jämfördes med 1,16 miljoner barn till mammor utan diabetes.
Cirka 22 procent av barnen till mammor med typ 1-diabetes föddes för tidigt, vilket ska jämföras med mindre än fem procent av barnen till mammor utan typ 1-diabetes. Bland kvinnor med typ 1-diabetes och ett HbA1c över 9 procent födde 37 procent för tidigt. Men även 13 procent av de som hade ett välinställt blodsocker födde för tidigt.
– Detta är den första studie som är stor nog för att slå fast att risken att föda för tidigt varierar med olika blodsockernivåer. Vår studie har gjorts på nationell nivå vilket ger ett resultat som gäller för en genomsnittlig kvinna med typ 1-diabetes, säger Jonas F. Ludvigsson.
Ökad risk för andra komplikationer
Studien visade också på ökad risk för det nyfödda barnet att vara ”tungt för tiden”, drabbas av förlossningsskada, få andningsproblem, drabbas av lågt blodsocker och syrebrist (”asfyxi”) och för att dö i nyföddhetsperioden när den gravida kvinnan med typ 1-diabetes låg högt i blodsocker. Även risken för dödföddhet kunde knytas till HbA1c-nivå hos gravida med typ 1-diabetes.
– Nu vill vi ta fram nya data för att kunna följa dessa barn på längre sikt. Målet är att ta reda på hur dessa barn mår i dag, säger Jonas F. Ludvigsson.
Studien genomfördes med stöd av Diabetesfonden.
Publikation
”Maternal Glycemic Control in Type 1 Diabetes and the Risk for Preterm Birth: A Population-Based Cohort Study”.
Jonas F. Ludvigsson, Martin Neovius, Jonas Söderling, Soffia Gudbjörnsdottir, Ann-Marie Svensson, Stefan Franzén, Olof Stephansson, Björn Pasternak.
Annals of Internal Medicine, online 23 april 2019, doi: 10.7326/M18-1974.
↧
Detaljerad karta över lungans immunsvar mot TBC
Bilden ovan visar en tuberkulosinfektion (TBC) i en muslunga, där immunceller bildar ett granulom runt bakterierna. De olika symbolerna representerar arbetskopior av aktiva gener, så kallade budbärar-RNA, som är olika i granulomcentret jämfört med de omgivande cellerna.
KI-forskarna Berit Carow och Martin Rottenberg och deras kollegor vid SciLifeLab och Boston University School of Medicine skapade den aktuella bilden med hjälp av en teknik som heter in situ-sekvensering för att samtidigt identifiera 34 immunmarkörer och deras placering i lungan. Genom att ta fram denna detaljerade karta över immunsvar i lungan vill de öka kunskapen om vad som faktiskt händer på det infekterade området.
Forskarna definierade centrala mönster för olika granulomtyper och vilka immunparametrar som ligger nära bakterier. Resultaten kan bidra till ökad förståelse av en förödande sjukdom och snabba på utvecklingen av nya vaccinkandidater mot tuberkulos.
Studien har publicerats i tidskriften Nature Communication och finansierats av bland annat Hjärt-Lungfonden, Vetenskapsrådet och STINT.
Publikation
Spatial and temporal localization of immune transcripts defines hallmarks and diversity in the tuberculosis granuloma
Berit Carow, Thomas Hauling, Xiaoyan Qian, Igor Kramnik, Mats Nilsson and Martin E Rottenberg
Nature Communications, online 23 April 2019, doi: 10.1038/s41467-019-09816-4.
↧
↧
Fler individuella MSCA-anslag till KI
Marie Skłodowska-Curie Actions (MSCA) är samlingsnamnet för EU-kommissionens program riktat till forskares karriärutveckling. Karolinska Institutet har nu tilldelats värdskap för 6 nya så kallade individual fellowships – individuella anslag – inom MSCA med en finansiering på totalt 12,6 miljoner kronor (1,2 miljoner euro).
De enskilda anslagen täcker vanligen två års lön och kostnader för bland annat resor, forskning och utbildning. Ansökan sker i samverkan med en gruppledare vid det mottagande organisation. Syftet med det individuella MSCA-programmet är att erbjuda yngre, framgångsrika forskare en möjlighet till internationell karriär och utveckling inom sina respektive områden.
Följande ansökningar kopplade till KI i MSCA-utlysningen från 2018 har tilldelats anslag:
Projekt: Imaging tumor vessels as a marker for p53 mutation status in cancer (IMaP)
Anslagstagare: Pavitra Kannan
Gruppledare: Sir David Lane, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi
Projekt: Plasma cell heterogeneity and dynamics in patient tumors (PCinBC)
Anslagstagare: Camilla Engblom
Gruppledare: Jonas Frisén, institutionen för cell och molekylärbiologi
Projekt: The molecular diversity of regeneration in the zebrafish spinal cord (SCSC)
Anslagstagare: Kimberly Siletti
Gruppledare: Sten Linnarsson, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik
Projekt: Synthetic Natural Killer Cells for Immunotherapy (SYNKIT)
Anslagstagare: Quirin Hammer
Gruppledare: Karl-Johan Malmberg, institutionen för medicin Huddinge
Projekt: Ribosomal frameshifts as a novel mechanism to control RNA turnover in stress (TERMINATOR)
Anslagstagare: Lilit Nersisyan
Gruppledare: Vicente Pelechano, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi
Projekt: Transcriptional characterization of human postnatal and adult neural progenitors and of the stem cell niches (HUMANE).
Anslagstagare: Ionut Dumitru.
Gruppledare: Jonas Frisén, institutionen för cell och molekylärbiologi
↧
Nytt sätt att hitta rätt behandling vid prostatacancer
Forskare vid Karolinska Institutet har hittat markörer som i ett blodprov kan förutsäga vilka patienter som har nytta av läkemedel mot spridd prostatacancer. Resultaten publiceras i tidskriften JAMA Oncology. Forskarna hoppas att fyndet kan leda till ett test som bidrar till en mer individanpassad behandling av sjukdomen.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige och ungefär var fjärde drabbad man får spridd cancer. Initial hormonell behandling fungerar väl för de flesta med spridd prostatacancer. Men med tiden utvecklar tumören resistens, vilket resulterar i kastrationsresistent prostatacancer.
Även för detta tillstånd finns idag behandlingsalternativ, till exempel läkemedlen Zytiga (abirateronacetat) och Xtandi (enzalutamid). Men alla patienter svarar inte på behandlingen. För att undvika onödiga biverkningar och läkemedelskostnader finns därför behov av att innan behandlingsstart kunna identifiera de män som kommer att ha nytta av läkemedlen.
Detta problem har nu kommit närmare en lösning genom nya resultat av forskare vid Karolinska Institutet.
– Vår metod kan identifiera patienter med mycket dålig prognos som bör erbjudas andra alternativ, i de fall sådana finns, säger Bram De Laere, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och studiens försteförfattare.
Antalet resistensmarkörer avgörande
Forskarnas metod bygger på analys av så kallade resistensmarkörer i blodet från patienter med spridd kastrationsresistent prostatacancer.
Vid prostatacancer kan behandlingsresistens orsakas av förändringar i genen för den så kallade androgenreceptorn, AR, men också i en gen kallad TP53. Dessa resistensmarkörer har oftast undersökts en och en vilket har lett till motstridiga resultat.
KI-forskarna har i stället utvecklat en metod för att testa alla kända resistensmarkörer i AR och TP53 samtidigt. Detta gjorde de först i ett större patientmaterial i en studie som publicerades förra året, där de visade att individuella markörer i AR-genen inte hade någon klinisk relevans.
Nu visar de att i en undergrupp av patienterna, de som inte har förändringar i TP53, kan antalet resistensmarkörer i AR ge viktig information.
– Vi ser att män med tre eller fler resistensmarkörer i androgenreceptorn har mycket sämre prognos. Det tyder på att patienter med normal TP53-gen, utan eller med ett litet antal resistensmarkörer i androgenreceptorn, har nytta av behandling med läkemedel som Zytiga och Xtandi, säger Johan Lindberg, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, och studiens huvudförfattare.
Forskargruppen inför därför ett nytt begrepp, AR-börda – ett mått på antalet behandlingsrelevanta förändringar i AR-genen.
Ny klinisk studie inledd
Forskarna arbetar nu vidare med att förbättra sin mätmetod och testa den vidare på större patientmaterial, vilket de kommer att kunna göra i den nyligen initierade kliniska studien ProBio (NCT03903835).
– Målet är att skapa ett test som kan användas rutinmässigt i den kliniska vardagen, så att patienter med spridd prostatacancer kan få mer individanpassad behandling, säger Johan Lindberg.
Forskningen finansierades av the Belgian foundation against cancer, the Flemish cancer society, Cancer Research UK, Radiumhemmets forskningsfonder, Familjen Erling-Perssons stiftelse, Vetenskapsrådet och Cancerfonden. Forskarna har lämnat in en patentansökan rörande sina upptäckter.
Publikation
”AR burden can identify poor responders to abiraterone or enzalutamide in TP53 wild-type metastatic castration-resistant prostate cancer”.
Bram De Laere, Prabhakar Rajan, Henrik Grönberg, Luc Dirix & Johan Lindberg, on behalf of the CORE-ARV-CTC and ProBIO Investigators.
JAMA Oncology, online 2 maj 2019, doi: 10.1001/jamaoncol.2019.0869.
↧