Karolinska Institutet

Varje vecka är i snitt tre av tio elitidrottande ungdomar skadade, värst drabbade är tjejerna. Risken att skada sig ökar med låg självkänsla, särskilt i kombination med mindre sömn samt ökad träningsvolym och intensitet i träningen. Det visar en avhandling från Karolinska Institutet. Trots att tusentals elitidrottande ungdomar årligen deltar i organiserade idrottsaktiviteter, är kunskapen om skador och dess konsekvenser begränsad. En avhandling av Philip von Rosen, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, kan bättra på kunskapsläget. I dag går omkring 1 200 ungdomar på ett riksidrottsgymnasium, där de kombinerar gymnasiala studier med elitidrott i syfte att nå internationell nivå inom sin idrott. I Philip von Rosens studier ingår 680 elitidrottare vid 24 idrottsgymnasier runt om i landet. Ungdomarna, som representerar 16 olika idrottsgrenar, har upprepade gånger svarat på ett frågeformulär om träningsvolym, intensitet och skador. 3 av 4 blev allvarligt skadade under ett år – Våra studier visar att skadeförekomsten är hög hos elitidrottande ungdomar. Under en genomsnittsvecka var en av tre idrottare skadad. Under ett år var nästan alla idrottare skadade vid minst ett tillfälle och omkring 75 procent rapporterade att de var allvarligt skadade vid minst ett tillfälle under året, säger Philip von Rosen. Högst var skadefrekvensen bland tjejerna, som dessutom var skadade under längre tid. För att reda ut vilka riskfaktorer som kunde ligga bakom skadorna fick ungdomarna varje termin även frågor om självkänsla, näringsintag samt självuppskattad stress och sömn. De som ökade sin träningsvolym och träningsintensitet och samtidigt minskade sömnen visade sig ha en dubbelt så hög skaderisk. Låg självkänsla ökade också risken. En idrottare med en låg självkänsla som ökade träningsvolymen och intensiteten och samtidigt minskade sömnen hade omkring tre gånger ökad risk för skada jämfört med en idrottare med genomsnittlig självkänsla som inte förändrat sin träning eller sömn. Får även psykiska konsekvenser I mindre fokusgrupper berättade även elever om negativa psykiska konsekvenser som skuld, frustration och ilska som följde skadorna samt att skadorna fick dem att överväga att sluta med elitidrott. – Den höga skaderisken bland elitidrottande ungdomar visar att det behövs strategier för att förebygga skador i ett tidigt skede, dels för att undvika långvariga skadekonsekvenser, dels för att stimulera till fortsatt idrottsdeltagande. Vi rekommenderar därför att medicinska team, tillgängliga för alla idrottare vid varje riksidrottsgymnasium skapas för att minska det ohälsosamma beteendet som associeras med att vara skadad, förebygga ny skada och hjälpa skadade idrottare att återvända till idrottsaktivitet, säger Philip von Rosen. Den 20 oktober försvarar han sin avhandling ”Injuries, risk factors, consequences and injury perceptions in adolescent elite athletes” vid Karolinska Institutet.

Fem unga forskare inom medicinområdet – varav tre från Karolinska Institutet – delar i år på 40 miljoner i anslag från Ragnar Söderbergs stiftelse. De tre från KI som utses till Ragnar Söderbergforskare i medicin 2017 är Magdalena Paolino, Björn Reinus och Carmen Gerlach. Anslagen delas ut över en femårsperiod till yngre forskningsledare som redan har uppvisat vetenskaplig skicklighet och som har nydanande idéer. Magdalena Paolino Projekt: Ubiquitinering – hur påverkar det tarmens stamceller? Magdalena Paolino är verksam vid institutionen för medicin, Solna och studerar ubiquitinering – en process som styr många viktiga skeenden i cellen. Framför allt intresserar hon sig för dess roll för tarmens stamceller. Hennes forskning kan hjälpa oss att förstå hur den ständiga föryngringen av tarmens slemhinna går till, men också lära oss mer om uppkomsten av tarmcancer. Björn Reinius Projekt: Inaktivering av X-kromosomen Björn Reinius är verksam vid institutionen för cell- och molekylärbiologi och studerar kvinnans två könskromosomer, X-kromosomerna, och hur den ena av dem alltid stängs av i kvinnors celler. Han vill förstå hur det går till i detalj, både i olika vävnader och i olika celltyper. Forskningen kan ge oss ny kunskap om de grundläggande processer som styr våra geners aktivitet, men också bidra till att förstå sjukdomar som beror på en felaktig reglering av X-kromosomen. Carmen Gerlach Projekt: Hur förvärvar immunförsvarets CD8 T-celler sina olika färdigheter? Carmen Gerlach är verksam vid institutionen för medicin, Solna och utforskar immunförsvaret och en speciell typ av immunceller, CD8 T-celler, som är särskilt bra på att skydda oss mot infektioner och cancer. Hon är särskilt intresserad av att förstå hur den variation av CD8 T-celler som finns kan uppkomma. Den kunskapen kan sedan användas för att designa mer effektiva vacciner och immunterapier.

Stockholm3, ett nytt och banbrytande test för prostatacancer baserat på forskningen i Henrik Grönbergs grupp på Karolinska Institutet, har vunnit EIT Innovators Award 2017. European Innovators Award ges till produkter eller tjänster som anses ha exceptionellt värde för individer och samhälle i Europa. Stockholm3 är ett blodtest som gör det möjligt att upptäcka aggressiv prostatacancer genom en kombination av fem proteinmarkörer, över 100 genetiska markörer, kliniska data och en proprietär algoritm. Stockholm3 hittar 20 procent fler aggressiva cancrar och minskar samtidigt onödiga behandlingar med 50 procent. Om prostatacancerscreening baserat på Stockholm3 införs i Europa är det möjligt att rädda 500 000 män från onödig och farlig behandling och spara miljardbelopp åt samhället. Socialstyrelsen väntas komma med besked om ett svenskt screeningprogram för prostatacancer i slutet av året. STHLM3-testet används i dagsläget på drygt 200 vårdenheter i Sverige, Norge och Finland.

Karolinska Institutets ansökningar till Vetenskapsrådet (VR) för nationella satsningar på forskningsinfrastruktur blev en framgång. Två av tre ansökningar där KI stod som huvudsökande beviljades, liksom sju av åtta ansökningar där KI var medsökande. I slutet av september presenterades resultaten av ansökningarna till VR:s långsiktiga satsningar på svensk forskningsinfrastruktur. Totalt har rådet beslutat om finansiering om cirka fyra miljarder kronor under uppemot åtta år. Den nationella satsningen görs på anläggningar, utrustning och databaser av hög kvalitet, vilket är av avgörande betydelse för utveckling av forskning och innovationer. Stefan Eriksson, KI:s vice-dekan i för forskningsinfrastruktur, är nöjd med utfallet: – Det är jättefint att se hur våra ansökningar har gått hem hos Vetenskapsrådet. Två av våra tre ansökningar med KI som huvudansökande har beviljats samt sju av de åtta ansökningarna där vi medverkar som medsökande. Dessa infrastruktursatsningar är ju inte öppna varje år så det är ju viktigt att vi får utdelning när det sker, säger han. De två beviljade infrastrukturer där KI står som huvudsökande är: Nationell e-infrastruktur för forskning om åldrande (NEAR) NEAR är ett samarbete mellan sex universitet: Karolinska Institutet, Blekinge Tekniska Högskola, Göteborgs universitet, Jönköpings universitet, Lunds universitet och Umeå universitet. Huvudkontoret för NEAR kommer att placeras vid Aging Research Center (ARC) och verksamheten att ledas av Laura Fratiglioni, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Syftet med satsningen är att utveckla en teknisk plattform för att hantera och samordna högkvalitativa befolkningsbaserade databaser i Sverige, för att ge forskarna tillgång till information i dem och därmed skapa förutsättningar för framtida högkvalitativ forskning. Nyhet om satsningen på ARC:s webbplats (engelska) Svenska tvillingregistret (STR) Tvillingregistret har haft sin hemvist på KI sedan 1959 och är nu en infrastruktur av nationellt intresse. Medlemmar i konsortiet utöver KI är Göteborgs universitet, Handelshögskolan i Stockholm, Jönköpings universitet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet och Örebro universitet är. Patrik Magnusson, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet är chef för verksamheten. Anslaget från VR kommer att användas för att upprätthålla och utöka registret. Det ingår också en satsning på att ytterligare förbättra tillgängligheten till data och verka för att fler forskargrupper i Sverige kan få tillgång detta unika registermaterial. Som ett första steg kommer ett nationellt råd bildas med medlemmar från de universitet som ingår i konsortiet. Nyhet om satsningen på STR:s webbplats

Forskare vid Karolinska Institutet har identifierat en evolutionärt bevarad luktmolekyl i däggdjursblod som attraherar rovdjur och har motsatt effekt på bytesdjur. Människor som utsätts för lukten blir stressade och reagerar på den som om de vore bytesdjur. Fynden presenteras i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports. De flesta djur använder sig av sitt luktsinne för att hitta partner, leta upp mat och upptäcka fara. Dessa naturligt förekommande lukter, eller kemiska signaler, består normalt av hundratals olika luktmolekyler som ofta är artspecifika. Lukten av blod däremot skiljer sig åt då den är viktig för ett stort antal djurarter, både för rovdjur och bytesdjur. Därför tror man att blodlukten kan ha sitt ursprung i en enda ”mat- och varningsmolekyl” som är evolutionärt bevarad. Nu rapporterar forskare vid Karolinska Institutet att de kan ha hittat denna molekyl, nämligen trans-4,5-epoxi-(E)-2-decenal, förkortat E2D. Sant tvärvetenskapligt projekt – Vi har arbetat nära professor Matthias Laska på Linköpings universitet, som isolerade molekylen från grisblod och först upptäckte att rovdjur lockades till lukten av E2D. Tillsammans testade vi luktmolekylen på blodsugande flugor, vargar, möss och människor, så det var ett sant tvärvetenskapligt projekt, säger forskningsledaren för studien, docent Johan Lundström vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet. Flugan gillade lukten lika mycket som lukten av äkta blod. När vargarna kände lukten av E2D, som nu var utsmetad på en träbit, slickade, bet och skyddade de träbiten som om det vore ett riktigt blodigt byte. När lukten sedan testades på möss var reaktionen helt annorlunda. Mössen visade på flyktbeteende och försökte hålla sig borta från lukten precis som de gör när de känner riktig blodlukt. Ryggade tillbaka och fick handsvett I försök med människor blev försökspersonerna utsatta för en rad olika lukter, däribland E2D, medan deras rörelser mättes. När de kände lukten av E2D ryggade de tillbaka som för att undvika lukten, trots att den inte uppfattades som obehaglig. De fick också mer handsvett. Försökspersonerna fick även i uppgift att så snabbt som möjligt försöka lokalisera bilder av ansikten som kan uppfattas som emotionella på en datorskärm. När de blev exponerade för E2D förbättrades förmågan att hitta de emotionella bilderna. Tidigare studier har visat att denna förmåga förstärks i hotfulla situationer, vilket tyder på att människor omedvetet uppfattar blodlukten som ett hot. – E2D verkar aktivera hela vårt generella försvarssystem. Vårt fynd överensstämmer med paleontologiska data som visar att våra allra första släktingar, de tidiga primaterna, troligen var insektsätare och främst bytesdjur. Den moderna människan är utan tvekan ett rovdjur, men vi utvecklades förmodligen från en bytesart och vissa aspekter av detta drag sitter kvar, säger försteförfattare Artin Arshamian, postdok i Johan Lundströms forskargrupp. Framöver vill forskarna studera hjärnmekanismerna bakom de observerade beteendena och om E2D, och därmed blodlukt, kan påverka än mer komplexa beteenden såsom beslutsfattande. Kan ha betydelse för vissa yrkesgrupper – Detta skulle vara oerhört viktigt för personer som dagligen jobbar och fattar svåra beslut samtidigt som de känner lukten av blod, som traumakirurger och sjuksköterskor. Blod är grundläggande för allt levande så det är kanske inte så konstigt att det kan påverka oss så starkt, säger Johan Lundström. Forskningen finansierades av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet, The Netherlands Organisation for Scientific Research (NWO) och Riksbankens Jubileumsfond. Ingen av studieförfattarna har rapporterat några intressekonflikter. Publikation ”A mammalian blood odor component serves as an approach-avoidance cue across phylum border - from flies to humans” Artin Arshamian, Matthias Laska, Amy R. Gordon, Matilda Norberg, Christian Lahger, Danja K. Porada, Nadia Jelvez Serra, Emilia Johansson, Martin Schaefer, Mats Amundin, Harald Melin, Andreas Olsson, Mats J. Olsson, Marcus Stensmyr & Johan N. Lundström Scientific Reports, online 20 oktober 2017

Två forskare vid Karolinska Institutet får sammanlagt 15 miljoner kronor i projektanslag från Familjen Erling-Perssons stiftelse. Finansieringen delas ut över en treårsperiod. I sitt stöd till forskning prioriterar Familjen Erling-Perssons stiftelse projekt med fokus på vård och hälsa. Forskningen ska gärna vara patientnära och tillämpningsinriktad och bygga på tvärvetenskapligt samarbete. De två projekt som nu får anslag avser forskning inom områdena reumatism/immunologi respektive patientnära digitala verktyg för diagnostik. Projekt: Utveckla ett vaccin mot reumatoid artrit Forskningsledare: Rikard Holmdahl, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik Anslag: 9 miljoner kronor Mer om Rikard Holmdahls forskning Projekt: Patientnära diagnostik av cancer och infektionssjukdomar med mobil digital mikroskopi och artificiell intelligens Forskningsledare: Johan Lundin, gästprofessor vid institutionen för folkhälsovetenskap Anslag: 6 miljoner kronor

För sjätte året i rad har Karolinska Institutet Global Master’s Scholarship delats ut till masterstudenter utanför Europa. Studenterna har på excellenta meriter antagits till något av Karolinska Institutets (KI) åtta globala mastersprogram. KI har i år igen haft det högsta söktrycket av alla svenska universitetet som deltar i Universitets- och Högskolerådet utlysta masteromgångar. I år var det sju masterstudenter av 1 500 sökande som fick ta emot stipendiet värt 180 000 till 360 000 kronor vid en ceremoni den 17 oktober. Stipendierna ska täcka studenternas studieavgift till ett värde av 180 000 till 200 000 kronor per år och medlen kommer från Universitets- och Högskolerådet, UHR. – Det här är en viktig del i KI:s strategi och arbete med att bli ett mer internationellt universitet, säger Anna Lena Paulsson, chef på Internationella Kansliet vid KI. Meritbaserat stipendium Stipendiet är helt meritbaserat och utgår från studentens betyg, arbetslivserfarenhet, forskningserfarenhet och ett så kallat motivationsbrev som studenterna själv får skriva i sin ansökan. En av stipendiaterna är Fatematuj Juhara från Bangladesh som studerar Toxikologi. – Anledningen till att jag valde KI, som många andra här, var för det goda ryktet och kvalitén. KI är prestigefullt universitet med en vision som jag delar. Jag har alltid vetat att jag vill jobba inom hälso-och sjukvården och genom att vara en aktiv student på KI kan jag bli en del av KI’s vision om att förbättra människors hälsa, säger Fatematuj Juhara. Stipendiaten Shuhan Xu från Singapore studerar masterprogrammet i molekylära tekniker i livsvetenskaperna, vilket är ett samarbetsprogram mellan KI, KTH och Stockholms Universitet. – Jag var utbytesstudent på KI förra året och jag älskade det! Alla är så vänliga och trevliga, säger han. KI ligger i forskningens framkant, och jag vill verkligen vara en del i att fortsätta föra forskningen framåt, säger Shuhan Xu. Högst söktryck i Sverige Inför hösten 2017 sökte över 3300 studenter från 128 länder till KI:s globala masterprogram och KI är också det lärosäte i Sverige som har flest sökande per program till de internationella masterprogrammen. Under ceremonin var rektor Ole Petter Ottersen på plats för att dela ut stipendierna. – Det är fantastiskt roligt, det här är studenter som är väldigt ambitiösa från olika delar av världen och berikar vårt universitet, säger han.

I fredags anordnade Generation Pep ett halvdagsevent på KI för att informera, inspirera och sammanföra människor som man tror kan förbättra barn och ungdomars möjligheter att leva ett friskt och hälsosamt liv. Utöver Kronprinsessparet, andra talare och paneldebattörer, deltog även KI:s rektor Ole Petter Ottersen och professor Carl Johan Sundberg i programmet.

Kommentar: On 23 October 2017, Nature writes on the prosecution of Ahmadreza Djalali, a PhD and former research associate of Karolinska Institutet: “A judge in Tehran has ordered the death penalty for Iranian researcher Ahmadreza Djalali, according to his wife and diplomatic sources in Italy.” Today Reuters confirms that Dr Djalali has been sentenced to death in Iran on suspicion of espionage. As Vice-Chancellor of Karolinska Institutet, Sweden, I would like to express my deepest concern over the detention of Dr. Ahmadreza Djalali who was arrested last year in Iran and who could now face the death penalty. As of today the evidentiary basis of his arrest remains undisclosed. Dr. Djalali is an Iranian-born resident of Sweden and received his PhD in disaster medicine in 2012 at Karolinska Institutet. He was affiliated with Karolinska Institutet until 2016. He teaches at the Università degli Studi del Piemonte Orientale, Italy, and Vrije Universiteit Brussel, Belgium. For many years, he has worked with researchers from all over the world to improve the capacity of hospitals in countries suffering from extreme poverty or affected by disasters and armed conflicts. Karolinska Institutet – a medical university and a Scholars at risk member – is strongly committed to academic freedom and human rights. All citizens are entitled to due process and a fair trial, and no citizen should be subjected to the death penalty. The death penalty is an act of violence that creates more violence and that is in conflict with human dignity, a wealth of research, and all the values our universities stand for. We ask that Dr Djalali be subjected to due process and fair trial. Ole Petter Ottersen, rektor vid Karolinska Institutet

Att screenas på nytt i 60-årsåldern minskar risken för cancer i livmoderhalsen för kvinnor som har haft onormala cellprover tidigare. Även de som inte tog cellprover i 50-årsåldern har en minskad risk för livmoderhalscancer om de screenas på äldre dagar, visar forskare vid Karolinska Institutet. Studien, som publiceras i PLOS Medicine, är viktig för riktlinjerna kring vid vilken ålder screening kan avslutas. Trots screening med gynekologiska cellprover drabbas relativt många kvinnor över 60 år av livmoderhalscancer. Det pågår en diskussion om när screening bör avslutas och vilka kriterier som ska gälla för detta. Olika länder avslutar screening vid skilda åldrar och i Sverige höjdes nyligen den övre åldersgränsen till 64 år. Forskare vid Karolinska Institutet har genomfört en nationell studie, där de har följt över en halv miljon kvinnor födda mellan 1919 och 1945 för att undersöka förekomsten av livmoderhalscancer efter 60 års ålder. Forskarna har tittat på hur stor risk kvinnorna har att drabbas av livmoderhalscancer mellan 61 och 80 år beroende på kvinnornas screeninghistorik i 50-årsåldern. De jämförde också risken att drabbas av livmoderhalscancer beroende på om kvinnorna hade screenats efter 60 års ålder eller ej. Insjuknade i livmoderhalscancer Resultatet visar att fem av tusen kvinnor över 60 år som inte hade screenats med några cellprover i 50-årsåldern insjuknade i livmoderhalscancer. Men om kvinnorna screenades i åldern 61-65 år minskade risken med 58 procent, motsvarande 3,3 cancerfall per tusen kvinnor. För kvinnor som tidigare haft onormala cellprover i 50-årsåldern var riskminskningen från screening i 61-65-årsåldern också påtaglig. – Det är möjligt att man bör ta närmare hänsyn till resultatet av kvinnornas tidigare screeningundersökningar när man avgör vid vilken ålder screeningen kan avslutas, säger Pär Sparén, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet som lett studien. Normala cellprover För den grupp kvinnor som enbart haft normala cellprover i 50-årsåldern minskade inte cancerrisken med nya cellprover. Däremot observerade forskarna ett lägre antal avancerade cancerfall i åldrarna 61-65 år i och med att cancerfallen upptäcktes i ett tidigare stadium med hjälp av screening. Studien har finansierats av stiftelsen för Strategisk Forskning, Cancerfonden och Vetenskapsrådet. Publikation Effectiveness of cervical screening after age 60 according to screening history: nationwide cohort study Jiangrong Wang, Bengt Andrae, Karin Sundström, Alexander Ploner, Peter Ström, K. Miriam Elfström, Joakim Dillner, Pär Sparén PLOS Medicine, online 24 oktober 2017

Blodförtunnande läkemedel minskar inte bara risken för stroke hos patienter med förmaksflimmer, utan kan även kopplas till minskad risk för demens vid förmaksflimmer. Det visar en ny registerbaserad studie i European Heart Journal från Karolinska Institutet och Danderyds sjukhus. Tidigare studier har visat att patienter med den vanliga hjärtrytmrubbningen förmaksflimmer löper ökad risk för stroke och demens. Orala antikoagulantia, blodförtunnande läkemedel, har visat sig minska risken för stroke men det har inte varit känt huruvida de även kan förebygga demens hos patienter med förmaksflimmer. En teori har varit att läkemedlen inte bara skyddar mot större blodproppar, utan även mot små blodproppar som ligger bakom oupptäckta mikroinfarkter som så småningom leder till kognitiv försämring. Genom att analysera data från svenska register har Mårten Rosenqvist och Leif Friberg vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, vid Karolinska Institutet undersökt sambandet mellan blodförtunnande läkemedel och demens hos patienter med förmaksflimmer. Forskarna identifierade alla patienter i Sverige som hade förmaksflimmer under åren 2006–2014. Av totalt 444 106 patienter diagnostiserades 26 210 med demens under studietiden. Större effekt ju tidigare behandlingen satts in Vid studiens start tog färre än hälften av patienterna blodförtunnande läkemedel för att förhindra blodproppar. De som tog blodförtunnande hade 29 procent lägre risk att utveckla demens än patienter som inte stod på sådan behandling vid studiens start. När forskarna undersökte vad som hände under den tid som patienterna fortsatte att ta läkemedlen, fann de en riskreduktion för demens med hela 48 procent. De fann också att den skyddande effekten var större ju tidigare behandlingen sattes in och att effekten var likartad för det äldre blodförtunnande läkemedlet warfarin och nyare orala antikoagulantia. – Även om vi inte kan bevisa att det finns ett orsakssamband, anser vi att resultaten starkt tyder på att blodförtunnande läkemedel skyddar mot demens hos patienter med förmaksflimmer, säger professor Mårten Rosenqvist. De nya resultaten är viktiga ur ett kliniskt perspektiv. – Patienter som står på blodförtunnande läkemedel i syfte att förebygga stroke slutar ofta att ta läkemedlen efter några år. Läkare bör förklara för sina patienter hur dessa läkemedel fungerar och varför de ska användas. Ingen hjärna kan på längre sikt stå emot en konstant tillförsel av mikroskopiska blodproppar, säger docent Leif Friberg. Studien saknar specifik finansiering, och ingen av författarna har uppgett att det finns några intressekonflikter i förhållande till den aktuella studien. Leif Friberg har tidigare erhållit konsultarvoden från Bayer, BMS, Pfizer och Sanofi. Mårten Rosenqvist har erhållit bidrag och/eller konsultarvoden från Bayer, Boehringer-Ingelheim, BMS, Medtronic, Pfizer, Roche, Sanofi, St Jude Medical och Zenicor. Publikation “Less dementia with oral anticoagulation in atrial fibrillation” Leif Friberg och Mårten Rosenqvist European Heart Journal, online 25 oktober 2017. doi:10.1093/eurheartj/ehx579

Cerebral pares, CP, är betydligt vanligare och har högre dödlighet i Uganda än i västvärlden. Funktionshindret uppstår dessutom relativt ofta efter den första levnadsmånaden, troligen till följd av malaria. Det visar den hittills största populationsbaserade studien om förekomsten av CP i Afrika, som genomförts av forskare vid Karolinska Institutet och Makerere University i Kampala. Resultaten publiceras i The Lancet Global Health. Register- och epidemiologiska studier från höginkomstländer i västvärlden visar att ungefär tio procent av alla barn har någon form av neurologisk utvecklingsstörning och att cirka två barn av tusen har cerebral pares (CP). Motsvarande information saknas för låg- och medelinkomstländer eftersom det finns få välgjorda, populationsbaserade studier i dessa länder. För att bättra på kunskapsläget har forskare vid Karolinska Institutet kartlagt förekomsten av CP i Uganda i subsahariska Afrika. Informationen kan bidra till utvecklingen av nationella vårdprogram och internationella initiativ för barn med funktionshinder. – I många länder är barn med funktionshinder negligerade och diskriminerade och lever under svåra omständigheter. Ett första steg att förändra detta är att visa att dessa barn finns och hur vanligt förekommande olika tillstånd är, säger professor Hans Forssberg vid institutionen för kvinnors och barns hälsa på Karolinska Institutet som lett studien. Långvarigt samarbete med stöd från SIDA Uganda saknar folkbokföringsregister och myndigheterna vet varken hur många barn som föds eller hur många som utvecklar funktionshinder. Därför har forskarna använt sig av ett så kallat health and demographic surveillance system som Karolinska Institutet varit med att bilda tillsammans med Makerere University i Kampala, Uganda, med stöd från SIDA. Sedan 2005 har fältarbetare samlat in information om bland annat födslar, dödsfall och migration för alla invånare på landsbygden i en del av östra Uganda. I den insamlingsrunda som skedde våren 2015 screenades över 30 000 barn för cerebral pares. Resultaten visar att CP i åldern 2-17 år är cirka 50 procent vanligare i Uganda än i västvärlden. I Uganda var dessutom förekomsten av CP dubbelt så hög i åldersgruppen 2-7 år jämfört med bland 8-17-åringarna. – Detta tolkar vi som att dödligheten är hög i synnerhet bland barn med svåra funktionshinder, och att insjuknandet i CP därför är mer än dubbelt så högt i Uganda än i västvärlden. Fyndet om ökad dödlighet behöver följas upp i en longitudinell studie, och om det bekräftas leda till förbättrat omhändertagande av drabbade barn, säger Hans Forssberg. Andra orsaker bakom funktionshindret Kartläggningen visar också att orsaken till att barn utvecklar CP skiljer sig från höginkomstländer, där cirka 40 procent av de drabbade är för tidigt födda. I Uganda var enbart två procent av barnen med CP för tidigt födda, troligen på grund av att barn som föds för tidigt ofta inte överlever. – Det här är något som behöver beaktas i samband med att det nu startas program för att öka överlevnaden för barn som föds för tidigt. Det är viktigt att man samtidigt skyddar hjärnan så att de överlevande barnen inte utvecklar cerebral pares, säger Hans Forssberg. En fjärdedel av barnen i Uganda fick sin hjärnskada efter den första levnadsmånaden, jämfört med endast fem procent i höginkomstländer. I intervjuer berättade vårdnadshavarna att dessa barn fötts och utvecklats normalt fram till att de plötsligt insjuknat med feberattacker och krampanfall. Eftersom malaria är vanligt i området är det enligt forskarna troligt att hjärnan skadats av en malariainfektion, något som skulle kunna förhindras genom infektionsförebyggande åtgärder eller bättre behandling. Studien finansierades av Vetenskapsrådet och Stiftelsen Promobilia. Publikation ”Prevalence of cerebral palsy in Uganda: a population-based study” Angelina Kakooza-Mwesige, Carin Andrews, Stefan Peterson, Fred Wabwire Mangen, Ann Christin Eliasson, Hans Forssberg The Lancet Global Health, online 25 oktober 2017

Fyra forskare vid Karolinska Institutet får ta del av drygt elva miljoner kronor i forskningsanslag från AFA Försäkring. Deras forskning ska bidra till att minska arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro. Magnus Helgesson, Institutionen för klinisk neurovetenskap, får 4 200 000 kronor för att studera vilken roll kombinationen av fysiska och psykosociala belastningar spelar för sjukfrånvaro bland anställda inom vård och omsorg. Studien gör det möjligt att identifiera hur riskfaktorer och så kallade friskfaktorer påverkar de anställdas sjukfrånvaro. Sara Gunnare, Institutet för miljömedicin, får 2 878 000 kronor för att kartlägga ögonfransstylisters och nagelteknologers hälsa, arbetsmiljö och kännedom om skyddsutrustning. Hon ska också mäta exponeringen för akrylater som finns i de produkter som används av dessa yrkesgrupper och kan orsaka luftvägsbesvär och eksem. Annika Lindahl Norberg, Institutet för miljömedicin, får 2 229 000 kronor för att undersöka vilka arbetsmiljöfaktorer som påverkar sjuksköterskors och barnmorskors vilja att stanna i en tjänst som inkluderar nattarbete. Studien går ut på att öka kunskapen om hur natt- och skiftarbete kan kombineras med god hälsa, motivation och engagemang i arbetet. Anneli Julander, Institutet för miljömedicin, får 2 116 000 kronor för att kartlägga effekten av kortvarig och upprepad hudkontakt med nickel i yrken där exponeringen inte betraktas som hög. Tidigare forskning har undersökt yrken där exponeringen för nickel är hög, men kunskap saknas om effekten av daglig kontakt med nickel i yrken där exponeringen är mer diffus.

Kommentar: Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, har nu lämnat sitt yttrande till Karolinska Institutet avseende sex artiklar till vilka Paolo Macchiarini är huvudförfattare. Karolinska Institutet begärde ett yttrande av CEPN i juni 2016 för att utreda misstanke om oredlighet i forskning. Nu ska även författarna få inkomma med yttranden innan rektor vid Karolinska Institutet fattar beslut i ärendet. Någon tidpunkt för när beslutet kan fattas går i dag inte att fastställa.

Forskare vid Karolinska Institutet har ingått i ett internationellt forskarlag som kartlagt genetiken bakom astma, hösnuva och eksem. I studien, som publiceras i Nature Genetics, identifierades över hundra gemensamma riskgener som förklarar varför alla dessa tre allergiska tillstånd ofta förekommer samtidigt. Astma, hösnuva och eksem är allergiska tillstånd som påverkar olika delar av kroppen: lungorna, näsan och huden. Det är känt sedan tidigare att tillstånden har många gemensamma genetiska riskfaktorer, men man har inte vetat exakt vilka gener som är inblandade. I den nya studien, som letts från QIMR Berghofer Medical Research Institute, Australien, har forskarna bland annat använt sig av data från det svenska tvillingregistret för att kartlägga var i arvsmassan de gemensamma generna är lokaliserade. – Denna kartläggning ökar förståelsen för varför vissa personer utvecklar både astma, hösnuva och eksem och ger oss nya ledtrådar om hur dessa tillstånd skulle kunna förebyggas och behandlas, säger Catarina Almqvist Malmros, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet som är en av studiens huvudförfattare. 136 gemensamma genetiska variationer Genom jämförelser av genetiska variationer över hela genomet (så kallade genome-wide association studies, GWAS) hos drygt 360 000 individer lyckades forskarna identifiera 136 olika positioner i arvsmassan som var och en kan kopplas till ökad risk för alla tre tillstånden astma, hösnuva och eksem. De identifierade genetiska variationerna påverkar om närliggande gener slås på eller av, och forskarna tror att dessa gener i sin tur påverkar funktionen hos celler i immunsystemet. Forskarna undersökte också om miljöfaktorer kan påverka om generna slås på eller av, vilket visade sig vara fallet för flera av de identifierade generna. Bland annat fann man att en gen kallad PITPNM2 var mer benägen att stängas av hos personer som röker. När denna gen stängs av ökar risken att utveckla allergier. Studien är ett internationellt samarbete mellan forskare i Australien, Tyskland, Nederländerna, Norge, Sverige, Storbritannien och USA och har många olika finansiärer, bland annat Vetenskapsrådet och Hjärt-Lungfonden samt Australiens National Health and Medical Research Council (NHMRC). Inga potentiella intressekonflikter har rapporterats av studieförfattarna. Publikation “Shared genetic origin of asthma, hay fever and eczema elucidates allergic disease biology” Manuel A Ferreira , Judith M Vonk, Hansjörg Baurecht, Ingo Marenholz, Chao Tian, Joshua D Hoffman, Quinta Helmer, Annika Tillander, Vilhelmina Ullemar, Jenny van Dongen, Yi Lu, Franz Rüschendorf, Jorge Esparza-Gordillo, Chris W Medway, Edward Mountjoy, Kimberley Burrows, Oliver Hummel, Sarah Grosche, Ben M Brumpton, John S Witte, Jouke-Jan Hottenga, Gonneke Willemsen, Jie Zheng, Elke Rodríguez, Melanie Hotze, Andre Franke, Joana A Revez, Jonathan Beesley, Melanie C Matheson, Shyamali C Dharmage, Lisa M Bain, Lars G Fritsche, Maiken E Gabrielsen, Brunilda Balliu, The 23andMe Research Team, AAGC collaborators, BIOS consortium, LifeLines Cohort Study, Jonas B Nielsen, Wei Zhou, Kristian Hveem, Arnulf Langhammer, Oddgeir L Holmen, Mari Løset, Gonçalo R Abecasis, Cristen J Willer, Andreas Arnold, Georg Homuth, Carsten O Schmidt, Philip J Thompson, Nicholas G Martin, David L Duffy, Natalija Novak, Holger Schulz, Stefan Karrasch, Christian Gieger, Konstantin Strauch, Ronald B Melles, David A Hinds, Norbert Hübner, Stephan Weidinger, Patrik K E Magnusson, Rick Jansen, Eric Jorgenson, Young-Ae Lee, Dorret I Boomsma, Catarina Almqvist, Robert Karlsson, Gerard H Koppelman & Lavinia Paternoster. Nature Genetics, online 30 oktober 2017, doi:10.1038/ng.3985

Ett blodprov som mäter förekomsten av hjärtspecifika proteiner, troponiner, används på akutkliniker för att diagnostisera hjärtinfarkt hos patienter med bröstsmärta. Men även normalnivåer av proteinerna hos patienter utan hjärtinfarkt ökar risken att dö, visar en studie från Karolinska Institutet som publiceras i ansedda Journal of the American College of Cardiology. Patienter med mätbara troponinvärden borde därför utredas, anser forskarna. Troponiner läcker ut i blodet så att de blir mätbara med blodprov vid akut skada, såsom hjärtinfarkt eller blodpropp i lungan. Men även kroniskt läckage kan ge mätbara nivåer, såsom vid högre ålder, kronisk njursjukdom och svår hjärtsvikt. – Vi vet att en stor grupp av patienter har långvarigt förhöjda nivåer över normalnivån 14 ng/l. Den gruppen är större än antalet hjärtinfarktpatienter. Men hittills har sådana fynd inte lett till några åtgärder, eftersom vi inte har haft kunskap om vilka risker förhöjda nivåer innebär, säger Martin Holzmann, docent vid institutionen för medicin, Solna, vid Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset som lett studien. Långvarigt förhöjda troponinvärden För att ta reda på hur långvarigt förhöjda troponinvärden påverkar risken att dö eller drabbas av hjärtsjukdom, studerade forskarna journalerna för alla patienter över 25 år som sökt första gången för bröstsmärta under åren 2011–2014 på Funktion Akut Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge eller Solna. Minst två registrerade troponinvärden krävdes under uppföljningstiden på drygt tre år för att patienten skulle inkluderas i studien. Patienter med svår njursjukdom, akut hjärtinfarkt och andra akuta tillstånd uteslöts. Då återstod drygt 19 000 patienter. Övriga data hämtades från Socialstyrelsens patient-, läkemedels- och dödsorsaksregister. Knappt en tiondel av patienterna hade ett troponinvärde över normalnivån 14 ng/l och hälften av dem hade ingen tidigare diagnostiserad hjärtsjukdom. En tredjedel hade troponinvärden på 5–14 ng/l vilket betraktas som normalvärden, men visade sig vara starkt kopplat till död. I spannet 5–9 ng/l var risken att dö dubbelt så hög jämfört med referensgruppen som hade omätbara nivåer av troponin. I spannet 10–14 ng/l var risken tre gånger så hög. Av dem som hade troponinvärden över 50 ng/l dog en tredjedel inom ett år. Mätbara troponinvärden var också förknippat med högre risk för hjärtinfarkt och ännu högre risk för hjärtsvikt. Bra riskmarkör för hjärtsjukdom – Troponin är alltså en bra riskmarkör för hjärtsjukdom och risk att dö. Patienter med mätbara troponinvärden borde därför utredas. Det kan göras enkelt i primärvården med exempelvis ultraljud av hjärtat, vilket kan påvisa hjärtsjukdom. Och troponintest kan användas för att skilja ut vilka patienter som ska behandlas för till exempel förhöjt blodtryck eller höga kolesterolvärden. Vi måste bli bättre på att riskvärdera patienter, framför allt i primärvården, säger Martin Holzmann. Studien har gjorts i samarbete med Danderyds sjukhus och Sahlgrenska universitetssjukhuset och finansierats med hjälp av Stockholms läns landsting. Martin Holzmann har erhållit konsultarvoden från läkemedelsföretagen Actelion och Pfizer. Publikation Stable high-sensitivity cardiac troponin T levels and outcomes in patients with chest pain Andreas Roos, Nadia Bandstein, Magnus Lundbäck, Ola Hammarsten, Rickard Ljung, Martin J. Holzmann Journal of the American College of Cardiology (JACC), online 23 oktober 2017, DOI: 10.1016/j.jacc.2017.08.064

Den 31 oktober öppnade bildutställningen Den osynliga kroppen på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. En rad forskare vid KI medverkar med bilder från den egna forskningen. Den nya konstutställningen Den osynliga kroppen berättar historier om pågående medicinsk forskning med bilden som utgångspunkt. – I mitt arbete med forskningskommunikation har jag ofta upplevt det besvärligt att hitta ett sätt att tala om forskning på ett begripligt sätt utan att förenkla för mycket. Jag fick idén till utställningen när en forskare visade mig en fin bild från sin verksamhet. Vi märkte snart att vi fann ett bra sätt att samtala kring hennes forskning genom att utgå från bilden. Vackra bilder blir här en helt ny ingång till vetenskapen, sa den ansvarige projektledaren Mona Norman vid Ragnar Söderbergs stiftelse på vernissagekvällen. Den aktuella bilden var tagen i Maria Kaspers forskargrupp, vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid KI, och visade ett område i huden där cancer lätt uppstår. Hennes labb studerar hårsäckens stamceller för att förstå deras samband till sårläkning och cancer. – Möjligheten att få tillgång till ett avancerat mikroskop för att kunna ta den här typen av bilder, där vi bland annat kan studera enskilda cancercellers utveckling, var skälet till att jag valde att förlägga min forskning på KI, sa Maria Kasper som gästade vernissagen tillsammans med doktoranden Karl Annusver, fotografen bakom bilden. I utställningen samlas en rad verk som skildrar det som inte kan ses med blotta ögat och som ger oss nya kunskaper om hur den friska och sjuka kroppen fungerar. Men bilderna är också vackra att se på, de är konstverk, som efter utställningens planeras auktioneras ut till forskningsstödjande ändamål. Och det finns likheter mellan konst och vetenskap, menar forskaren Saida Hadjab vid institutionen för neurovetenskap, KI. – Kreativitet är en väldigt viktig ingrediens i både konstnärers och forskares arbete. Hon medverkar själv med två bilder i utställningen och är en av projektets två vetenskapliga koordinatorer. Hennes stora bildintresse är en viktig motiverande faktor under forskningsarbetet framför mikroskopet. – Jag letar efter bilder som är förklarande men också vackra. En vacker bild ökar möjligheten att få fram dess budskap, säger hon. Utställningen, som pågår fram till 7 januari 2018, är ett initiativ av Ragnar Söderbergs stiftelse, i samarbete med Sven-Harrys konstmuseum. Utställningen visar också verk från Hagströmerbiblioteket, Lennart Nilsson Photography och forskare vid ett flertal universitet. I samband med utställningen hålls en rad populärvetenskapliga föreläsningar. Läs mer om utställningen på denosynligakroppen.se. Text: Cecilia Odlind Hela listan på medverkande forskare från KI: Eduardo Guimaraes // Christian Göritz lab John Schell // Fredrik Lanner lab Carmelo Bellardita // Ole Kiehn lab Tomas McKenna // Maria Eriksson lab Elisa Floriddia // Fanie Barnabé-Heider lab Javier Calvo Garrido // Anna Wredenberg lab Anders Hånell // Histology course, Neuroscience department Cajsa Classon // Liv Eidsmo lab Saida Hadjab // François Lallemend lab Karl Annusver // Maria Kasper lab Jan Krivanek // Igor Adameyko lab Shigeaki Kanatani & Laura Heikkinen // Per Uhlén lab Katarzyna Malenczyk // Tibor Harkany lab Sten Linnarsson // Sten Linnarsson Lab Matthijs C. Dorst // Gilad Silberberg lab Ada Delaney // Camilla Svensson lab Margherita Zamboni // Jonas Frisén lab Laura Comley // Eva Hedlund lab Nicola Crosetto // Nicola Crosetto lab Sebastian Hildebrand // Fredrik Lanner lab Daniel Fürth // Konstantinos Meletis lab Sofie Ährlund-Richter // Marie Carlén lab Tomas McKenna // Maria Eriksson lab Benjamin Götte // Gerald McInerney lab Anna Rising Lab

Av 204 beviljade ansökningar går 116 till Karolinska Institutet, som sammanlagt får ta emot nära 490 miljoner kronor. Sammanlagt delar Vetenskapsrådet ut drygt 1 miljard kronor till forskning inom medicin och hälsa. De fyra forskare på Karolinska Institutet som beviljats mest i Vetenskapsrådets stora utlysning inom området medicin och hälsa 2017 får vardera nio miljoner kronor fördelat på fem år. Abdel El Manira, institutionen för neurovetenskap, får projektbidrag för sin forskning om organisationen av neuronala nätverk som styr motoriska rörelser. Johan Ericson, institutionen för cell- och molekylärbiologi, får projektbidrag för sin forskning om identifiering av en klockmekanism som kontrollerar produktionen av motorneuron och serotonerga nerver från neutrala stamceller. Tomas Olsson, Institutionen för klinisk neurovetenskap, får projektbidrag för sin forskning om genetik och patogenes vid neuroinflammation med fokus på multipel skleros. Thomas Renné, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, får projektbidrag för sin forskning om samverkan mellan koagulation, inflammation och medfött immunförsvar. Proof of Concept inom livsvetenskap Vetenskapsrådet har även fattat beslut om projektbidrag för Proof of Concept inom livsvetenskap. Syftet med bidraget är att överbrygga gapet mellan grundforskning och kommersialisering av forskningsresultat. Två forskare vid Karolinska Institutet får vardera 1,2 miljoner kronor. Ulf Eriksson, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, får bidrag för utveckling av nya läkemedelskandidater för stroke, fibros och cancer. Agneta Richter Dahlfors, institutionen för neurovetenskap, får bidrag för utveckling av optotracers för studier av bakteriell biofilm inuti en infekterad värdorganism.

Kvinnor som fick hormonstimulering som fertilitetsbevarande behandling drabbades inte av återfall i bröstcancer oftare än kvinnor som inte fick denna behandling. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften Breast Cancer Research and Treatment. Resultatet kan komma att påverka de kliniska riktlinjerna för unga cancerpatienter som önskar bevara sin fertilitet. Kvinnor med bröstcancer ges ofta inte fertilitetsbevarande behandling på grund av rädsla för att de hormonbehandlingar som krävs för att kunna ta ut ägg eller embryon för infrysning skulle kunna påverka risken för canceråterfall. Forskare vid Karolinska Institutet har nu undersökt hur fertilitetsbevarande behandling påverkar återfallsrisken i bröstcancer. I studien ingick 188 kvinnor som hade bröstcancer och som genomgått fertilitetsbevarande åtgärder från 1999 till 2013 i Stockholms läns landsting. I kontrollgruppen ingick data från 378 kvinnor som hämtades från det regionala bröstcancerregistret. Med hjälp av dessa data kunde forskarna följa förloppet både för kvinnor som genomgått fertilitetsbevarande behandling och de som inte fått någon fertilitetsbevarande behandling under samma period. Viktig faktor för livskvaliteten Resultaten visade att kvinnor som fått hormonell stimulering inte drabbades av återfall oftare än de icke-exponerade kvinnorna i kontrollgruppen. Resultaten gällde även efter efter justering för ålder och datum för diagnos, tumörstorlek, östrogenreceptorstatus, tumörspridning till lymfkärl och cellgiftsbehandling. – Resultaten från vår studie kan komma att påverka kliniska riktlinjer för unga cancerpatienter som vill genomföra fertilitetsbevarande behandlingar. Möjligheten att kunna bilda familj anses idag vara en mycket viktig faktor för livskvaliteten hos unga människor som överlevt cancer, säger ansvarige forskaren Kenny Rodriguez-Wallberg vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet. Detta arbete finansierades genom medel från Vetenskapsrådet, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Svenska Läkaresällskapet, Cancerfonden, Radiumhemmets Forskningsfonder, Stockholms läns landsting (ALF) och Karolinska Institutet. Dr Rodriguez-Wallberg får ett kliniskt forskningsbidrag från Stockholms läns landsting. Publikation “Safety of fertility preservation in breast cancer patients in a register-based matched cohort study” Rodriguez-Wallberg KA, Eloranta S, Krawiec K, Lissmats A, Bergh J, Liljegren A. Breast Cancer Research and Treatment, online 2 november 2017

Ett europeiskt forskarlag visar i en ny studie att en medicinsk näringsdryck bestående av bland annat essentiella fettsyror och vitaminer kan ha viss effekt på sjukdomsförloppet hos patienter med ett förstadium till Alzheimers sjukdom. Behandling med näringsdrycken gav visserligen inte patienterna bättre minne, men verkar kunna bromsa in nedbrytningen av hjärnan och göra att patienterna klarar vardagen något bättre. Studien är en del av det EU-finansierade forskningsprojektet LipiDiDiet och publicerades nyligen i tidskriften Lancet Neurology. – Även om det primära målet med studien, att se en effekt på det neuropsykologiska testbatteriet, inte uppfylldes så är resultaten när det gäller de sekundära effekterna extremt värdefulla. Det här innebär att vi kommer närmare en insikt om hur näringsbehandling kan påverka prodromal alzheimer, säger Miia Kivipelto, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, som lett den svenska delen av den studien. Prodromal alzheimer kallas ofta lindrig kognitiv funktionsnedsättning, på engelska "mild cognitive imparment", MCI, och är ett förstadium till Alzheimers sjukdom. I den aktuella studien ingick 311 patienter med MCI från Sverige, Finland, Tyskland och Nederländerna. Patienterna delades slumpvis in i grupper som antingen fick LipiDiDiet-drycken, en specifik blandning av essentiella fettsyror, vitaminer och andra näringsämnen, eller en kontrolldryck med motsvarande näringsvärde en gång om dagen under två års tid. Klara vanliga uppgifter i vardagen Efter denna tid kunde forskarna inte se någon statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna avseende hur de presterade i vanliga tester för att mäta bland annat minnesfunktion hos patienter med Alzheimers sjukdom. Däremot kunde de konstatera att gruppen som fick LipiDiDiet-drycken hade signifikant bättre resultat när det gäller mått för att klara vanliga uppgifter i vardagen jämfört med kontrollgruppen, samt att nedbrytningen av framförallt området hippocampus i patienternas hjärna bromsades upp. – En progressiv degeneration för hjärnan är typisk för Alzheimers sjukdom, där skada på hippocampus ansvarar för många av de associerade minnesproblemen. Därför är det här mycket spännande och glädjande resultat, säger Miia Kivipelto. LipiDiDiet-projektet har i huvudsak finansierat genom EU:s sjunde ramprogram. Den testade näringsdrycken finns att köpa receptfritt på apotek. Miia Kipvipelto rekommenderar dock att patienter diskuterar med sin läkare eller dietist innan eventuell användning. Fakta Alzheimers sjukdom Ungefär 47 miljoner människor i världen har Alzheimers sjukdom eller en relaterad demens och botemedel saknas för närvarande. Sjukdomen har en lång begynnande fas och de första tecknen på kognitiva försämringar inträder långt innan det går att konstatera demens. Många patienter med tidiga symtom på sjukdomen kan numera diagnostiseras innan demensen inträder till fullo. Antalet personer som lever med Alzheimerdemens förväntas fördubblas var tjugonde år och vara 74,7 miljoner år 2030. Publikation 24-month intervention with a specific multinutrient in people with prodromal Alzheimer's disease (LipiDiDiet): a randomised, double-blind, controlled trial Soininen H, Solomon A, Jelle Visser P, Hendrix SB, Blennow K, Kivipelto M, Hartmann T on behalf of the LipiDiDiet clinical study group. Lancet Neurology, online 30 October 2017

Hög skaderisk hos elitidrottande ungdomar

Tre KI-forskare får Ragnar Söderberganslag 2017

EIT Innovators Award 2017 till projekt om screening av prostatacancer

Stor framgång för KI i VR:s nationella infrastruktursatsning

Blodmolekyl lockar rovdjur och varnar bytesdjur – däribland människan

15 miljoner i projektanslag från Familjen Erling-Perssons stiftelse

Sju internationella masterstudenter tog emot årets stipendier

Kronprinsessparet på seminarium om barns livsstil

Karolinska Institutets kommentar angående Dr Ahmadreza Djalali

Resultat av tidigare screeningar viktigt för beslut om cellprov efter 60 år

Blodförtunnande läkemedel kopplas till minskad demensrisk vid förmaksflimmer

Stor kartläggning av cerebral pares i Uganda minskar kunskapsluckor

KI-forskare får elva miljoner kronor från AFA Försäkring

Angående CEPN:s yttrande om misstänkt oredlighet i forskning

Många gemensamma gener bakom astma, hösnuva och eksem

Troponin är förknippat med förhöjd risk att dö

Vetenskap blir konst

KI tar hem storpott i Vetenskapsrådets medicin och hälsa-utlysning

Fertilitetsbevarande med hormonstimulering ökade inte risken för återfall i bröstcancer

Näringsdryck kan påverka förloppet vid förstadium till alzheimer