Karolinska Institutet

Att ha dålig fysisk kondition eller fetma i sena tonåren, är kopplat till högre risk för sjukersättning senare i livet. Det visar en studie på mer än en miljon svenska män, publicerad i tidskriften Annals of Internal Medicine av forskare vid Karolinska Institutet. I Sverige och många andra länder beviljas sjukersättning till personer som troligen aldrig kommer att arbeta heltid på grund av en kronisk sjukdom eller skada. Förutom att fungera som en indikator på kronisk sjukdom är sjukersättning förknippad med höga samhällskostnader. I en studie på över en miljon svenska män har forskare vid Karolinska Institutet och Granadas Universitet i Spanien studerat kopplingen mellan fysisk kondition och kroppsvikt i sena tonåren och sjukersättning senare i livet. Uppgifter om kroppsvikt och fysisk kondition hämtades ur värnpliktsregistret. Deltagarna var 16-19 år. Efter en medianuppföljningstid på drygt 28 år undersöktes vilka som mottog sjukersättning. Viktig markör oavsett kroppsvikt Studien visar att dålig fysisk kondition är starkt kopplad till senare sjukersättning, oavsett dess orsak. Även fetma förknippades med ökad risk för sjukersättning och störst risk observerades för svår fetma. God fysisk kondition hade däremot koppling till lägre risk för sjukersättning oavsett BMI. Det tyder enligt forskarna på att fysisk kondition är en viktig markör för framtida hälsa oavsett kroppsvikt. – Våra resultat stöder relevansen för kondition och hälsosam kroppsvikt under ungdomen som viktiga markörer för framtida hälsa, säger Pontus Henriksson, studiens försteförfattare och forskare vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid Karolinska Institutet. Forskningen finansieras i huvudsak av Karolinska Institutet, Henning och Johan Throne-Holsts stiftelse, Svenska Läkaresällskapet, Region Östergötland, National Institute on Aging, Europeiska unionen och Granadas Universitet. Texten är baserad på ett pressmeddelande från Annals of Internal Medicine. Publikation ”Fitness and Body Mass Index During Adolescence and Disability Later in Life” Pontus Henriksson, Hanna Henriksson, Per Tynelius, Daniel Berglind, Marie Löf, I-Min Lee, Eric J. Shiroma och Francisco B. Ortega Annals of Internal Medicine, online 12 februari 2019, doi: 10.7326/M18-1861

Kunskaper om en nyupptäckt genetisk sjukdom, som innebär att en person i sina celler inte kan producera proteinet TXNIP (thioredoxin interacting protein) kan öppna för utveckling av nya läkemedel mot diabetes. Det visar en studie vid Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften Diabetes. Med moderna tekniker upptäcks allt fler genetiska sjukdomar som tidigare inte varit kända, vilket kan leda till ny kunskap om människans biologi och bidra till utveckling av nya läkemedel. Forskare vid Karolinska Institutet har nyligen med hjälp av genomsekvensering (analys av arvsmassan) utrett en familj där tre av barnen hade för höga nivåer av laktat (mjölksyra) och för låga nivåer av aminosyran metionin i blodet, vilket är en ovanlig symptombild. Obehandlat kan förhöjda laktatnivåer ge vävnadsskador, andningspåverkan och till och med ha dödlig utgång, men barnen får kontinuerlig läkemedelsbehandling och mår i övrigt bra. – Vi upptäckte att barnens symptom berodde på en mutation i genen som kodar för proteinet TXNIP (thioredoxin interacting protein), vilken aldrig tidigare beskrivits hos människa. Baserat på resultat i djurmodeller har det här proteinet föreslagits vara ett möjligt mål för nya läkemedel mot diabetes, eftersom överuttryck av TXNIP hos möss ger diabetes medan avsaknad av TXNIP skyddar mot diabetes, säger Anna Wedell, överläkare och professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet samt SciLifeLab. Thioredoxinsystemet undersöktes i celler från barnen TXNIP är verksamt i thioredoxinsystemet, som finns i alla levande celler. Systemet har stor betydelse för förmågan att göra nytt DNA (arvsmassa) och att skydda cellerna mot reaktiva syreradikaler. I den aktuella studien undersökte forskarna celler från barnen med mer detaljerade metoder och analyser av såväl thioredoxinsystemet som omsättning av socker. De undersökte också hur mitokondrierna, cellernas energifabriker, fungerade. – Vi kunde konstatera att cellerna från dessa patienter helt saknade TXNIP-proteinet. Det leder till att mitokondrierna inte kan använda pyruvat efter nedbrytning av glukos, vilket är det normala när celler använder socker för att göra energi. Istället producerade de bara laktat från pyruvat. Cellerna kunde dock använda ett annat ämne som bränsle till mitokondrierna, malat. Detta kan förklara stora delar av patienternas symptom, och visar även att det är förenligt med mänskligt liv att helt sakna TXNIP, säger Elias Arnér, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, som tillsammans med Anna Wedell och Alfredo Giménez-Cassina vid Universidad Autónoma de Madrid lett studien. TXNIP kan utgöra ett mål för behandling vid diabetes Det har tidigare inte varit känt vad som händer hos människa om TXNIP saknas. Resultaten i den nya studien ger viktiga insikter kring betydelsen av TXNIP och stärker hypotesen att TXNIP kan utgöra ett mål för läkemedelsbehandling vid diabetes, förutsatt att eventuella höga laktatnivåer som resultat av sådan behandling kan hanteras. – Att studera patienter som helt saknar det här proteinet kan ge en föraning om vilka effekter ett läkemedel som hämmar proteinet skulle kunna få, men mer studier behövs eftersom dessa barn ju inte har diabetes, säger Elias Arnér. Forskarna vill nu genom fortsatta studier försöka förstå varför barnen också har låga nivåer av metionin i blodet, och hur omsättningen av metionin kan kopplas till sockeromsättningen. Studien finansierades med stöd av Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Region Stockholm, Ministerio of Economía y Competitividad, Ramón y Cajal fellowship, Diabetesfonden, Alicia Koplowitz Foundation och Ragnar Söderbergs Stiftelse. Publikation ”Absence of TXNIP in human gives lactic acidosis and low serum methionine linked to deficient respiration on pyruvate” Yurika Katsu-Jiménez, Carmela Vázquez-Calvo, Camilla Maffezzini, Maria Halldin, Xiaoxiao Peng, Christoph Freyer, Anna Wredenberg, Alfredo Giménez-Cassina, Anna Wedell och Elias S.J. Arnér. Diabetes, online 12 februari 2019, doi: 10.2337/db18-0557

Att lära sig vad som är farligt genom att titta på en video eller få muntlig information, så kallad social inlärning, har lika stark effekt på människors beslut som egen erfarenhet av det farliga. Det visar en studie av forskare vid Karolinska Institutet publicerad i tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences. Resultaten kan bidra till förståelse för varför vi fattar irrationella beslut. Att exponeras för obehaglig och hotfull information är idag lätt. TV, digitala nyhetskällor och sociala medier visar till exempel filmer och bilder från olyckor, terrorattacker och naturkatastrofer. Tidigare forskning har visat att individer som tittar länge på nyhetsrapportering från en terrorattack kan utveckla lika allvarliga psykiska problem som personer som själva var närvarande vid attacken. Men det har inte varit känt hur vårt faktiska beteende påverkas av sådan indirekt inlärning av att något är farligt. Detta har nu testats i laboratorieexperiment i en studie genomförd av forskare vid Karolinska Institutet, Amsterdams Universitetet och Zürichs Universitet. Studien visar att inlärning av fara genom att titta på en video eller få muntlig information, kan påverka människors beteende lika starkt som inlärning genom egen erfarenhet. Studie med 120 försökspersoner Studien genomfördes genom att tre grupper av försöksdeltagare, totalt 120 personer, först fick lära sig vilken av två neutrala bilder som var ”farlig”. Grupp ett lärde sig genom direkt erfarenhet; de fick en elektrisk stöt när de valde den farliga bilden. Grupp två lärde sig genom att titta på en film av en annan person som fick stötar till den ”farliga” bilden, och grupp tre lärde sig genom att få muntliga instruktioner om vilken bild som skulle kopplas till en stöt. Deltagare i grupperna som lärde sig genom social inlärning – observation och muntlig instruktion – gavs alltså inga stötar. Därefter fick försöksdeltagare upprepade gånger välja mellan de två bilderna. Valet kunde resultera i att de fick en elektrisk stöt och deras uppgift var att få så få stötar som möjligt. För hälften av deltagarna innebar valet av bilden som var ”farlig” under experimentets första del högst risk att få en stöt. Deras tidigare inlärning var med andra ord relevant för deras beslut. För den andra hälften innebar i stället valet av bilden som inte var ”farlig” under experimentets första del högst risk för en elstöt. För dem var den tidigare inlärningen missvisande. Stark effekt på deltagarnas beslut Forskarna såg att indirekt, social inlärning, både från att titta på film och från verbal information, hade lika stark effekt på deltagarnas beslut som inlärning från egen erfarenhet. Deltagare som hade lärt sig att en viss bild var ”farlig” fortsatte att undvika den, trots att det valet oftare resulterade i att personen fick en stöt. – Studien tyder på att de här sociala sätten att skaffa information kan påverka vårt beslutsfattande väldigt starkt, till och med i riktning bort från vad som är bäst för en själv, säger Björn Lindström, forskare vid Amsterdams Universitet och institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och studiens försteförfattare. – Resultaten kan hjälpa oss att förstå varför människor beter sig irrationellt; att det kan bero på något man har lärt sig genom att titta på videoklipp eller lyssna på rykten som är missvisande för den miljö man själv befinner sig i, säger Andreas Olsson, lektor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, som ledde forskarlaget. Genom matematisk modellering visar forskarna också att de två typerna av social inlärning påverkar beteende genom olika inlärningsmekanismer, vilket möjligen avspeglar skillnader i underliggande hjärnsystem. Hjärnaktiviteten har dock inte mätts i studien. Forskningen finansieras av Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, Riksbankens Jubileumsfond, Europeiska forskningsrådet, Forte, Vetenskapsrådet och Swiss National Science Foundation. Publikation ”Social threat learning transfers to decision-making in humans” Björn Lindström, Armita Golkar, Simon Jangard, Philippe Tobler och Andreas Olsson PNAS, online 13 februari 2019, doi: 10.1073/pnas.1810180116

Vad är det som händer i hjärnan när vi känner obehag? Forskare vid Karolinska Institutet är nu ett steg närmare svaret på den frågan. I en ny studie publicerad i tidskriften Molecular Psychiatry har forskarna kartlagt vilka nervbanor i hjärnan hos möss som styr beteenden förknippade med aversion. Det har länge funnits ett intresse att förstå hur hjärnan skapar signaler som är kopplade till negativa känslor i syfte att öka förståelsen för hur obalans i samma system kan leda till affektiva störningar som depression och ångest. När det gäller rädsla så har amygdala länge varit den mest studerade hjärnstrukturen, och för belöning har fokus hamnat på signalsubstansen dopamin. Men när det gäller områden i hjärnan som kontrollerar känslan av obehag och aversion så har betydligt mindre varit känt. Hjärnstruktur som kontrollerar känslor De senaste åren har flera fynd pekat på att en struktur i hjärnan som kallas habenula kontrollerar positiva och negativa känslor i djurmodeller. Dessutom finns det små studier med patienter där man har fokuserat på habenula för att behandla depression genom hjärnstimulering. Habenula kontrollerar både dopamin och signalsubstansen serotonin, som bland annat anses ha betydelse för vårt välbefinnande. Det har dock inte varit känt hur habenula regleras. Forskare vid Karolinska Institutet har nu kartlagt vilka nätverk i hjärnan hos möss som styr habenula och vilken roll de spelar för uppkomst av aversion. – Vi har upptäckt en ny nervbana som går mellan de två hjärnstrukturerna hypotalamus och habenula, och som kan moduleras för att kontrollera känslan av aversion. Vår förhoppning är att detta kan ligga till grund för utveckling av nya behandlingar som återskapar balans i hjärnans nätverk vid till exempel depression och ångest, säger docent Dinos Meletis vid institutionen för neurovetenskap som lett studien. Aktiverar nervceller med ljus Med hjälp av en rad avancerade metoder, bland annat optogenetik, kunde forskargruppen kartlägga nervcellernas identitet och deras kontakter med varandra. Optogenetik innebär att ljus används för att aktivera specifika nervceller för att på så vis kunna studera hur aktivering av olika nätverk påverkar mössens beteende. – Denna metodrevolution inom hjärnforskningen har nu gjort det möjligt att funktionellt studera hur olika typer av nervceller och de banor de bildar verkligen styr olika typer av beteenden, något som var omöjligt för bara tio år sedan, säger Dinos Meletis. Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Hjärnfonden och Karolinska Institutet. Publikation “A hypothalamus-habenula circuit controls aversion” Iakovos Lazaridis, Ourania Tzortzi, Moritz Weglage, Antje Märtin, Yang Xuan, Marc Parent, Yvonne Johansson, Janos Fuzik, Daniel Fürth, Lief E. Fenno, Charu Ramakrishnan, Gilad Silberberg, Karl Deisseroth, Marie Carlén, Konstantinos Meletis Molecular Psychiatry, online 12 februari 2019, doi: 10.1038/s41380-019-0369-5

Hallå där Galit Andersson, som nyligen disputerade vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet. I din avhandling har du kartlagt livskvaliteten hos transpersoner och hos personer som lever med hiv i Sverige, med hjälp av stora enkätundersökningar. Vilka är dina mest intressanta resultat? – Människor som lever med hiv skattar i allmänhet sin livskvalitet som ganska hög. Men många upplever fortfarande att stigmat relaterat till andras negativa föreställningar kring att leva med hiv skapar en negativ självbild som försämrar deras välbefinnande relativt mycket. Många påverkas av psykisk ohälsa och känslor av hopplöshet. – I studien på transpersoner såg vi att livskvaliteten och den självupplevda hälsan var lägre bland dem som hade mötts av okunskap eller fördomar i vården. Personer som ville byta juridisk kön, men av olika anledningar inte hade gjort det, hade också sämre hälsa och livskvalitet. Vad förvånande dig? – Att en av fem deltagare i hiv-studien helt hade undvikit sexuella relationer efter sin diagnos, av rädsla för att bli avvisade eller uthängda på grund av sin hiv. Detta var trots att de flesta hade känt till sin hiv-infektion i 10-15 år och att över 95 procent av alla med känd hiv-infektion i Sverige står på mycket effektiv behandling och inte alls är smittsamma. Vad tycker du bör göras med anledning av resultaten? – Vi måste fortsätta att informera allmänheten om hur det är att leva med hiv idag – att behandlingen är så effektiv att man i allmänhet kan leva ett långt liv med god livskvalitet. Då kan stigmat från andra människors okunskap minska och personer med hiv må bättre. Det är också viktigt att vården kan möta gruppens behov av stöd för psykisk ohälsa och information om sexuell hälsa. – Antalet som söker byte av juridiskt kön och könsbekräftande kirurgi har ökat kraftigt i Sverige. Så även när det gäller transpersoner är det viktigt att allmänhetens kunskap är god och att vården ger ett respektfullt bemötande. Jag tycker också att man bör se över om det går att underlätta processen för att byta sitt juridiska kön. Idag är det en lång process som är beroende av en medicinsk process; könsbekräftande behandling. Kanske skulle det underlätta om det var en rent juridisk process. Hur kommer det sig att du forskade om detta? – Innan jag blev doktorand jobbade jag som forskningsassistent på KI och det väckte mitt intresse. Forskargruppen, Global and Sexual Health research group, arbetade med hiv och sexuell hälsa och jag fick också möjlighet att jobba med en stor enkät om transpersoners hälsa. För båda de grupperna har det skett många förbättringar, både gällande policy och medicinsk behandling, så jag blev intresserade av att undersöka hur hälsan i de båda grupperna ser ut i dag och vilka faktorer som påverkar hälsan. Vad ska du göra nu? – Jag har börjat arbeta som utredare på Folkhälsomyndigheten, på en enhet som arbetar med hiv-prevention och hbtq-hälsa. Det är roligt att jag kan fortsätta med samma typ av frågor som jag forskade på.

Ett internationellt samarbete mellan forskare från universitetsvärlden och läkemedelsindustrin har i en tidig klinisk studie (fas 1a/b) visat att en typ av kemiskt förändrat budbärar-RNA (mRNA), som kodar för proteinet VEGF-A, har potential att användas i behandling på människor. Målet är att kunna återskapa blodkärl och öka blodflödet i vävnad där detta av någon anledning begränsats, så kallad angiogenes. Partners i det aktuella samarbetet är AstraZeneca, Moderna Inc., Karolinska Institutet och Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet. Resultaten, som bygger på en randomiserad, dubbelblind kontrollerad studie på män med typ 2-diabetes, har publicerats i vetenskapstidskriften Nature Communications. Männen som deltog i studien injicerades med antingen placebo eller VEGF-A mRNA i huden på underarmen, och forskarna är nöjda med resultaten avseende säkerhet och farmakologiska effekter, till exempel på det lokala blodflödet efter injektionerna. VEGF-A står för vascular endothelial growth factor A och påverkar tillväxten av de celler som täcker blodkärlens insida, endotel. Studien visade bland annat på att injektionen med VEGF-A mRNA ledde till ökad produktion av VEGF-A-protein. Resultaten var samstämmiga över samtliga behandlade områden och proteinnivåerna hos gruppen som fått det aktiva preparatet var högre än hos kontrollgruppen upp till 24-26 timmar efter behandlingen. Det gick också att se ett ökat blodflöde i behandlade områden upp till sju dagar efter en injektion. Den enda negativa bieffekten som rapporterades var milda reaktioner runt injektionsområdet. Viktig milstolpe – Det här är en viktig milstolpe när det gäller forskning om mRNA-terapier, eftersom vi börjar få svar på många av de frågor som rör leverans av mRNA i mänsklig vävnad, till exempel angående varaktighet och proteinnivåer och mRNA-teknikens möjligheter. Våra data visar att den här metoden kan komma att få betydelse för patienter med hämmat blodflöde, såsom vid hjärtsjukdom och diabetes eller andra vaskulära komplikationer, säger Kenneth Chien, professor vid Karolinska Institutets institutioner för cell och molekylärbiologi respektive medicin Huddinge, i ett pressmeddelande. Han står med som medförfattare till den nu publicerade studien men är också en av de vetenskapliga grundarna till företaget Moderna och även hjärnan bakom konceptet med kemiskt förändrat mRNA. Forskarna arbetar nu med en så kallad fas 2a-studie, där injektioner med VEGF-A mRNA ges till patienter som genomgår bypass-operation på grund av åderförkalkning i hjärtats kranskärl. Den aktuella studien har finansierats av AstraZeneca. Den här nyhetsartikeln bygger på ett pressmeddelande från Moderna, som är börsnoterat på Nasdaq. Publikation Intradermal Delivery of Modified mRNA Encoding VEGF-A is Well Tolerated and Transiently Enhances Basal Skin Blood Flow in Patients with Type 2 Diabetes Li-Ming Gan, Maria Lagerström-Fermér, Leif G Carlsson, Cecilia Arfvidsson, Ann-Charlotte Egnell, Anna Rudvik, Magnus Kjaer, Anna Collén, James D Thompson, John Joyal, Ligia Chialda, Thomas Koernicke, Rainard Fuhr, Kenneth R Chien, Regina Fritsche-Danielson Nature Communications, online 20 January 2019, doi: 10.1038/s41467-019-08852-4

Vid underhållsbehandling av schizofreni kan vissa kombinationer av två antipsykotiska läkemedel kopplas till lägre risk för återfall, jämfört med behandling med endast ett läkemedel. Det visar en studie av forskare vid Karolinska Institutet, publicerad i tidskriften JAMA Psychiatry. Resultaten borde leda till ändring av dagens behandlingsriktlinjer som kategoriskt avråder från kombinationsbehandling, anser forskarna. Effekten av att kombinera flera olika antipsykotiska läkemedel för att förhindra återfall i schizofreni är omdiskuterad, och generellt anses sådan kombinationsbehandling vara sämre för patienten. Men beläggen för detta är osäkra och kombinationsbehandling förekommer. Nu har forskare vid Karolinska Institutet genomfört en stor registerbaserad studie för att undersöka om det finns någon skillnad i risken för återfall i schizofreni, om patienten använder en kombination av antipsykotiska läkemedel jämfört med om hen använder endast ett läkemedel, så kallad monoterapi. 62 000 patienter studerades Studien baseras på drygt 62 000 patienter; alla som behandlades på sjukhus för schizofreni i Finland åren 1972-2014. Forskarna följde patienterna för att se i vilken grad de blev återinlagda på sjukhus för psykiatrisk vård, vilket användes som en markör för återfall i schizofreni. Medianuppföljningstiden var drygt 14 år och för att undvika felkällor användes varje person som sin egen kontroll. Resultaten visar att kombinationsbehandling generellt var kopplat till något lägre risk för återinläggning jämfört med behandling med ett läkemedel. Alla typer av kombinationer var dock inte fördelaktiga jämfört med monoterapi. Kombination av läkemedlen klozapin och aripiprazol visade bäst resultat och gav 14-23 procent lägre risk för återinläggning jämfört med endast klozapin, som var den monoterapi med bäst resultat. Möjliggör uppdatering av riktlinjer I dag säger behandlingsriktlinjer för schizofreni att kombinationer av flera antipsykotiska läkemedel ska undvikas. Den här studien borde ändra på det, menar Jari Tiihonen, specialistläkare och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och studiens försteförfattare. – Våra resultat tyder på att behandlingsriktlinjerna borde tona ner rådet att undvika kombinationsbehandling. Bevisen för att kombinationsbehandling är bättre är möjligen få, och det vi har visat behöver bekräftas i andra länder. Men det finns inga bevis alls för att monoterapi skulle vara bättre för underhållsbehandling av schizofreni, säger Jari Tiihonen. Forskningen finansieras av Social- och hälsovårdsministeriet i Finland och Finlands akademi. I studien deltog även forskare vid Östra Finlands universitet, Niuvanniemi sjukhus, EPID research Oy, Hofstra Northwell School of Medicine, The Zucker Hillside Hospital, Charité Universitätsmedizin and Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. Inga företag har finansierat studien, men flera av författarna har tidigare mottagit finansiering/arvoden av läkemedelsbolag i olika sammanhang. Två av författarna är anställda av kontraktsforskningsbolaget EPID Research. Se den vetenskapliga artikeln för mer information om potentiella intressekonflikter. Publikation Association of Antipsychotic Polypharmacy vs Monotherapy With Psychiatric Rehospitalization Among Adults With Schizophrenia Jari Tiihonen, Heidi Taipale, Juha Mehtälä, Pia Vattulainen, Christoph U. Correll och Antti Tanskanen JAMA Psychiatry, online 20 februari 2019, doi:10.1001/jamapsychiatry.2018.4320

För första gången delar Karolinska Institutet i år ut ett vetenskapligt pris till minne av professor Dan Grandér. Mottagare av Dan Grandér Memorial Prize för bästa doktorsavhandling inom cancerområdet vid Karolinska Institutet går till Nicholas Valerie, institutionen för onkologi-patologi. Nicholas Valerie disputerade i april 2018 med avhandlingen ”Roles of NUDT5 and NUDT15 beyond oxidized nucleotide sanitation and their potential as therapeutic targets”. Hans avhandling beskriver funktion och hämning av två enzymer, med potentiell betydelse för cancerbehandling. Professor Dan Grandér var under sin livstid en framstående forskare och läkare inom cancerområdet och när han avled också prefekt vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet. Han avled 2017 vid 53-års ålder, efter att själv ha drabbats av cancersjukdom. Priset till hans minne delas ut fredag 22 februari 2019 i samband med BioClinicum Cancer Research Meeting i Stockholm. Mottagaren erhåller 50 000 kronor och ett diplom.

Karolinska Institutet möjliggör nu för alla utbildningar att digitalisera sin examinationsverksamhet. Digitala examinationer är rättssäkra och effektiva samt ger lärare och kursadministratörer nya möjligheter att utveckla utbildningarna. Examination är ett otroligt viktigt pedagogiskt verktyg, eftersom det styr vad studenter gör under en kurs, enligt Annika Östman Wernerson, vicerektor för utbildning vid KI. — Att kunna genomföra examinationerna digitalt öppnar för nya möjligheter, där frågor kan sättas i ett sammanhang, exempelvis en klinisk kontext, med hjälp av bild, film eller webbaserade verktyg. Lärarnas jobb blir rättssäkrare och enklare. — Det kan vara svårt att tolka handskrivna svar, och det blir lättare att ge kommentarer och återkoppling. En del av frågorna kan dessutom rättas automatiskt vilket ger mer tid att fördjupa sig i rättning av andra frågor. Dessutom hoppas jag att det stimulerar lärarna att utveckla examinationerna. Systemet gör det enkelt att visualisera och att analysera examinationen statistiskt, säger Annika Östman Wernerson. I slutändan kommer detta vården till nytta. — Om våra studenter examineras på ett sätt som stimulerar till att förstå och att lära på djupet, så gynnar det de framtida patienterna, säger Annika Östman Wernerson. Datorutrustade skrivsalar Det är skrivsalarna i BZ på campus Solna och i Neo på campus Flemingsberg som utrustats med 250 respektive 175 datorer för examination, vilket öppnar för större kurser att göra digitala examinationer. Det är resultatet av ett arbete som pågått sedan januari 2018 i samarbete mellan flera delar av KI, bland annat universitetsbiblioteket, fastighetsavdelningen, IT-avdelningen och Styrelsen för utbildning som även finansierar projektet. Arbetet har haft två inriktningar: att få in rätt utrustning och skapa förutsättningar i salarna för att kunna genomföra digitala examinationer att skapa en förvaltningsorganisation som kan driva digitala examinationer in i framtiden, med frågor kring juridik, teknik och pedagogik, en organisation som är under uppbyggnad. Valet av datorer startade med en utredning. — Där vi ganska snart kom fram till att för att kunna garantera rättssäkra och likformiga tentor tillsammans med säker datordrift, så krävdes det av KI ägd, fast installerad utrustning, berättar projektledarna från universitetsbiblioteket, Joakim Jedholt och Bodil Moberg. Datorerna har utrustats med programvara för att kunna genomföra digitala examinationer på KI. — Vid en tentamen kommer de som examineras bara åt tentan plus applikationer som tillåts för examinationen, som en kalkylator eller läkemedelsinformation. Svaren lagras i molnet, inte i datorn, så om strömmen skulle gå är allt sparat, säger Bodil Moberg Minska risk för fusk Att minimera risken för fusk har haft hög prioritet. — Vi har till att alla datorer har sekretessfilter och insynsskydd. I programmet kan man sätta frågorna i individuell ordning, så att inte alla jobbar med samma frågor samtidigt, vilket är betydligt svårare i traditionella papperstentor, säger Joakim Jedholt. Projektledarna har också studerat hur andra lärosäten arbetar med digitala examinationer. — Vi har framförallt imponerats av arbetet vid Oslo universitet där antalet e-tentor växt explosionsartat och där det finns en effektiv organisation som sköter alla examinationer. Vi har även gjort studiebesök på Stockholm, Uppsala och Göteborgs universitet, säger Joakim Jedholt. Den första digitala examinationen i de nya skrivsalarna hålls i månadsskiftet februari-mars, inte utan anspänning hos de två projektledarna. — Den känns lite som att gå upp på scen för första gången. Men vi är övertygade om att det kommer att fungera bra, säger Bodil Moberg. 3 fördelar med digitala examinationer Ger större möjlighet för studenter att visa sina kunskaper. Lärarna kan bättre bedöma studenternas svar och sina egna tentor. Rättsäkerheten höjs eftersom risken för fusk och feltolkningar av svar minskar. Kvalité och rättssäkerhet — Vi lärare kommer att spara massor av tid när vi ska rätta, tid som vi kan använda till att förbereda frågor och analysera resultaten. Det kommer också att göra det enklare att hålla koll på examinationsuppgifter och att lagra frågor. Dessutom känns det bra ur ett hållbarhetsperspektiv att sluta dela ut pappersluntor till den enorma mängd studenter som ska examineras, säger Marie Dahlin, kursansvarig och examinator för Klinisk medicin - inriktning neuro, sinnen, psyke vid Läkarprogrammet KI.

Forskare vid Karolinska Institutet har hittat en ny, sällsynt skelettsjukdom. I en studie i tidskriften Nature Medicine beskriver de sjukdomens molekylära mekanism, där små RNA-molekyler spelar en roll som aldrig tidigare har observerats i en ärftlig sjukdom hos människor. Resultaten har betydelse för drabbade patienter men kan också bidra till förklaring av andra sällsynta diagnoser. Den nu identifierade skelettsjukdomen observerades först hos en förälder och ett barn i en svensk familj. – De kom till min mottagning. De hade fått en annan diagnos, men den stämde inte med vad vi såg på skelettröntgen. Jag blev övertygad om att det här var en ny diagnos som inte hade beskrivits tidigare, säger Giedre Grigelioniene, biträdande överläkare och docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare. Därifrån började ett långt och mödosamt arbete för att undersöka fyndet vidare. Resultatet publiceras nu i en studie i Nature Medicine, där Giedre Grigelioniene och hennes kollegor beskriver den nya skelettsjukdomen – en typ av skelettdysplasi – och mekanismen bakom den. Mutation i gen Tillsammans med Fulya Taylan, forskarassistent vid samma institution på KI, upptäckte Giedre Grigelioniene att sjukdomen orsakas av en mutation i en gen som kallas MIR140. Genen ger inte upphov till ett protein, utan till ett så kallat mikro-RNA (miR-140), vilket är en liten RNA-molekyl som reglerar andra gener. I samarbete med Tatsuya Kobayashi vid Massachusetts General Hospital och Harvard universitet i Boston, USA, tog forskarna fram en musmodell av sjukdomen. De använde den så kallade ”gensaxen”, tekniken CRISPR-Cas9, för att skapa möss som bär på den identifierade mutationen. Forskarna kunde då se att mössens skelett hade samma avvikelser som de tre patienter som studien omfattar. Forskarna visar också att den identifierade mutationen leder till ett onormalt uttryck av flera gener som är viktiga i benens tillväxtplatta och i de långa rörbenens ändar. Vissa gener som normalt tystas av miR-140 uttrycks, medan andra gener nedregleras. Dessa studier gjordes i samarbete med Hiroshi Suzuki, forskare vid Massachusetts Institute of Technology i en grupp ledd av Phillip Sharp, professor och Nobelpristagare i medicin. – Hos patienterna leder det till en förändrad tillväxt av skelettet, deformerade leder och försenad mognad av broskceller. Patienterna är korta, har små händer och fötter och ledvärk, säger Giedre Grigelioniene. Ny funktion uppstår Den identifierade mutationen gör att en normal funktion hos mikro-RNAt förloras och en ny funktion uppstår. Mekanismen kallas neomorf och har inte tidigare beskrivits vid en medfödd genetisk sjukdom hos människor i en gen som kodar för mikro-RNA. I slutet av förra året beskrevs en liknande mekanism i cancerceller i en studie i Nature Genetics, publicerad av forskare som även deltar i denna studie. Resultaten som nu publiceras är viktiga både för patienter som har sjukdomen och för att öka kunskapen om hur små regulatoriska RNA-molekyler är involverade i utvecklingen av medfödda sjukdomar, konstaterar Giedre Grigelioniene. – Nu kan vi undersöka om icke-kodande DNA med den här typen av mekanism har betydelse för fler sällsynta sjukdomar. För patienter som redan har den här sjukdomen innebär resultaten att de kan välja att använda fosterdiagnostik för att inte föra sjukdomen vidare till sina barn, säger hon. Forskningen finansieras av anslag från Stockholms läns landsting, National Institutes of Health, Vetenskapsrådet, European Society for Paediatric Endocrinology (ett program finansierat av läkemedelsbolaget Eli Lilly), Fernström Foundation, Karolinska Institutet, Svenska Läkaresällskapet, stiftelsen Promobilia, Frimurare Barnhuset, stiftelsen Samariten, Uehara Memorial Foundation och Osamu Hayaishi Memorial Scholarship. En av studiens medförfattare arbetar på Emedgene Technologies och en är styrelsemedlem i Syros Pharmaceuticals. Publikation "Gain-of-function mutation of microRNA-140 in human skeletal dysplasia" Giedre Grigelioniene, Hiroshi I. Suzuki, Fulya Taylan, Fatemeh Mirzamohammadi, Zvi U. Borochowitz, Ugur M. Ayturk, Shay Tzur, Eva Horemuzova, Anna Lindstrand, Mary Ann Weis, Gintautas Grigelionis, Anna Hammarsjö, Elin Marsk, Ann Nordgren, Magnus Nordenskjöld, David R. Eyre, Matthew L. Warman, Gen Nishimura, Phillip A. Sharp, och Tatsuya Kobayashi. Nature Medicine, online 25 februari 2019

Forskare vid Karolinska Institutet rapporterar i tidskriften Nature att bentillväxt hos möss sker enligt samma princip som för vävnader där nya celler ständigt produceras, såsom blod och hud. Det går emot den tidigare uppfattningen att bentillväxt är beroende av ett begränsat antal stamcellsliknande celler som gradvis konsumeras. Om de nya fynden gäller även för människa kan de få betydelse för behandling av barn med tillväxtproblem av olika slag. Tillväxt hos barn är beroende av så kallade tillväxtplattor som ligger nära ändarna av alla långa ben i kroppen. Dessa tillväxtplattor består av broskceller (kondrocyter) som bildar en form av byggnadsställning som stödjer bildandet av ny benvävnad. Broskcellerna genereras från stamcellsliknande förfäderceller. För att långa ben ska kunna växa krävs att broskceller genereras konstant under hela tillväxtperioden. Den allmänna uppfattningen i fältet har varit att det finns ett begränsat antal förfäderceller som deponeras under den embryonala utvecklingen och sedan konsumeras för bentillväxt till dess att de tar slut och vi slutar växa. Ett internationellt forskarlag lett av forskare vid Karolinska Institutet ville ta reda på om detta verkligen stämmer och bestämde sig därför för att utforska bildandet av broskceller i möss. – Vi såg då att det genererades små ”kloner” av celler från samma förfäderceller under den embryonala utvecklingen, vilket stämmer överens med tidigare fynd. Men efter födseln skedde det drastiska förändringar i celldynamiken och det bildades stora, stabila kloner som visade sig vara en följd av att broskcellernas förfäderceller hade fått förmågan att nybildas, säger Andrei Chagin, docent och forskargruppsledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet. Förfädercellerna belägna i stamcellsnisch Ett sådant beteende hos förfäderceller är typiskt för vävnader som ständigt producerar många nya celler, såsom hud, blod och tarm. För dessa vävnader har det visat sig att förfädercellerna är belägna i en mycket specifik mikromiljö, en så kallad stamcellsnisch, som hjälper dem att generera de nödvändiga cellerna (till exempel hudceller eller blodceller), men också att förnya sig själva. Om nischen störs eller inte fungerar ordentligt blir förfädercellerna utarmade och vävnaden förstörs. Forskarna har nu kunnat visa att det finns en stamcellsnisch även i tillväxtplattor, i alla fall hos möss, och att bentillväxten upphör om denna lokala mikromiljö störs. Upptäckten innebär att benen växer enligt en helt annan princip än vad man tidigare trott. – Om det visar sig att även människor har den här tillväxtmekanismen så kan det leda till en väsentlig omprövning av många av de behandlingsprinciper som används för barn med tillväxtproblem. Den här mekanismen skulle också kunna förklara några fenomen som tidigare varit gåtfulla, såsom den obegränsade tillväxt som ses hos vissa patienter med genetiska mutationer, säger Andrei Chagin. Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, StratRegen (Karolinska Institutet), Stiftelsen Konung Gustaf V:s 80-årsfond, Cancerfonden, Swiss National Science Foundation, EMBO, Stiftelsen Frimurare Barnhuset, Sällskapet Barnavård och Grant Agency of the Czech Republic. Publikation ”A radical switch in clonality reveals a stem cell niche in the epiphyseal growth plate”. Phillip T Newton, Lei Li, Baoyi Zhou, Christoph Schweingruber, Maria Hovorakova, Meng Xie, Xiaoyan Sun, Lakshmi Sandhow, Artem V Artemov, Evgeny Ivashkin, Simon Suter, Vyacheslav Dyachuk, Maha El Shahawy, Amel Gritli-Linde, Thibault Bouderlique, Julian Petersen, Annelie Mollbrink, Joakim Lundeberg, Grigori Enikolopov, Hong Qian, Kaj Fried, Maria Kasper, Eva Hedlund, Igor Adameyko, Lars Sävendahl, Andrei S Chagin. Nature, online 27 februari 2019, doi: 10.1038/s41586-019-0989-6.

Forskare vid Karolinska Institutet har hittat tidigare okända steg i embryots utveckling från ett befruktat ägg till en levande varelse. Bakom resultatet ligger genanalys av enskilda celler från tidiga musembryon. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports. Världen över arbetar forskare med att hitta alla pusselbitarna som krävs för att ett befruktat ägg ska utvecklas till en frisk varelse. Målet är att i detalj kunna förstå hur det går till när de ursprungliga stamcellerna blir allt mer specialiserade. Den kunskapen är en förutsättning för att förstå allt från mekanismer bakom medfödda sjukdomar och fosterskador till att på sikt kunna behandla sjukdomar med hjälp av stamceller. – Att kunna följa varje cells differentieringsprocess är den heliga gralen inom utvecklingsbiologin, säger Qiaolin Deng, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet och vid Karolinska Universitetssjukhuset. Hon är forskningsledare för den studie som avslöjat nya detaljer i den kritiska fasen mellan att ett embryo fäst i livmodern fram till dess att den första kroppsaxeln har bildats. Då har de embryonala cellerna börjat sin resa mot att skapa en kropp, med en framända och en bakända. – Det är en kritisk period när hela kroppsplanen skapas. Om allt inte fungerar som det ska i händelseförloppet kan det leda till fosterdöd eller missbildningar. Molekylär bruksanvisning Men utvecklingen i cellerna som deltar i processen sker inte på samma sätt i alla celler. För att kartlägga vad som händer i enskilda celler tog forskarna hjälp av så kallad encells-sekvensering, (single-cell RNA sequencing). Totalt analyserades 1 724 celler från 28 musembryon i fyra tidiga utvecklingsstadier (5.25 till 6.5 dagar gamla). I snitt var 8 577 gener uttryckta i varje cell. Med hjälp av datoranalys sorterades cellerna sedan upp i olika celltyper utifrån vilka gener som var aktiva eller inaktiva. På så sätt gick det att få fram i vilken ordning generna slås på. Resultatet blev en molekylär bruksanvisning, eller road-map, över de händelser som styr cellernas differentiering. – Studien har avslöjat tidigare okända detaljer om vad som händer innan det tidiga embryot får sin första rumsliga orientering, och visat att cellerna längs kroppsaxeln har olika potential när det gäller att differentieras, säger Qiaolin Deng. Samtidigt som kroppsaxeln börjar etableras pågår en annan process hos honembryon. De har celler som bär på två X-kromosomer, en från mamman och en från pappan. Tidigare studier på möss visade att X-kromosomen som ärvts från pappan först stängs av helt hos embryot. Allt för att honor inte ska ha dubbelt så hög aktivitet hos generna jämfört med hanar. Pappans X-kromosomkopia fortsätter att vara avstängd i de celler som bildar placentan och gulesäcken, men återaktiveras i embryots celler. Sedan sker en slumpvis inaktivering av mammans eller pappans X-kromosom. Honor utgörs därför av en ”mosaik” av celler där antingen mammans eller pappas X-kromosom är aktiv. Ny upptäckt om X-kromosomer Den nya studien visar att den första inaktiveringen av pappans X-kopia inte sker på det vis man tidigare trodde. – Det som är molekylärt intressant är att de X-kromosomer som kommer från pappan och återaktiveras aldrig har varit helt avstängda. Den slumpvisa inaktiveringen sker också olika snabbt i embryots celler. Resultatet av studien kastar nytt ljus över den tidiga utvecklingen av embryon, dels hos djur men också hos människor. – Kunskap om de händelser och faktorer som styr utvecklingen hos det tidiga embryot är oumbärlig när det gäller att förstå missfall och medfödda sjukdomar. Runt tre av 100 spädbarn föds i dag med missbildningar som beror på fel under celldifferentieringen, säger Qiaolin Deng. Studien utfördes i samarbete med forskare vid University of Chinese Academy of Sciences, Shanghai Tech University och Tongji University samt University of Sydney, Australien. Forskningsprojektet finansierades av anslag från Vetenskapsrådet, SSMF, Åke Wibergs stiftelse, KID-stiftelsen, Karolinska Institutet samt Jeanssons stiftelser. Publikation “Single-cell RNA-seq reveals cellular heterogeneity of pluripotency transition and X-chromosome dynamics during early mouse development” Shangli Cheng, Yu Pei, Liqun He, Guangdun Peng, Björn Reinius, Patrick P L Tam, Naihe Jing, Qiaolin Deng Cell Reports, online 5 mars 2019, doi: 10.1016/j.celrep.2019.02.031

En svensk delegation under ledning av socialminister Lena Hallengren besökte Indien under slutet av februari i syfte att stärka det svensk-indiska hälsosamarbetet. KI:s vicerektor Anders Gustafsson var en av deltagarna i delegationen. – Det var mycket värdefullt för Karolinska Institutet att som enda svenska lärosäte få följa med på socialministerns främjanderesa till Indien. Många nya kontakter kunde knytas och gamla kontakter stärkas, säger Anders Gustafsson, vicerektor för forskning. Övriga deltagare var representanter från Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket, Karolinska Universitetssjukhus, Region Uppsala och Swecare, som är en stiftelse som verkar för ökad export och internationalisering av svensk hälso- och sjukvård samt flera av deras medlemsföretag. Inom KI hålls en årlig KI-India Seminar där forskare som är involverade i samarbetsprojekt med kollegor i Indien samlas, presenterar pågående projekt och diskuterar framtida möjligheter. Forskare, lärare, doktorander och andra intresserade bjuds in till årets KI-India Seminar som äger rum tisdag den 21 maj 2019.

Nu har startskottet gått för ett nytt forsknings- och samverkansprogram som ska ge kunskap om sexuella trakasserier inom akademin – samt leda till forskningsbaserade förbättringar. Satsningen leds av KI tillsammans med KTH och Malmö universitet. Lanseringen inleddes av ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans (S), som under sitt anförande menade att mörkertalet är stort vad gäller sexuella trakasserier inom akademin. – Vi behöver ha trygga arbetsplatser på högskolor och universitet, så att alla kan fullfölja och utveckla sin akademiska karriär. Det är uppenbart att vi har betydligt mer kvar att göra även inom högskolor och universitet för att hantera sexuella trakasserier och kränkande behandling, säger Matilda Ernkrans. Det nya forsknings- och samverkansprogrammet ska utveckla mer kunskap om utsattheten vilket ska leda till forskningsbaserade förbättringar av arbets- och studiemiljön. Programmet inleds med en prevalensstudie, som inkluderar alla landets lärosäten som beräknas ta två till tre år att genomföra. Programmet ska leda till en ökad kvalitet i forskning och utbildning, betonade Karin Dahlman-Wright, prorektor vid Karolinska Institutet, under presentationen av programmet. – Vi vet inte hur stort mörkertalet är förrän vi har genomfört prevalensstudien, men metoo-uppropet talar för att det är stort. Vår förhoppning är att detta leder fram till en långsiktigt hållbar struktur för att arbeta vidare med dessa frågor. Under dagens presentationer såg vi också att det finns ett stort behov av att ta fram ny kunskap, säger Karin Dahlman-Wright. Är detta starten på den genomlysande granskning av akademin som saknats efter #metoo? – Vi ska göra vår allra bästa för att det blir så. Genom att samla sektorn och arbeta tillsammans kan vi uppnå mer än vi tidigare lyckats uppnå, säger Karin Dahlman-Wright. Lanseringen skedde på den internationella kvinnodagen 8 mars och fyllde Wallenbergsalen till sista plats. – Vi är mycket glada för det stora intresset och det breda deltagandet från både sektorsmyndigheter, forskningsfinansiärer och lärosäten från hela landet. Det är ett tecken på att vi är på rätt väg och kan genomföra detta tillsammans, säger Ulrika Helldén som samordnar forsknings- och samverkansprogrammet vid Karolinska Institutet. Under dagen presenterade även Vetenskapsrådet en internationell forskningsöversikt om sexuella trakasserier i akademin. Dessutom gav Universitets- och högskolerådet (UHR) en inblick i det pågående arbetet med en rapport om lärosätenas arbete med att förebyggande sexuella trakasserier. Nu rekryteras en forskningsledare och en forskare som ska leda den sektorsövergripande prevalensstudien. Tjänsterna är placerade vid institutionen för lärande, informatik, management och etik på campus Solna och sista ansökningsdatum är 1 april. Vill du veta mer om forsknings- och samverkansprogrammet för att motverka sexuella trakasserier och förebygga genusbaserad utsatthet i svensk akademi, kontakta gärna Ulrika Helldén.

Förekomsten av munbakterier i så kallade cystiska bukspottkörteltumörer är kopplat till tumörens svårighetsgrad. Det visar forskare vid Karolinska Institutet i en studie som publiceras i tidskriften Gut. Förhoppningen är att resultaten kan bidra till bättre diagnostik och behandling av cancer i bukspottkörteln. Bukspottkörtelcancer är en av de cancerformer som orsakar flest dödsfall i västvärlden. Sjukdomen upptäcks oftast sent i förloppet vilket gör att prognosen i de flesta fall är dålig. Men alla tumörer i bukspottkörteln, pankreas, är inte cancer. Det finns till exempel så kallade cystiska pankreastumörer, pankreascystor, av vilka många är godartade medan få kan utvecklas till cancer. Idag är det svårt att skilja dessa tumörer åt. För att utesluta cancer opereras därför många patienter, vilket innebär en stor utmaning både för patienten och för sjukvården. Men nu har forskare vid Karolinska Institutet funnit att förekomsten av bakterier i cysttumörerna, är kopplat till tumörens allvarlighetsgrad. – Vi hittar mest bakterier i stadiet där cystorna börjar visa tecken på cancer. Vår förhoppning är att detta kan användas som en biomarkör för att tidigt skilja ut de cystor som behöver opereras bort, och därmed minska onödig kirurgi. Men först behövs fler studier som stöder vårt fynd, säger Margaret Sällberg Chen, lektor vid institutionen för odontologi vid Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare. Forskarna har undersökt förekomsten av bakteriellt DNA i vätska från bortopererade pankreastumörcystor hos 105 patienter och sedan jämfört med tumörens typ och svårighetsgrad. Forskarna såg då att vätska från cystor med höggradig cellförändring och cancer innehöll betydligt mer bakteriellt DNA än vätska från godartade cystor. För att ta reda på vilka bakterierna var sekvenserade forskarna DNA:t i 35 av proverna som hade förhöjda nivåer av bakteriellt DNA. De såg stora variationer i bakterieuppsättningen mellan olika personer, men kunde ändå konstatera en ökad förekomst av vissa munbakterier i vätska från cystor med höggradiga cellförändringar och cancer. – Det var förvånade att hitta bakterier från munnen i pankreas, men inte helt oväntat. Bakterierna som vi identifierade har visats förhöjda i saliv hos patienter med pankreascancer i en tidigare, mindre studie, säger Margaret Sällberg Chen. Resultaten kan bidra med ett nytt sätt att se på bakteriers roll i utvecklingen av pankreascystor, konstaterar hon. Om vidare studier visar att bakterierna faktiskt påverkar sjukdomsutvecklingen skulle det kunna leda till nya behandlingsstrategier med antibakteriella medel. I den aktuella studien undersökte forskarna även olika faktorer som kunde tänkas påverka mängden bakteriellt DNA i tumörvätskan. De såg då att förekomsten av bakteriellt DNA var högre bland patienter som hade genomgått en undersökning som kallas pankreasendoskopi. Det görs med ett böjligt instrument som förs in via munnen, och möjligen riskerar man då att föra ned munbakterier i bukspottkörteln. – Resultaten var inte helt entydiga så endoskopin kan inte vara hela svaret på varför bakterierna finns där. Men kanske kan vi minska risken att föra ned munbakterier i pankreas genom att skölja munnen med antibakteriellt medel och ha en god munhälsa innan undersökningen. Det vore en intressant klinisk studie, säger Margaret Sällberg Chen. Studien genomfördes i samarbete med forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik och institutionen för laboratoriemedicin vid Karolinska Institutet samt forskare vid Science for Life Laboratory. Forskningen finansieras av Cancerfonden, Stockholms läns landsting (ALF-medel), Styrgruppen KI/SLL för Odontologisk Forskning (SOF) och Ruth och Richard Julins stiftelse. Publikation ”Enrichment of Oral Microbiota in Early Cystic Precursors to Invasive Pancreatic Cancer”. Rogier Aäron Gaiser, Asif Halimi, Hassan Alkharaan, Liyan Lu, Haleh Davanian, Katie Healy, Luisa W Hugerth, Zeeshan Ateeb, Roberto Valente, Carlos Férnandez Moro, Marco del Chiaro, Margaret Sällberg Chen. Gut, online 14 mars 2019.

Tre nya medicine hedersdoktorer har utsetts av Karolinska Institutet. Paolo Chiesi, Douglas Easton och Sophie Ekman kommer att promoveras i Stockholms stadshus den 10 maj. Titeln hedersdoktor kan ges till akademiker som gjort storartade insatser för vetenskapen, mänskligheten eller Karolinska Institutet (KI). Alternativt utses en person som inte erhållit doktorsexamen men på andra sätt gynnat forskning och utveckling inom KI:s intressesfär. Paolo Chiesi Paolo Chiesi har genom familjeföretaget Chiesi Farmaceutici S.p.A. sedan 1987 stöttat forskning inom surfaktant, så kallade ytaktiva ämnen. I början av 1980-talet utvecklade två forskare vid KI ett ämne kallat Curosurf för att behandla tidigt födda barn med andnödssyndrom. Curosurf framställs från grislungor och för att producera tillräcklig mängd var ett samarbete med läkemedelsindustrin nödvändig. Som forskningschef ställde sig Paolo Chiesi bakom projektet. Utöver finansiellt understöd till fortsatt forskning startade Paolo Chiesi även försäljning av Curosurf och har sponsrat årliga forskningsmöten där neonatologer från hela världen kan samlas. Med stöd av Chiesi Farmaceutici har nu ett syntetiskt surfaktant kunnat utvecklas vid KI som för tillfället genomgår kliniska prövningar. Därmed skulle bristen på surfaktant från djurlungor kunna åtgärdas och fler för tidigt födda barn behandlas. — Jag känner mig hedrad att få motta denna titel från ett av de mest prestigefyllda och respekterade medicinska universiteten i världen. Jag är tacksam eftersom utnämningen är helt oväntad. Den kröner det liv jag nästan helt vigt åt vetenskaplig forskning med en nyfiken, öppensinnad och kanske inte fullt metodisk inställning. Slutligen är jag rörd över att de förträffliga forskare jag mötte på KI på 80-talet, och som jag samarbetat med sedan dess, har blivit kära vänner, säger Paolo Chiesi. Douglas Easton Douglas Eastons forskning har under de senaste tre decennierna kretsat kring att identifiera genetiska orsaker till bröstcancer. Hans arbete har bidragit till att vi idag mycket bättre förstår hur anlag för bröstcancer nedärvs. Douglas Easton var en av grundarna till det världsomspännande forskningsnätverket Breast Cancer Linkage Consortium som var aktivt mellan 1990 - 1996. Han spelade en avgörande roll i att påvisa hur mutationer i generna BRCA1 samt BRCA2 kan leda inte bara till bröstcancer utan även cancer i prostata och bukspottskörteln. År 2005 tog Douglas Easton initiativ till Breast Cancer Association Consortium med målet att identifiera positionsbestämda variationer i arvsmassan (så kallad enbaspolymorfi eller SNP), vilka kan leda till bröstcancer. Douglas Eastons forskning har lett till kliniska framsteg, såväl i Sverige som utomlands. — Jag är djupt tacksam över att få motta denna hedersdoktortitel från Karolinska Institutet. I många år har jag varit del i givande samarbeten med forskare på Karolinska och det känns som att utmärkelsen delvis är ett erkännande av dessa samarbetens framgång. Arbetet har involverat några av de största studierna i cancergenetik som någonsin genomförts. Jag är särskilt stolt över att få ta emot en utmärkelse från KI, ett av de mest prestigefyllda instituten i världen, eftersom det visar på den internationella betydelsen av vårt arbete, säger Douglas Easton. Sophie Ekman Sophie Ekman har i fyra decennier arbetat som skolläkare i Sverige, varav 30 år som skolöverläkare i Solna. 1987 grundade hon Stiftelsen Läkare Mot AIDS Forskningsfond tillsammans med läkarkollegor från Föreningen Läkare Mot AIDS. Sophie Ekman har agerat fundraiser för stiftelsen och med egna insatser byggt upp det kapital som årligen sedan dess delats ut i miljonbelopp till hiv-forskning. På eget initiativ och utan ersättning har Sophie Ekman drivit stora folkhälsokampanjer inom skolhälsovården som engagerat många samhällsaktörer. På bred front har hon verkat för att förbättra barns hälsa, från anti-drogkampanjen Just Say No till världens första anti-rökkampanj riktat direkt mot föräldrar. Detta arbete ledde till en svensk åldersgräns på tobak på 18 år. Sophie Ekman har även verkat hårt för att samhället och skolan tidigt ska upptäcka neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD och autism. — Jag är osannolikt överlycklig och känner stor tacksamhet över att HIV-frågan lyfts igen. Jag tackar KI av hela hjärtat för att de med denna internationella utmärkelse tydliggör vikten av traditionell skolhälsovård. Ett lokalt verkande folkhälsoinstitut i varje skola, som funnits i Sverige fram till år 2010, gör skillnad för barns och föräldrars hälsa, säger Sophie Ekman. De första medicine hedersdoktorerna vid Karolinska Institutet utsågs år 1910. Varje år inkommer cirka 20 nomineringar. Behöriga att nominera är ordinarie disputerade lärare anställda vid Karolinska Institutet. Mellan åren 2000 - 2018 har 74 hedersdoktorer utsetts, varav 21 kvinnor.

Paracetamol eller andra smärtstillande medel som tas under graviditeten verkar inte orsaka astma hos barnet, enligt en stor studie av forskare vid Karolinska Institutet och Queen Mary University of London. Studien, som publiceras i European Respiratory Journal, tyder i stället på att det finns en annan faktor kopplad till användning av dessa läkemedel som ökar risken för astma. Studien omfattar närmare 500 000 svenska mammor och deras barn och data om olika smärtstillande medel som skrivits ut under graviditeten. Resultaten stöder tidigare fynd att kvinnor som tar paracetamol under graviditeten är mer benägna att få barn som utvecklar astma. Men analysen visar också att det förmodligen inte är de smärtstillande läkemedlen i sig som ligger bakom denna ökning. Barn till mammor som hade ordinerats paracetamol under graviditeten hade ökad risk för astma, men riskökningen var liknande vid ordinering av andra typer av smärtstillande medel med andra verkningsmekanismer, såsom opioider eller migränläkemedel. Som exempel var riskökningen för astma vid fem års ålder 50 procent för paracetamol, 42 procent för kodein och 48 procent för migränläkemedel. Smärta och stress kan ligga bakom Resultaten tyder enligt forskarna på att det i själva verket är någon annan faktor som är kopplad till användning av dessa läkemedel som ligger bakom riskökningen. En förklaring kan vara att kvinnor som ordineras smärtstillande medel under graviditeten oftare har kronisk smärta, oro eller söker sjukvård i större utsträckning än andra kvinnor. – Allvarlig smärta och den stress det orsakar har djupgående effekter på kroppen, bland annat på nivåerna av vissa hormoner, och det finns en bevisad koppling mellan höga stressnivåer hos mamman under graviditeten och ökad risk för astma hos barnet, säger professor Seif Shaheen vid Queen Mary University of London, som lett studien i samarbete med professor Catarina Almqvist Malmros och kollegor vid Karolinska Institutet. Resultaten innebär att gravida kvinnor kan känna sig tryggare med att ta smärtstillande medel som ordinerats av läkare, menar forskarna. Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Stockholms läns landsting (ALF-medel), Hjärt-Lungfonden, Forte och Astma- och Allergifondens forskningsfond. Denna nyhetsartikel är baserad på ett pressmeddelande från European Respiratory Journal. Publikation “Prescribed analgesics in pregnancy and risk of childhood asthma” Seif O Shaheen, Cecilia Lundholm, Bronwyn K Brew, Catarina Almqvist European Respiratory Journal, online 18 mars 2019, doi: 10.1183/13993003.01090-2018

Även mycket för tidigt födda barn bär på ett skydd mot virus i form av antikroppar överförda från mamman. Det visar en analys av så kallade maternella antikroppar hos nyfödda barn, publicerad i tidskriften Nature Medicine av forskare vid Karolinska Institutet. Resultaten bör förändra vårt sätt att se på infektionskänslighet hos nyfödda, enligt forskarna. Under tiden i mammans mage överförs antikroppar från mammans blod till fostret. Dessa antikroppar ger det nyfödda barnet ett passivt skydd mot infektioner. Eftersom huvuddelen av antikroppstransporten sker under graviditetens sista tredjedel har man hittills betraktat mycket för tidigt födda barn som oskyddade av sådana så kallade maternella antikroppar. Men en annan bild framträder nu, när den totala uppsättningen av maternella virusantikroppar i blodplasma hos nyfödda barn har analyserats av forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset. – Vi såg att även barn som är födda så tidigt som i vecka 24 har antikroppar från sin mamma. Det var helt oväntat, säger Petter Brodin, läkare och forskare vid SciLifeLab och institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare. Likvärdig uppsättning av maternella antikroppar Studien omfattade 78 barn och deras mammor. 32 av barnen var mycket för tidigt födda (innan vecka 30) och 46 var födda efter fullgången graviditet. Uppsättningen av maternella antikroppar visade sig vara likvärdig mellan barn födda mycket för tidigt och fullgångna barn. – Jag hoppas att det här leder till att vi ifrågasätter en del förutfattade meningar om nyfödda barns immunsystem och infektionskänslighet, så att vi kan ta hand om barnen ännu bättre. För tidigt födda barn kan vara extra känsliga för infektioner, men det beror inte på att de saknar antikroppar från mamman. Vi borde fokusera mer på andra möjliga orsaker till deras sårbarhet, kanske att de har sämre lungfunktion eller svagare barriärer i huden, säger Petter Brodin. Nyutvecklad metod för analys Studien gjordes med hjälp av en nyutvecklad metod för att i ett blodprov samtidigt analysera förekomsten av antikroppar mot något av alla virus som kan infektera människor (utom zikavirus, som identifierades senare). Metoden har utvecklats av amerikanska forskare och bygger på ett så kallat bakteriofag-bibliotek, en teknik som belönades med Nobelpriset i kemi 2018. Kortfattat bygger den på att viruspartiklar som kallas bakteriofager kan fås att visa upp ett specifikt protein på sin yta. I det här fallet visar biblioteket av bakteriofager tillsammans upp över 93 000 olika peptider, proteinsnuttar, från över 206 olika virus. Biblioteket blandas med blodplasman som ska testas. Finns det virusantikroppar i plasmaprovet binder de till bakteriofagerna och kan detekteras av forskarna. Analysen gjordes på prover tagna vid födseln, samt under barnens första, fjärde och tolfte levnadsvecka. Forskarna kunde då se att skyddet från antikropparna varade olika länge för olika virus. Det kan tyda på att överföringen av antikropparna under fosterlivet inte sker slumpmässigt utan är en reglerad process, vilket gruppen nu undersöker vidare. Betydelse för vaccinutveckling Studien ger också information om vilka delar av virusproteinerna som antikroppssvaret riktar sig mot. Den kunskapen har stor betydelse vid vaccinutveckling, konstaterar Petter Brodin. – Om alla mammornas antikroppar riktar sig mot en specifik del av ett virusprotein är det viktigt att veta, för då är det den delen ett vaccin ska bygga på. Jag hoppas att våra resultat kan användas av andra för att utveckla bättre vacciner, till exempel mot RS-viruset som orsakar mycket sjuklighet hos små barn varje vinter, säger han. Forskningen finansierades av Europeiska forskningsrådet, Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse, Karolinska Institutet och Vetenskapsrådet Publikation “The repertoire of maternal anti-viral antibodies in human newborns” Christian Pou, Dieudonné Nkulikiyimfura, Ewa Henckel, Axel Olin, Tadepally Lakshmikanth, Jaromir Mikes, Jun Wang, Yang Chen, Anna-Karin Bernhardsson, Anna Gustafsson, Kajsa Bohlin och Petter Brodin Nature Medicine, online 18 mars 2019, doi: 10.1038/s41591-019-0392-8

Hallå där Johan Mesterton, doktorand vid institutionen för lärande, informatik, management och etik på Karolinska Institutet. I din avhandling analyserar du registerdata från närmare 140 000 förlossningar i sju svenska regioner mellan åren 2011 och 2012. Vilka är dina mest intressanta resultat? – Att det finns väldigt stora skillnader i resultat inom svensk förlossningsvård och att skillnaderna inte kan förklaras av att olika sjukhus behandlar patienter med olika förutsättningar. Vi har justerat för olikheter i patientpopulationer mellan sjukhus och ändå finns stora variationer i hur patienterna behandlas och i hälsoutfall. Det är även intressant att vårdpersonal upplever att återkoppling av information om resultat är motiverande samt stimulerar till förbättringsarbete. Vad hade det konkret inneburit om alla förlossningskliniker hade varit lika bra som de bästa? – Under den studerade tidsperioden hade 2 200 kejsarsnitt, 900 allvarliga bristningar, 1 500 infektioner och 2 700 kraftiga blödningar kunnat undvikas. Allt under förutsättning att alla kliniker presterade lika bra som de 20 procent som presterade bäst för respektive kvalitetsindikator. Vad kan göras för att jämna ut skillnaderna? – Jag tror att nyckeln är att systematiskt mäta resultat inom vården och att återkoppla informationen. Om man inte säkert vet hur mycket infektioner man har på sin klinik, och ännu mindre hur man ligger till jämfört med andra, är det svårt att motivera sig till att påbörja ett systematiskt förbättringsarbete. Alla inom vården vill ge bästa möjliga vård till sina patienter. Med bättre återkoppling kring resultat och förbättringspotential till personalen tror jag alla kommer att lyfta sina resultat. Varför valde du att forska om just det här? – Jag har länge arbetat med analys inom hälso- och sjukvård och är väldigt intresserad av hur man kan åstadkomma förbättringar inom vården. Min forskning har varit kopplad till Sveus, ett samverkansprojekt mellan sju regioner i Sverige, som handlade om att utveckla metoder för uppföljning av resultat inom hälso- och sjukvården. Förlossningsvård var en av de patientgrupper man arbetade med och jag tyckte att det verkade spännande. Vad ska du göra nu? – Jag är industridoktorand och kommer att arbeta vidare på mitt företag som utvecklar analysprodukter för hälso- och vårdsektorn. I framtiden kommer jag att försöka fortsätta bedriva forskning på ett eller annat sätt. Den 22 mars 2019 kl 13.00 försvarar Johan Mesterton sin avhandling i Inghesalen, Tomtebodavägen 18 A på Karolinska Institutet, Solna.

En ny studie som syftar till att minska sexuell exploatering av barn på internet lanseras av Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset den 26 mars. Studiedeltagare kommer att rekryteras i forum på den krypterade delen av internet som heter darknet. Studien syftar till att utvärdera ett nytt sätt att hjälpa människor att sluta titta på och sprida dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, ett beteende som det för närvarande saknas vetenskapligt beprövad behandling för. Behandlingsmetoden som nu testas är en internetbaserad kognitiv beteendeterapi baserad på en ny manual som heter Prevent it, utvecklad vid kliniken Anova vid Karolinska universitetssjukhuset. Rekrytering av studiedeltagare kommer att ske i forum på den krypterade delen av internet som heter darknet, där delning av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn är vanligt. – På darknet finns många människor som fastnat i ett beteende de egentligen inte känner för och som de gärna vill bryta med, om det bara fanns ett sätt. Vi hoppas nu att samma internet som gör det möjligt att sprida dessa olagliga och destruktiva övergrepp, också ska kunna användas för att möjliggöra behandling, säger Christoffer Rahm, psykiater och forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, och ansvarig för studien. Psykoterapi eller placebo För att bedöma effekten av behandlingen kommer deltagarna att lottas till antingen aktiv psykoterapi eller så kallad psykologisk placebo, det vill säga en samtalkontakt utan aktiva psykoterapeutiska inslag. Behandlingen kommer också jämföras med väntelista. Deltagarna kommer att vara anonyma och rekryteringen till studien sker över hela världen. – Ett viktigt mål med denna studie är också att försöka demokratisera tillgången till högspecialiserad vård vid universitetskliniker, säger Christoffer Rahm. Studien kommer att pågå i 18 månader och kommer att ske i samarbete med forskarna Katarina Görts Öberg, Stefan Arver, Gerhard Andersson, Viktor Kaldo och projektledaren Charlotte Sparre. Studien är planerad i samarbete med World Childhood Foundation och ECPAT Sverige. Partners i projektet – När ett fall av sexuella övergrepp dokumenteras och sprids på nätet, innebär det en retraumatisering av barnet. För att förhindra sexuella övergrepp mot barn måste vi arbeta med de som begår dessa handlingar. Det finns en stor brist på kunskap inom detta område, därför engagerar sig Childhood i projektet, säger Paula Guillet de Monthoux, generalsekreterare vid World Childhood Foundation. – För att förebygga sexuell exploatering av barn krävs många olika åtgärder. Vi arbetar med att stärka barn och unga men det behövs även förebyggande arbete mot förövare. Därför är vi kunskapspartner i projektet, säger Anna Karin Hildingson Boqvist, generalsekreterare ECPAT Sverige. Överklagandenämnden för etikprövning godkände studien den 18 mars i år.

Dålig kondition i tonåren kopplat till högre risk för sjukersättning senare i livet

Nyupptäckt sjukdom kan få betydelse för behandling av diabetes

Social inlärning av fara påverkar våra beslut

Nervbanor som styr obehagskänslor kartlagda

”En av fem hade helt undvikit sexuella relationer efter sin diagnos”

Lovande resultat i studie om regenerativ angiogenes på människa

Kombinationsbehandling kan vara fördelaktigt vid schizofreni

Nytt forskningspris till minne av professor Dan Grandér

Digitala examinationer ger nya möjligheter

Ny skelettsjukdom hittad och förklarad av KI-forskare

Ny mekanism för bentillväxt upptäckt

Molekylärt pussel avslöjar okända steg i embryots utveckling

KI deltog i delegationsresa till Indien för att stärka hälsosamarbetet

Sätter ljuset på sexuella trakasserier inom akademin

Munbakterier i bukspottkörteln kopplas till aggressivare tumörer

Paolo Chiesi, Douglas Easton och Sophie Ekman utses till hedersdoktorer

Smärtstillande under graviditeten verkar inte orsaka astma

Skyddande antikroppar finns även hos för tidigt födda

Omotiverade skillnader i svensk förlossningsvård

Internet-KBT mot sexuella barnövergrepp testas på darknet