Karolinska Institutet

Jenny Selander, forskare vid Institutet för miljömedicin (IMM), får 8 miljoner kronor från AFA Försäkringar för forskning om hur fysiska och kemiska arbetsmiljörisker påverkar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Tidigare studier antyder att exponering för fysiska och kemiska arbetsmiljörisker kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdom. Få studier har dock undersökt effekten vid exponering för flera arbetsmiljörisker än en, studerat hjärt- kärlrisken specifikt för kvinnor eller tagit hänsyn till hälsa och socioekonomisk ställning tidigt i livet. I projektet ”Hjärt- och kärlsjukdom i arbetsför ålder – ett helhetsgrepp för att klarlägga betydelsen av fysisk och kemisk arbetsmiljö” studeras samverkanseffekter, könsspecifika skillnader i risk och individuella riskfaktorer. Exempel på arbetsmiljörisker i fokus är buller, luftföroreningar, vibrationer, fysiskt ansträngande arbete och temperatur. Projektet förväntas bidra till att förklara relationen mellan fysiska och kemiska arbetsmiljöfaktorer och risken för hjärt- kärlsjukdom. Förhoppningen är att det också ska leda till möjligheter att utforma ett bättre förebyggande arbete. Totalt anslår AFA Försäkring 50 miljoner kronor till sex nya forskningsprojekt inom ramen för ett FoU-program med fokus på forskning om ett arbetsliv utan hjärt- och kärlsjukdomar.

KI:s forskning placerar sig väl i Vetenskapsrådets (VR) forskningsbarometer för 2017, och har störst andel högt citerade publikationer i en jämförelse av universitet och högskolor i Sverige. VR:s forskningsbarometer ska ge en övergripande bild av tillståndet för svensk forskning genom att undersöka ett trettiotal indikatorer om finansiella resurser, forskande personal och resultat som genereras i form av vetenskapliga publikationer och citeringsgenomslag. Årets barometer visar att KI hade högst citeringsgenomslag för vetenskapliga artiklar publicerade 2013–2015, samt att antalet högt citerade publikationer vid KI hade ökat från 12 procent under perioden 2008–2010 till 14 procent under perioden 2013–2015.

Infektioner i inopererade hjärtklaffar är vanligare hos patienter som fått en biologisk klaffprotes jämfört med dem som fått en mekanisk. Det visar en studie från Karolinska Institutet som publicerades den 17 juli 2017, i tidskriften Circulation. Varje år genomgår ungefär 1 500 personer i Sverige kirurgiskt byte av aortaklaffen. I dag får ca 75 procent en biologisk klaff (från gris eller kalv) och resten en mekanisk. En komplikation med hög dödlighet är att den nya klaffen infekteras av bakterier, så kallad protesendokardit. Fram till nu har det inte funnits siffror på om infektionsfrekvensen skiljer sig mellan de två olika klafftyperna. Det har också varit okänt hur vanligt det är att drabbas av infektion i en konstgjord hjärtklaff. I studien från Karolinska Institutet ingår drygt 26 500 patienter som fick en hjärtklaffprotes mellan 1995 och 2012. Av dessa drabbades 940 patienter av protesendokardit. Risken att drabbas av infektion i den konstgjorda hjärtklaffen var cirka 50 procent högre med en biologisk klaffprotes jämfört med en mekanisk klaffprotes. Uppföljningstiden var som längst 18 år. – Vi hade inte väntat oss den stora skillnaden. Våra resultat är viktiga eftersom de bidrar till ökad kunskap om komplikationer efter kirurgiskt aortaklaffbyte, säger Natalie Glaser, läkare och doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet. I de gällande europeiska riktlinjerna för kardiologi står det att det inte är någon skillnad i förekomsten av infektioner mellan de två typerna av implantat. Natalie Glaser menar att det kan bero på att tidigare studier har varit små och inte kunnat visa på någon skillnad. Dessutom är de gjorda på patienter som opererades för flera decennier sedan. Den nya studien har även gett uppdaterade siffror på hur vanlig komplikationen är; totalt sett drabbas cirka 0.5 procent av de opererade patienterna av protesendokardit årligen. Vidare visar resultaten även att dödligheten var så hög som 16 procent inom en månad efter konstaterad infektion och 50 procent fem år efter diagnosen. – I dag styrs valet av klaffprotes i stor utsträckning av patientens ålder. Biologiska klaffar används oftast till äldre patienter på medicinska grunder, delvis eftersom biologiska klaffar inte kräver livslång behandling med blodförtunnande mediciner. I den aktuella studien var personerna som fick biologiska klaffar i genomsnitt 13 år äldre än de som fick mekaniska men detta har vi kompenserat för när vi jämfört resultaten, säger Ulrik Sartipy, hjärtkirurg på Karolinska Universitetssjukhuset och docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, samt ansvarig för studien. Studien är bland annat finansierad av Hjärt-Lungfonden, Mats Klebergs Stiftelse och Magnus Bergvalls Stiftelse. Martin Holzmann har rapporterat att han har fått konsultarvode från Actelion och Pfizer. Publikation Prosthetic valve endocarditis after surgical aortic valve replacement Natalie Glaser, Veronica Jackson, Martin Holzmann, Anders Franco-Cereceda och Ulrik Sartipy Circulation, online 17 juli 2017, doi.org/10.1161/CIRCULATIONAHA.117.028783

Hjärnforskaren och neurofysiologen professor Allen Counter har avlidit efter en tids sjukdom. Counter var professor vid Harvard University och gästprofessor (så kallad foreign adjunct professor) vid Karolinska Institutet, KI. Han hade starka band till Sverige och var sedan 2004 generalkonsul för Sverige i Boston och New England. — Allen var en sann KI- och Sverigevän och genom sitt omfattande internationella nätverk inom forskningen, hälso- och sjukvården, politiken, näringslivet och konsten bidrog han på ett unikt sätt till att stärka KI på den internationella arenan. Saknaden efter Allen är stor, säger Jan Hillert, prefekt vid institutionen för klinisk neurovetenskap där Counter var verksam som gästprofessor. Counter var klinisk professor i neurologi vid Harvard University och arbetade som neurofysiolog vid Massachusetts General Hospital i Boston, USA. Han hade även en nyckelroll vid Harvard Foundation for Intercultural and Race Relations. Counter var mycket framgångsrik i att attrahera forskningsfinansiering från privata sektorn. Counter hade långvariga och starka band till KI och Sverige. Han kom till KI som gästforskare redan 1978 och förblev kopplad till KI ända fram till sin död. Han doktorerade vid institutionen för fysiologi 1992, utsågs till gästprofessor 2009 och till så kallad foreign adjunct professor 2015. Counter samarbetade med många KI-forskare, framför allt professor Erik Borg, professor Tom Brismar, professor Lou Brundin samt professor Tomas Olsson. — Allen förblev enormt lojal mot KI och lika lojal var han som kollega och vän, säger professor Tomas Olsson. Counter samarbetade också med forskare vid andra universitet i Sverige, framför allt professor Göran Laurell vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala Universitet. I sin forskning ägnade sig Counter åt innerörat och hjärnans utveckling. Allen Counter blev 73 år.

Neuroblastom är en barncancersjukdom som uppkommer i det sympatiska nervsystemet och som har hög dödlighet. Aktuell behandling inkluderar cellgifter och strålning som kan ge svåra biverkningar så behovet av nya bättre läkemedel är stort. En möjlig behandlingsstrategi är att rikta läkemedel mot avvikande molekylär signalering orsakad av genförändringar. Signaleringsvägen Wingless (Wnt) är viktig i utvecklingen av nervceller. En aktuell studie visar att ungefär var fjärde neuroblastompatient har minst en genförändring i en del av Wnt-signalering som är viktig för cellers utmognad och migration, den så kallade Rho/Rac-signaleringen. – Våra resultat pekar även på att signalmolekylen Rho och enzymet Rho-kinas, ROCK, är aktiverade i neuroblastompatienter. Högt uttryck av enzymet ROCK visade sig vara kopplat till sämre överlevnad hos patienterna, säger Cecilia Dyberg, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa; Karolinska Institutet och försteförfattare till studien som publiceras i tidskriften PNAS. Genom att hämma ROCK såg forskarna att tumörcellerna differentierade, det vill säga mognade ut, till mer ofarliga celler och tumörerna slutade växa i båda försök på celler i provrör och i möss. Forskarna såg också att när enzymet ROCK hämmades så bröts onkogenen MYCN, som är kopplad till neuroblastomförekomst, ned i högre utsträckning och försvann. Läkemedel riktade mot ROCK används kliniskt i vissa delar av världen för att behandla andra sjukdomar än cancer och forskarna tror att liknande läkemedel, riktade mot Rho/Rac-signalering, kan vara en ny lovande behandling mot neuroblastom. Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Barncancerfonden, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Stiftelsen för Strategisk forskning, Märta och Gunnar V. Philipsons Stiftelse, Mary Béves Stiftelse för Barncancerforskning, Eva och Oscars Ahréns stiftelse, Magnus Bergvalls Stiftelse, Stiftelsen Anna-Brita och Bo Castegrens Minne och Radiumhemmets forskningsfonder. Publikation Rho-associated kinase is a therapeutic target in neuroblastoma Cecilia Dyberg, Susanne Fransson, Teodora Andonova, Baldur Sveinbjörnsson, Jessika Lännerholm-Palm, Thale K. Olsen, David Forsberg, Eric Herlenius, Tommy Martinsson, Bertha Brodin, Per Kogner, John Inge Johnsen och Malin Wickström. PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences, online 24 juli 2017, doi: 10.1073/pnas.1706011114

En ny studie, publicerad i tidskriften Nature Neuroscience, där nära 6000 familjer studerats, visar att mutationer som sker efter befruktningen spelar en viktig roll vid autism. Under det senaste decenniet har mutationer i fler än 60 olika gener kopplats till autismspektrumstörningar (ASD). En del av dessa är spontana, icke-nedärvda mutationer och finns bara i en del av våra celler. Sådana mutationer kan uppkomma i en spermie eller ett ägg, eller efter befruktningen i någon av embryots celler. Dessa mutationer kallas post-zygotiska mutationer, PZMs, eller somatiska mutationer. Ju senare PZMs uppstår under den embryonala utvecklingen, desto färre celler kommer att bära dem och det gör dem också svårare att upptäcka. Om mutationen sker i en väldigt liten andel av alla celler, riskerar den att missas vid reguljär genkartläggning, så kallad exomsekvensering. För att hitta PZMs, utgick forskare i den nya studien från data som tidigare samlats in från 5,947 familjer där barnen har autismspektrumstörning. De sekvenserade därefter återigen delar av DNA:t från dessa barn genom att använda tre oberoende sekvenseringstekniker parallellt. Kartläggningen visade att 7,5 procent av barnen hade autismspektrumstörning som berodde på PZMs. Av dessa, hade 83 procent inte tidigare upptäckts i originalanalysen av deras genom. Vissa PZMs påverkade gener som redan är länkade till autism eller andra neuropsykiatriska störningar och andra påverkade gener som är kända att vara aktiva i hjärnans utveckling men inte tidigare kopplats till ASD. Forskarna uppskattade även när i utvecklingen mutationerna skett och i vilka hjärnregioner, genom att jämförda sekvenseringsdata, huvudsakligen i DNA från blod, med data från allmänna hjärnbanker som visar när i utvecklingen (från foster till vuxenålder) dessa gener uttrycks. Dessa analyser visade att PZMs hos individer med ASD uppstår oproportionerligt ofta i amygdala. – Det var spännande för oss eftersom amygdala har föreslagits som en viktig region i hjärnan vid autism. Studien bidrar till ökat stöd för hypotesen att komplexa störningar i hjärnan som epilepsi, intellektuell funktionsstörning, schizofreni och hjärnmissbildningar, kan uppkomma från icke-nedärvda mutationer som uppstår vid någon punkt under den prenatala utvecklingen, säger Christina Hultman, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och ansvarig för svenska autismdata. Publikation Rates, distribution and implications of postzygotic mosaic mutations in autism spectrum disorder Elaine T Lim et al, Nature Neuroscience, online 17 juli 2017, doi: 10.1038/nn.4598

Efter demensdiagnos blir patientens kontakt med tandvården allt glesare och munhälsan allt sämre. Det visar en stor registerbaserad studie från Karolinska Institutet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Alzheimer’s & Dementia. Forskare vid Karolinska Institutet har med hjälp av registerdata undersökt tandvårdskonsumtion och munhälsa hos ett stort antal individer före och efter demensdiagnos. Uppgifter om diagnos och kognitiv förmåga sammanställdes för drygt 58 000 personer som registrerats i Svenska Demensregistret, SveDem, under tidsperioden 2007-2015. Tandhälsorelaterad information hämtades från Tandhälsoregistret. – Vi såg att antalet tandläkarbesök minskade signifikant efter demensdiagnosen och att minskningen av tandvårdskonsumtion var mer uttalad hos patienter med snabbare kognitiv försämring, säger Maria Eriksdotter, professor i geriatrik vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Låg så kallad MMSE-poäng, ett mått på den kognitiva förmågan, utgjorde en riskfaktor för förlust av tänder. Dålig munhälsa, karies och tandlossning kan bland annat leda till smärta, sänkt livskvalitet och svårigheter att äta med försämrat näringsintag som följd. – Det kan vara så att patienten glömmer bort att besöka tandläkaren eller prioriterar annan vård eftersom tandvården är skild från den övriga sjukvården. Det behövs en bättre struktur för att fånga upp dessa patienter och se till så att de går på sina tandvårdskontroller, säger Gunilla Sandborgh Englund, professor vid institutionen för odontologi, Karolinska Institutet. Forskningen finansierades av Alzheimerfonden, Stockholms läns landsting (SOF-projektet), Vetenskapsrådet och Sveriges kommuner och landsting. Publikation Dental care utilization in patients with different types of dementia. A longitudinal nationwide study of 58037 individuals, Seyed-Mohammad Fereshtehnejad, Sara Garcia-Ptacek, Dorota Religa, Jacob Holmer, Kåre Buhlin, Maria Eriksdotter, Gunilla Sandborgh-Englund, Alzheimer’s & Dementia: The Journal of the Alzheimer’s Association, online 8 juli 2017, doi: 10.1016/j.jalz.2017.05.004

Anlag för förhöjda kalciumhalter i blodet ger ökad risk för kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt. Det visar forskare vid Karolinska Institutet i en studie publicerad i den högt ansedda tidskriften JAMA. Sedan tidigare är det känt att kalcium har en vital roll i många biologiska processer i kroppen, såsom när blod koagulerar för att till exempel bilda sårskorpor. I den nu aktuella studien har Susanna C. Larsson, forskare vid Karolinska Institutet, tillsammans med kollegor visat att anlag för livslångt förhöjda kalciumnivåer i blodet är kopplat till en högre risk för kranskärlsjukdom och hjärtinfarkt. "Dock vet vi inte om detsamma gäller när kalciumnivåerna är förhöja under en kort eller medellång tidsperiod", skriver forskarna. För att undersöka detta ha de använt sig av en analysmetod som kallas ”Mendelian randomization” eller ”Mendelisk randomisering” på svenska. Totalt har 184 305 individer deltagit i studien, och av dem hade 60 801 någon form kranskärlsjukdom (varav större delen hjärtinfarkt). Publikation Association of Genetic Variants Related to Serum Calcium Levels with Coronary Artery Disease and Miocardial Infarction Susanna C. Larsson, Stephen Burgess, Karl Michaëlsson JAMA, 25 juli 2017, 2017;318(4):371-380, doi:10.1001/jama.2017.8981

Personer som använder protonpumpshämmare mot magsyra löper större risk att utveckla kronisk njursvikt än de som använder H2-receptorblockerare för samma syfte. Det visar en ny studie publicerad i Gastroenterology. Protonpumpshämmare (proton pump inhibitors, PPI) tillhör de mest sålda läkemedlen i världen, så även i Sverige. Förra året åt nästan var tionde svensk medicinen för att lindra halsbänna och förebygga magsår. Det första preparatet, omeprazol, lanserades i slutet av 1980-talet under varumärket Losec men idag finns flera liknande preparat. Tack vare dessa mediciner slipper många att bli opererade för magsår, och halsbränna motverkas mycket effektiv av PPI, vilket gjort att de används av så många. Tidigare forskning har pekat på en möjlig ökad risk för njursvikt vid användning av PPI. I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet jämfört risken för njurskador vid användning av PPI med användning av det något mindre potenta läkemedlet H2-receptorblockerare. Den aktuella observationsstudien är gjord på cirka 100 000 personer i Stockholm som under lång tid använt PPI vilka sedan jämförts med knappt 10 000 personer som ätit H2-receptorblockerare lika länge. De som hade använt PPI hade 26 procent högre risk att drabbas av njursvikt jämfört med de som använde H2-blockerare. Det fanns också ett samband mellan PPI och akut njursvikt. Risken för njurskador ökade ju högre dos som användes. Forskarna understryker att studien endast visar ett samband och att den inte bevisar att PPI verkligen orsakar njurskada. Men eftersom flera miljoner individer använder läkemedlet varje dag kan även en relativt sällsynt biverkan påverka ett stort antal personer. – Läkare måste överväga för- och nackdelar i större utsträckning när de ordinerar protonpumpshämmare och regelbundet överväga om behandlingen ska fortsätta. I dag använder många PPI i flera år utan klar indikation. Dessa preparat ska inte tas om de inte behövs, och doseringen bör minskas till ett minimum när det går, säger Juan Jesus Carrero, forskare och docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare. Han tycker också att alternativ behandling med H2-blockerare bör övervägas i större utsträckning och att det kan vara motiverat att årligen ta njurfunktionsprover hos patienter som står på långvarig behandling med PPI. – Vi hoppas att resultaten kommer att göra både allmänhet och förskrivande läkare mer uppmärksamma på risken av denna bieffekt, säger Juan Jesus Carrero. Studien är gjord i samarbete med Stockholms Läns Landsting, Universitetet i Leiden, Holland, och Johns Hopkins University i USA, och finansierad av bland annat Hjärt-Lungfonden. Ingen av forskarna har rapporterat något företagsintresse. Publikation Association Between Proton Pump Inhibitor Use and Risk of Progression of Chronic Kidney Disease Derk C.F. Klatte, Alessandro Gasparini, Hong Xu, Pietro de Deco, Marco Trevisan, Anna L.V. Johansson, Björn Wettermark, Johan Ärnlöv, Cynthia J. Janmaat, Bengt Lindholm, Friedo W. Dekker, Josef Coresh, Morgan E. Grams, Juan J. Carrero. Gastroenterology, online 2 augusti 2017, DOI: http://dx.doi.org/10.1053/j.gastro.2017.05.046.

Genom att utveckla klassificeringen av patienter med traumatisk hjärnskada kan man idag ställa en säkrare diagnos och prognos, visar en ny studie publicerad i PLOS Medicine. Resultaten bygger på ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset och Helsingfors Universitetssjukhus. För att standardisera tolkningen av DT-bilder av hjärnskadade patienter har olika typer av DT-klassifikationssystem utvecklats som tar hänsyn till informationen som finns på röntgenundersökningen för att på så sätt se till allvarlighetsgraden av skada och förbättra prediktionen av hur det kommer att gå för patienten. Traumatisk hjärnskada är en av de vanligaste dödsorsakerna samt en bidragande orsak till att människor lever med bestående handikapp. En traumatisk hjärnskada orsakas av yttre våld mot huvudet, som fall, bilolycka eller misshandel, som resulterar i en blödning i eller kring hjärnan. Från att ha varit något som främst drabbat unga vårdas idag allt fler äldre för traumatisk hjärnskada i och med den åldrande befolkningen och den ökande användningen av blodförtunnande läkemedel. Patienter som misstänks ha en blödning innanför skallbenet diagnostiseras i första hand med en skiktröntgenundersökning av hjärnan (så kallad datortomografi [DT]). DT-undersökningen ger ett underlag för snabb diagnos och en bild av hjärnblödningar som kräver neurokirurgiska ingrepp. Det är dock komplext att tolka resultaten av DT-undersökningar, särskilt då man ofta hittar flera olika typer av hjärnblödningar. – Problemet med tidigare klassificering av DT-fynd är att de är väldigt grova och baserade på gammalt patientmaterial. Det har länge funnit ett behov av bättre och mer uppdaterade arbetsmetoder, säger studiens försteförfattare, Eric Thelin, läkare och forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. För att få fram mer information från DT-hjärnundersökningar har forskare och läkare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset samt Helsingfors Universitetssjukhus utvecklat nya sätt att klassificera de hjärnskador man kan se vid en DT, så kallade ”Stockholm DT-klassificeringen” respektive ”Helsinki DT-klassificeringen”. I en samarbetsstudie har man sedan jämfört 1115 patienter som vårdats på neurokirurgisk intensivvårdsavdelning för traumatisk hjärnskada. – Resultaten visar att man genom att göra rätt bedömning av de första bilderna man får vid en DT, bättre kan förutspå hur patienter kommer att klara sig. Det är av stor nytta eftersom det ger läkaren mer information om hur vården kan optimeras, säger Eric Thelin. I studien kunde man visa att både Stockholm och Helsinki DT-klassificeringen tillförlitligt kan förutspå hur patienter kommer att klara sig upp till 3 månader framåt bättre än tidigare använda klassificeringssystem. Man fann också att mängden diffusa hjärnskador, blödningar som inte kan opereras utan ofta sprider sig längs hjärnans yta, var den typ av skada som mest påverkade patienternas prognos. – Tyvärr finns det lite vi i dagens läge kan göra för att behandla diffusa hjärnskador. Men med hjälp av våra resultat vet vi hur vi ska rikta framtida forskning kring hjärnskador. Att hitta effektiva behandlingsstrategier för patienter som drabbas av denna typ av skada måste prioriteras, säger Rahul Raj, docent i experimentell neurokirurgi från Helsingfors Universitetssjukhus. Studien har finansierats av Svenska Läkaresällskapet, Maire Taponens stiftelse, Maud Kuistilas minnesstiftelse, Eemil Aaltonens stiftelse, Ella och Georg Ehrnrooths stiftelse, Liv & Hälsa, den svenska kulturfonden i Finland, den finsk-norska medicinska stiftelsen och Finlands medicinska stiftelse. Publikation Evaluation of novel computerized tomography scoring systems in human traumatic brain injury: An observational, multicenter study Thelin EP, Nelson DW, Vehviläinen J, Nyström H, Kivisaari R, Siironen J, Svensson M, Skrifvars MB, Bellander BM, Raj R PLOS Medicine, 3 August 2017, doi: 10.1371/journal.pmed.1002368.

Under parollen A university for diversity gick KI och Medicinska Föreningens HBTQ-förening Queerolinska för fjärde året i rad i Stockholms prideparad. Från ledningen deltog bland annat KI:s nytillträdde rektor Ole Petter Ottersen, dekanerna Annika Östman Wernerson och Anders Gustafsson samt vikarierande prorektor Anders Ekbom. Foto: Gunnar Ask

Fetma och nedsatt insulinkänslighet är vanligt vid polycystiskt ovariesyndrom, PCOS. Hormonet adiponektin kan skydda mot dessa förändringar visar ny forskning som bygger på djurstudier och publiceras i tidskriften PNAS. Polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, drabbar mer än var tionde kvinna i fertil ålder. Det kännetecknas av höga nivåer av det manliga könshormonet testosteron och störd ägglossning som kan ge ofrivillig barnlöshet. PCOS ger också ofta problem med övervikt och nedsatt förmåga att tillgodogöra sig effekten av insulin, så kallad insulinresistens. Det leder i sin tur till ökad risk för diabetes typ 2. Ett internationellt forskarlag lett från Karolinska Institutet och Göteborgs universitet har tidigare visat att kvinnor med PCOS har lägre nivåer av hormonet adiponektin som frisätts från fettväv. Det finns en stark koppling mellan de låga hormonnivåerna, ökat midjeomfång, stora fettceller och insulinresistens hos kvinnorna. Men orsakssambandet mellan de låga adiponektinnivåerna och de metabola förändringarna vid PCOS är inte fastställt. I den nya studien gick forskarna därför vidare med studier på två typer av genetiskt modifierade honmöss. I den ena gruppen fanns möss med förhöjda adiponektinnivåer och i den andra fanns möss med total avsaknad av adiponektin. Hälften av mössen fick manligt könshormon som man sedan tidigare vet framkallar symtom på PCOS hos vildtypsmöss. Möss med höga nivåer av adiponektin visade sig då vara skyddade mot PCOS-relaterade metabola störningar som insulinresistens och bukfetma. Adiponektin skyddade däremot inte mot ägglossningsstörningar. – Resultaten visar att adiponektin har en viktig roll för fettvävens funktion och troligtvis även för utvecklingen av fetma och insulinresistens hos kvinnor med PCOS. Ett läkemedel som verkar som adiponektin skulle därför kunna vara en effektiv framtida behandling för de metabola störningar som drabbar kvinnor med PCOS, säger Elisabet Stener-Victorin, universitetslektor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, en av forskarna bakom studien. Publikation Adiponectin protects against development of metabolic disturbances in a PCOS mouse model Anna Benrick, Belén Chanclón, Petere Micallef, Yanling Wu, Laila Hadi, John M. Shelton, Elisabet Stener-Victorin, Ingrid Wernstedt Asterholm, PNAS online 8 augusti 2017, doi:10.1073/pnas.1708854114

Dynamiken hos vissa så kallade G-proteinkopplade receptorer, som är oerhört viktiga för cellernas samspel i kroppen, är annorlunda än man tidigare trott. Det rapporterar forskare vid bland annat Karolinska Institutet i tidskriften Nature Communications. Eftersom denna typ av receptorer är måltavla för många olika läkemedel öppnar fynden upp helt nya möjligheter inom farmakologi och läkemedelsutveckling. G-proteinkopplade receptorer tillhör en av de största proteinfamiljerna med ungefär 800 representanter i människan som förmedlar en rad olika signaler i kroppen. Dessa receptorer sitter i cellmembranet och aktiveras av budbärarmolekyler utanför cellen såsom adrenalin, dopamin, histamin och endorfin. Receptorerna är inte bara viktiga för cellernas samspel genom att tolka budskap utanför cellen och sedan aktivera signaler inuti cellen, utan är även angreppspunkt för många olika och viktiga läkemedel. Några få exempel är betablockerare, antihistaminer, morfin och L-DOPA. Agera enskilt eller parvis Upptäckten av G-proteinkopplade receptorer belönades med Nobelpriset i kemi år 2012. Det är sedan länge känt att receptorerna kan agera antingen enskilt eller parvis, som så kallade dimerer. Deras förmåga att fungera i olika konstellationer har ansetts som en utmaning men även som en möjlighet för farmakologin och läkemedelsutvecklingen. Hittills har hypotesen varit att G-proteinkopplade receptorer fungerar antingen som enskilda receptorer eller parvis, och att detta tillstånd inte skiftar. Nu visar ett internationellt forskarteam, lett från Karolinska Institutet, att en särskild G-proteinkopplad receptor som heter Frizzled 6 (FZD6) kan byta mellan att uppträda parvis och som enskild receptor och att bytet har avgörande betydelse för receptorns aktivering. FZD6 är viktig för embryonal utveckling och finns i hög grad uttryckt i lungvävnad. Den nya studien visar att receptorn uppträder parvis när den är inaktiv och att stimulering med budbärarmolekyler leder till att dimeren faller sönder till enskilda receptorer, vilket sätter igång signaler inuti cellen. Bana väg för nya läkemedel Det återstår att se om samma dynamik kan påvisas vid aktivering av andra G-proteinkopplade receptorer som kan uppträda parvis. Fynden kan i så fall bana väg för utvecklingen av nya läkemedel som utnyttjar receptorernas dynamik. – Man kan tänka sig läkemedelssubstanser som verkar inaktiverande genom att hålla ihop parvis uppträdande receptorer, eller tvärtom aktiverar receptorerna genom att bryta upp dimerer. Även om FZD6 inte kan anses som ett väldefinierat mål för läkemedelsutveckling så är det nya konceptet av receptordynamiken högintressant för många andra G-proteinkopplade receptorer och läkemedelsbehandling av en uppsjö viktiga sjukdomar, säger Gunnar Schulte, forskargruppsledare vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet. Han har genomfört studien i samarbete med Julian Petersen och Shane Wright vid samma institution samt forskare vid Uppsala Universitet, SciLifeLab och Hebreiska universitetet i Jerusalem, Israel. Forskningen möjliggjordes huvudsakligen genom finansiering från Karolinska Institutet (KID), Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Science for Life Laboratory, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse, Marie Curie ITN, Engkvists Stiftelser, Stiftelsen Lars Hiertas Minne, Czech Science Foundation, COST Actions och Israel Science Foundation. Publikation Agonist-induced dimer dissociation as a macromolecular step in G protein-coupled receptor signaling. Julian Petersen, Shane C. Wright, David Rodríguez, Pierre Matricon, Noa Laha, Aviv Vromen, Assaf Friedler, Johan Strömqvist, Stefan Wennmalm, Jens Carlsson & Gunnar Schulte. Nature Communications, online 9 augusti 2017, doi: 10.1038/s41467-017-00253-9

Forskare har genom etableringen av en unik metod studerat funktionen hos insulinproducerande celler under förhållanden liknande dem hos människan, vilket kan bidra till framtagning av nya mediciner för behandlingen av diabetessjukdomen. Betaceller i bukspottkörteln bildar hormonet insulin, som har en nyckelroll i regleringen av kroppens blodsockernivå. Vid diabetessjukdom har betacellerna helt eller delvis förlorat sin funktion. För att förstå hur insulinproducerande betaceller fungerar, är det nödvändigt att kunna studera dem i modellsystem som återspeglar de fysiologiska och patologiska processerna i den levande människan. Hornhinnan ett fönster in i kroppen Professor Per-Olof Berggrens forskargrupp har genom tidigare studier visat att strukturen och funktionen hos den hormonfrisättande delen av bukspottkörteln, de Langerhanska öarna, är olika mellan mus och människa medan de för apa och människa är lika. Därmed finns ett stort medicinskt behov av att kunna studera de Langerhanska öarna i levande apor. I en ny studie nyligen publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports har forskarna utvecklat en unik metod för att följa betacellernas funktion där Langerhanska öar från apor transplanteras till främre ögonkammaren på samma apa. Detta möjliggör användandet av hornhinnan som ett fönster in i kroppen för att under en längre tid studera öarnas funktion på cellulär nivå. – Genom att använda detta människolika modellsystem har vi visat att blodkärlen har en aktiv och dynamisk roll vad det gäller funktionen hos apans Langerhanska öar. Denna studie är viktig och bidrar till en ökad förståelse för den mänskliga Langerhanska öns fysiologi och patologi, säger Per-Olof Berggren, professor vid Rolf Luft forskningscentrum för diabetes och endokrinologi, institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Institutet samt gästprofessor vid Lee Kong Chian School of Medicine, Nanyang Technological University, Singapore, som har lett studien. Identifiera nya reglersteg Per-Olof Berggren påpekar vidare att framtida användande av den aktuella tekniken kommer att göra det möjligt att identifiera såväl nya reglersteg för den insulinfrisättande betacellens funktion och överlevnad, som nya mediciner riktade mot dessa reglersteg, vilket är av avgörande betydelse för behandlingen av diabetessjukdomen. Så småningom kommer det kanske också att vara möjligt att i kliniken använda tekniken för att läsa av funktionen hos den hormonfrisättande delen av bukspottkörteln. Studien är gjord i samarbete mellan forskare från Karolinska Institutet, Lee Kong Chian School of Medicine, Nanyang Technological University samt Singapore Eye Research Institute, Singapore General Hospital, Singapore Publikation Pancreatic islet blood flow dynamics in primates Juan A. Diez, Rafael Arrojo e Drigo, Xiaofeng Zheng,Olga V. Stelmashenko, Minni Chua, Rayner Rodriguez-Diaz, Masahiro Fukuda, Martin Köhler, Ingo Leibiger, Sai Bo Bo Tun, Yusuf Ali, George J. Augustine, Veluchamy A. Barathi, and Per-Olof Berggren, Cell Reports 20, 1–12, publicerad online 8 augusti 2017, doi: 10.1016/j.celrep.2017.07.039

Tvärtemot vad man tidigare trott är utvecklingen från blodstamceller till mastceller, en sorts specialiserade immunceller, inte beroende av tillväxtfaktorn stamcellsfaktor. Det visar en ny studie av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med forskare vid Uppsala universitet som publiceras i tidskriften Blood. Resultaten kan bana väg för nya behandlingar mot vissa blodsjukdomar. Allergi och astma drabbar en stor andel av befolkningen. Mastceller är specialiserade immunceller som spelar en viktig roll vid dessa tillstånd, men också vid andra sjukdomar som mastocytos, en hematologisk sjukdom med ett ökat antal mastceller. En gängse uppfattning har varit att tillväxtfaktorn stamcellsfaktor, som stimulerar mastcellsutvecklingen, är helt nödvändig för bildandet av mastceller. Nu visar forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet att detta inte stämmer. Forskarna har analyserat mastceller och deras förstadieceller i blod från patienter med blodsjukdomen kronisk myeloid leukemi. – När patienterna behandlades med läkemedlet imatinib (Glivec), som blockerar effekten av stamcellsfaktor, så minskade antalet mogna mastceller medan antalet förstadieceller var oförändrat. Vi kunde då dra slutsatsen att mastcellens förstadiecell inte är beroende av stamcellsfaktor, säger professor Gunnar Nilsson vid institutionen för medicin, Solna och Centre of excellence för systemisk mastocytos vid Karolinska Institutet samt gästprofessor vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, som har lett studien. Kan resultera i nya behandlingar Genom att odla mastcellens förstadieceller som finns i blod, vilka är relativt ovanliga (cirka 10 celler per miljon vita blodkroppar), fann forskarna att mastcellernas förstadieceller kan överleva, dela sig och delvis mogna utan stamcellsfaktor. Utvecklingen kan i stället fortgå med faktorerna interleukin 3 och 6. – Studien ökar vår förståelse för hur mastceller bildas, vilket kan få betydelse för utvecklingen av nya terapier för till exempel mastocytos där behandling med imatinib/Glivec inte fungerar. En hypotes som vi nu ska analysera är om interleukin 3 kan vara ett nytt mål för behandling av mastcellsdrivna sjukdomar, säger Joakim Dahlin, forskare vid institutionen för medicin, Solna vid Karolinska Institutet och försteförfattare till studien. Forskningen har finansierats med anslag från Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Ollie och Elof Ericssons stiftelse, Hans von Kantzows stiftelse, Tore Nilsons stiftelse, Cancer- och Allergifonden, Radiumhemmets forskningsfonder och Karolinska Institutet. Publikation Joakim S Dahlin, Maria Ekoff, Jennine Grootens, Liza Löf, Rose-Marie Amini, Hans Hagberg, Johanna S Ungerstedt, Ulla Olsson-Strömberg, Gunnar Nilsson. KIT signaling is dispensable for human mast cell progenitor development. Blood, online 8 augusti 2017. doi: 10.1182/blood-2017-03-773374.

Karolinska Institutet, KI, placerar sig på plats 38 av 200 i vetenskapstidskriften Natures innovationsrankning, Nature Index 2017 Innovation, som mäter hur företag och organisationer använder sig av universitetens forskningsresultat. KI är det svenska universitet som placerar sig bäst och det enda som tar sig in på topp-50. Den aktuella rankningen utgår ifrån hur ofta forskning vid universitet och andra statliga forskningsorganisationer citeras i patent som ägs av aktörer utanför akademin, till exempel i företag inom IT- verkstads-, läkemedels- och biomedicinindustrin. – Även om man alltid ska vara försiktig med att dra långtgående slutsatser av rankningar så är det en viktig indikation på hur KI står sig i relation till andra universitet och ett kvitto på att vi har forskning av hög kvalitet som dessutom är relevant för det omgivande samhället, säger Ole Petter Ottersen, som tillträdde som rektor vid KI den 1 augusti. För att komma med på Nature Index Innovation krävs dels många publiceringar i högrankade vetenskapliga tidskrifter, dels att forskningsrönen är tillämpbara och citerade i patent. – Det är ett mycket intressant sätt att mäta hur universitetens forskning bidrar till utveckling och samhällsnytta eftersom det handlar om hur andra aktörer använder vår forskning för att utveckla produkter och tjänster, säger Richard Cowburn, ansvarig för näringslivssamverkan vid Karolinska Institutet. USA i topp Amerikanska universitet kniper 38 av de 50 översta placeringarna i Nature Index 2017 och i absoluta täten ligger Scripps Research Institute, San Diego, följt av Rockefeller University, New York; Massachusetts Institute of Technology, Boston; University of Massachusetts Medical School, Worcester och The University of Texas Southwestern Medical Center, Dallas. KI är en av totalt sex europeiska universitet som finns med på topp-50. Bland svenska universitet återfinns även Uppsala Universitet och Stockholms Universitet på Natur Index Innovation. Nature Index Innovation baserar sin rankning på Lens som är ett öppet webbaserat verktyg som mäter forskningens inflytande på innovationer.

Forskare vid Karolinska Institutet har utvecklat ett nytt sätt att förhindra bakterietillväxt på ytor genom att först belägga ytan med ledande plast täckt av ett lager med nanopartiklar av silver och sedan addera en svag elektrisk ström. Metoden, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Advanced Healthcare Materials, kan komma att användas för att förhindra bakterieinfektioner på sjukhus. Dagens sjukhus är fulla av ytor, rör och verktyg av plast där farliga mikroorganismer kan befinna sig. Bakterier kan överleva en lång tid på dessa plastytor, varifrån de kan spridas till patienter och orsaka besvärliga infektioner. Effektiv kombination av små angrepp Elektriska stötar och höga doser av silver är välkända vapen mot bakterier, men dessa metoder används sällan på sjukhus eftersom de även kan vara farliga för människor. Ny forskning vid Karolinska Institutets Swedish Medical Nanoscience Center visar dock att det räcker med mycket låga silverkoncentrationer och svag strömstyrka för att döda bakterier – om båda metoderna används samtidigt. – Mindre angrepp på bakterierna förstärks när de sker på flera fronter samtidigt, förklarar Agneta Richter-Dahlfors, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet och föreståndare för Swedish Medical Nanoscience Center som har lett arbetet. Forskningsgruppens arbete inriktade sig på den välkända sjukhusplågan Staphylococcus aureus. Svaga elströmmar hade ingen effekt på bakteriens tillväxt på ytor gjorda av ledande plast. På liknande ytor, men som även var täckta av ett lager nanopartiklar av silver minskades bakterietillväxten. Den bakteriedödande effekten av silvernanopartiklarna förstärktes markant när en svag elström kopplades till den ledande plasten, och ytan blev i princip ren från bakterier. Elektriska fält försvagar bakteriecellerna – Fenomenet kallas bioelektrisk effekt och innebär att elektriska fält försvagar bakteriecellernas förmåga att stå emot attacker utifrån. Vi använder den elektriska signalens förmåga att öka nanopartiklarnas antimikrobiella effekt. Därmed kan lägre doser av silver användas, vilket är bra från både patientens och naturens perspektiv, säger Salvador Gomez-Carretero, doktorand vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet. Forskarna hoppas att tekniken i framtiden ska kunna användas för att hålla ytor på sjukhus och andra ställen med höga hygieniska krav fria från smittsamma bakterier. – Vi har inte testat metoden på kliniken än, men tror att den skulle kunna vara ett bra sätt att hindra spridning av smittsamma bakterier och därmed minska risken för vårdrelaterade infektioner, säger Agneta Richter-Dahlfors. Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Vinnova, Carl Bennet AB och Swedish Medical Nanosicence Center. Publikation Salvador Gomez-Carretero, Rolf Nybom och Agneta Richter-Dahlfors. Electroenhanced Antimicrobial Coating Based on Conjugated Polymers with Covalently Coupled Silver Nanoparticles Prevents Staphylococcus aureus Biofilm Formation. Advanced Healthcare Materials, online 14 augusti 2017. doi: 10.1002/adhm.201700435.

En stor observationsstudie av forskare vid Karolinska Institutet visar att p-pilleranvändning, men inte amning, kan kopplas till signifikant lägre risk att utveckla ledgångsreumatism. Resultaten publiceras i tidskriften Annals of the Rheumatic Diseases. Forskarna analyserade data från det svenska EIRA-projektet (Swedish Epidemiological Investigation of Rheumatoid Arthritis) för att utreda om det finns ett samband mellan ledgångsreumatism (reumatoid artrit) och p-pilleranvändning och/eller amning bland vuxna kvinnor med minst ett barn. Studien omfattade kvinnor bosatta i delar av södra och mellersta Sverige mellan 1996 och 2014. Under denna tidsperiod diagnostiserades 2 809 kvinnor med ledgångsreumatism, och dessa matchades sedan med 5 312 slumpmässigt utvalda kvinnor i samma ålder (kontrollgrupp). Signifikant lägre risk Kvinnorna svarade på frågor om bland annat p-pilleranvändning, livsstil, utbildning och huruvida de hade ammat sina barn eller inte. Dessutom togs blodprover för att kontrollera förekomsten av så kallade ACPA-antikroppar (anti-citrullinated protein antibodies). Nio av tio personer som testas positiva för ACPA-antikroppar har ledgångsreumatism och närvaron av dessa antikroppar kan tyda på mer allvarlig sjukdom. Risken att utveckla ACPA-positiv ledgångsreumatism var 15 procent lägre hos aktiva p-pilleranvändare och 13 procent lägre hos tidigare p-pilleranvändare jämfört med kvinnor som aldrig hade tagit p-piller. P-pilleranvändning i mer än sju år var förknippad med 19 procent lägre risk för att utveckla både ACPA-positiv och ACPA-negativ ledgångsreumatism. Eftersom det är en observationsstudie kan dock inga säkra slutsatser dras om orsakssamband, dessutom saknade forskarna information om p-pillertyp och dos. Amning gav inte samma effekt Även kvinnor som hade ammat minst ett barn tenderade att ha lägre risk att utveckla ledgångsreumatism, men denna koppling var inte signifikant efter justering för andra potentiellt påverkande faktorer. Studien har genomförts av bland andra Cecilia Orellana vid institutionen för neurovetenskap och Camilla Bengtsson vid institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Forskningen finansierades av Vetenskapsrådet, Forte, Stiftelsen Konung Gustaf V:s 80-årsfond, Vinnova, Stiftelsen för Strategisk Forskning, Reumatikerfonden, Stockholms läns landsting, AFA Försäkring, BTCure-projektet och National Institutes of Health. Denna nyhetsartikel är baserad på ett pressmeddelande från Annals of the Rheumatic Diseases. Publikation Cecilia Orellana, Saedis Saevarsdottir, Lars Klareskog, Elizabeth W. Karlson, Lars Alfredsson and Camilla Bengtsson. “Oral contraceptives, breastfeeding and the risk of developing rheumatoid arthritis: results from the Swedish EIRA study”. Annals of the Rheumatic Diseases, online 17 augusti 2017. doi 10.1136/annrheumdis-2017-211620

Finalisterna i tävlingen EIT Awards har offentliggjorts och bland dem finns två projekt från KI inom medicinsk teknik. Forskningsprojekten som gått till final är ”Stockholm3”, ett test (blodprov) som gör det möjligt att upptäcka risk för aggressiv prostatacancer, samt ”MULTI-MODE”, ett e-hälsoverktyg för att förutse och förebygga demens hos riskpatienter. Priset delas ut av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) till projekt som driver europeisk innovation framåt och angriper globala utmaningar inom klimat, energi, digitalisering, hälsa eller råvaror. De båda projekten är nominerade i kategorin "Venture" där prissumman är 50 000 euro. Prisceremonin hålls den 16 oktober under EIT:s årliga innovationsforum INNOVEIT i Budapest. Av de totalt 21 finalisterna är tre svenska, utöver de två vid KI så är projektet ”ICARO-EU” vid Kungliga tekniska högskolan med och tävlar.

För andra året i rad backar Karolinska Institutet, KI, i en anseendeundersökning som undersökningsföretaget Kantar Sifo genomfört: från 59 till 47 på en skala där 100 är utomordentligt anseende och 0 är svagt anseende. – Det är inte alls bra att allmänheten har lågt förtroende för oss. Samtidigt var resultatet inte helt oväntat. KI har haft en mycket turbulent tid där Macchiarini-ärendet överskuggat universitets verksamhet och all den goda forskning och utbildning som äger rum här. Vi tar det här på största allvar och vårt fokus är att fortsätta att systematiskt arbeta vidare med åtgärder för att komma tillrätta med tidigare brister, säger KI:s nye rektor Ole Petter Ottersen i en kommentar till undersökningen. Kantar Sifo bekräftar att det sannolikt är medieturbulensen kring Paolo Macchiarini som ger effekter också i årets mätning. I undersökningen framkommer att den absolut viktigaste kanalen för allmänheten att få information om KI är just mediebilden och de tillfrågade upplever publiciteten för lärosätet som tydligt negativ. – När offentlighetens ljus slocknat, har dock KI goda förutsättningar att återhämta sig – KI:s utgångspunkt var mycket höga anseendenivåer – men resan tillbaka tar sannolikt tid, säger Toivo Sjörén, opinionschef på Kantar Sifo.

Mångmiljonanslag till KI-forskare från AFA Försäkringar

KI:s forskning toppar i genomslag enligt VR:s forskningsbarometer

Färre infektioner i mekanisk hjärtklaff

Professor Allen Counter är död

Ny strategi kan stoppa barncancersjukdom

Genmutationer efter befruktning viktiga vid autism

Minskad tandvård och sämre munhälsa efter demensdiagnos

Förhöjda kalciumnivåer i blodet och risk för kranskärlssjukdom

Medicin mot halsbränna kan öka risk för njursvikt

Bättre diagnostisering av patienter med traumatisk hjärnskada

KI visade sina färger på Pride

Hormon från fettväv kan ge skydd vid PCOS

Receptordynamik öppnar nya möjligheter för läkemedelsutveckling

Utvecklad metod ger forskare bättre förutsättningar att studera insulinproducerande celler

Ny kunskap om hur immunceller bildas

Karolinska Institutet bästa svenska universitet i internationell innovationsrankning

Bakteriedödande ytor när silver och elektricitet samverkar

P-piller kopplas till minskad risk för ledgångsreumatism

Forskningsprojekt vid KI till final i europeisk innovationstävling

Karolinska Institutet backar i anseendeundersökning