Karolinska Institutet

Efter stora globala framgångar i bekämpningen av malaria avstannade den positiva utvecklingen kring år 2015 – förutom i Zanzibar i Östafrika där endast en bråkdel av sjukdomen återstår. I en ny studie som publiceras i BMC Medicine förklarar forskare vid Karolinska Institutet varför, och visar att nya strategier behövs för att utrota sjukdomen. Bland problemen finns ett förändrat beteende hos myggorna och en selektering hos parasiterna. Tiden kring år 2000 beskriver professor Anders Björkman som ett katastrofläge vad gäller utbredningen av malaria i världen. Detta triggade en stor global insats som fick skjuts av nya former av läkemedel samt en bred utdelning av impregnerade myggnät och besprutning mot malariamyggor inomhus. Resultatet blev en halvering av malariautbredningen globalt till år 2015. – Men därefter har minskningen avstannat. Förutom i Zanzibar där insatserna för dess 1,4 miljoner invånare lett till en cirka 96-procentig nedgång i förekomsten av malaria. I samarbete med Zanzibar Malaria Control Programme har vi optimerat insatserna och kan nu visa varför det ännu inte nått hela vägen till utrotning av malaria, säger Anders Björkman, professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi på Karolinska Institutet som drivit forskningsprojektet om malaria i 18 år. Myggan har utvecklat viss resistens Studien visar ett förändrat beteende hos malariamyggorna som nu biter utomhus i stället för inomhus. Myggan har även utvecklat en viss resistens mot dagens myggmedel. Dessutom har det skett en selektering hos den sjukdomsalstrande parasiten, där den återstående formen är svårare att upptäcka men ändå sprider sjukdomen som tidigare. Sedan 2002 har forskarna följt invånarna i två distrikt i Zanzibar med cirka 100 000 invånare vardera. – Både myggorna och parasiterna har hittat sätt att undvika kontroll och bekämpning. Nu behöver vi utveckla nya strategier för att övervinna detta om vi ska nå det uppsatta målet att utrota malarian från Zanzibar, ett arbete som kan bli en modell för hela Afrika, säger Anders Björkman. Något som överraskade forskarna bakom studien var den kraftiga nedgången av barnadödligheten i Zanzibar. Malariabekämpningen har lett till en minskning av den totala barnadödligheten med över 70 procent. Tidigare har man trott att endast 20 procent av barnadödligheten i Afrika varit relaterad till malaria. Förklaringen till den dramatiska minskningen tros vara att sjukdomen ger en större och mer kronisk påverkan på barnens allmäntillstånd än man tidigare anat, och därigenom en minskad motståndskraft mot övriga sjukdomar hela vägen upp i skolåldern. Globala insatser och förbättrade strategier kan vara en del av lösningen – Fortfarande är malaria det största hindret för en frisk och sund uppväxt för barnen i Afrika. Om du frågar en afrikansk kvinna i dag så är oftast det viktigaste att malaria inte drabbar hennes graviditet och hennes barn. Det globala samhället måste fortsätta kampen med förbättrade strategier och insatser. Då tror jag att man kan nå målet att slutgiltigt kontrollera malarian, säger Anders Björkman. Zanzibar var bland de första att ta del av de globala insatserna mot malaria och har därefter bedrivit ett oavbrutet arbete i bekämpningen av sjukdomen. Forskarnas förhoppning är nu att dessa lärdomar kan spridas som förnyade insatser i hela Afrika. Forskningen finansierades framför allt av Familjen Erling-Perssons Stiftelse och Vetenskapsrådet. Publikation ”From high to low malaria transmission in Zanzibar - challenges and opportunities to achieve elimination”. Anders Björkman, Deler Shakely, Abdullah Ali, Ulrika Morris, Humphrey Mkali, Abdul-Wahid Al-Mafazy, Khamis Haji, Juma Mcha, Rahila Omar, Jackie Cook, Kristina Elfving, Max Petzold, Michael Sachs, Berit Aydin-Schmidt, Chris Drakeley, Mwinyi Msellem och Andreas Mårtensson. BMC Medicine, online 22 januari 2019, doi: 10.1186/s12916-018-1243-z.

EU-organet GenderNet beslutade nyligen om anslag till 13 internationella samarbeten. Fem av dessa projekt har partners vid KI. Totalt rör det sig om cirka 16,6 miljoner kronor till KI. Projekten inkluderar kön- och genusperspektiv inom sina respektive ämnesområden. I GenderNet ingår 16 organisationer från 13 länder. Syftet med EU-organet är att stärka transnationella samarbeten med kön- och genusperspektiv samt att främja jämställdhet genom institutionella förändringar. Beslut har nu fattats om att finansiera 13 internationella samarbetsprojekt inom GenderNet Plus Co-Fund. I tio av de beviljade samarbetena ingår svenska deltagare, vilka kommer att få finansiering från Vetenskapsrådet. Vetenskapsrådets stöd till de svenska deltagarna är totalt över 28 miljoner kronor under perioden 2018/19–2021. De fem samarbetsprojekt med partners vid KI som ges stöd är: Christopher Cederroth vid institutionen för fysiologi och farmakologi får anslag på 4 108 562 kronor för projektet "Bestämning av könsspecifika gen- och miljöfaktorer för svår tinnitus (TIGER)" Hanna Eriksson vid institutionen för onkologi-patologi får anslag på 2 549 874 kronor för projektet "Könsskillnader och biverkningar vid immunterapi: en studie för att optimera cancerbehandling (GEISHA)" Stefan Fors vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle får anslag på 2 871 750 kronor för projektet "Könsskillnader i förändring: Hälsa och vård i olika födelsekohorter (FUTUREGEN)" Karolina Kublickiene vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik får anslag på 3 081 420 kronor för projektet "Genus och hälsa: internationell grupp för främjande av välbefinnande (GOING-FWD)" Mariano Salazar vid institutionen för folkhälsovetenskap får anslag på 3 951 457 kronor för projektet "Maskuliniteter och våld mot kvinnor bland ungdomar: Identifiera diskurser och utveckla strategier för förändring med hjälp av en blandad metod (PositivMas)"

Läkemedelsbolaget Ferring och KI tillkännager att de tecknat ett femårigt utökat avtal kring tidigare samarbete med syfte att utreda potentialen i den mänskliga mikrobiomet inom reproduktiv hälsa, kvinnors hälsa och gastroenterologi. Samarbetet samlar spetskompetens från KI för forskningens tidiga steg, företaget Rebiotix Inc. som sedan 2018 ingår i Ferring riktar in sig på de kliniska studiernas sista steg, och Ferring bidrar med terapiområdeskompetens och kommersialiseringskapacitet. Samarbetet samlar experter från Ferring, Rebiotix och KI i syfte att öppna upp den potential som finns i forskning om människans mikrobiom. I fokus för forskningen står tio kliniska studier som involverar cirka 9000 personer som kartlägger mikrobiomets roll i reproduktiv hälsa, kvinnors hälsa och gastroenterologi.. Den forskningsdata som samlas in ska komma till nytta för forskning och utveckling på områden där det i dag saknas eller söks efter effektiva behandlingar, till exempel återkommande missfall, förtidig födsel och inflammatorisk mag-tarmsjukdom. Det utvidgade avtalet inkluderar sex kliniska studier i reproduktiv hälsa med cirka 6000 kvinnor och spädbarn och fyra gastroenterologiska studier med cirka 3000 vuxna och barn, för fortsatt forskning om mikrobiomets roll på områden där det i dag inte finns eller söks efter effektiva behandlingar som till exempel återkommande missfall, förtidig födsel och inflammatorisk tarmsjukdom. - Vi är förstås glada att efter en uppstart under tre år nu få möjlighet att fortsätta och även utöka vår verksamhet inom detta spännande forskningsfält, säger professor Lars Engstrand vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi samt föreståndare för Centrum för translationell mikrobiomforskning, CTMR. - Vårt mål är att under de närmaste fem åren etablera CTMR som ett världsledande centrum. Vi samarbetar med grundforskare på KI och SciLifeLab samtidigt som vi har en tydlig länk till sjukvården och våra kliniska kollegor i Sverige och utomlands. Forskningsresultaten ska förhoppningsvis komma patienterna till nytta inom en snar framtid och vi hoppas även komma igång med kliniska studier i samarbete med bland annat Rebiotix Inc inom något år.

En ny studie visar att det sker en väldigt begränsad nybildning av celler i hjärnan hos patienter med sjukdomen multipel skleros (MS). Fynden stöder vikten av att behandla MS tidigt i sjukdomsförloppet då de angripna cellerna kan reparera skador, men inte ersättas av nya. Resultaten publiceras i tidskriften Nature av forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet. Nervceller i hjärnan kommunicerar med varandra genom nervfibrer som bildar ett komplext nätverk. Många nervfibrer är isolerade av ett hölje som kallas myelin, som bidrar till att nervimpulser kan ledas väldigt snabbt. Myelin bildas inte av nervcellerna själva utan av en annan celltyp som kallas oligodendrocyt. MS är en sjukdom som orsakas av att kroppens immunförsvar attackerar myelin och oligodendrocyter. Det leder till en försämrad fortledning av signaler i nervfibrer och kan leda till att nervceller dör, vilket tillsammans orsakar allvarliga neurologiska funktionsnedsättningar och i svåra fall patientens död. Gamla oligodendrocyter kan bilda nytt myelin Sjukdomsförloppet vid MS är ofta svängigt med omväxlande perioder av försämring och förbättring. Studier på möss har visat att skadat myelin kan återbildas och att det kräver nybildning av de oligodendrocyter som gör myelinet. Man har utgått ifrån att perioder av förbättring hos MS-patienter beror på att nybildade oligodendrocyter ersätter förlorat myelin. Men i den aktuella studien visar forskargruppen att det hos MS-patienter inte sker någon nybildning av oligodendrocyter i områden där myelin verkar ha nybildats. Istället ter det sig som att gamla oligodendrocyter, som har överlevt attacken från immunförsvaret, kan bilda nytt myelin. – Vi blev väldigt förvånade över att människan skiljer sig så från de djur som har studerats. Hos människa sker en väldigt begränsad nybildning av oligodendrocyter, men de verkar ha större förmåga att bidra till reparation, säger Jonas Frisén, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet, som har lett studien. De nya rönen pekar på vikten av att behandla MS aggressivt tidigt i sjukdomsförloppet för att undvika förlust av oligodendrocyter. – Eftersom det inte bildas nya oligodendrocyter är det viktigt att rädda de man har då det är de som kan reparera skadorna som uppstår under sjukdomen, säger Jonas Frisén. Använde kol-14-metoden för att åldersbestämma För att kunna åldersbestämma oligodendrocyterna hos MS-patienterna mätte forskarna mängden av isotopen kol-14 från kärnvapensprängningar under det kalla kriget som fanns lagrad i cellernas arvsmassa, DNA. Sedan sprängningarna upphörde har det skett en gradvis minskning av kol-14, vilket fungerar som en sorts datummärkning från när cellerna bildades. Metoden att åldersbestämma celler utvecklades av Jonas Friséns grupp under början av 2000-talet. Samtidigt publiceras en annan artikel i Nature från docent Gonçalo Castelo-Brancos grupp vid Karolinska Institutet, där de kommer fram till överlappande resultat men med en annan metodik. Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Tobias Stiftelsen, SSF, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, ERC och Torsten Söderbergs Stiftelse. Publikation "Oligodendrocyte generation dynamics in multiple sclerosis" Maggie S.Y. Yeung, Mehdi Djelloul, Embla Steiner, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Göran Possnert, Lou Brundin och Jonas Frisén. Nature, online 23 januari 2019

Vissa myelinproducerande celler i hjärnan, oligodendrocyter, som angrips av immunförsvaret vid multipel skleros (MS), förändras vid MS och kan därmed ha ytterligare inverkan på sjukdomen än vad som tidigare har beskrivits. Det visar en studie som letts av forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Edinburghs universitet i Storbritannien och som publiceras i tidskriften Nature. 2,5 miljoner människor i världen lever med MS. Sjukdomen uppstår när immunförsvarets vita blodkroppar angriper det isolerande fettämnet myelin, som produceras av oligodendrocyterna och omger nervtrådarna i centrala nervsystemet. Detta påverkar överföringen av de elektriska nervsignalerna och orsakar sjukdomens symtom. Tidigare har forskarna vid Karolinska Institutet undersökt oligodendrocyter med hjälp av en musmodell av MS och visat att dessa celler kan spela en viktig roll vid utveckling av sjukdomen. I den nya studien har de kartlagt oligodendrocyter i hjärnvävnad från avlidna MS-patienter. – Även om vi fann vissa likheter mellan musmodellen av MS och MS hos människor visar våra resultat också på skillnader. Vi hittade förändringar i olika undergrupper av oligodendrocyter vid MS, vilket tyder på att dessa celler spelar en mer komplex roll både vid de sjukliga förändringar som uppstår och vid bildandet av nya celler, säger Gonçalo Castelo-Branco, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet, en av de forskare som lett studien. Resultaten visar att oligodendrocyternas förfäderceller, som anses ha en avgörande roll för att återskapa myelin vid skovvis förlöpande MS, reduceras under sjukdomens fortskridande. – Dessutom förändras både cellernas egenskaper och fördelningen av olika oligodendrocyter i skadorna som uppstår, vilket tyder på att de kan ha stor betydelse vid MS, förklarar Eneritz Agirre, som är postdoktoral forskare i Castelo-Brancos forskargrupp vid Karolinska Institutet. Oligodendrocyter är en cellpopulation med stora variationer Forskarna använde tekniken enkelcells-RNA-sekvensering, som gör det möjligt att fastställa den genetiska aktiviteten hos enskilda celler, i syfte att undersöka cellsammansättningen i MS-relaterade skador med god precision. – Vi upptäckte att oligodendrocyter är en cellpopulation med stora variationer och att olika celltyper förmodligen har olika funktioner i hjärnan, säger professor Charles ffrench-Constant på Medical Research Council Centre for Regenerative Medicine vid Edinburghs universitet. – Att förstå vilka typer av oligodendrocyter som är mest effektiva när det gäller att reparera myelin blir avgörande för att optimera möjligheterna att ta fram nya välbehövliga behandlingar mot MS, säger professor Anna Williams på Medical Research Council Centre for Regenerative Medicine vid Edinburghs universitet. Nya markörer identifierade Forskarna fann dessutom nya markörer som kan bli användbara för att karaktärisera skador i nervsystemet vid MS. – Våra fynd visar hur användbar den här tekniken är för att studera mänskliga sjukdomar i nervsystemet, till exempel MS. Vi tror att en ökad användning av tekniken med ett större antal prover kommer att ge oss ännu större kunskaper om MS och leda till att nuvarande uppfattningar om sjukdomen kan komma att ändras, säger Gonçalo Castelo-Branco. Samtidigt publiceras en annan artikel i Nature från professor Jonas Friséns grupp vid Karolinska Institutet där de kommer fram till överlappande resultat men med annan metodik. Studien utfördes i samarbete med F. Hoffmann-La Roche Ltd, där två av författarna är anställda. Den finansierades av flera olika organ, däribland Wellcome Trust, UK Multiple Sclerosis Society, European Research Council (ERC) och Marie-Skłodowska Curie Actions (MSCA), European Committee for Treatment and Research of Multiple Sclerosis (ECTRIMS), Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Cancerfonden, Stockholm stad, Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Karolinska Institutet och La Roche Ltd. Publikation ”Altered human oligodendrocyte heterogeneity in multiple sclerosis” Sarah Jäkel, Eneritz Agirre, Ana Mendanha Falcão, David van Bruggen, Ka Wai Lee, Irene Knuesel, Dheeraj Malhotra, Charles ffrench-Constant, Anna Williams and Gonçalo Castelo-Branco. Nature, online 23 januari 2019

Ett nytt EU-projekt på temat hiv, hepatit C och tuberkulos öppnar nu för samarbete mellan forskare från EU-länderna och Ryssland. En av initiativtagarna är KI-forskaren Anders Sönnerborg, professor i klinisk virologi och infektionssjukdomar vid institutionerna för laboratoriemedicin respektive medicin Huddinge. Projektet kallat CARE – Common Actions Against HIV/TBC/HCV Across the Regions of Europe – ska framförallt fokusera på smittspridning och behandlingsresistens. Berätta mer, vad handlar forskningen i projektet om? – Vi vill förstå och förhindra spridningen av hiv, hepatit C och tuberkulos både i Europa och i Ryssland, inte minst motverka utvecklingen av multiresistens hos tb och hiv. Det finns en hög andel behandlingsresistent tuberkulos i Ryssland och vi är rädda att detta kan uppstå även för hiv. Vi kommer att jämföra data från olika patientgrupper i EU och Ryssland för att lära oss av varandra samt utveckla metoder för identifiering av mekanismer för resistens. Långsiktigt vill vi ta fram konkreta rekommendationer för bästa möjliga behandling för de tre infektionerna och också etablera en forskningsinfrastruktur som medger fortsatt samarbete mellan EU och Ryssland. Vad är din och KI:s roll i projektet? – Vi är ansvariga för hiv-delen och kommer att studera hur viruset sprids och hur de olika virusstammarna i Ryssland och öst-europa beter sig. Det finns en begynnande resistensproblematik även för hiv. Viruset förändras ständigt och vi avser jämföra de olika stammar som cirkulerar i EU och Ryssland. WHO rekommenderar nu en trippelbehandling där ett nytt läkemedel, integrashämmare ingår. Vi vill bland annat att se hur det kan uppstå resistens mot det här läkemedlet och konsekvenserna där av. Du var med och tog initiativet till projektet, vilken roll kan detta spela på längre sikt? – Både EU och ryska vetenskaps- och utbildningsministeriets utvärderingar gav respektive ansökningar maximala poäng inom alla utvärderingsvariabler vilket lovar gott för långsiktigheten. Tanken är att bygga upp en gemensam infrastruktur, skapa kontakter och nätverk för framtida forskning. Målet är att etablera ett forskningssamarbete mellan EU och Ryssland för dessa infektioner som kan fortsätta efter den första projektfasen. Det projektet som vi nu genomför är på två år, och ska alltså bli en bas för fortsatt långsiktigt samarbete där jag utgår ifrån att KI kommer spela en viktig roll. Kan du berätta mer om bakgrunden och hur det nya samarbetet är upplagt? – Idag kan Ryssland endast undantagsvis medverka i EU-sponsrade projekt. Det nya innovativa upplägget bygger på två parallella processer. EU och det ryska vetenskaps- och utbildningsministeriet ansvarar för och finansierar varsin separat del. Delarna är sammankopplade i ett projekt. Vi är beroende av varandra i forskningen. I projektet ingår förutom EU-länder också forskare från Georgien, Moldavien och Ukraina. Varför är frågorna aktuella just nu? – Det är viktigt att ha kunskap om spridningen av de här tre infektionerna och motverka framtida resistensproblematik. Spridningen kan gå snabbt och människor rör sig i ökande omfattning över nationsgränser. Mer om Anders Sönnerborgs forskning Många nya EU-projekt på KI i vår KI medverkar i många EU-projekt som startar våren 2019. I 19 nya samarbetsprojekt är KI antingen koordinator eller partner. Projekten har en bred spännvidd. – Det handlar exempelvis om bidrag till infrastrukturer, testmetoder för att studera toxicitet, motion i samband med cancerbehandling, cyberrisker på sjukhus, sambandet mellan kroppens mikrobiom och cancer samt teknologiutveckling, säger Carolina Kristell, samordnare för några av EU-anslagen på KI:s Grants Office. Hur många nya projekt som startar varierar över åren. – Antalet projekt varierar naturligt över åren beroende på hur väl kommissionens utlysningar stämmer med KI:s forskning just det året. Men det är ändå roligt att se att KI har ett ökat antal nya projekt jämfört med de senaste åren, säger hon. EU-anslagen handlar ofta om projekt som pågår 4-5 år. Totalt innebär de 19 nya projekten ungefär 9 500 000 Euro i anslagen till KI. – Men formerna för samarbetet och summorna i de enskilda projekten varierar, eftersom varje utlysning är specifik, säger Carolina Kristell. Det finns en tydlig trend i utlysningarna inom EU:s ramprogram för forskning, enligt Carolina Kristell. De senaste åren har kommissionen betonat att forskare som söker anslag ska beskriva sitt arbete i ett samhällsperspektiv och visa hur projekten bidrar till förbättringar. KI:s anslag kommer från många olika program inom EU, ett exempel är projektet CARE som får anslag från EU:s program för samhällsutmaningar, delområdet hälsa och demografiska förändringar. Totalt pågår nu närmare 200 EU-projekt på KI. Förutom samarbetsprojekten finns också individuella projekt, som till exempel Marie Sklodowska Curie (MSCA) fellowships och anslag från European Research Council (ERC), där KI medverkar. Siffrorna för årets nya program inkluderar inte MSCA eller ERC.

Totalt elva anslag inom utvecklingsforskning går till forskare vid Karolinska Institutet. Fem av anslagen är projektbidrag och sex av anslagen är nätverksbidrag Swedish research links. Projektbidrag Projektbidrag inom utvecklingsforskning finansieras av regeringens biståndsmedel, och forskningen ska vara av relevans för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer: Keshab Deuba vid institutionen för folkhälsovetenskap får 3,9 miljoner kronor för forskningsprojektet: ”Problem Management Plus (PM +) för våldsprevention och vård av psykiska hälsoproblem bland kvinnor utsatta för könsbaserat våld: en kluster-randomiserad studie i Nepal” Anna Färnert vid institutionen för medicin, Solna får 3,9 miljoner kronor för forskningsprojektet: ”Immunitet mot malaria: betydelsen av parasitvariation och värdminne” Maria Kippler vid institutet för miljömedicin får 3,9 miljoner kronor för forskningsprojektet: ”Exponering för metaller och polycykliska aromatiska kolväten under fosterlivet och barndomen och dess inverkan på pubertetsutveckling och tillväxt i tonåren: studier i en födelsekohort i Bangladesh” Johan Lundin vid institutionen för folkhälsovetenskap får 3,9 miljoner kronor för forskningsprojektet: ”Patientnära diagnostik av cancer och infektionssjukdomar med mobil digital mikroskopi och artificiell intelligens” Knut Lönnroth vid institutionen för folkhälsovetenskap får 3,9 miljoner kronor för forskningsprojektet: ”Effekter på behandlingsutfall för tuberkulospatienter av förbättrade sociala och ekonomiska skyddsnät i Uganda: ExaCT TB Studie” Nätverksbidrag Bidraget ska stödja utveckling av långsiktig gemensam forskning mellan svenska forskare och forskare från låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Nätverksbidraget Swedish research links syftar till att etablera ett nätverk kring en specificerad forskningsidé, med ett gemensamt forskningsprojekt som mål. Medlen utlyses inom området Utvecklingsforskning som finansieras med regeringens biståndsmedel. Forskningsområdet ska vara av relevans för målen för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Tobias Alfvén vid institutionen för folkhälsovetenskap får 790 000 kronor för forskningsprojektet: ”Nätverksbyggande för att studera sambanden mellan utvecklingsmålen och global barnhälsa - fall studier i Kambodja och Sydostasien, samarbetsland – Kambodja” Kristina Gemzell Danielsson vid institutionen för kvinnors och barns hälsa får 787 200 kronor för forskningsprojektet: ”Från evidens till praktik - ökad tillgång till säker och effektiv abortvård, samarbetsland – Uganda” Claudia Hanson vid institutionen för folkhälsovetenskap får 800 000 kronor för forskningsprojektet: ”Säker och respektfull mödravård: Skapande av ett forskningsnätverk vid universitetssjukhus, samarbetsland – Uganda” Knut Lönnroth vid institutionen för folkhälsovetenskap får 787 100 kronor för forskningsprojektet: ”Utveckling och spridning av forskningsnätverket SPARKS (social protection action research & knowledge sharing network), samarbetsland – Vietnam” Gerald McInerney vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi får 792 662 kronor för forskningsprojektet: ”Targeting av alfavirus värdproteininteraktioner för att utveckla antivirala terapier, samarbetsland – Indien” Martin Rottenberg vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi får 781 200 kronor för för forskningsprojektet: ”Kliniska och experimentella studier i diabetes och tuberkulos, samarbetsland – Pakistan”

Kommentar: Uppgifter i media gör gällande att underlaget till den externa utredningen av det så kallade Macchiarini-ärendet på KI har försvunnit eller inte går att hitta. Uppgifterna återfinns även i en nyutgiven bok av Harriet Wallberg och Kristina Appelqvist, När lögnen blir sanning. Här kommenterar KI dessa uppgifter. Utredningen var extern och leddes av Sten Heckscher. Ingen av de externa utredarna var befattningshavare på KI. Därmed har KI inte haft skyldighet att arkivera utredningsmaterialet. Detta bekräftas i ett beslut av Justitieombudsmannen (JO) den 17 februari 2017 (JO:s dnr 299/2017, KI: dnr 2-1259/2017) med anledning av en JO-anmälan av Harriet Wallberg. Uppgifterna om att utredningsmaterialet skulle ha försvunnit är inte korrekta. Allt underlag som har hämtats ur KI:s arkiv finns kvar. Bakgrunden till den externa granskningen var ett beslut av konsistoriet (universitetets styrelse) och beställdes 2016 av dåvarande ledamöter. Utredningen Karolinska Institutet och Macchiarini-ärendet redovisades den 5 september 2016. Utredarna använde uppgifter ur KI:s arkiv och register för att granska Karolinska Institutets hantering av hela ärendet – från rekryteringen av Macchiarini 2010 och framåt. Det handlar om stora mängder beslutsprotokoll, e-postmeddelanden med mera. Allt som utredarna använt i sitt utredningsarbete och som är allmänna handlingar finns arkiverade på KI, däremot inte samlat under en och samma ärenderubrik. Den externa utredningen bygger även på uppgifter som utredarna tog fram genom samtal med KI-medarbetare och andra källor. Om det finns dokumentation av dessa samtal som lämnats in till KI, skulle den ha diarieförts. Någon sådan dokumentation har inte inkommit.

En ny vårdmodell som prövats av forskare vid Karolinska Institutet visar att man en knapp månad in i vägledd internet-KBT kan hitta patienter där risken är stor att behandlingen inte kommer hjälpa. Resultaten, som publiceras i tidskriften American Journal of Psychiatry, visar även att dessa patienter ändå kan bli hjälpta om man anpassar deras internet-KBT efter patientens specifika behov och svårigheter med att genomföra behandlingen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) över internet är en effektiv behandlingsform för en rad problem, såsom depression, paniksyndrom och sömnsvårigheter. De senaste 20 åren har en stor mängd studier uppvisat effekter som är jämförbara med traditionell behandling ansikte mot ansikte, och internet-KBT finns implementerad inom reguljär vård på flera håll i Sverige. Men som med all annan behandling blir inte alla bra, och forskningen har ännu inte kommit fram till hur man redan innan behandlingsstart ska kunna avgöra vem som kommer att ha nytta av den eller inte. Forskare vid Karolinska Institutet har utvärderat en vårdmodell kallad ”adaptiv behandlingsstrategi” där information om personen några veckor in i behandlingen används för att försöka avgöra vem som kommer att ha nytta av den. Studien omfattade totalt 251 patienter som behandlades med internet-KBT för sömnsvårigheter. – Resultaten visar att det är möjligt att i fjärde behandlingsveckan med bra träffsäkerhet identifiera vem som kommer att få god effekt av behandlingen och vem som inte kommer att få det. Dessutom minskar risken för en otillräcklig effekt, eftersom de patienter som bedöms vara i behov av det får extra stöd och anpassad behandling, säger Erik Forsell, psykolog och doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Efter fyra veckors internet-KBT gjorde forskarna en strukturerad bedömning av den individuella risken för misslyckad behandling med hjälp av frågeformulär och ett algoritmbaserat verktyg. På basis av detta delades de sedan in i två grupper; lågriskpatienter som ser ut att få god effekt av behandlingen och högriskpatienter som ser ut att få otillräcklig effekt. Den senare gruppen lottades sedan till att antingen fortsätta som vanligt genom resten av behandlingen, eller till att få extra stöd och en anpassad behandling. De som fortsatte som vanligt fick betydligt sämre effekt av sin KBT, medan de som fick anpassad behandling i slutänden hade likvärdiga behandlingsresultat som lågriskpatienterna. Ett första steg till anpassad internet-KBT Enligt forskarna innebär studien ett första steg i att kunna anpassa internet-KBT, och i förlängningen även traditionell psykologisk behandling, till varje individ, genom att bygga ett strukturerat system för att fånga upp och särskilt hjälpa patienter som inte verkar få nytta av behandlingen. – Detta hjälper fler patienter och motverkar att de går igenom långa behandlingar utan önskad effekt. I förlängningen kan ett sådant förfarande leda till färre misslyckade behandlingsförsök och kortare tid från insjuknande tills att man ges en effektiv behandling, vilket skulle minska både belastningen för vården och lidandet för individen, säger studiens ansvariga forskare Viktor Kaldo, psykolog och docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Forskningen finansierades med stöd av Stiftelsen Söderström-Königska sjukhemmet, L.J. Boëthius stiftelse, Stiftelsen Bror Gadelius Minnesfond, Stockholms läns landsting, Familjen Erling-Perssons Stiftelse och Vetenskapsrådet. Publikation ”Proof of concept for an Adaptive Treatment Strategy to prevent failures in Internet-delivered Cognitive Behavior Therapy: a single-blind Randomized Clinical Trial with insomnia patients” Forsell, E., Jernelöv, S., Blom, K., Kraepelien, M., Svanborg, C., Andersson, G., Lindefors, N. & Kaldo, V. American Journal of Psychiatry, online 30 januari 2019, doi: 10.1176/appi.ajp.2018.18060699

I slutet av januari stod KI värd för en nationell workshop om internationella och interkulturella perspektiv i undervisningen. Här samlades representanter från svenska lärosäten under ledning av internationella forskare. Arrangör var SUHF, Sveriges universitet och högskoleförbund. Bland de som inledde dagen fanns Eva Åkesson, rektor för Uppsala universitet och ordförande i expertgrupp för internationaliseringsfrågor inom SUHF, Sveriges universitet och högskoleförbund. – Utbildningsområdet blir allt mer globalt och konkurrensen hårdnar. Kanske kunde vi tidigare se internationalisering som en sidoverksamhet, men så är det inte längre. I dag är det självklart att detta är något som berör hela våra organisationer, sade Eva Åkesson. Bland de inbjudna fanns såväl rektorer och vicerektorer med ansvar för internationalisering och pedagogiskt stöd, som studentkårsrepresentanter från hela landet. Att workshopen hölls på KI förklaras av ett pågående utvecklingsprojekt där fem utbildningsprogram deltar med målet att öka internationaliseringen av undervisningen. – Tidigare talade vi om internationalisering i termer av mobilitet samt undervisning på engelska. Allt för att locka fler internationella studenter till Sverige. I dag handlar det mycket mer om att förbereda våra studenter på att leva och arbeta i en globaliserad värld, säger Jennifer Valcke, pedagogisk utvecklare inom enheten för medicinsk pedagogik, vid institutionen för lärande, informatik, management och etik och ansvarig för det treåriga utvecklingsprogrammet. När utvecklingsprojektet nått år 2020 ska det finnas riktlinjer, praxis och erfarenhet som inte bara kan komma KI:s övriga utbildningsprogram till del, men även andra svenska lärosäten. – Det är också anledningen till att vi är värd för dagens workshop. SUHF:s mål är att samla kompetensen inom området för att bygga tätare nätverk och arenor på det nationella planet för en ökad internationalisering, säger Jennifer Valcke. Under heldagen deltog såväl Jeanine Gregersen, prorektor vid Glasgow Caledonian University som Betty Leask, prorektor vid La Trobe University, Melbourne. Båda internationella experter inom området, och även involverade i utvecklingsprojektet på KI. Under sin föreläsning gav Betty Leask en orientering kring metoder och verktyg för ökad internationalisering, och lyfte även flera konkreta problem och hinder. En viktig komponent är att hela organisationen måste involveras för ett lyckat resultat, menade hon. – Vi behöver utmana vår uppfattning om vad internationalisering innebär inom alla nivåer av våra organisationer. Och fokusera på personalen såväl som studenterna. Hur kan vi hjälpa vår personal att utveckla samma färdigheter som våra studenter för att stärka internationaliseringen, sade Betty Leask. Bland andra deltagare fanns även KI:s rektor Ole Petter Ottersen och Europaparlamentariker Cecilia Wikström (L).

I en studie publicerad i Environment International visar forskare vid Karolinska Institutet hur PFAS-ämnen, högfluorerade industrikemikalier som används i många konsumentprodukter, passerar genom moderkakan under hela graviditeten och ansamlas i fostervävnad. Nu behövs ytterligare forskning för att utröna hälsoeffekterna på fostren av de svårnedbrytbara PFAS-ämnena. PFAS (perfluorerade och polyfluorerade ämnen) är en grupp som omfattar tusentals kemikalier skapade av människan. Tack vare deras vatten- och fettavstötande egenskaper används dessa kemikalier i allt från stekpannor och livsmedelsförpackningar till kläder, rengöringsmedel och brandbekämpningsmedel. – Vi har fokuserat på sex av dessa PFAS-ämnen och ser att samtliga uppträder i fostrets vävnad i samma utsträckning som i moderkakan. När bebisen föds har den därför redan en ansamling av dessa kemikalier i bland annat lunga, lever och hjärna, säger Richelle Duque Björvang, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet. Höga nivåer i lunga och lever Högst var PFAS-halterna i lung- och levervävnad, där halterna i vissa fall motsvarade halten hos vuxna, och lägst i hjärna. Studien inkluderade vävnadsprover från 78 embryon och foster, från fostervecka 7 till 42, från såväl svenska som danska biobanker. Bland de sex PFAS-ämnen som undersöktes fanns PFOS och PFOA, som är de mest kända. Inom EU är det sedan 2008 förbjudet att använda PFOS, och i början av året skärpte det europeiska livsmedelsverket EFSA sin bedömning av PFOS och PFOA, genom att sänka det tolerabla dagliga intagsvärdet till upp till tusen gånger lägre nivåer. – Detta visar hur viktigt det är att forska vidare på olika kemikaliers hälsopåverkan, och inte minst på längre sikt. Dagens gränsvärden är baserade på en vuxen population, och inte foster som ju är mycket mer känsliga för påverkan, säger Pauliina Damdimopoulou, senior forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik. Ansamlingen av PFAS-ämnen var högre hos pojkfoster än hos flickfoster. – Vi vet att moderkakan fungerar olika beroende på kön och det behöver vi undersöka vidare i fler studier. Vi behöver också ta reda på vilken påverkan dessa ämnen har på olika organ hos fostret, säger Pauliina Damdimopoulou. Maten är främsta källan PFAS-ämnen har använts sedan tidigt 1900-tal och finns överallt i vår miljö. – I dag är maten den främsta källan till PFAS-ämnen, i form av fisk, mjölk, kött och ägg, eller dricksvatten om man råkar bo på ett förorenat område. Vi får i oss dem som en cocktail av ämnen som dessutom kan samverka med varandra. Det vore i linje med försiktighetsprincipen inom begränsningen av kemiska ämnen att se till att samtliga PFAS-ämnen försvinner från vårt samhälle, säger Pauliina Damdimopoulou. Studien gjordes i nära samarbete med forskare från Köpenhamns universitet och Rigshospitalet. Forskningen finansierades av EU:s projekt ReproUnion, Novo Nordisk Fonden, Forskningsrådet Formas och Jane and Aatos Erkko Foundation. Publikation ”Concentration of perfluoroalkyl substances (PFASs) in human embryonic and fetal organs from first, second, and third trimester pregnancies” Linn Salto Mamsen⁠, Richelle D. Björvang, Daniel Mucs, Marie-Therese Vinnars, Nikos Papadogiannakise, Christian H. Lindh, Claus Yding Andersena och Pauliina Damdimopoulou Environment International, online 24 januari 2019, doi: 10.1016/j.envint.2019.01.010

Transplanterade insulinproducerande celler hos djur med diabetes kan överleva länge om djuren får tillfällig immunhämmande behandling i samband med transplantationen. Det visar en ny studie i tidskriften Diabetologia av forskare vid Karolinska Institutet i Sverige och Diabetes Research Institute, University of Miami Miller School of Medicine i USA. Resultaten skulle kunna få betydelse för klinisk transplantationsbehandling vid typ 1-diabetes. Transplantation av så kallade Langerhanska öar från bukspottkörteln, innehållande insulinproducerande celler, utgör en lovande behandlingsmetod vid typ 1-diabetes. En komplicerande faktor är dock att cellernas överlevnad och funktion måste säkerställas med långvarig immunhämmande behandling som hindrar immunförsvaret från att attackera transplantaten. Det är allmänt känt att långvarig användning av sådan generell immunhämning kan ge allvarliga biverkningar som skadar patienten. Dessutom kan immunförsvarets attack på de transplanterade cellerna fortgå trots fortsatt behandling. Därför har man inom transplantationsfältet sökt efter nya sätt att säkerställa de transplanterade cellernas långsiktiga överlevnad och funktion med lite eller till och med ingen immunhämning. Den nya studien visar att kortvarig immunhämning precis i samband med transplantationen kan vara ett sätt att åstadkomma detta. Hos transplanterade möss och apor lyckades forskarna få de transplanterade cellerna att överleva långt efter att den immunhämmande behandlingen avslutats. – Våra resultat stödjer etableringen av immuntolerans gentemot de transplanterade cellerna och därigenom ett långsiktigt skydd mot en attack från immunförsvaret efter avslutad behandling, säger Midhat H Abdulreda, forskare på Diabetes Research Institute och försteförfattare till studien. Förhoppningar om effektiv behandling Det nya sättet att åstadkomma immuntolerans skulle kunna minska behovet av livslång immunhämning, något som väcker förhoppningar om en effektiv behandling av typ 1-diabetes med färre biverkningar. – Om resultaten kan upprepas i människa så skulle den här strategin kunna bli banbrytande och resultera i en mer framgångsrik transplantationsbehandling för patienter med typ 1-diabetes, säger Per-Olof Berggren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi och Rolf Luft Forskningscentrum för diabetes och endokrinologi, Karolinska Institutet och sisteförfattare till studien. Forskningen finansierades av anslag från Diabetes Research Institute Foundation (DRIF) och Diabetes Wellness Foundation och genom stipendier från Stanley J. Glaser Foundation Research Award, NIH/NIDDK/NIAID, Stiftelsen Svenska Diabetesförbundets Forskningsfond, Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Familjen Erling-Perssons Stiftelse, det Strategiska forskningsprogrammet i diabetes på Karolinska Institutet, ERC-2013-AdG 338936-Betalmage, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Försäkringsaktiebolaget Skandia, Diabetes and Wellness Foundation, Berth von Kantzows stiftelse, och Stichting af Jochnicks stiftelse Per-Olof Berggren är medgrundare och vd på Biocrine, ett icke börsnoterat bioteknikbolag som använder sig av teknologin runt transplantation av celler till främre ögonkammaren som forskningsverktyg. Midhat H Abdulreda arbetar som konsult för samma bolag. Mer information om tekniken finns i den vetenskapliga artikeln. Publikation “Operational immune tolerance towards transplanted allogeneic pancreatic islets in mice and a non-human primates” Midhat H. Abdulreda, Dora M. Berman, Alexander Shishido, Christopher Martin, Maged Hossameldin, Ashley Tschiggfrie, Luis F. Hernandez, Ana Hernandez, Camillo Ricordi, Jean-Marie Parel, Ewa Jankowska-Gan, William J. Burlingham, Esdras A. Arrieta-Quintero, Victor L. Perez, Norma S. Kenyon, Per-Olof Berggren. Diabetologia (the journal of the European Association for the Study of Diabetes [EASD]), online 31 januari 2019, doi: 10.1007/s00125-019-4814-4.

Den tidigare forskningen om unga i arbete är begränsad, samtidigt har de långa sjukskrivningarna ökat på senare år bland yngre. Fem projekt vid Karolinska Institutet får totalt 27 av de 40 miljoner kronor som AFA Försäkring satsar på unga i arbetslivet. Forskningsprojekten ska under fyra år studera de ungas förutsättningar i arbetslivet. Målet är att programmet ska resultera i konkreta åtgärder som kan bidra till att unga får en god och hälsosam start på yrkeslivet. Projekten vid KI är: Emma Björkenstam vid institutionen för klinisk neurovetenskap, tilldelas 4 118 000 kronor för projektet ”Depression/ångestsyndrom samt sjukfrånvaro bland unga arbetare i privat sektor – mönster och betydelsen av arbetsmiljöfaktorer” Petter Gustavsson vid institutionen för klinisk neurovetenskap tilldelas 5 647 000 kronor för projektet ”Onboarding version 2.0: Strategier för att förebygga negativa konsekvenser av stress hos unga vuxna” Ritva Rissanen vid institutionen för folkhälsovetenskap tilldelas 5 153 000 kronor för projektet ”Återgång i arbete och sjukskrivningsmönster efter en arbetsskada bland unga” Magnus Helgesson vid institutionen för klinisk neurovetenskap tilldelas 5 313 000 kronor för projektet ”Hyperaktivitetsstörningar bland unga vuxna inom privat sektor – hur påverkar diagnos och medicinering senare arbetsanknytning och sjukfrånvaro?” Christina Björklund vid Institutet för miljömedicin tilldelas 5 700 000 kronor för projektet ”Visst vill jag vara chef! En studie av unga chefer ur ett individ- och organisationsperspektiv”

Schizofrenipatienter har av oklar anledning färre antal kopplingar mellan nervcellerna i hjärnan. Forskare vid Karolinska Institutet och Massachusetts General Hospital har nu lyckats skapa mänskliga cellmodeller som visar att det sker en överdriven nedbrytning av kopplingar i hjärnan hos dessa patienter och kunnat länka detta till en genetisk riskvariant för sjukdomen. De har också kunnat visa att antibiotikumet minocyklin hämmar nedbrytningen och att behandling i tonåren kan kopplas till minskad risk att utveckla schizofreni. Studien publiceras i tidskriften Nature Neuroscience. I de sena tonåren sker en omfattande normal utgallring av antalet kopplingar mellan nervceller, så kallade synapser, genom att mikroglia (hjärnans immunceller) selektivt bryter ned mindre önskvärda kopplingar. Processen, som kallas synaptic pruning, är av stor vikt för utvecklandet av funktionella neurala nätverk. Många insjuknar i schizofreni just under de sena tonåren och man har länge misstänkt att det sker en överdriven utgallring av synapser hos schizofrenipatienter. Forskarna bakom studien har skapat så kallade iPS-celler (inducerade pluripotenta stamceller) från schizofrenipatienter och omprogrammerat dem till nervceller. Genom en egenutvecklad metod har de sedan i provrör gjort en modell av mikroglia-synapsgallringen. Jämförelser med matchade kontrollpersoner visade en tydligt ökad utgallring av synapser hos schizofrenipatienterna. – Vi genomförde också experiment där vi kombinerade nervceller från friska individer och sjuka mikroglia, samt vice versa, och kunde dra slutsatsen att den överdrivna utgallringen i sjukdomsmodellerna berodde både på en rubbad funktion av mikroglia och avvikelser i synapserna, säger Jessica Gracias, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, och medförfattare till studien. Ökad nedbrytning av synapser Forskarna studerade också hur olika genvarianter av C4-genen (komplementfaktor 4) påverkar utgallringen. En variant av komplementfaktorn visade sig binda starkare till synapser och leda till ökad nedbrytning av synapser. Detta stämmer väl överens med tidigare genetiska fynd som visar att just denna C4-riskvariant ökar risken för schizofreni. – Användandet av mänskliga celler från patienter gjorde det möjligt att direkt studera riskvarianterna eftersom möss saknar dessa specificerade varianter av C4-genen, säger Carl Sellgren Majkowitz, forskargruppsledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, och överläkare på Psykiatri Nordväst, Region Stockholm, som tillsammans med Roy Perlis på Massachusetts General Hospital i USA har lett forskningen. Antibiotikum visade sig hämma synapsgallringen Avslutningsvis “behandlades” också mikroglia i cellmodellerna med ett antibiotikum, minocyklin, som visade sig hämma synapsgallringen. Genom att sedan använda sig av elektroniska datajournaler från mer än 20 000 individer som antingen fått minocyklin eller ett annat antibiotikum under tonåren, för behandling av akne, kunde de påvisa en tydligt skyddande effekt av minocyklinbehandling mot insjuknande i schizofreni. Forskarna hoppas att fynden ska leda till mer effektiva behandlingar mot schizofreni, som då också kan sättas in tidigt i förloppet vid exempelvis en hög genetisk risk. Forskningen bedrevs på Massachusetts General Hospital och Karolinska Institutet. National Institute of Mental Health, Marianne och Markus Wallenbergs Stiftelse, samt Vetenskapsrådet bidrog till att finansiera forskningen. Publikation ”Increased synapse elimination by microglia in schizophrenia patient-derived models of synaptic pruning” Carl M. Sellgren, Jessica Gracias, Bradley Watmuff, Jonathan D. Biag, Jessica M. Thanos, Paul B. Whittredge, Ting Fu, Kathleen Worringer, Hannah E. Brown, Jennifer Wang, Ajamete Kaykas, Rakesh Karmacharya, Carleton P. Goold, Steven D. Sheridan och Roy H. Perlis. Nature Neuroscience, online 4 februari 2019, doi: 10.1038/s41593-018-0334-7

Mai-Lis Hellénius, allmänt känd som livsstilsprofessor vid Karolinska Institutet, höll den 1 februari sin avskedsföreläsning i Aula Medica i Solna. Föreläsningen – om hur mat och rörelse kan förebygga hjärt- och kärlsjukdom – lockade ungefär 700 personer och i publiken fanns bland andra Prins Daniel. – Jag är överväldigad och omtumlad! Det sa Mai-Lis Hellénius, professor vid institutionen för medicin, Solna, med famnen full av blommor efter sin avskedsföreläsning i Karolinska Institutets Aula Medica. Föreläsningen hölls med anledning av att Mai-Lis Hellénius går i pension från sin tjänst som professor och överläkare. Den lockade ungefär 700 personer, däribland Hans Kungliga Höghet Prins Daniel. Cecilia Linde, professor vid institutionen för medicin, Solna, använde ordet megasuccé när hon välkomnade Mai-Lis Hellénius upp på scenen vid föreläsningens början. Cecilia Linde beskrev den livsstilsmottagning som startade på Mai-Lis Hellénius initiativ vid hjärtkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna år 2007. – Det ledde till avhandlingar och vetenskapliga artiklar, och den evidens som behövdes för att livsstil skulle lyftas upp på dagordningen och komma in i behandlingsriktlinjerna för hjärtsjukdomar, sa Cecilia Linde, som då var chef för hjärtkliniken. Benböj och dansgympa på programmet Föreläsningen belyste livsstilens betydelse för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar, med fokus på mat och fysisk aktivitet. Den gav exempel från Mai-Lis Hellénius egen forskning på området såväl som internationella utblickar. – Nu är det dags för en Kiruna! Res er upp. Som sig bör när talaren vet betydelsen av att inte sitta för länge, avbröt Mai-Lis Hellénius sin föreläsning för både benböj – som kallas ”Kiruna” efter en dam därifrån – och dansgympa. Mai-Lis Hellénius beskrev också ett projekt som hon var med att starta i Sollentuna i mitten av 1980-talet. Där erbjöds besökare till vårdcentraler gratis hälsokontroll och ett preventionsprogram med individuell livsstilsrådgivning, föreläsningar och gruppverksamhet. Nu, drygt 20 år senare, har ungefär 5 700 deltagare följts upp och matchats med referenspersoner utanför Sollentuna som jämförelsegrupp. – De som har deltagit i programmet har lägre risk att drabbas av hjärtinfakt och lägre total dödlighet. Ungefär 175 dödsfall har fördröjts under perioden tack vare det. De resultaten är vi väldigt glada över, sa Mai-Lis Hellénius. Folkbildare och inspiratör Hon betonade också vikten av universitetens så kallade tredje uppgift; att dela med sig av sin kunskap. Efter ett omfattande tack lämnade hon scenen med en sammanfattning: – Ta riskerna med stillasittande på allvar men minns att varenda rörelse räknas. Lita på de vetenskapligt baserade råden om bra mat och annan livsstil, och låt alla få ta del av den här kunskapen. Ole Petter Ottersen, Karolinska Institutets rektor, tackade Mai-Lis Hellénius för hennes insatser som forskare, läkare och lärare. Han betonade vikten av att information från forskare är evidensbaserad och framhöll inte minst Mai-Lis Hellénius roll som folkbildare och inspiratör. – Din kraft, ditt engagemang och ditt kunnande vad gäller att kommunicera med allmänheten är föredömligt. Tack för din insats och din stora betydelse. Mai-Lis Hellénius fortsätter som affilierad till Karolinska Institutet.

Akuta porfyrier är en grupp ovanliga sjukdomar som kan ge allvarliga och ibland livshotande attacker av buksmärtor, illamående och kräkningar samt förlamningar. Levertransplantation är idag den enda effektiva behandlingen som finns för de svårast sjuka patienterna. Nu visar en klinisk prövning som genomförts i samarbete med forskare på Karolinska Institutet att en ny läkemedelskandidat kan förebygga attacker hos dessa patienter. Studien publiceras i New England Journal of Medicine. Porfyri beror på olika ärftliga rubbningar i bildningen av hem, den syrebindande komponenten i röda blodkroppar. Hem är också nödvändigt för leverns omsättning av vissa läkemedel och hormoner. När leverns bildning av hem inte fungerar ansamlas i stället giftiga ämnen, så kallade porfyrimetaboliter, i kroppen och orsakar akuta porfyriattacker. En liten grupp porfyripatienter drabbas av återkommande akuta attacker vilket innebär ett svårt lidande med ständig sjukhusvård. Akut intermittent porfyri (AIP) är den vanligaste formen av akut porfyri. Patienter som drabbas av akuta attacker behandlas med ett dropp innehållande en form av hem som kallas hemin, som minskar bildningen av de giftiga porfyrimetaboliterna. – Hemin har räddat livet på många patienter och kommer även i fortsättningen att vara viktigt, men det är enbart för akut behandling. För patienter med återkommande attacker finns idag ingen annan botande behandling än en levertransplantation, säger Eliane Sardh, forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset och försteförfattare till studien. Minskade antalet akuta attacker Nu visar dock den nya läkemedelskandidaten givosiran, utvecklad av Alnylam Pharmaceuticals, lovande resultat i en klinisk fas I-studie med totalt 40 patienter. Studien har genomförts i ett nära, flerårigt samarbete med Porfyricentrum Sverige som också rekryterat majoriteten av patienterna. Behandling med givosiran minskade antalet akuta attacker hos patienterna med upp till 79 procent, och behovet av hemin minskade med upp till 83 procent. De flesta rapporterade biverkningar var milda eller måttliga och ingen tydlig koppling sågs mellan biverkningar och läkemedelsdos. Allvarliga biverkningar rapporterades hos sex patienter, inklusive ett dödsfall som inte bedömdes ha orsakats av givosiran. Läkemedelskandidaten är baserad på så kallad RNA-interferens (RNAi), en naturlig metod för att hämma genuttryck. – Givosiran nedreglerar ett enzym i leverns hemsyntes vilket dämpar de giftiga metaboliterna utan att vi behöver ge hemin. Dessutom har den en långverkande effekt på minst en månad, vilket gör att vi på ett effektivt sätt kan förebygga akuta attacker hos svårt sjuka porfyripatienter som har begränsade behandlingsalternativ, säger Eliane Sardh. Påskyndad granskningsprocess Läkemedelskandidaten har getts så kallad PRIME respektive Breakthrough Designation av den europeiska och amerikanska läkemedelsmyndigheten (EMA och FDA), vilket skyndar på granskningsprocessen och kan leda till ett godkänt läkemedel redan i början av 2020. Patienterna som deltagit i fas I-studien fortsätter nu att få givosiran i en kombinerad fas I/II-studie, och resultaten från en fas III-studie med 94 patienter från hela världen förväntas under våren 2019. Studiedesign och forskning genomfördes i samarbete mellan Karolinska Universitetssjukhuset, Karolinska Institutet, Porfyricentrum Sverige, Icahn School of Medicine at Mount Sinai, New York, King’s College Hospital, London, University of California, San Francisco, University of Utah, Salt Lake City, Wake Forest University, Winston-Salem, Cambridge, Massachusetts och University of Texas Medical Branch, Galveston. Studien finansierades av Alnylam Pharmaceuticals. Publikation ”Phase 1 Trial of an RNA Interference Therapy for Acute Intermittent Porphyria” Eliane Sardh, Pauline Harper, Manisha Balwani, Penelope Stein, David Rees, D. Montgomery Bissell, Robert Desnick, Charles Parker, John Phillips, Herbert L. Bonkovsky, Daphne Vassiliou, Craig Penz, Amy Chan-Daniels, Qiuling He, William Querbes, Kevin Fitzgerald, Jae B. Kim, Pushkal Garg, Akshay Vaishnaw, Amy R. Simon, och Karl E. Anderson. New England Journal of Medicine, online 6 februari 2019, doi: 10.1056/NEJMoa1807838

KI formaliserar sitt samarbete med förbundet International Union of Basic and Clinical Pharmacology (IUPHAR) med syfte att främja hållbar läkemedelsutveckling och rationell läkemedelsanvändning. Samarbetet ska ske både inom forskning och utbildning. Ett samförståndsavtal tecknades av Michael Spedding, generalsekreteraren för IUPHAR och KI:s rektor Ole Petter Ottersen i slutet av januari. Redan i dag pågår två samarbetsprojekt som handlar om att stärka kapaciteten i låg- och medelinkomstländer rörande akademisk läkemedelsutveckling och rationell läkemedelsförskrivning. Från KI leds projekten av Per Arvidsson respektive Lars L Gustafsson. IUPHAR är en icke-vinstdrivande organisation för farmakologi som bildades 1959 och som verkar för ökat internationellt samarbete inom farmakologiområdet. IUPHAR gör en stor insats genom att bland annat ge tillgång till information om läkemedel genom öppna databaser som exempelvis Guide to Pharmacology. Samförståndsavtalet signerades i anslutning till en workshop organiserad av KI tillsammans med Swedish Institute for Drug Informatics, som är en organisation för vetenskaplig och evidensbaserad information om läkemedel och läkemedelsbehandlingar.

Nya forskningsresultat om hur cancermutationer påverkar en viss typ av receptorer på cellens yta öppnar för utveckling av skräddarsydda läkemedel mot till exempel ändtarmscancer och lungcancer. Det menar forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet, som samarbetat med forskare i Storbritannien och USA. Resultaten publiceras i tidskriften Nature Communications och berör en grupp av G-proteinkopplade receptorer som kallas Class F eller Class Frizzled. – Felfunktion hos Class F-receptorer kan kopplas till olika former av cancer. Genom att vi nu i molekylär detalj kan beskriva hur receptorerna aktiveras, kan vi försöka hitta läkemedel som stoppar denna aktivering och därmed hindrar tumörtillväxt, säger Gunnar Schulte, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, som har lett projektet. Receptorer på cellytan aktiveras av hormoner eller budbärarmolekyler utanför cellen, vilket utlöser en kaskad av processer i dess inre. G-proteinkopplade receptorer tillhör en av de största proteinfamiljerna i kroppen och tjänar redan som vedertaget mål för läkemedelsterapier för en uppsjö av olika sjukdomar. En viktig undergrupp av G-proteinkopplade receptorer är de så kallade Class F-receptorerna, men hittills har läkemedel inte riktats mot just dessa receptorer i någon större utsträckning. I den nu aktuella studien har forskarna använt sig av nyutvecklade mätmetoder för att jämföra mutationsfrekvensen i Class F-receptorer i tumörer med den vanliga befolkningen. Genom att på detta sätt länka cancermutationer till receptorfunktion öppnas enligt forskarna nya möjligheter för mekanismbaserad läkemedelsutveckling. Studien beskriver för första gången hur regioner i Class F-receptorerna fungerar som ett slags molekylära strömbrytare för receptoraktivering och hur mutationer i receptormolekylerna kan driva tumörutvecklingen. Slå mot enskilda receptorer Utöver cancer finns enligt Gunnar Schulte indikationer på att sjukdomar som fibros kan ha en koppling till felfunktion hos Class F-receptorer. Forskarna arbetar nu tillsammans med SciLifeLab för att vidareutveckla sina idéer och sålla fram potentiella nya läkemedel. – Läkemedel som slår mot receptorer i den här gruppen har tidigare varit ospecifika. Vi hoppas att det nu går att utveckla mer effektiva läkemedel som kan slå mot enskilda receptorer. Det skulle kunna handla om läkemedel för exempelvis ändtarmscancer, livmoderhalscancer och lungcancer, säger Gunnar Schulte. Den nu publicerade artikeln är resultatet av fem års arbete, där även Shane Wright och Pawel Kozielewicz i Gunnars Schultes forskargrupp haft en betydelsefull roll. Övriga forskningsledare i samarbetet har varit Jens Carlsson, Uppsala universitet, M Madan Babu, MRC Laboratory of Molecular Biology, Storbritannien, samt Nevin Lambert, Augusta University, USA. Forskningen har finansierats av bland andra Karolinska Institutet, Knut och Alice Wallenberg Stiftelse, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Novonordisk-fonden, Stiftelsen Olle Engkvist Byggmästare, samt Emil och Wera Cornells Stiftelse. Publikation A conserved molecular switch in Class F receptors regulates receptor activation and pathway selection Shane C. Wright, Paweł Kozielewicz, Maria Kowalski-Jahn, Julian Petersen, Carl-Fredrik Bowin, Greg Slodkowicz, Maria Marti-Solano, David Rodríguez, Belma Hot, Najeah Okashah, Katerina Strakova, Jana Valnohova, M. Madan Babu, Nevin A. Lambert, Jens Carlsson and Gunnar Schulte Nature Communications, online 8 February 2019, doi: 10.1038/s41467-019-08630-2.

Behandlingen av Hodgkin lymfom är nu så effektiv att unga patienter som inte får återfall inom två år efter avslutad behandling har en förväntad överlevnad som liknar den i befolkningen. Det visar en ny studie i Journal of Clinical Oncology som genomförts av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med forskare vid Aalborgs universitetssjukhus i Danmark och Radiumhospitalet i Oslo. Hodgkin lymfom är en cancer i lymfsystemet som främst drabbar personer i 20-30-årsåldern. Utan behandling är sjukdomen dödlig, men de allra flesta blir botade. Forskarna bakom den aktuella studien har analyserat data för mer än 2 500 patienter från Sverige, Norge och Danmark i åldrarna 18-49 år för att ta reda på hur stor risken för återfall är. I dagsläget följs dessa patienter i upp till fem år efter avslutad behandling. Resultaten från studien visar dock att patienterna redan efter två år i snitt har samma överlevnad som individer med samma ålder och kön utan Hodgkin lymfom, och att återfallsrisken är låg, endast cirka 4 procent i snitt. – Med tanke på den goda överlevnaden och låga återfallsrisken efter två år så skulle kontrollbesök för att upptäcka återfall kunna glesas ut väsentligt efter denna period. Kontroller behövs dock igen i ett senare skede för att hitta och behandla sena biverkningar efter behandlingen, säger Karin Ekström Smedby, forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och delad sisteförfattare. Forskningen finansierades av danska och svenska cancerfonden. Publikation ”Relapse risk and loss of lifetime after modern combined modality treatment for young Hodgkin lymphoma patients: A Nordic Lymphoma EPIDEMIOLOGY Group study”. Jorne Lionel Biccler, Ingrid Glimelius, Sandra Eloranta, Knut B. Smeland, Peter de Nully Brown, Lasse Hjort Jakobsen, Henrik Frederiksen, Mats Jerkeman, Alexander Fosså, Therese M.L. Andersson, Harald Holte, Martin Bøgsted, Tarec Christoffer El-Galaly och Karin E. Smedby. Journal of Clinical Oncology, online 6 februari 2019, doi: 10.1200/JCO.18.01652.

Med pusselbitar från fyra olika DNA-analyser har forskare vid Karolinska Institutet kunnat kartlägga tre extremt komplexa kromosomavvikelser. Därmed har familjerna fått svar på orsaken till barnens svåra symptom. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS Genetics och målet är ett test som kan användas kliniskt. En av 500 personer bär på en balanserad kromosomförändring. Här finns all arvsmassa kvar men inte på rätt plats. Det behöver inte leda till medicinska problem, allt beror på var felen sitter. Däremot kan friska bärare få fertilitetsproblem eller löpa en ökad risk att få barn med sällsynta genetiska sjukdomar. Anna Lindstrand, kliniskt aktiv forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, leder en forskargrupp som har specialiserat sig på att studera den genetiska bakgrunden till sällsynta diagnoser. Dit hör sjukdomar som beror på komplexa kromosomförändringar. Tog den senaste tekniken till hjälp Under två års tid har hon och hennes kollegor tagit den senaste tekniken till hjälp för att försöka hitta den genetiska orsaken till de svåra symptom som tre personer har haft sedan de var små. Varken studier av kromosomerna i mikroskop eller så kallad helgenomsekvensering av arvsmassan med standardtekniken ”short read” hade avslöjat exakt vad som orsakade problemen. – Vi visste att de bar på en eller flera konstiga kromosomer, men vi visste inte hur de såg ut på detaljnivå, säger Anna Lindstrand, docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet. Den kunskapen är viktig dels för att kunna ge rätt vård till den som drabbats, dels för att kunna göra fosterdiagnostik i de fall där föräldrarna vill ha fler barn. För att hitta svaren valde forskarna att även studera arvsmassan med nyare helgenomsekvenseringstekniker. De gör det möjligt att studera längre DNA-molekyler och även få högupplösta bilder av kromosomerna. – Genom att slå ihop resultaten kunde vi lösa pusslet. Vi lyckades sätta samman hela den förändrade kromosomen hos en patient samt de kromosomer som är iblandade i de två andra fallen. Resultatet visar att kromosomavvikelserna hos de tre tonåringarna var för sig är så sällsynta att de är unika. – Det går inte ens att räkna på sannolikheten att någon annan i världen skulle få exakt samma 36 brottspunkter på kromosom 1 som en av våra patienter hade, säger Anna Lindstrand. Målet är ett kliniskt test Budskapet med studien är att det finns ett värde att gå vidare med flera helgenomstudier när man i kliniska miljöer hittar den här typen av avvikelser, konstaterar hon. – Det finns ett stort kliniskt intresse att få bättre metoder som gör att man i detalj kan säga vad som är fel. Forskarna vill nu gå vidare och studera metoden på hundratals personer med olika typer av komplicerade kromosomavvikelser. Målet är ett test som kan användas ute på kliniker. – I framtiden kanske man kan använda den här metoden direkt när man har ett sjukt barn och inte förstår varför. Det tror jag kan bli verklighet om ett par år. Men i dagsläget är metoden nog mer som en uppföljande analys. Studien utfördes i samarbete med forskare från KTH, Stockholms universitet samt amerikanska Baylor College of Medicine i Houston. Forskningsprojektet finansierades av anslag från SciLifeLab, Vetenskapsrådet, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Hjärnfonden, Riksbankens Jubileumsfond/Erik Rönnbergs donation och Stockholms läns landsting. Publikation “Comprehensive structural variation genome map of individuals carrying complex chromosomal rearrangements”. Jesper Eisfeldt, Maria Pettersson, Francesco Vezzi, Josephine Wincent, Max Käller, Joel Gruselius, Daniel Nilsson, Elisabeth Syk Lundberg, Claudia M.B. Carvalho, Anna Lindstrand. PLOS Genetics, online 8 februari 2019, doi: 10.1371/journal.pgen.1007858

Ny studie kan väcka hoppet om att utrota malaria

Forskningsprojekt med kön- och genusperspektiv får 16,6 miljoner

KI, Ferring och Rebiotix i jakten på nästa generations terapier på människans mikrobiom

Gamla celler reparerar skador i hjärnan hos MS-patienter

Nya rön om myelinproducerande cellers roll vid MS

EU-projekt om infektionssjukdomar öppnar för ryskt samarbete

Nära 25 miljoner kronor till KI för utvecklingsforskning från Vetenskapsrådet

Kommentar till uppgifter i media angående extern utredning av Macchiarini-ärendet

Ny strategi gav bättre resultat av internet-KBT

Ökad internationalisering kräver engagemang från hela organisationen

PFAS-ämnen passerar från mamma till foster under hela graviditeten

Kortvarig hämning av immunsystemet kan skydda transplantat vid diabetes

Fem KI-forskare får totalt cirka 27 miljoner kronor från AFA Försäkring

Behandlingsbar mekanism identifierad hos patienter med schizofreni

Hopp och studs med Prins Daniel när folkhälsoprofessorn avskedsföreläste

Lovande resultat för ny behandling mot akut porfyri

KI tecknar avtal med the International Union of Basic and Clinical Pharmacology

Fördjupad kunskap om cellreceptorer öppnar för skräddarsydda cancerläkemedel

Unga med Hodgkin lymfom har låg återfallsrisk

DNA-pussel avslöjar sällsynta kromosomfel