Ungdomar med lägre skolbetyg än sina jämnåriga kamrater löper ökad risk för psykisk ohälsa och självmordsförsök. Nu visar forskare från Karolinska Institutet att denna risk följer med ända upp i medelåldern. Studien publiceras i tidskriften Acta Psychiatrica Scandinavica.
I studien följdes över 26 000 kvinnor och män från sista året i grundskolan, vid ungefär 16 års ålder, upp till maximalt 46 års ålder. Information om skolbetyg länkades samman med information om sjukhusvård efter självmordsförsök.
– Vi såg att ju lägre skolbetyg i årskurs 9, desto högre risk för ett senare självmordsförsök. Risken var fem gånger så hög hos eleverna med lägst betyg, jämfört med dem som fått högst betyg, säger Alma Sörberg Wallin, postdok vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet.
Sambandet var lika starkt för kvinnor som för män. Varken socioekonomisk ställning i barndomen, psykisk sjukdom och självmordsbeteende hos föräldrarna eller invandrarbakgrund påverkade resultatet.
Oklart vad som ligger bakom
Det är fortfarande oklart vad som ligger till grund för sambandet mellan låga skolbetyg och psykisk ohälsa och självmordsförsök. En hypotes har varit att lägre kognitiv förmåga skulle kunna vara en underliggande orsak eftersom detta i tidigare forskning har visats vara kopplat till skolprestation och självmordsbeteende. I studien lades därför ett IQ-test i årskurs 6 till i den statistiska kontrollen. Forskarna fann dock inget stöd för denna hypotes. De såg tvärtom att högre IQ var kopplat till en något förhöjd risk för självmordsförsök hos kvinnor, med hänsyn taget till sambandet mellan kognitiv förmåga och betyg.
– Vår forskning har visat att betygen är betydelsefulla som riskmarkör för framtida självmordsförsök. Det är bra att känna till för skolpersonal och andra som arbetar med att förebygga psykisk ohälsa hos elever och hos befolkningen i stort, säger Alma Sörberg Wallin.
Ett folkhälsoproblem
Skolan är ett ställe som lämpar sig bra för förebyggande interventioner och betygen skulle kunna utgöra en grund i detta arbete, menar forskarna.
– Självmordsbeteende är ett folkhälsoproblem som vi behöver mer kunskap om för att kunna åtgärda på ett effektivt sätt, säger Alma Sörberg Wallin.
Forskningsprojektets ledare, forskarassistent Daniel Falkstedt vid samma institution, betonar också att man ännu inte vet varför lägre betyg är kopplade till ökad risk för självmordsförsök. Är det för att sämre betyg leder till lägre uppnådd utbildning och sämre framtida möjligheter eller är dåliga betyg främst en indikation på andra, underliggande personliga problem med impulsivitet, uppförandestörningar eller psykisk ohälsa? Det blir något att besvara i kommande studier.
Studien har finansierats av Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Författarna anger inga potentiella intressekonflikter.
Text: Maria Ekström
Publikation
”Suicide attempt predicted by academic performance and childhood IQ: a cohort study of 26 000 children”
Sörberg Wallin A, Zeebari Z, Lager A, Gunnell D, Allebeck P, Falkstedt D.
Acta Psychiatrica Scandinavica, online 8 november 2017, doi: 10.1111/acps.12817
↧
Dåliga betyg förutspår risk för självmordsförsök ända upp i medelåldern
↧
Otydligt ledarskap och organisation i fokus i årets medarbetarenkät
Otydligt ledarskap, bristande kännedom om mål och strategier, samt försämrat arbetsklimat är några av resultaten från årets medarbetarenkät. Trots det skulle många anställda rekommendera Karolinska Institutet (KI) som arbetsgivare och majoriteten är nöjd med sin arbetsplats.
Många av KI:s anställda tycker att organisationen är otydlig, endast 55 procent av de nära 4 300 svarande i medarbetarenkäten 2017 uppger att det är tydligt vem som ansvarar för vad. Dessutom svarar bara 63 procent att de känner till och förstår KI:s övergripande mål och strategier.
– Det här är några av de mest alarmerande områdena som identifierats genom årets enkät. Organisationen är otydlig och de anställda känner inte till de mål och strategier som finns, säger Mats Engelbrektson, HR direktör.
Personalorganisationen Saco-S, med cirka 2 500 medlemmar på KI, har precis tagit del av resultaten och kommer nu att granska dem i mer detalj. Torkel Falkenberg, ordförande Saco-S, betonar vikten av en tydlig organisation.
– Otydlighet på ledningsnivå skapar en otydlighet som genomsyrar hela organisationen, säger han.
Torkel Falkenberg ser dock positiva tendenser inför framtiden.
– I dag har vi en rektor som talar om hållbarhetsmålen och att det som vi arbetar med till vardags på KI också ska komma hela världen till godo. Det finns ett mål som inte bara handlar om excellens och det skapar en känsla av att vara en del av en global rörelse för en bättre värld, och påminner om att i hållbarhetsmålen ingår även ett hållbart arbetsliv. En organisation som är beständig och tar tillvara medarbetarnas kompetenser – också sett över tid, säger Torkel Falkenberg.
Enligt rektor Ole Petter Ottersen är medarbetarundersökningen en bra grund för det strategiska arbetet.
– Resultatet visar på vikten av att påbörja arbetet med en ny strategi och se över organisationen. En tydlig strategi och ändamålsenlig organisation är nödvändig för att skapa de bästa förutsättningarna för forskning och utbildning vid Karolinska Institutet, säger Ole Petter Ottersen.
Sämre möjlighet till återhämtning
Ett annat område som visar sämre resultat i årets enkät är arbetsklimatet. Trenden är negativ inom arbetsmängd, balans och återhämtning.
Sämst balans upplever forskarassistenter, forskare, universitetslektorer och universitetsadjunkter. 38 procent av samtliga svarande uppger att deras sömn har störts någon eller några gånger per månad på grund av tankar på jobbet.
– Vi ser en tendens till att balansen mellan arbete och fritid samt möjligheten till återhämtning har försämrats. Det är viktigt att vi stödjer våra chefer i sitt ansvar att tillsammans med medarbetarna prioritera arbetsuppgifter och att agera redan vid tidiga signaler på för hög arbetsbelastning och brist på återhämtning, säger Mats Engelbrektson
HR ska nu analysera resultatet mer ingående innan man beslutar om vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas.
Medarbetarindex stabilt jämfört med 2014
Medarbetarindex ligger relativt oförändrat (71 på en skala från 1 till 100) jämfört med föregående undersökning, som genomfördes 2014 (72). Index är ett mått på engagemang fördelat på arbetsklimat, organisation, ledarskap samt mål och strategier.
Det finns även positiva utfall i årets enkät, ett av dem är de höga eNPS-värdena, det vill säga hur många som skulle rekommendera sin arbetsplats till en vän eller bekant, vilket har stigit.
– Jag är glad över att den resa KI har varit igenom under de senaste tre åren inte har påverkat oss så negativt som man skulle kunna tro. Varför vet vi inte, men jag väljer att tolka det som att det finns en optimism och framtidstro inom KI. Rekommendationsgraden varierar dock kraftigt mellan institutionerna, säger Mats Engelbrektson.
Nolltolerans mot diskriminering
200 personer (5 procent) har svarat att de utsatts för diskriminering, vilket är lägre jämfört med andra universitet och högskolor (7 procent) enligt Quicksearch, som har genomfört undersökningen. Det är en ökning från 2014 men jämförelsen är inte helt rättvisande då frågorna från de senaste undersökningarna inte är identiska.
– Bara att det förekommer överhuvudtaget är en indikation på att någonting inte står rätt till, Saco-S tycker att KI ska arbeta proaktivt med den här frågan, säger Torkel Falkenberg.
– Alla värden över noll är oacceptabla eftersom det råder nolltolerans mot diskriminering vid KI. Vi kommer alltid att fortsätta arbetet med att förebygga och hantera diskriminering, mobbning och trakasserier. Det är dock mycket glädjande att området lika behandling hamnar på tredje plats på listan över de mest positiva resultaten, säger Mats Engelbrektson.
Enkäten omfattar personer som är anställda på lägst 40 procent på KI och har varit anställda under minst sex månader, en begränsning som har fått kritik.
– Vi har valt att dra den gränsen för att värna om svarsfrekvensen, men inför nästa enkät funderar vi på att göra en egen undergrupp för de personer som är anställda på lägre procent, säger Mats Engelbrektson.
Text: Karin Montgomery
Om medarbetarenkäten
Undersökningen, som är anonym, genomfördes under september och oktober i år.
Enkäten omfattar personer som är anställda på minst 40 procent och har varit anställda under minst sex månader.
Totalt 5 392 utskick gjordes och 4 297 personer slutförde undersökningen vilket ger en svarsfrekvens på 80 procent (75 procent år 2014).
Resultatet kommer att presenteras på institutionerna från 31 oktober till 24 november.
Handlingsplaner ska vara färdiga den 31 januari nästa år.
↧
↧
KI-forskaren Emma Frans nominerad till Stora journalistpriset
Emma Frans, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, har blivit nominerad till Stora journalistpriset i kategorin Årets Röst.
Juryns motivering lyder: ”För att hon så underhållande tar striden mot faktaresistensen och med vetenskaplig skärpa avslöjar nätets seglivade myter".
Emma Frans är postdoktor vid KI och forskar inom psykiatri och läkemedelsepidemiologi. Nyligen utkom hon med boken ”Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams” (Volante).
Vilka som vinner i de olika kategorierna avslöjas vid en prisutdelning i Bonniers Konsthall den 23 november.
↧
Oväntat långvarig risk för återfall i bröstcancer
Kvinnor med östrogenreceptor-positiv bröstcancer har en betydande risk för återfall så långt som 20 år efter diagnos. Det visar en ny omfattande analys av ett internationellt forskarlag som publiceras i prestigefyllda The New England Journal of Medicine. Forskarna anser därför att läkare och patient bör diskutera om fem års hormonbehandling, vilket är standard i dag, ska förlängas för att minska återfallsrisken.
Cirka 9 000 kvinnor får årligen en bröstcancerdiagnos i Sverige och globalt är bröstcancer den vanligaste cancerdiagnosen med 1.6–1.7 miljoner nyinsjuknade varje år. Var åttonde till var nionde kvinna i västvärlden och i Sverige riskerar att under sin livstid utveckla bröstcancer.
Ungefär 80 procent av alla bröstcancrar är hormonkänsliga vilket innebär att de är beroende av kvinnliga könshormoner, framför allt östrogen, för att växa. Vid så kallad östrogenreceptor-positiv (ER-positiv) bröstcancer ges vanligen fem års hormonbehandling med aromatashämmare eller tamoxifen. Det är den standard som etablerades av Svenska Bröstcancergruppen i mitten av nittiotalet baserad på en svensk studie. Sedan några år tillbaka har patienter med extra hög återfallsrisk erbjudits tio års hormonbehandling.
Studerade närmare 63 000 patienter
Den aktuella analysen har genomförts av forskare från den globala forskningsorganisationen Early Breast Cancer Trialists’ Collaborative Group, EBCTCG, som består av drygt 600 forskare över hela världen, bland annat från Karolinska Institutet och andra svenska institutioner. Syftet var att undersöka hur stor återfallsrisken är hos kvinnor med ER-positiv bröstcancer upp till 20 år efter diagnos. Forskarna analyserade data från 88 tidigare genomförda randomiserade kliniska prövningar med närmare 63 000 patienter som alla fått hormonterapi i fem år och var fria från cancer när behandlingen avslutades.
– Återfallsrisken för dessa kvinnor visade sig vara betydligt mer ihållande än vad vi hade förväntat oss, även hos kvinnor med relativt god prognos från början. För ett stort antal kvinnor återkom cancern och spred sig till andra ställen i kroppen upp till 15 år efter avslutad behandling, det vill säga 20 år efter diagnos, säger Jonas Bergh, professor vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet, överläkare vid Radiumhemmet och vice ordförande för EBCTCG varifrån studien utgår.
Tumörstorlek och spridning avgör risk
Risken för återfall var direkt kopplad till den ursprungliga tumörens storlek och hur många lymfkörtlar som cancern spridit sig till. Högst risk för återfall med spridd cancer, cirka 40 procents risk över en 15-årsperiod, hade kvinnor med stora tumörer och fyra eller fler cancerdrabbade lymfkörtlar. För kvinnor med mycket små tumörer och friska lymfkörtlar var den 15-åriga risken runt tio procent.
Tidigare studier har visat att fem års behandling med tamoxifen minskar antalet återfall med hälften under själva behandlingsperioden och med nästan en tredjedel under de nästföljande fem åren. Aromatashämmare, som endast ges till kvinnor efter menopaus, är ännu effektivare. Nyare studier pekar på att tio års hormonbehandling skulle minska risken ytterligare.
Alla bör överväga längre behandling
Hormonbehandlingarna ger sällan allvarliga biverkningar, men aromatashämmare kan öka risken för led- och muskelbesvär och benskörhet, medan tamoxifen ger en något ökad risk för blodpropp och i mycket sällsynta fall kan ge upphov till cancer i livmoderslemhinnan. Tamoxifen och aromatashämmare anses ibland kunna påverka kvinnornas livskvalitet genom att ge liknande besvär som vid inträdet i klimakteriet. Vissa av dessa besvär är svåra att påvisa i så kallade placebokontrollerade studier.
– Våra resultat visar att hormonkänslig bröstcancer bör resultera i en diskussion där den behandlande läkaren och patienten tillsammans väger nyttan mot riskerna av att fortsätta den hormonella behandlingen, säger Jonas Bergh.
Forskningen finansierades av bland andra Cancer Research UK, the British Heart Foundation, och the Medical Research Council, UK. Inga kommersiella företag har sponsrat studien.
Publikation
“20-Year Risks of Breast-Cancer Recurrence after Stopping Endocrine Therapy at 5 Years”
Hongchao Pan, Richard Gray, Jeremy Braybrooke, Christina Davies, Carolyn Taylor, Paul McGale, Richard Peto, Kathleen I. Pritchard, Jonas Bergh, Mitch Dowsett & Daniel F. Hayes.
The New England Journal of Medicine, online 9 november 2017
↧
37 miljoner kronor till KI-forskare från Vetenskapsrådet
Vetenskapsrådet har fattat beslut om bidrag inom naturvetenskap och teknik samt humaniora och samhällsvetenskap. Sammanlagt får tolv forskare på Karolinska Institutet dela på över 37 miljoner kronor.
Bidrag inom naturvetenskap och teknik
Kristian Dreij, Institutet för miljömedicin, får totalt 3,2 miljoner kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet Biologiska effekter av felaktig transkription.
Victoria Menendez-Benito, institutionen för biovetenskaper och näringslära, får totalt 3,2 miljoner fördelat på fyra år för forskningsprojektet Kartläggning av jästproteomets nedärvning i syfte att utforska mekanismerna bakom åldrande och föryngring.
Rolf Ohlsson, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, får 800 000 kronor under 2018 för utveckling av metoder för analyser av dynamiska kromatinstrukturer i enskilda celler.
Ute Römling, institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, får totalt 3,25 miljoner kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet Cykliskt di-GMP signalering i Salmonella typhimurium.
Jesper Tegnér, institutionen för medicin, får totalt 4,15 miljoner kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet On the Geometry of Cells – Manifold Learning, Dynamical Systems, and Single Cell Genomics.
Roman Zubarev, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, får totalt 3 454 000 kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet Jonisering, protonisering, radikalisering och icke-ergodisk fragmentering av proteinjoner i gasfas.
Bidrag inom humaniora och samhällsvetenskap
Lisa Berlin Thorell, institutionen för klinisk neurovetenskap, får totalt 2 205 000 kronor fördelat på tre år för forskningsprojektet Relationen mellan emotionsreglering och ADHD i ett longitudinellt perspektiv.
Lars Bäckman, institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle, får totalt 4,6 miljoner kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet Kognition, hjärna och åldrande: Longitudinella analyser.
Henrik Ehrsson, institutionen för neurovetenskap, får 1 050 000 kronor under 2018 för forskningsprojektet Sambandet mellan kroppsupplevelse, visuell varseblivning och minne: experimentella studier och biopsykologiska processer.
Armita Golkar, institutionen för klinisk neurovetenskap, får totalt 2 046 000 kronor fördelat på tre år för forskningsprojektet Social reglering av stress och rädsla.
Erika Laukka, institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle, får totalt 2,4 miljoner kronor fördelat på tre år för forskningsprojektet Longitudinella luktförändringar i åldrandet. Vad predicerar ett försämrat luktminne?
Johan Lundström, institutionen för klinisk neurovetenskap, får totalt 4 miljoner kronor fördelat på fyra år för forskningsprojektet Har luktsinnet en kritisk period?
↧
↧
Karolinska Institutet kommenterar UKÄ:s beslut i Macchiarini-ärendet
Kommentar: Universitetskanslersämbetet (UKÄ) riktar i dag allvarlig kritik mot Karolinska Institutet i ett tillsynsbeslut ställt till KI:s styrelse, konsistoriet, som gäller frågor relaterade till Paolo Macchiarinis verksamhet vid Karolinska Institutet under perioden 2013 till 2016. UKÄ har granskat ett antal frågor som faller inom ämbetets tillsynsansvar.
UKÄ konstaterar i sitt beslut att KI har underlåtit att till fullo utreda Macchiarinis bisysslor, inte har utrett flera misstankar mot honom angående oredlighet i forskning, på ett ofullständigt sätt genomfört de utredningar om oredlighet i forskning som faktiskt har inletts avseende Macchiarini, samt har förlängt en av hans anställningar i strid med anställningsordning vid Karolinska Institutet.
Med anledning av bristerna kommer UKÄ att under år 2018 följa upp KI:s arbete med åtgärdsplanen, granska styrdokument och ärenden inom utvalda områden och ta särskilda stickprov.
Sammantaget framför UKÄ kritik som framkom i den externa utredning som konsistoriet beställde i februari 2016, efter den massiva kritik som riktades mot Karolinska Institutet i samband med SVT-dokumentären Experimenten. Den externa utredningen leddes av Sten Heckscher och presenterades i september 2016. Rekommendationerna i Heckschers utredning samt den internrevision som genomförts på Clintec, ligger till grund för den åtgärdsplan som dåvarande vikarierande rektor lade fram i oktober 2016.
Konsistoriets ordförande Mikael Odenberg kommenterar i dag UKÄ:s beslut:
– Det råder full samsyn mellan Karolinska Institutet och Universitetskanslersämbetet när det gäller KI:s hantering av ett antal frågor relaterade till Paolo Macchiarinis verksamhet. Det är uppenbart att jakten på vetenskaplig excellens gick överstyr och att allvarliga misstag och fel begicks vid KI. Under ledning av KI:s rektor pågår nu ett omfattande arbete med att implementera den åtgärdsplan som omhändertar rekommendationerna i den utredning som Sten Heckscher gjorde på konsistoriets uppdrag. Det är ett arbete som syftar till att snabbt rätta till uppenbara brister i bland annat regler, regeltillämpningar och arbetsrutiner, säger Mikael Odenberg och fortsätter:
– Jag välkomnar att UKÄ under 2018 avser att följa upp arbetet med åtgärdsplanen. Det ser vi som ett stöd i vårt fortsatta arbete. Åtgärdsplanen är dock bara en liten del av det som måste göras. Långsiktigt handlar det om att förändra kultur och förhållningssätt, lyfta etikfrågorna till en högre nivå i såväl utbildning som forskning och säkerställa både en god regelefterlevnad och en hög etisk medvetenhet i alla delar av organisationen. Den omständigheten att rättsväsendet inte ansåg sig kunna ställa Macchiarini till svars understryker ytterligare det ansvar som faller på akademien att själv hålla rent.
Rektor vid Karolinska Institutet Ole Petter Ottersen välkomnar också UKÄ:s beslut:
– Beslutet kommer att följas upp och tillföras allt annat arbete som vi gör för regelefterlevnad och etisk medvetenhet i organisationen. Vi kommer även att knyta UKÄ:s genomlysning till vår nya Strategi 2030 som vi har påbörjat arbetet med. Nu måste vi se framåt. KI ska gå stärkt ut ur den kris som har varit, säger Ole Petter Ottersen.
↧
Gener påverkar vad ögonen tittar på
Hur vi utforskar världen med våra ögon kan påverka alltifrån det sociala samspelet till vår förmåga att lära oss nya saker. I en studie som publiceras i Current Biology har forskare vid Karolinska Institutet visat att våra blickars rörelsemönster delvis styrs av våra gener.
Vad vi tittar på i en situation påverkar vilken visuell information vi får tillgång till, men också vilken information vi går miste om. Skillnader i titt-beteende kan därför ha stor påverkan på exempelvis det sociala samspelet, hur vi agerar i trafiksituationer eller vad vi lär oss i olika situationer.
För att lära sig mer om hur sådana skillnader kan uppstå har forskare vid Karolinska Institutet, Indiana University och Uppsala Universitet, tagit hjälp av 233 tvillingpar i 10-14 års ålder, varav hälften var enäggstvillingar och hälften tvåäggstvillingar. Studiedeltagarna fick se 80 bilder med varierande innehåll medan forskarna mätte deras ögonrörelser under de tre sekunder som varje bild visades.
– Bilderna hade både socialt och icke-socialt innehåll. Vi ville ha ett representativt urval av miljöer som man kan träffa på i sitt liv, säger Terje Falck-Ytter, forskare vid Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) på Karolinska Institutet.
Enäggstvillingar rörde blicken på liknande sätt
När forskarna analyserade hur blickarna rört sig över bilderna visade det sig att de genetiskt identiska tvillingparens titt-beteende var mer likt än tvåäggstvillingarnas. Likheterna gällde både vilken del av bilden som spanades in och vid vilken tidpunkt.
– Om den ena tvillingen exempelvis tittade på ett visst ansikte en viss tid, så var det bland enäggstvillingar en förhöjd sannolikhet att även den andra tvillingen tittade dit just då, säger Terje Falck-Ytter.
Forskarna drar slutsatsen att genetiska faktorer påverkar hur människor använder blicken för att ta in information. Terje Falck-Ytter berättar att människor i vaket tillstånd rör blicken flera gånger per sekund, alldeles för ofta för att det ska handla enbart om medvetna beslut.
– Resultaten antyder att våra gener påverkar vilken del av den visuella miljön som blixtsnabbt selekteras i varje ny situation. Dessa processer pågår hela tiden och har stora konsekvenser för vårt handlande, säger Terje Falck-Ytter.
Kan bidra till ökad förståelse för autism
Resultaten kan bidra till ökad förståelse om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism, som kännetecknas av bland annat avvikande titt-beteende i vardagliga situationer. Men enligt Terje Falck-Ytter bidrar resultaten också till grundläggande kunskap om hur våra gener påverkar hur vi tar oss an världen och därmed formar vår egen livsmiljö.
– Genom sitt titt-beteende skapar barn sin egen visuella miljö, vilket i sin tur får stor påverkan på både barnets utveckling och omgivningens reaktioner, säger Terje Falck-Ytter.
Forskningen finansierades av Indiana University, the National Institutes of Health (NIH), Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet, EU, strategiska forskningsområdet neurovetenskap vid Karolinska Institutet (StratNeuro), Sällskapet Barnavård samt Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).
Publikation
“Genetic Influence on Eye Movements to Complex Scenes at Short Timescales”
Daniel P. Kennedy, Brian M. D’Onofrio, Patrick D. Quinn, Sven Bölte, Paul Lichtenstein, och Terje Falck-Ytter
Current Biology, online 9 november 2017
Exempelfilmer: Följ tvillingarnas blickar
Videoklippen visar hur två enäggstvillingar i studien tittade på en av bilderna. Varje rörlig prick representerar en tvillings blick. Exemplen visar att det fanns en tydlig likhet mellan de två barnen i paret, både i termer av var de tittar och när de flyttar blicken. Tvåäggstvillingars tittmönster var generellt mindre lika än enäggstvillingars, men mer lika än helt orelaterade individers blickar. Det antyder att genetiska faktorer spelar roll för hur barn använder blicken när de skannar av nya visuella miljöer. Videorna är illustrativa exempel av fall där likheten mellan enäggstvillingar var speciellt tydlig, men återspeglar ändå huvudresultatet i studien. (MZ= Monozygotic, det vill säga enäggstvilling)
↧
Nu byggs nya bostäder för forskare och studenter på KI
Den 7 november gick startskottet för bygget av student- och forskarbostäder på Campus Solna. Projektet ska äntligen bli verklighet efter tio års planering.
Solen sken när byggstarten för de nya bostäderna på Campus Solna firades.
– Det här är en vitamininjektion, ett levande och vitalt campus behöver studenter och forskare. Bostadsmarknaden i Stockholm är extremt tuff och om vi ska attrahera de bästa talangerna så måste vi kunna erbjuda dem bostäder.
Det säger Ole Petter Ottersen, rektor på Karolinska Institutet (KI) som tillsammans med representanter från KI Housing, Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) och Akademiska Hus avlossade startskottet.
De nya bostadsområdet, som går under namnet KI Residence Solna, kommer att ligga på norra delen av Campus Solna längs gatan Fogdevreten. Inflyttning i de 322 lägenheterna med plats för 400 studenter och forskare planeras mellan augusti 2019 och januari 2020.
Bostäderna erbjuds både studenter och forskare
I projektet ingår tre byggnader som har formen av ett A, för att klara bullernivåerna från den närliggande motorvägen. Majoriteten av lägenheterna är enrumslägenheter men även två- och fyrarumslägenheter ska byggas. Bostäderna kommer att erbjudas både studenter och forskare enligt KI:s prioriteringsmodell och därefter i kö-ordning.
Förhoppningen är att de nya bostäderna stärka Stockholms roll som studentstad.
– Bostadsbristen i Stockholm är ett svek mot de studenter som inte kan få bostäder, men i dag tar vi ett steg för att göra det lite enklare för dem. En investering i studentbostäder är den sundaste investeringen Stockholm kan göra, säger Johan Blixt, ordförande för SSCO.
Just närheten mellan bostad och lärosäte är en viktig del i byggsatsningen.
– Studier visar att bostäder på campus har stor påverkan på studieresultaten, säger Kerstin Lindberg Göransson, VD för Akademiska Hus.
Byggen över hela KI
Byggprojektet på Campus Solna är bara en av många pågående byggsatsningar på KI.
– Hela KI är en byggarbetsplats och det är lite frustrerande, men i dessa nya byggnader finns framtiden. Det här projektet faller in i en rad projekt som ska göra KI framstående, säger Ole Petter Ottersen.
Projektet KI Residence Solna har en lång historia. År 2000 sattes temporära lägenheter upp på området där de nya bostäderna nu ska byggas och 2007 tog planeringen av permanenta lägenheter fart. Bullerproblematiken har varit en återkommande utmaning och byggplanerna har överklagats flera gånger, men nu kommer projektet äntligen att bli verklighet.
– Det är en stor dag för alla som har arbetat länge i detta projekt. Det är roligt att det som KI:s tidigare universitetsdirektör Rune Fransson tog initiativ till för tio år sedan nu blir verklighet, säger Ole Petter Ottersen.
Text: Karin Montgomery
KI Residence Solna
Totalt ska 322 lägenheter med plats för 400 studenter och forskare byggas.
Inflyttning är planerad till augusti 2019 – januari 2020. Majoriteten av lägenheterna, 263 stycken, blir enrumslägenheter på 23 kvadratmeter, resten blir två- och fyrarumslägenheter.
Projektet är ett samarbete mellan Akademiska hus, KI Housing, SSCO, Utbildningsdepartementet, Stockholms läns landsting och KI.
I dag hyr KI cirka 400 bostäder utspridda i Stockholmsregionen. Dessa bostäder administreras av KI Housing, ett helägt dotterbolag till Karolinska Institutet Holding AB, med uppdrag att tillhandahålla bostäder till internationella gästforskare och utbytesstudenter för KI:s räkning.
↧
Nya och jubilerande doktorer firades i Blå hallen
Under en festlig och högtidlig ceremoni i Stadshuset firades Karolinska Institutets nya doktorer och jubeldoktorer den 10 november. Nye rektorn Ole Petter Ottersen lyfte i sitt tal fram betydelsen av kunskap och kritiskt tänkande för universitetet och samhället i stort.
↧
↧
Äldre tarmsjuka får äldre mediciner
Inflammatorisk tarmsjukdom är vanligt hos äldre och det finns stora skillnader i val av behandling mellan olika åldersgrupper. Patienter över 60 år får oftare kortisonpreparat i stället för nyare mediciner som påverkar immunsystemet. Det visar forskare vid Karolinska Institutet i en stor registerstudie, som publiceras i Gastroenterology.
Inflammatorisk tarmsjukdom innefattar Crohns sjukdom som kan drabba hela tarmen och ulcerös kolit som drabbar tjock- och ändtarm. Symtomen är blod i avföringen, diarréer och magsmärtor. Behandlingen består av inflammationsdämpande medicinering och kirurgi, då man opererar bort den skadade delen av tarmen. Det vanligaste är att man insjuknar i 20–30-årsåldern. Tidigare studier har hävdat att sjukdomsdebut hos äldre över 60 år är ovanligt och att sjukdomen då har ett mildare förlopp.
– Vi ville därför kartlägga förekomsten av inflammatorisk tarmsjukdom i olika åldersgrupper och om behandling och vårdutnyttjande skiljer sig mellan dem, säger Åsa Hallqvist Everhov, forskare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS) på Karolinska Institutet och kolorektalkirurg på Södersjukhuset i Stockholm.
Mer än var femte äldre än 60 år
I studien inkluderades alla nya fall av inflammatorisk tarmsjukdom i Sverige mellan 2006 och 2014, totalt knappt 28 000 patienter. Gruppen delades upp i patienter med debut som barn (<18 år), vuxna (18-59 år) och äldre (≥60 år). Data hämtades från Socialstyrelsens patient- och läkemedelsregister. Uppföljningstiden var upp till nio år. Patienternas sjukvårdskonsumtion jämfördes med den hos en matchad jämförelsegrupp ur den generella befolkningen.
Drygt en femtedel av alla nyinsjuknade var äldre än 60 år. Studien visar också att äldre patienter använde mer sjukvård än de yngre grupperna och mer än matchade jämnåriga utan inflammatorisk tarmsjukdom. De opererades oftare och tidigare än de yngre patienterna, ofta redan första året.
– Det är alltså vanligt att man insjuknar vid 60 år eller senare och vi fann inga bevis för att förloppet skulle bli mildare hos äldre, säger Åsa Hallqvist Everhov.
Stora skillnader i vilka läkemedel som ges
Ett viktigt fynd var de stora skillnaderna i medicinering mellan åldersgrupperna. Yngre patienter fick i större utsträckning moderna immunmodulerande läkemedel och biologiska läkemedel av typen TNF-hämmare. Äldre patienter fick oftare kortisonpreparat.
– Vi vet inte orsaken till det här, men det skulle kunna handla om antingen underförskrivning till äldre eller ett adekvat val då de nyare läkemedlen är förenade med vissa risker och biverkningar. Äldre patienter har ofta redan andra potenta läkemedel, säger Åsa Hallqvist Everhov.
Forskarna planerar att undersöka orsakerna till skillnaderna i behandling i en ny studie.
Den aktuella studien har gjorts i samarbete med Södersjukhuset, Linköpings universitet, Örebro universitet, University of Nottingham, Columbia University College of Physicians and Surgeons och Sachsska barn- och ungdomssjukhuset.
Forskningen finansierades av Svenska Läkaresällskapet, Mag–tarmfonden, Jane och Dan Olssons stiftelse, Stiftelsen Mjölkdroppen, Stiftelsen för strategisk forskning, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Bengt Ihres fond, Bengt Ihre research fellowship i gastroenterologi, Karolinska Institutets stiftelser samt genom ALF-medel. Studien har också mottagit ett så kallat unrestricted grant av Janssen Pharmaceutica NV. Författarna uppger inga potentiella intressekonflikter.
Publikation
”Incidence and treatment of patients diagnosed with inflammatory bowel diseases at 60 years or older in Sweden”
Åsa Hallqvist Everhov, Jonas Halfvarson, Pär Myrelid, Michael C Sachs, Caroline Nordenvall, Jonas Söderling, Anders Ekbom, Martin Neovius, Jonas F Ludvigsson, Johan Askling, Ola Olén
Gastroenterology, online 1 november 2017
↧
Svårare för T-celler att bekämpa cancer om VEGF-A saknas
Tvärtemot från vad man tidigare har trott jobbar immunförsvarets cancerdödande T-celler bättre i tumörers syrefattiga miljö när de har tillgång till tillväxtfaktor VEGF-A. I studien från Karolinska Institutet, som publiceras i Cancer Cell, visar forskarna även hur T-cellerna gör för att inte bara överleva i tumörers syrefattiga mikromiljö med hjälp av transkriptionsfaktor HIF-1a utan också att de blir mer effektiva på att döda cancerceller när miljön är just syrefattig.
Cytotoxiska T-celler anses viktiga för immunförsvaret eftersom de bland annat har en förmåga att döda tumörceller. När T-cellerna tar sig in i tumören tros de dra nytta av transkriptionsfaktor HIF, som precis som alla transkriptionsfaktorer är ett protein som reglerar genuttrycket och därmed funktionen i cellen. Transkriptionsfaktor HIF, som bland annat reglerar uttrycket av VEGF-A (en tillväxtfaktor som får blodådror och kärl att växa), har också en särskild förmåga att hjälpa T-cellerna att anpassa sig till tumörens syrefattiga mikromiljö.
T-cellerna känner av syre
Forskarna visar nu att det är varianten HIF-1a som gör att T-cellerna kan anpassa sig till tumörcellernas syrefattiga miljö och därmed lyckas med tumördödandet. Efter att även ha analyserat varianten HIF-2a kunde de konstatera att den var mindre viktig än HIF-1a för T-cellernas förmåga att anpassa sig till syrebristen och bekämpa tumörer.
– Vi såg att T-cellerna känner av syre. Och genom att anpassa sig till en begränsad mängd syre kan de ta sig in i syrefattiga tumörer, överleva där och sedan effektivt döda tumörceller, säger professor Randall Johnson vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet, som har lett studien.
Utslagen tillväxtfaktor gav större tumörer
I musmodeller provade forskarna också att slå ut tillväxtfaktorn VEGF-A från mössens T-celler.
– Då såg vi att deras tumörer blev större men också att blodkärlsnybildningen ändrades. Detta är intressant eftersom man tidigare har trott att tumören svälter när man minskar VEGF-A. Vår forskning visar att bilden är mer komplicerad än man tidigare har trott. Jag hoppas att våra fynd ska kunna förbättra tumörbehandlingen så att T-cellerna kan få vara så effektiva som möjligt, säger Randall Johnson.
Studien har finansierats av Wellcome Trust Research Fellowship, Cancerfonden, Barncancerfonden, Vetenskapsrådet, the US National Institutes of Health och Marie Curie IEF fellowship.
Text: Maja Lundbäck
Publikation
”An HIF-1α/VEGF-A Axis in Cytotoxic T Cells Regulates Tumor Progression”
Asis Palazon, Petros A. Tyrakis, David Macias, Pedro Velica, Helene Rundqvist, Susan Fitzpatrick, Nikola Vojnovic, Anthony T. Phan, Niklas Loman, Ingrid Hedenfalk, Thomas Hatschek, John Lövrot, Theodoros Foukakis, Amanda W. Goldrath, Jonas Bergh, Randall S. Johnson
Cancer Cell, online 13 november 2017, doi: 10.1016/j.ccell.2017.10.003
↧
KI på plats 15 bland världens bästa universitet inom medicin
Times Higher Education, THE, placerar Karolinska Institutet på plats 15 bland världens bästa universitet i årets ämnesrankning inom medicin (Pre-clinical, clinical and health). Inom Europa placeras KI på plats 5.
THE har även rankat universitet inom ämnesområdet life science, och placeras där KI på 25:e plats i världen och på plats 7 i Europa.
Ett nytt ämne som THE presenterat i år är psykologi där KI rankas som 19:e i världen och som 3:a i Europa.
– Det nya ämnet psykologi i THE ger spännande resultat för KI:s del, men det är ett relativt litet ämne och det behövs en längre tidsserie för att bättre kunna tolka innebörden i resultatet, säger Björn Forslöw, verksamhetscontroller på Karolinska Institutet.
↧
Cancerfonden tilldelar tre KI-forskare maxanslag
Tre forskare vid Karolinska Institutet får maximalt anslag när Cancerfonden fördelar 454 miljoner kronor i forskningsmedel. Totalt får 83 forskare vid KI ta del av drygt 180 miljoner kronor, varav nära 73 miljoner kronor i nya beviljade anslag.
Yihai Cao, professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, forskar om tumörers blodkärl med syftet att förbättra effekten av läkemedel som hämmar nybildning av kärl som tumörer behöver för att växa. Han tilldelas 2,25 miljoner kronor per år i tre år.
Joakim Dillner, professor vid institutionen för laboratoriemedicin, forskar om humant papillomvirus, HPV, med målet att förebygga de cancerformer som orsakas av HPV genom att bland annat optimera screeningen för livmoderhalscancer. Han tilldelas 2,25 miljoner per år i tre år.
Jussi Taipale, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, forskar om processer som styr tillväxten av cancerceller, kunskap som på sikt skulle kunna användas för att utveckla nya läkemedel. Han tilldelas 2,25 miljoner per år i tre år.
↧
↧
”Grönt ljus” införs för att säkra kvaliteten på forskarutbildningen
Utbildningen för forskarhandledare som startades på Karolinska Institutet (KI) 2008 har gett resultat. Doktoranderna på KI blir allt nöjdare med sin utbildning, visar en jämförelse av de Exit polls som gjorts sedan 2008. Nu ges studierektorerna nästa kvalitetsverktyg: ”Grönt ljus” införs vid årsskiftet.
– Vi gör ett kontinuerligt arbete och lyfter på varje sten. Exit polls har varit till stor hjälp, säger Marianne Schultzberg, dekan för forskarutbildning vid KI.
I juni presenterades en longitudiell rapport som jämför doktorandernas Exit polls från åren 2013-2016 med de från åren 2008-2012. Rapporten visar klart nöjdare doktorander. 93 procent håller helt eller delvis med om att de överlag har fått en bra utbildning, jämfört med 89 procent under 2008-2013. Missnöjet har går ner till 8,6 procent från 12,8 procent föregående period. Även svarsfrekvensen på enkäten har ökat till 83 procent (75 procent).
– Det är mycket glädjande att vårt arbete ger effekt. Både vad gäller hur doktoranderna bedömer sina handledare och det stöd man får från studierektorer, handläggare med flera, men även beträffande kvaliteten på forskarutbildningskurserna, säger Marianne Schultzberg.
Vid årsskiftet införs en ny strukturell insats för att säkra kvaliteten på den KI-gemensamma doktorandutbildningen, ”Grönt ljus”. Den innebär att varje institution, inför rekrytering av en ny doktorand, ska bedöma att det finns förutsättningar för en forskarutbildning av hög kvalitet, bland annat tillräcklig tid och kompetens för handledning samt finansiering.
– I de allra flesta fall finns det goda förutsättningar, men bara att vi lyfter frågan tror vi har effekt. Institutionerna har haft hösten på sig att utarbeta sin Grönt ljus-process, säger Marianne Schultzberg.
Obligatorisk handledarkurs
Idag är det obligatoriskt för de forskare som vill rekrytera och handleda doktorander som huvudhandledare att genomgå en handledarkurs, antingen den som KI startade 2008 eller en motsvarande.
– Detta har varit en väldigt bra insats. KI:s handledarkurs är mycket eftersökt och alltid fulltecknad, säger Marianne Schultzberg.
Enligt Marianne Schultzberg finns en stor glädje och engagemang bland KI:s forskare när det gäller doktorandhandledning.
– Det är fyra år av samarbete och en givande process att se någon utvecklas, säger hon.
Det märks även bland doktoranderna att handledarnas kompetens och engagemang ökat sedan kursen infördes. Enligt Exit poll-rapporten skulle 80 procent rekommendera sin huvudhandledare till blivande doktorander, vilket är en ökning från 74 procent sedan 2008-2012. De handledarproblem enkäten visar på – att man inte tillräckligt diskuterat teori och doktorandens framtid efter examen – har också blivit bättre sedan förra mätningen.
Likabehandling fortfarande ett problem
Ett annat område som blivit marginellt bättre, men där de ansvariga fortfarande tycker att mycket återstår att göra, är ojämlik behandling, diskriminering och trakasserier. Förra året, 2016, svarade 14,3 procent i undersökningen att de någon gång under sin doktorandtid utsatts för det, jämfört med 16,5 under 2008-2012. Betydligt färre upplever sig dock utsatta av just sin handledare.
– Grönt ljus är ytterligare en insats för att komma tillrätta med det, säger Marianne Schultzberg.
Likabehandling är en av de faktorer som även Matti Nikkola, studierektor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, vill se förbättras framåt.
– KI är ett universitet som jobbar för bättre hälsa. Vi ska vara bra på det, säger han.
Precis som Marianne Schultzberg ser Matti Nikkola Exit polls som en stor hjälp i det arbetet:
– KI har utarbetat en hel verktygslåda som ger oss bra stöd och sätt att mäta, säger han.
Med fyraårsperioder finns möjlighet att anonymiserat kunna bryta ner informationen på institutionsnivå så att studierektorerna kan använda den för att utveckla sin egen forskarutbildning. Det ser Michael Fored, studierektor vid institutionen för medicin, Solna, samt medlem i styrelsen för forskarutbildning, som en viktig verksamhet.
– Att utbilda forskare är en viktig uppgift för KI. En stor del av KI:s forskning bedrivs av doktorander och ibland har handledare andra drivkrafter än att skola in sina framtida kollegor, man kan till exempel inte bli professor om man inte haft doktorander, säger Michael Fored.
Han tycker det är viktigt att värna själva utbildningsbiten i doktorandutbildningen, att man inte ser det främst som en personalförsörjningsfråga.
– Vi behöver skapa en gemensam kultur och forskningsmoral för KI. Doktorandutbildningen är ett bra ställe att göra det på.
Text: Ulrika Fjällborg
↧
Omfattande kartläggning av NUDIX-enzymer
I ett stort tvärvetenskapligt projekt har forskare vid Karolinska Institutet undersökt olika egenskaper hos en familj enzymer kallade NUDIX-hydrolaser. Studien, som publiceras i Nature Communications, ger nya insikter om enzymernas biologiska funktioner i mänskliga celler.
NUDIX-enzymer är inblandade i flera viktiga cellulära processer, såsom cellmetabolism, homeostas och mRNA-bearbetning. Trots att enzymerna är evolutionärt konserverade är deras strukturella, biokemiska och biologiska egenskaper i stor utsträckning okända.
För att bättra på kunskapsläget initierade professor Thomas Helleday och forskarassistent Jordi Carreras-Puigvert vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory (SciLifeLab) ett samarbetsprojekt med forskare vid Uppsala universitet, Stockholms universitet, University of Ljubljana i Slovenien, och forskare verksamma inom Human Protein Atlas-projektet.
Skapade omfattande enzymprofilkarta
Forskarna har nu fått fram omfattande data om 18 mänskliga NUDIX-enzymers individuella egenskaper och relation till varandra, vilket bland annat resulterat i indelningen i fyra olika strukturklasser. Med hjälp av en ny algoritm integrerade forskarna all data och skapade en omfattande NUDIX-enzymprofilkarta.
– Kartläggningen ger oss nya insikter om NUDIX-enzymernas substratselektivitet och biologiska funktioner och utgör en plattform för att utforska deras potential som biomarkörer och nya måltavlor för cancerbehandling, säger Jordi Carreras-Puigvert.
Det tvärvetenskapliga projektet omfattade analyser inom biokemi, strukturbiologi, funktionell genomik, genuttryck, proteinuttryck och bioinformatik. Studien finansierades bland annat av EU-Marie Curie-FP7-People-programmet, Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Publikation
“A comprehensive structural, biochemical and biological profiling of the human NUDIX hydrolase family”
Jordi Carreras-Puigvert, Marinka Zitnik, Ann-Sofie Jemth, Megan Carter, Judith E. Unterlass, Björn Hallström, Olga Loseva, Zhir Karem, José Manuel Calderón-Montaño, Cecilia Lindskog, Per-Henrik Edqvist, Damian J. Matuszewski, Hammou Ait Blal, Ronnie P.A. Berntsson, Maria Häggblad, Ulf Martens, Matthew Studham, Bo Lundgren, Carolina Wählby, Erik L.L. Sonnhammer, Emma Lundberg, Pål Stenmark, Blaz Zupan & Thomas Helleday
Nature Communications, online 16 november 2017
↧
Vaccin mot förkylningsvirus skyddade möss mot typ 1-diabetes
Ett vaccin mot ett vanligt förkylningsvirus skyddar möss från att utveckla typ 1-diabetes efter en infektion. Det rapporterar forskare vid Karolinska Institutet och universitetet i Tammerfors, Finland, i en studie som publiceras i tidskriften Diabetologia. Ett amerikanskt och ett finskt företag samarbetar nu för att ta fram och testa ett liknande vaccin i människa.
Typ 1-diabetes är den vanligast förekommande kroniska livshotande sjukdomen hos barn i Sverige, och fortsätter av okänd anledning att öka. Finland och Sverige tillhör de länder som har flest typ 1-diabetiker i världen. I Sverige lider fler än 1 av 200 personer av sjukdomen, som det varken finns skydd eller bot mot. Man vet inte heller vad som orsakar typ 1-diabetes. En teori som har diskuterats sedan 1990-talet är att infektion med enterovirus, vanligt förekommande förkylningsvirus, är en av de faktorer som ligger bakom insjuknandet.
Skyddade utan svåra biverkningar
I den nya studien har forskarna använt sig av en experimentell djurmodell för att testa om ett vaccin mot ett särskilt enterovirus skyddar mot typ 1-diabetes som uppkommer efter infektion. Vaccinet visade sig ha en skyddande effekt på möss utan att ge upphov till några allvarliga biverkningar.
– Detta tyder på att ett liknande vaccin skulle kunna utvecklas och testas i människa för att besvara frågan om förkylningsvirus orsakar sjukdomen. Om så är fallet skulle ett sådant vaccin vara högst intressant som preventiv behandling, säger professor Malin Flodström-Tullberg, vars forskargrupp vid Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet utfört de prekliniska studierna.
Viktigt steg innan studier på människa
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid universitetet i Tammerfors, Finland, som ansvarat för själva vaccinproduktionen. Fortsatt arbete pågår i Tammerfors för att utveckla nya vacciner som skyddar mot flera av de virus som man tror kan ha en koppling till typ 1-diabetes i människa. Den modell som etablerats tillsammans med Karolinska Institutet kommer att användas för ytterligare så kallade proof of concept-studier. Sådana studier är ett viktigt steg innan vacciner för mänskligt bruk kan börja produceras och testas.
Inom kort planerar det amerikanska företaget Provention Bio att tillsammans med det finska företaget Vactech Ltd ta fram och testa ett liknande vaccin i människa.
Studien har finansierats av Tekes och Barndiabetesfonden. Det Tekes-finansierade konsortium som forskarna ingår i, Therdiab, innefattar utöver Karolinska Institutet och universitetet i Tammerfors även flera finska bioteknikföretag, däribland Vactech Ltd.
Publikation
“A Coxsackievirus B vaccine protects against virus-induced diabetes in an experimental mouse model of type 1 diabetes”
Virginia M. Stone, Minna M. Hankaniemi, Emma Svedin, Amirbabak Sioofy-Khojine, Sami Oikarinen, Heikki Hyöty, Olli H. Laitinen, Vesa P. Hytönen, Malin Flodström-Tullberg.
Diabetologia (the journal of the European Association for the Study of Diabetes [EASD]), online 18 november 2017
↧
Metod för kombinationstestning av antibiotika får EU-medel
En ny metod som testar hur väl olika antibiotikakombinationer fungerar på resistenta bakterier ska utvärderas vid flera universitet runt om i Europa, bland annat på Karolinska Institutet. Akademisk ledare för den EU-finansierade studien, som ska pågå i minst två år, är Christian Giske, forskare vid institutionen för laboratoriemedicin.
Antibiotikaresistensen är ett stort problem runt om i världen. I Europa drabbas allt fler patienter av sepsis orsakat av tarmbakterier som är mycket svåra att behandla.
– Även här i Sverige påträffar vi ibland svårbehandlade bakterier. Vi försöker lösa det med kombinationsbehandling, alltså att vi behandlar med olika antibiotika samtidigt. Problemet är att två preparat ibland kan påverka varandra negativt samt ge biverkningar, säger Christian Giske.
Nu ska han samarbeta med forskare från universitet i flera andra EU-länder för att testa en ny och snabb analysmetod som visar vilka antibiotikakombinationer som är effektiva.
Olika typer av bakteriekollektioner
– Det är viktigt att vi faktiskt får veta om två preparat fungerar eller inte. I nuläget måste vi gissa hur de här preparaten fungerar ihop när vi står inför en aktuell infektion. Det finns metoder för att bedöma om flera preparat ihop kan slå ut och döda en viss bakterie, men dagens metoder är tidskrävande och innefattar att man måste ha tillgång till försöksdjur. Den nya metoden går ut på att mäta energiproduktionen hos bakterien för att undersöka om den är levande eller död. Förhoppningen är att vi med den nya metoden snabbare och bättre ska kunna förutsäga om preparaten fungerar, säger han.
Analysmetoden och den tillhörande testapparaten som ska prövas har tagits fram av företaget Symcel, som tillsammans med forskarna fått totalt 3,6 miljoner euro från det EU-finansierade forsknings- och innovationsprogrammet Horizon 2020. I studien deltar, förutom Karolinska Institutet, även universitet i Danmark, Italien och Spanien.
– Tillsammans har vi tillgång till olika typer av bakteriekollektioner. Det behövs en bred kollektion för att kunna svara på hur robust analysmetoden är. Labbet i Danmark kommer att jobba med djurstudier på möss som ska fungera som referens, säger han.
Patienter med allvarliga infektioner
Forskarna ska dels testa hur väl olika typer av antibiotika fungerar två och två och dels som kombination av tre antibiotika. De ska också testa singelantibiotika. Efter fyra till åtta timmars analys vet man om den testade antibiotikakombinationen är bra eller inte.
– Vi kommer att välja preparat som vi normalt använder oss av i patientbehandling. Nu ska vi simulera vad som händer hos patienter med allvarliga infektioner som sepsis, även om modellen inte är specifik för just sepsis, säger han.
Om metoden visar sig effektiv kan den komma till nytta för alla de tusentals patienter runt om i Europa som drabbas av resistenta bakterier varje år. Förhoppningen är att analysmetoden, om den är effektiv och robust, ska kunna användas i praktiken ute på större sjukhus runt om i Europa och i andra delar av världen.
Text: Maja Lundbäck
↧
↧
Barn med Alagilles syndrom har fel på formbildningen av leverns gallgångar
Svåra lever- och hjärtproblem kan drabba barn med Alagilles syndrom tidigt i livet. Något botemedel finns ännu inte, men nu har forskare vid Karolinska Institutet upptäckt att själva leversjukdomen i Alagilles syndrom beror på fel i formbildningen av gallgångarna. Resultaten, som publiceras i tidskriften Gastroenterology, upptäcktes med hjälp av en musmodell som nu kan användas för att utveckla och testa nya behandlingar.
Varje år föds runt fyra barn i Sverige med den ovanliga genetiska sjukdomen Alagilles syndrom. En del av dem blir mycket sjuka med kroniska lever- och hjärtproblem, ibland så allvarliga att transplantation krävs. Leverproblemen kan också göra att barnen har svår klåda. Sjukdomen, som oftast beror på olika former av mutationer i genen JAGGED1, kan även innebära missbildningar i ögonen eller skelettet och ibland tillväxtrubbningar. Barnen kan också få problem med bland annat njurarna. I dag har man dålig koll på hur sjukdomen kan utveckla sig och varje symtom behandlas var för sig.
Punktmutation påverkar viktiga funktioner
Genom djurförsök på möss, med mutationer i JAGGED1 och liknande problem i lever och hjärta, har forskarna upptäckt att mutationen inte bara påverkar utvecklingen av vissa celltyper, men också styr själva formbildningen av gallgångar i levern.
När forskarna bytte ut en enda aminosyra i ett så kallat Notchprotein, som JAGGED1-genen kodar för, upptäckte de att en enstaka punktmutation kan rubba det viktiga Notch-signalsystemet. De såg då att mössens signalsystem mellan Notchproteinet och Notchreceptorerna blev störd. Interaktionen med Notch 1-receptorn fungerade inte, medan kommunikationen med Notch 2-receptorn var möjlig.
– Upptäckten är viktig och öppnar för nya och mer specifika behandlingsmöjligheter. Vår förhoppning är att vi ska kunna använda våra musmodeller för att förstå sjukdomen bättre, lista ut vilka barn som kommer att behöva transplantation och även hitta botemedel till barnen, säger Emma Andersson, forskarassistent vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet.
Leverprover från patienter
Forskarna har också fått tillgång till leverbiopsier från patienter, som de studerat med hjälp av så kallad RNA-sekvensering.
– Patienternas leverprover är den viktigaste delen för forskningen. Tack vare dessa kan vi forskare verifiera att resultaten från musmodeller eller cellförsök faktiskt är relevanta för människor och patienter. Jag är väldigt tacksam över deras donationer. Genom att jämföra RNA-sekvensering med ”the Human Protein Atlas” har vi dessutom identifierat nya markörer för gallgångarna som bekräftar den dåliga formbildningen hos patienter med Alagilles syndrom, Emma Andersson.
Studien har finansierats av bland annat The Daniel Alagille Award (EASL), Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet, Cancerfonden, Hjärnfonden, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och ICMC.
Publikation
”Mouse Model of Alagille Syndrome and Mechanisms of Jagged1 Missense Mutations”
Emma Rachel Andersson. Indira V Chivukula, Simona Hankeova, Marika Sjöqvist, Yat Long Tsoi, Daniel Ramsköld, Jan Masek, Aiman Elmansuri, Anita Hoogendoorn, Elenae Vazquez, Helena Storvall, Julie Netušilová, Meritxell Huch, Björn Fischler, Ewa Ellis, Adriana Contreras, Antal Nemeth, Kenneth C. Chien, Hans Clevers, Rickard Sandberg, Vitezslav Bryja, Urban Lendahl
Gastroenterology, online 20 november 2017, doi: 10.1053/j.gastro.2017.11.002
↧
Tidig hormonbehandling i klimakteriet ökar inte strokerisken
Enligt en ny studie från Karolinska Institutet medför hormonbehandling mot klimakteriebesvär ingen ökad risk för stroke, förutsatt att den påbörjas tidigt. Studien publiceras i tidskriften PLOS Medicine.
Cirka 3 av 10 kvinnor i klimakteriet drabbas av symtom som allvarligt påverkar deras välbefinnande, såsom värmevallningar, torra slemhinnor och sömnproblem. Symtomen kan behandlas effektivt med kvinnliga könshormoner. Men förskrivningen har varit låg de senaste 15 åren, då forskning har visat en koppling mellan hormonbehandling och ökad risk för vissa sjukdomar, bland annat stroke.
Det finns dock behov av mer forskning i frågan, då risken kan påverkas av tidpunkten för behandlingen och andra faktorer, menar Karin Leander, forskare vid institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
– Nya forskningsresultat visar att hormonbehandling tvärtom har gynnsam effekt på blodkärlen om behandlingen initieras tidigt i klimakteriet, men inte om den initieras sent. Det har därför funnits anledning att på nytt undersöka om hormonbehandling är kopplat till risk för stroke, och då förstås under beaktning av tidpunkt för insättande, säger Karin Leander.
Stort antal kvinnor har följts upp
Karin Leander och hennes kollegor har nu analyserat information om hormonbehandling mot klimakteriebesvär från fem svenska kohortstudier, inkluderande totalt 88,914 kvinnor, i kombination med information från nationella register om sjukdomsdiagnoser och dödsorsaker under en uppföljningsperiod.
Hormonbehandling kunde inte kopplas till ökad risk för stroke (blodproppsrelaterad och blödande stroke sammanslagna) om behandlingen påbörjats inom fem år efter inträdet i klimakteriet. Det gällde oberoende av administreringssätt (oralt, via huden, eller vaginalt), typ av hormonbehandling (kombinationsbehandling eller enbart östrogen), aktiv substans och behandlingstid.
I subanalyser sågs dock en ökad risk för blödande stroke (den mindre vanliga formen av stroke) om behandlingen innehöll den aktiva substansen konjugerade ekvina östrogener. Preparat innehållande östradiol var dock inte förknippade med någon riskökning. En ökad risk sågs också för både blodproppsrelaterad och blödande stroke om behandlingen påbörjades senare än fem år efter inträdet i klimakteriet och innehöll konjugerade ekvina östrogener.
Strokerisken kan undvikas
– Risken för stroke tycks i stort sett helt kunna undvikas om behandlingen sätts in tidigt, men det är naturligtvis viktigt att ta hänsyn till den riskökning som finns under vissa omständigheter. De här resultaten bidrar till ett bättre vetenskapligt underlag i beslutet att sätta in behandling mot klimakterierelaterade besvär, säger Karin Leander.
Studien har finansierats av Karolinska Institutet, STROKE-Riksförbundet, Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden samt Norrbottens och Västerbottens läns landsting.
Publikation
”Postmenopausal hormone therapy and risk of stroke: A pooled analysis of data from population-based cohort studies”
Germán D. Carrasquilla, Paolo Frumento, Anita Berglund, Christer Borgfeldt, Matteo Bottai, Chiara Chiavenna, Mats Eliasson, Gunnar Engström, Göran Hallmans, Jan-Håkan Jansson, Patrik K. Magnusson, Peter M. Nilsson, Nancy L. Pedersen, Alicja Wolk, Karin Leander.
Plos Medicine, online 17 november 2017
↧
Regionala stödstrukturer viktiga för att klara ny vårdpolicy
I takt med att en allt större andel av befolkningen blir äldre kommer fler att få behov av vård och omsorg. Vi ställde fem frågor till Helena Strehlenert, vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, som nyligen har disputerat på en avhandling om implementeringen av policyn ”Sammanhållen vård och omsorg om de mest sjuka äldre”.
Varför ville du studera policyns implementering?
– Mellan 2010 och 2014 gjorde regeringen och SKL en överenskommelse om en policy med syfte att ta ett helhetsgrepp kring de komplexa problem som finns i vården kring de mest sjuka äldre. För att skapa ett bättre liv för dessa äldre behövs en mer sammanhållen vård eftersom de ofta växlar mellan att vårdas på sjukhus, på äldreboende eller vårdcentralen. Överenskommelsen ”Sammanhållen vård och omsorg om de mest sjuka äldre” skulle försöka komma åt problemen genom att förändra hela systemet. Jag blev nyfiken på hur det skulle gå att implementera policyn och följde satsningen i realtid från 2012 till 2016, alltså även två år efter att satsningen avslutats.
Hur har du studerat detta?
– För att ta reda på vilka faktorer som är viktiga för att lyckas med implementeringen av en vårdpolicy har jag försökt att få med olika aktörers perspektiv. Därför har jag analyserat mottagandet på nationell, regional och kommunal nivå. I den tredje studien undersökte jag hur tre län tagit emot satsningen på regional nivå. Den fjärde studien handlade om hur satsningen uppfattades lokalt i glesbygdskommuner. För att ta reda på det besökte jag 2016 tre glesbygdskommuner i Norrland och pratade med äldreomsorgsledningarna om hur de hade uppfattat policyn och vilket avtryck som policyn gjort.
Vad tror du är avgörande för chanserna att lyckas?
– De regionala utvecklingsledare, som anställdes i varje län, spelade en viktig roll för att kommunerna skulle lyckas med policyns implementering. Jag tror att det är viktigt att ha ett ”systemtänk” och att man planerar för att involvera många aktörer på alla nivåer i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Att överenskommelsen mellan regeringen och SKL omförhandlades årligen bidrog också, eftersom kraven kunde öka successivt och lösningar byggas upp över tid.
Hur gick det då – har vården förbättrats med hjälp av policyn?
– Detta ingår egentligen inte i min forskning, men jag kan se att vården till äldre är mer evidensbaserad än tidigare – och kvalitetsregistren är här för att stanna, tack vare satsningen. Men problematiken som har med samverkan mellan kommuner och landsting är kvar. Jag tror att det behövs mer genomgripande satsningar för att lösa detta problem.
Vad ska du göra nu?
– Jag har varit tjänstledig som arbetsmiljöforskare på ett privat forskningsinstitut och nu börjar jag jobba där igen. Sedan ska jag skriva forskningsansökningar. Jag ska också ut och berätta om mina resultat för dem som jobbar praktiskt med att utveckla vården, exempelvis inom den pågående satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa.
Text: Maja Lundbäck
↧