I familjer med ärftlighet för mutationer som ökar risken för melanom har även nära släktingar som inte är bärare av mutationen ökad risk att insjukna i melanom. Det visar en studie i Genetics in Medicine av forskare vid Karolinska Institutet. Fenomenet, som kallas fenokopiering, kan bero på att det finns andra gemensamma gener eller miljöfaktorer som ökar risken för sjukdom.
Malignt melanom i huden är en av de snabbast ökande cancerformerna i västvärlden. De viktigaste riskfaktorerna är UV-exponering och ärftlighet för sjukdomen. Det är därför relativt vanligt att de som insjuknar har nära släktingar som också fått melanom. Medfödda mutationer i genen CDKN2A, en så kallad tumörsuppressorgen som förhindrar att tumörceller bildas i kroppen, är den starkaste kända riskfaktorn för ärftligt melanom och ökar även risken för andra cancerformer. Barn, syskon eller föräldrar till mutationsbärare har 50 procents risk att också ha mutationen, som kan identifieras med ett gentest.
Svenska och amerikanska familjer
I den aktuella studien ingick svenska och amerikanska familjer med ärftlighet för CDKN2A-mutationen. Forskarna undersökte särskilt om de familjemedlemmar som själva inte har ärvt mutationen ändå har ökad risk att drabbas av melanom eller annan cancer jämfört med normalbefolkningen.
I både de svenska och de amerikanska familjerna förekom melanom, men inte annan cancer, oftare hos dessa individer än hos den övriga befolkningen. Fenomenet när icke-bärare av en specifik mutation kopierar ”fenotypen” (observerbara egenskaper, i detta fall melanom) från sina mutationsbärande släktingar kallas inom genetiken för fenokopiering.
– Det som kan orsaka fenokopiering är att det finns andra riskmodifierande gener eller exponeringsmönster som ökar sannolikheten för att den specifika fenotypen ger sig till känna, säger Hildur Helgadottir, forskare vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet och försteförfattare till studien.
Vissa pigmentvarianter ökar risken
Tidigare studier har visat att personer som har mutationen och samtidigt bär på särskilda pigmentvarianter har ytterligare ökad risk för melanom. Trots att CDKN2A-mutationen borde finnas hos alla folkslag har den närmast enbart identifierats hos familjer med europeiskt påbrå.
– Detta talar för att mörkhyade personer med denna mutation troligen inte drabbas av melanom lika ofta och därmed inte testas för den specifika mutationen. Förmodligen beror det på att de saknar de riskmodifierande pigmentvarianter som förhöjer melanomrisken, säger Hildur Helgadottir.
Bör informeras om riskerna
Forskarna tror att de särskilda pigmentvarianterna även bidrar till ökad risk för melanom hos de familjemedlemmar som inte bär på mutationen.
– Våra resultat visar att även de familjemedlemmar som testas negativt för CDKN2A-mutationen bör informeras om att de trots detta har ökad risk att drabbas och bör undvika att bränna sig i solen. De bör vara observanta på förändringar i den egna huden och vissa kan även behöva uppföljning hos hudläkarspecialist, säger Hildur Helgadottir.
Studien är gjord av forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med forskare vid Lunds Universitet och National Institutes of Health (NIH) i USA. Forskningen finansierades bland annat av Cancerfonden, Radiumhemmets forskningsfonder och NIH. Författarna uppger inga potentiella intressekonflikter.
Publikation
”Phenocopies in melanoma-prone families with germline CDKN2A mutations”
Hildur Helgadottir, Håkan Olsson, Margaret A. Tucker, Xiaohong R. Yang, Veronica Höiom, Alisa M. Goldstein
Genetics in Medicine, online 7 december 2017, doi: 10.1038/GIM.2017.216
↧
Även familjemedlemmar utan ärftlig mutation har ökad risk för melanom
↧
Klockren stämning när Nobelpristagarna föreläste
En proppfull Aula Medica lyssnade på Jeffrey C. Hall, Michael Rosbash och Michael W. Young när de höll sina Nobelföreläsningar. Trion tackade för uppmärksamheten och bjöd på en vetenskaplig tidsresa bland kända och okända förebilder, bananflugor och nattugglor.
– Jag ska säga några ord om tacksamhet, sa Jeffrey Hall som iklädd kostym och keps höll den första av de tre Nobelföreläsningarna.
Dessförinnan hade Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen och professor Juleen Zierath, medlem i Nobelkommittén för fysiologi eller medicin, hälsat välkomna och beskrivit de tre Nobelpristagarnas upptäckter kring hur vår inre klocka fungerar.
Men Jeffrey Hall pratade inte mycket om sina egna bedrifter. I stället skruvade han tillbaka klockan och tog med publiken på en tidsvandring genom det släktträd av vetenskapliga föregångare som har gjort hans forskning möjlig.
En bjöd in honom som färsk forskare att tala på en konferens på 1970-talet. En annan var en mästare på att upptäcka intressanta varianter av bananflugor, vars genetiska ättlingar än idag surrar i forskarnas laboratorier. En tredje föregångare forskade i många år utan att publicera något alls, men de artiklar han till slut levererade gav honom ett Nobelpris.
Dessutom lyfte Jeffrey Hall fram alla okända ”AI:s” (Actual Investigators), de hårt arbetande medarbetare som till skillnad från PI:s (Principal Investigators) sällan får äran för de upptäckter de bidrar till.
När Jeffrey Hall, Michael Robash och Michael Young började arbeta tillsammans kom både personkemin och den genetiska grundkunskapen till användning. Äntligen kunde de identifiera de gener och proteiner som ger våra celler en dygnsrytm.
– Allt blev till slut mycket bättre än vi avsett från början, sa Jeffrey Hall.
Efter att ha lyft på kepsen för sina föregångare deklarerade han att årets Nobelpris borde ha ytterligare två mottagare.
– Den fjärde mottagaren borde vara de små flugorna, som under mer än hundra år har bidragit med så mycket intressant biologisk information, sa Jeffrey Hall.
Dessutom borde själva fenomenet, biologiska rytmer, få ett pris förklarade Jeffrey Hall och uttryckte sin fascination över att biologiska system innehåller små klockor som håller reda på natt och dag.
– Jag är klar nu, även med mitt liv. Tack för den eventuella uppmärksamheten, avslutade Jeffrey Hall, vilket lockade till skratt och applåder.
Cirkadiska rytmer återfinns överallt i naturen
Michael Rosbash förklarade att han varit mållös sedan den 2 oktober då han fick Nobelprisnyheten, men försäkrade att han inte skulle vara tyst just den här dagen.
Sedan beskrev han hur cirkadiska rytmer återfinns överallt i naturen. Cyanobakterier innehåller de äldsta urverken man känner till. De verkar ha utvecklats oberoende av klockorna i växter och djur, men den grundläggande principen är densamma.
Något som länge var oklart är hur den feedbackloop som involverar proteinet Period och ger klockan dess rytm fungerar. Det fanns flera möjliga förklaringar, men Michael Rosbash slog vad med Michael Young om att regleringen skedde på genetisk nivå. Efter mycket forskning visade det sig att hypotesen stämde.
– Han betalade sin skuld och bjöd oss på trevlig middag tillsammans med fruar, sa Michael Rosbash.
Det visade sig med tiden att den inre klockan fungerar på samma sätt hos däggdjuren, även om några av komponenterna skiljer sig åt. Idag vet vi dessutom att människokroppen innehåller en mångfald av tidstyrda molekyler, varav de flesta verkar få sin rytm från det grundläggande urverk som Nobelpristagarna beskrivit.
– 50 procent av alla våra gener står under cirkadisk kontroll, sa Michael Rosbash.
Att just han lyckades göra upptäckter värda ett Nobelpris förklarar han med en envis personlighet, en del kunskap och ganska mycket tur. Sedan visade han en lista på viktiga ”rytm- och flugmänniskor” och en annan på ”jästmänniskor”, varav en blev hans fru.
– Enligt mitt sätt att se är forskning ett väldigt romantiskt yrke. Man vet aldrig vilka upptäcker som väntar och varje dag är ett äventyr, sa han och läste en kärleksdikt om en bananfluga.
Alla vävnader i kroppen innehåller biologiska klockor
Sist ut var Michael Young som inledde med en serie bilder som illustrerar cirkadiska rytmer – En blomma som öppnas och stängs, en hamster som blir aktiv samma klockslag varje dag, även i mörker, och en karta över hundratals tidstyrda gener i bananflugan.
Alla vävnader i kroppen innehåller biologiska klockor som normalt ställs rätt av ljuset. Men ibland, till exempel när vi reser, hamnar klockorna ur synk med varandra och omgivningen. För det mesta ställs de rätt efter en tid, men en del människor lider av en sorts kronisk jetlag till följd av en defekt inre klocka.
– Vi kan tänka på dem som extrema nattugglor, sa Michael Young, och visade en graf över det fragmenterade sömnmönstret hos en individ med det som kallas DSPD (delayed sleep phase disorder).
Genom att kartlägga generna hos en person med DSPD och dennes familjemedlemmar har Michael Young nyligen visat att orsaken är en mutation i genen CRY1, vilket förstör klockans känslighet för omvärldens tidssignaler i form av ljus. I senare studier har han upptäckt att mutationen är vanlig i befolkningen.
Michael Young påpekade till sist att kunskapen om den inre klockan ger helt nya möjligheter att utforska exakt hur sömnen och den biologiska rytmen hänger ihop med vår hälsa.
– Många psykiatriska och metabola sjukdomar involverar sömnstörningar av olika slag, men det har varit mycket svårt att klarlägga vad som orsakar vad. Nu finns möjligheten att göra det genom att kartlägga hur sömnrelaterade mutationer är kopplade till medicinska problem, sa Michael Young.
Text: Ola Danielsson
Se Nobelföreläsningarna i efterhand
Hela filmen med alla föreläsningar
2017 Nobel Lectures in Physiology or Medicine
Jeffrey C. Hall
Titel: The Little Flies: Multifaceted Basic Research Coming Out Better than Intended
Nobel Lecture: Jeffrey C. Hall, Nobel Prize in Physiology or Medicine 2017
Michael Rosbash
Titel: The Circadian Clock, Transcriptional Feedback and the Regulation of Gene Expression
Nobel Lecture: Michael Rosbash, Nobel Prize in Physiology or Medicine, 2017
Michael W. Young
Titel: Time Travels: A 40 Year Journey from Drosophila's Clock Mutants to Human Circadian Disorders
Nobel Lecture: Michael W. Young, Nobel Prize in Physiology or Medicine 2017
↧
↧
Årets hemliga Nobel-efterfest anordnas av KI-studenter
När de sista tonerna klingat ut i gyllene salen är det dags för nobelfestens gäster att ta del av ett mytomspunnet äventyr: Nobel NightCap. Som vanligt topphemlig – men här avslöjas en detalj…
I över ett år har 170 KI-studenter jobbat för att kunna bjuda kungligheter, nobelpristagare och totalt 1 200 gäster på ”årets mest magiska natt”. Students’ Nobel Night Cap efter Nobelfesten har inte för inte kallats världens coolaste efterfest.
– Jag ser fram emot när gästerna kommer, när vi öppnar upp och alla får se allt som vi har kämpat för – och förundras över hur fint det är, säger Johan Wallin som är aktiv i festgruppen och läser termin tio på läkarprogrammet.
Ett topphemligt tema genomsyrar allt från mat och dryck till underhållning, och varje rum har ett eget undertema.
– Förra gången festen hölls på KI var temat världen runt och alla rum var olika världsdelar och länder. Ett rum var Japan, där hade de målat upp en hel vägg med Tokyos tunnelbanekarta och bjöd på obegränsat med sushi och sake, berättar Johan.
Det sparas inte på krutet. I kårhuset har det målats om och byggts nya väggar. Något bombastiskt, studentikost och fantasifullt utlovas. Och en detalj avslöjar Johan: en gigantisk vägg består helt av rosor.
– Vi hoppas att folk kommer gå hem med en wow-känsla.
Det som händer på festen stannar på festen. Det råder kameraförbud. Men fotoautomater kommer att finnas – vem Johan helst vill ta en selfie med?
– Michael Young och hans grupp, så häftiga upptäckter!
Om Nobel Night Cap
Sedan 1978 har kårerna på Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholms Universitet, Handelshögskolan och Karolinska Institutet turats om att ordna Students’ Nobel NightCap.
Text: Ebba Arnborg
↧
Majoriteten av nybörjarstudenterna har KI som förstahandsval
En majoritet av nybörjarstudenterna på Karolinska Institutet har KI som förstahandsval. Det visar en undersökning som har besvarats hösten 2017. Och intresset för att studera på KI:s utbildningar är överlag högt jämfört med snittet för universitet och högskolor.
– Det är väldigt glädjande att se att förtroendet för KI:s utbildningar är fortsatt stort, säger Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning.
Vilka är studenterna, varför väljer de att studera just på KI och vad har de för framtidsplaner? Det är frågor som besvaras genom studentundersökningen som görs vartannat år på Karolinska Institutet, KI.
Årets undersökning visar att 78 procent av studenterna sökte KI i första hand. De senaste tre åren har andelen som gör det ökat med en procent om året. Som skäl till att välja KI angav 70 procent att KI har bäst utbildning och 58 procent att KI har ett gott internationellt rykte.
– Förtroendet för KI:s utbildningar har snarare ökat än minskat, säger Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning på KI.
Eftersom undersökningen har gjorts sedan 1999 går det att se utveckling över tid, vilket är viktigt enligt Annika Östman Wernerson.
– Undersökningen är en del av ett sammanhållet kvalitetssystem. Tanken är också att resultatet ska sättas i relation till andra utvärderingar, till exempel den som görs när studenterna slutar på KI, säger hon.
Anpassar information till studenternas behov
Resultatet av undersökningen ska hjälpa KI att anpassa sin information till studenternas behov.
– Vi vill se varifrån våra studenter kommer. Har de studerat innan, vilken sociodemografisk bakgrund har de, är deras föräldrar födda utomlands? Det är intressant att se hur de har hittat till oss, vilka som är deras främsta informationskällor, säger Johanna Bäckström, enhetschef för student- och karriärservice, avdelningen för utbildnings- och forskarutbildningsstöd..
Enkäten visar att merparten av studenterna är kvinnor, 71 procent. Medelåldern är 24,3 år men det finns stora variationer mellan programmen. Psykoterapeuterna har högst medelålder, 40,5 år, medan kandidatprogrammet i biomedicin har yngst studenter, 20,7 år. En knapp tredjedel, 29 procent, är födda utomlands. Det är den högsta andelen sedan undersökningen började göras.
– Det är värdefullt att fler utlandsfödda söker programmen. Studenter med olika bakgrund speglar samhället i stort och kan bidra till vårt arbete med mångfald och internationalisering av utbildning, säger Annika Östman Wernerson.
Information från vänner och familj viktig
Många studenter kommer från akademikerhem, 66 procent har en förälder med akademisk examen, 36 procent kommer från hem där båda föräldrarna är akademiker. Webbplatsen var den viktigaste informationskanalen för att få information om KI:s utbildningar, men undersökningen visar också att vänner och familj är mycket viktiga.
– Det är intressant att information från vänner och familj är så viktig. Det kan ha ett samband med att många av studenterna kommer från akademikerhem. Vi får fundera över vilka informationskanaler vi kan utveckla för att bredda rekryteringen, säger Annika Östman Wernerson.
Sedan början av 2000-talet har det blivit mindre vanligt att studenterna sommarjobbat eller yrkesarbetat innan studierna. En knapp tredjedel av årets studenter har gjort det. Detta kan ställa särskilda krav på utbildningen och enligt Annika Östman Wernerson vore det bra om fler fick prova att arbeta inom det område de utbildar sig för.
– Generellt på alla lärosäten har vi fler avhopp. De skulle bland annat kunna bero på att studenterna från början inte riktigt vet vad utbildningen och arbetet innebär, säger hon.
Intresset för forskning har minskat
När det gäller framtiden var 45 procent av studenterna intresserade av att studera utomlands och 18 procent funderade allvarligt på att arbeta utomlands. Det var 23 procent som planerade en karriär inom forskning. Intresset för forskning har minskat under de år som undersökningen har gjorts.
Informationen från KI, utbildningen och studentkåren fick överlag bra betyg. Men många påpekade i sina kommentarer att det var svårt att hitta på KI:s webbplats och lärplattformen Pingpong.
– Vi kommer att byta ut lärplattformen. En ny plattform var upphandlad redan före undersökningen. Vi arbetar också med att förbättra hemsidorna som riktas till studenterna, säger Annika Östman Wernerson.
Undersökningen ovärderlig resurs enligt kåren
För kårens del är studentundersökningen värdefull.
– Vi får veta vilka som valt att studera vid KI och varför de har gjort det. Det gör det lättare att sälja in KI som universitet och varumärke. Undersökningen är även en ovärderlig resurs för att utvärdera mottagningen av nya studenter, säger Pontus Dannberg, vice ordförande, Medicinska Föreningen, MF.
MF är med och ordnar introduktionsinternatet, populärt kallat kollot, som i år fått mycket gott betyg av studenterna. Så många som 89 procent tyckte att det var bra till mycket bra. Kollot var mer uppskattat än till exempel KI:s allmänna välkomstdag som också fick gott betyg.
Men det går att se skillnader mellan de olika programmen, påpekar Pontus Dannberg. Det var till exempel färre logopeder som deltog i kollot och de som var med gav lägre betyg än andra.
– Det är sådant som är bra att veta när vi ska förbättra mottagningen. Nästa gång kan vi se vad vi kan göra för att få fler från logopedprogrammet att delta, säger han.
Något som KI behöver arbeta med framöver, anser Pontus Dannberg, är den sneda könsfördelningen som syns i resultatet. Läkarlinjen har en jämn könsfördelning, men på övriga program är majoriteten kvinnor.
– De som studerar till barnmorska, logoped och sjuksköterska är nästan uteslutande kvinnor. Det kan ha sin grund i en gammal världsbild och värdering om vem som jobbar med vad. Det är tråkigt att se att KI inte lyckats motverka snedfördelningen på dessa program.
Text: Ann Patmalnieks
Studentundersökningen 2017
Studentundersökningen, även kallad nybörjarenkäten, har genomförts sedan 1999.
Enkäterna delas ut under lektionstid.
Årets undersökning besvarades av studenter som börjat hösten 2017 och sökt till utbildningen våren 2017, totalt 864 studenter på 17 utbildningsprogram, varav tre fortsättningsprogram.
Resultaten baseras på svaren från de 802 studenterna på nybörjarprogrammen.
Undersökningen har även besvarats av studenter på sju mastersprogram. Dessa svar redovisas separat.
Högt söktryck på Karolinska Institutet
Intresset för att studera på KI:s utbildningar är överlag högt jämfört med snittet för universitet och högskolor. Det visar statistik från Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Sökandetrycket mäts i andelen förstahandssökande per plats. Till exempel gick det 12,6 förstahandssökande på varje plats på läkarprogrammet inför hösten 2017*, jämfört med i snitt 7,1 för samtliga lärosäten. Ett program som sticker ut genom att ha lägre sökandetryck än andra är psykologprogrammet.
Söktryck för några av KI:s utbildningar. Inom parentes siffran för samtliga högskolor
Arbetsterapeut 2,3 (2,1)
Audionom 1,8 (1,4)
Barnmorska 4,7 (4,3)
Biomedicinsk analytiker 1,6 (1,2)
Fysioterapeut 5,9 (6,4)
Logoped 2,6 (1,9)
Läkare 12,6 (7,1)
Psykolog 7,1 (10)
Psykoterapeut 6,8 (3,9)
Röntgensjuksköterska 2,3 (2,0)
Sjuksköterska 3,9 (2,6)
Tandhygienist 6,9 (4,0)
Tandläkare 5,0 (4,7)
Kommentar: Sökandetrycket för ovanstående utbildningar är något lägre än föregående år, både vid KI och nationellt. Universitets- och högskolerådet anger det goda arbetsmarknadsläget som ett skäl till att antalet sökande har minskat. Till hösten 2017 minskade antalet sökande i Sverige med 2,2 procent jämfört med året innan. Det totala antalet sökande ökade fram till hösten 2014. Därefter har antal sökande minskat från år till år.
*Statistiken från UKÄ för VT2018 är ännu inte fullständig, varför statistik från HT2017 redovisas ovan.
↧
Unga med självmordsförsök har kraftigt förkortad livslängd
Personer som vårdats för självmordsförsök eller självskadebeteende har en kraftigt förkortad förväntad medellivslängd och dör ofta av andra orsaker än självmord. Det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Umeå Universitet som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Acta Psychiatrica Scandinavica.
– Självmord är så klart mycket vanligt i denna utsatta patientgrupp, men en fördjupad analys visar att överdödligheten till stor del beror på icke-psykiatriska sjukdomar. Vi såg även stora könsskillnader vad gäller förväntad livslängd, speciellt bland de yngre patienterna, säger Jussi Jokinen, psykiater och professor vid Umeå Universitet samt forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Upp till 18 år kortare medellivslängd
Forskarna har följt över 185 000 personer som under 1970–2010 vårdats inneliggande för självmordsförsök eller självskadebeteende. Resultaten visar att 20-åriga män som gjort ett första självmordsförsök har hela 18 år kortare förväntad återstående livslängd än den övriga befolkningen, medan 20-åriga kvinnor som försökt ta sitt liv förväntas leva 11 år kortare. För 50-åringar som gjort ett första självmordsförsök är den förväntade medellivslängden runt 10 år kortare för män och 8 år kortare för kvinnor. Om det första självmordsförsöket sker först i 70-årsåldern är den förväntade återstående livslängden cirka 4 år kortare för både män och kvinnor.
Som jämförelse förväntades i Sverige år 2016 en nyfödd pojke leva till 80,6 år och en flicka till 84,1 år. För 50-åringar är den förväntade återstående medellivslängden 31,9 respektive 34,9 år.
Belyser en ojämlikhet i vården
Studien visar att fullbordat självmord orsakade en mindre del av de inträffade dödsfallen hos personer som varit inlagda för självmordsförsök eller självskadebeteende. Vanligare var det med fysiska åkommor som dödsorsak.
– Resultaten belyser en ojämlikhet i vården där patienter inom psykiatrin inte verkar få den vård de behöver. Vi har tidigare visat att psykiatriska patienter får en sämre vård av sina icke-psykiatriska besvär och sjukdomar, säger Rickard Ljung, läkare och docent vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som lett studien.
Studien är finansierad av Stiftelsen Söderström-Königska forskningsfonden vid Svenska Läkaresällskapet.
Publikation
“Life expectancy after the first suicide attempt”
Jussi Jokinen, Mats Talbäck, Maria Feychting, Anders Ahlbom & Rickard Ljung
Acta Psychiatrica Scandinavica, online 14 december 2017
↧
↧
Karolinska Institutet och KI Innovations satsar gemensamt på ökat nyttiggörande
Nu tar Karolinska Institutet initiativ för att samordna, utveckla och effektivisera stöd till forskare och studenter när det gäller nyttiggörande av forskningsresultat. Det sker genom att KI Innovations utöver redan etablerade verksamheter också får uppdraget att driva KIs innovationskontor.
KI Innovations verksamhet har sedan tidigare fokus på affärsrådgivning, marknads- och patentfrågor samt affärsutveckling.
Nu har ett avtal träffats om ett utökat uppdrag innefattande att driva KIs innovationskontor. Detta viktiga uppdrag innebär en utökad kommunikation mot KIs verksamhet med fokus på inspiration, rådgivning och vägledning inom idéutveckling och innovationsfrågor för forskare, studenter och andra anställda. Syftet är att öka kunskapen om dessa möjligheter, och att synliggöra resultaten av dem, hos såväl medarbetare som studenter vid KI.
Därutöver har KI Innovations under året kvalificerat sig för Vinnovas Excellensprogram för inkubatorer, vilket ger möjlighet att erbjuda tidiga life science bolag stöd att utvecklas.
Tillsammans kommer dessa tre uppdrag när de nu integreras att bidra till en effektivare innovationsverksamhet med målet att leda till mer nyttiggörande och kommersialisering av såväl forskningsresultat som övriga idéer från medarbetare och studenter.
För att tydliggöra vikten av att innovations systemet är tydligt integrerat i KI:s verksamhet kommer verksamheten från och med 2018 att bedrivas från nya lokaler i hjärtat av campus, Berzelius väg 3.
Karolinska Institutet Innovations AB – Karolinska Institutets innovationsstöd
KI Innovations AB är ett helägt dotterbolag till Karolinska Institutets holdingbolag. KI Innovations AB nyttiggör forskningsresultat inom life science.
Karolinska Institutets innovationsstöd inkluderar rådgivning, utbildning, vägledning, professionella nätverk, finansiering, expertkompetens inom entreprenörskap och affärsutveckling samt inkubationsmöjligheter för projekt och företag inom life science.
↧
Karolinska Institutet fick tre nya Wallenberg Academy Fellows
Tre forskare vid Karolinska Institutet har utsetts till Wallenberg Academy Fellows 2017. De tre är Emanuela Santini, Carmen Gerlach och Joanna Rorbach, samtliga inom medicinområdet. Totalt får 24 unga forskare i år den prestigefulla utmärkelsen och anslag av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Syftet med finansieringsprogrammet Wallenberg Academy Fellows är att stärka Sverige som forskningsnation genom att behålla de största talangerna i landet och genom att rekrytera unga, internationella forskare till svenska universitet. Via det mentorsprogram som ingår får de också en möjlighet att stärka sitt vetenskapliga ledarskap och bli bättre på att nyttiggöra sina forskningsresultat.
Programmet har inrättats i samarbete med de kungliga akademierna och 16 svenska universitet. Genom satsningen ges unga forskningsledare långsiktiga resurser som innebär att de kan koncentrera sig på sin forskning. Sedan starten 2012 har 174 unga forskare utsetts till Wallenberg Academy Fellows.
– Det är väldigt glädjande att det är lika många kvinnor som män bland årets Academy Fellows. De som utses till Wallenberg Academy Fellows går igenom en noggrann utvärderingsprocess där universiteten först nominerar kandidater som sedan granskas av utvärderingspaneler för respektive ämne under ledning av de fem kungliga akademierna, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse i ett pressmeddelande.
Emanuela Santini
Repetitiva beteenden vid autism. Emanuela Santini är idag verksam vid Columbia University i New York, men kommer som Wallenberg Academy Fellow att flytta sin forskning till Karolinska Institutet. Det långsiktiga målet med hennes arbete är att hitta en behandling som dämpar de repetitiva beteenden som vissa personer med diagnoser inom autismspektrumet har. Det kan handla om att upprepa vissa ljud, ord eller meningar, eller rörelser som att snurra runt eller bita på naglarna – beteenden som påverkar livskvaliteten negativt både för drabbade och anhöriga.
Tidigare studier på molekylär nivå tyder på att mutationer i genen eIF4E kan ligga bakom; när Emanuela Santini ökade uttrycket av motsvarande gen hos möss utvecklade dessa beteenden som påminner om de symptomen vid autismspektrumstörningar. Hennes hypotes är därför att förändringen i eIF4E påverkar signalerna mellan nervceller i striatum, en del av hjärnan som bland annat kontrollerar hur vi rör oss.
Läs mer om Emanuela Santinis forskning
Carmen Gerlach
Effektivare vacciner och terapier mot cancer. Carmen Gerlach kommer närmast Harvard Medical School men flyttar nu sin verksamhet till Karolinska Institutet. Hennes forskning handlar om hur kroppens immunförsvar skyddar oss mot infektioner och oskadliggör cancerceller. Som Wallenberg Academy Fellow kommer Carmen Gerlach att studera specifika grupper av immunceller, CD8 T-celler, för att bättre förstå hur de fungerar.
Dagens vacciner aktiverar främst celler som producerar antikroppar. Carmen Gerlach kommer att försöka ta fram kunskap som kan användas för att utveckla vacciner som gör rätt typer av CD8 T-celler. Förhoppningen är att sådana vacciner ska kunna skydd mot sjukdomar där dagens vacciner inte biter.
Läs mer om Carmen Gerlachs forskning
Joanna Rorbach
Mitokondriella ribosomer kartläggs i atomdetalj. Joanna Rorbach är verksam som forskargruppsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet. Som Wallenberg Academy Fellow ska hon utforska det stora molekylära maskineri i cellens energikraftverk mitokondrierna som bygger ihop de proteiner som används i cellandningen. Dessa proteinfabriker kallas mitokondriella ribosomer och är centrala för vår överlevnad. Trots detta är kunskapen om hur de mitokondriella ribosomerna sätts samman och fungerar begränsad.
I sitt arbete kommer Joanna Rorbach att använda de allra senaste framstegen inom genetik och proteomik tillsammans med kryo-elektronmikroskopi. Utöver att beskriva processer i cellkärnan i atomisk detalj, kan den fördjupade kunskapen om mitokondriella ribosomer bidra till ökad förståelse av mekanismerna bakom åldrande, cancer och många ärftliga och neurodegenerativa sjukdomar.
Läs mer om Joanna Rorbachs forskning
↧
Landets medicinska fakulteter svarar på uppropet #utantystnadsplikt
När 10 400 kvinnliga läkare skrev under uppropet #utantystnadsplikt, mot sexuella trakasserier, övergrepp och sexism i sjukvården, bestämde sig dekanerna vid medicinska fakulteter för att skriva ett svar, som ansvariga för utbildningar inom vården. Bland undertecknarna finns dekanen för forskning Anders Gustafsson och dekanen för utbildning Annika Östman Wernerson vid Karolinska Institutet. I uppropet riktas frågan – hur tänker ni förändra situationen? Här är deras svar.
”Utantystnadsplikt, uttalande från landets medicinska fakulteter:
Vi, landets dekaner för de medicinska fakulteterna, har med djup oro tagit emot uppropet #utantystnadsplikt från 10 400 kvinnliga läkare och läkarstudenter. Det som framkommer om sexuella trakasserier, andra former av trakasserier, diskriminering och andra maktövergrepp är självklart helt oacceptabelt. Det visar att ingen samhällssektor är förskonad, även om man borde kunna förvänta sig att vi som verkar inom yrken som ytterst bygger på en djup respekt för alla människors lika värde skulle ha större motståndskraft. Men även i vår sektor frodas uppenbarligen kulturer som tillåter, eller i varje fall inte förmått hindra, trakasserier mot de som är i beroendeställning.
I uppropet riktas frågan till oss, liksom till andra på ansvariga nivåer, om hur vi tänker förändra den rådande situationen, vilka konkreta åtgärder vi tänker vidta och med vilken tidsplan.
Som dekaner vid landets medicinska fakulteter har vi ansvar för alla studenter som utbildar sig inom de vårdprofessioner som finns inom vårt ansvarsområde. Våra studenter är verksamma på universitetet men också i vården under verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Även om ansvaret för VFU också vilar på den landstingskommunala sektor inom vilken den bedrivs, är det naturligtvis vårt ansvar att, tillsammans med regioner, landsting och kommuner, säkerställa att våra studenter har en bra studie- och arbetsmiljö även under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen.
Vid alla våra universitet finns redan idag riktlinjer för vad som gäller om studenter eller andra utsätts för sexuella trakasserier eller olika former av diskriminering. Men det är uppenbart att detta inte räcker. Det vi behöver hantera nu är hur vi ska göra dessa riktlinjer kända så att det är klart för alla studenter hur de ska agera vid fall av misstänkta eller bekräftade trakasserier. Vi kommer göra detta i samverkan med programledningar och med berörda studentorganisationer för att säkerställa att detta blir åtgärder som uppfattas som ändamålsenliga av våra studenter. Alla som utsatts för övergrepp, trakasserier eller kränkningar – och alla som bevittnat eller hört talas om något sådant – ska känna sig trygga i att de kan berätta om det och att de då kommer att bemötas med respekt och bli tagna på allvar, och framförallt att chefer på alla nivåer kommer att agera beslutsamt och ansvarsfullt utifrån sådana uppgifter.
Vi kommer också möta företrädare för regioner och landsting med ansvar för VFU, för att – i de fall det inte redan finns – ta fram gemensamma handlingsplaner för att på motsvarande sätt säkerställa att studenter under VFU vet hur de ska hantera fall av trakasserier och våga anmäla när detta förekommer.
En fråga som på många sätt är svårare, men nödvändig, är hur vi ska kunna sätta stopp för det slags händelser vi fått redovisat i #utantystnadsplikt och andra upprop, liksom att kunna bryta den trend som framkommer i studentundersökningar med allt fler studenter som upplever sig negativt särbehandlade. För detta måste vi en ha en kultur vid våra universitet och inom hälso- och sjukvården där trakasserier och diskriminering inte accepteras. Vi kommer fortsätta arbetet för detta, det är allas vårt ansvar och alla chefsnivåer behöver arbeta tillsammans för att en nolltolerans mot kränkningar och trakasserier efterlevs. Det är vår förhoppning att den diskussion som nu skapas i samhället utifrån det som startat som #metoo ska bidra till att bryta den tidigare tystnadskulturen.”
För landets medicinska fakulteter:
Eric Hanse, dekan, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
Anders Gustafsson, dekan för forskning, Karolinska Institutet
Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning, Karolinska Institutet
Johan D. Söderholm, dekan Medicinska fakulteten, Linköpings universitet
Gunilla Westergren Thorsson, dekan, Medicinska fakulteten, Lunds universitet
Patrik Danielson, dekan, Medicinska fakulteten, Umeå universitet
Eva Tiensuu Janson, dekan Medicinska fakulteten, Uppsala universitet
Kerstin Nilsson, dekan, Fakultetsnämnden för medicin och hälsa, Örebro universitet
↧
Forskargruppernas flytt till Bioclinicum försenas
Enligt tidigare planering skulle forskargrupper från Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset flytta in i det nya forskningshuset Bioclinicum på sjukhusområdet i Solna i mitten av januari 2018. Programledningen för NKS och sjukhusledningen har nu beslutat att skjuta fram flytten på grund av att nätverket i forskningsbyggnaden riskerar att påverka nätet i de redan driftsatta byggnaderna negativt, och därmed även patientsäkerheten.
Cirka 900 forskare påverkas av förseningen.
– Vi har under gårdagen informerat prefekterna vars institutioners forskare är särskilt berörda. Förseningen påverkar många projekt och det är klart att många är besvikna. Vi har en kontinuerlig dialog och kommer att lämna besked så snart som möjligt vad gäller ny tidplan för inflyttning, säger Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen.
Programledningen för NKS ser nu över de olika faktorer som påverkar förseningarna, och sätter sedan ett nytt flyttdatum. Det sker tidigast efter helgerna.
– Det är oerhört tråkigt att vi inte kan genomföra flytten för forskargrupperna i januari. Många har lagt väldigt mycket arbete på att förbereda både driftsättning, flytt och olika projekt som ska starta upp när man flyttat över. Men patientsäkerheten måste alltid gå först och det är mot den vi utvärderar vår flyttplanering. Är det inte patientsäkert så kan vi inte flytta in. Nu ska vi så snabbt som möjligt identifiera åtgärder och sätta en ny tidplan för forskarnas inflytt i det nya huset, säger Stanley Holsteiner, programchef för NKS.
Nätverksstörningar under november tydliggjorde problemen med nätverken och ledde till både en översyn av hela nätverket, och att sjukhusledningen ville ta ny ställning till tidplanen. Översynen pågår nu under ledning av IT-direktörerna på SLL och Karolinska Universitetssjukhuset.
↧
↧
Salamanders arvsmassa ger ledtrådar om unik läkningsförmåga
Forskare vid Karolinska Institutet har lyckats kartlägga den spanska revbensalamanderns fullständiga genom, som är hela sex gånger större än människans. Bland de tidiga fynden finns en genfamilj som kan ge ledtrådar till salamandrarnas unika förmåga att återskapa komplexa vävnader, och även hela kroppsdelar. Studien publiceras i Nature Communications.
Det är första gången som salamanderns hela arvsmassa kartläggs, vilket kan leda till nya rön om groddjurets förmåga att återskapa såväl nervceller i hjärnan som hela kroppsdelar. Bland de första fynden finns ett stort antal kopior av en viss grupp mikroRNA-molekyler, som hos däggdjur hittas framför allt i embryonala stamceller, men även i cancerceller.
Motståndskraftiga mot tumörutveckling
– Det blir spännande att utröna hur regeneration i den vuxna organismen återaktiverar embryonala gener. Kopplingen till cancerceller är också mycket intressant, inte minst med tanke på att salamandrar är motståndskraftiga mot just tumörutveckling, säger András Simon, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska Institutet som lett kartläggningen.
Även om den rikliga förekomsten av dessa mikroRNA-gener är unik för salamandern så kan den inte ensam förklara läkningsförmågan.
– Nu gäller det att göra funktionella studier av dessa mikroRNAn för att förstå deras roll. Troligen finns förklaringen till salamandrarnas unika läkningsförmåga i en kombination av artspecifika gener, och hur andra, evolutionärt konserverade gener orkestrerar och styr läkningsprocesserna, säger András Simon.
Först nu det har blivit möjligt
En av anledningarna till att salamandrarnas arvsmassa inte kartlagts tidigare är dess storlek. Den spanska revbensalamanderns genom är sex gånger större än människans, vilket har ställt stora krav på både teknik och metoder.
– Det är en utmaning att hantera ett så stort genom och först nu har teknologin utvecklats så mycket att det blivit möjligt. Sekvenseringen i sig tar inte så lång tid men att återskapa genomet från sekvensbitarna tar desto längre, säger András Simon.
– Vi insåg allihop hur svårt det skulle bli, men utmaningen gjorde projektet än mer spännande, berättar Ahmed Elewa, postdok vid samma institution och försteförfattare till studien.
Kan snabbt återskapa nervceller
Nu inleder forskargruppen vid Karolinska Institutet arbetet att tillsammans med andra forskare dra lärdom av salamanderns genom och testa nya idéer genom systematiska jämförelser med däggdjur.
– Redan för tio år sedan kunde vi visa att salamandrar på fyra veckor kan återskapa alla de nervceller som dör vid Parkinsons sjukdom. Nu kan vi djupdyka i de molekylära processerna bakom denna förmåga. Vi bedriver grundforskning men våra fynd kan förhoppningsvis leda till utvecklingen av nya regenerativa strategier för oss människor, säger András Simon.
Kartläggningen har genomförts i samarbete med SciLifeLab och Uppsala universitet. Den har finansierats huvudsakligen av Vetenskapsrådet, National Institutes of Health (NIH), Europeiska forskningsrådet, Cancerfonden och Wenner-Gren Stiftelserna.
Publikation
”Reading and editing the Pleurodeles waltl genome reveals novel features of tetrapod regeneration”
Ahmed Elewa, Heng Wang, Carlos Talavera-López, Alberto Joven, Gonçalo Brito, Anoop Kumar, L Shahul Hameed, May Penrad-Mobayed, Zeyu Yao, Neda Zamani, Yamen Abbas, Ilgar Abdullayev, Rickard Sandberg, Manfred Grabherr, Björn Andersson, András Simon
Nature Communications, online 22 december 2017, doi: 10.1038/s41467-017-01964-9
↧
Mekanism som omvandlar vitt fett till brunt fett kartlagd
Ett internationellt forskarlag lett från Karolinska Institutet har kartlagt en mekanism för omvandling av energilagrande vitt fett till energiförbrännande brunt fett. Förhoppningen är att hitta nya behandlingar mot fetma och diabetes. Studien är publicerad i the Journal of Experimental Medicine.
Övervikt är ett globalt hälsoproblem som påverkar alla åldersgrupper. Fetma ökar risken för allvarliga sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och cancer. Trots denna kunskap saknas idag effektiva läkemedel för behandling av fetma.
Blodkärlsbildning stimuleras i vit fettväv
Fetmaforskare skiljer mellan vitt fett, som utgör majoriteten av fettet hos människor och som deponerar överbliven energi, och brunt fett, som alstrar värme genom att förbränna energi. Ett möjligt sätt att bekämpa riskabel fetma, som föreslagits av forskare, är att stimulera omvandling av delar av det vita fettet till brunt fett.
I en ny studie gjord på feta möss har professor Yihai Caos forskargrupp vid Karolinska Institutet, i samarbete med forskare vid University of Connecticut och Qingdao University, stimulerat blodkärlsbildning i vit fettväv genom att hämma mottagarmolekylen för en tillväxtfaktor, VEGFR1. Hämningen gjordes dels med läkemedel på en grupp möss och dels genom genetisk modifiering i andra möss. Detta resulterade i en ökad omvandling från vit fettväv till brun. Det innebar även minskad fetma och förbättrad insulinkänslighet hos mössen.
– Vi tror att våra upptäckter kan användas för att utveckla nya läkemedel för behandling av fetma och diabetes, säger Yihai Cao, professor i kärlbiologi vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, som ledde studien.
Forskningen finansierades av:
Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, Torsten Söderbergs stiftelse, Maud and Birger Gustavssons stiftelse, NOVO Nordiskfonden samt Knut and Alice Wallenbergs stiftelse.
Publikation
Ablation of endothelial VEGFR1 improves metabolic dysfunction by inducing adipose tissue browning
Seki T, Hosaka K, Fischer C, Lim S, Andersson P, Abe M, Iwamoto H, Gao Y, Wang X, Fong GH, Cao Y.
Journal of Experimental Medicine, online 5 januari 2018, doi: 10.1084/jem.20171012.
↧
Storskalig proteinanalys kan ge nya möjligheter till diagnos och behandling vid demens
En av hjärnans mest fascinerande egenskaper är hur den genomgår synaptisk plasticitet som är grunden för lärande och minne, förmågor som kraftigt minskar vid demenssjukdomar. Ny forskning, publicerad den 9 januari i den vetenskapliga tidskriften Brain, visar att vissa proteiner som är viktiga i kommunikationen mellan nervceller kan vara intressanta för tidiga interventioner hos patienter med olika typer av demens.
I nervsystemet är synapsen det ställe där signaler överförs mellan nervceller. Den nyligen publicerade artikeln fokuserar på synaptisk dysfunktion och dess inverkan på graden av demens och kognition hos äldre personer med olika demensdiagnoser. Utöver Alzheimers sjukdom är Lewy Body demens den vanligaste formen av neurodegenerativ demens, en sjukdom med en mycket svår prognos.
– Våra resultat tyder på att särskilda proteiner kopplade till hur signalerna skickas mellan neuroner vid neurodegenerativa sjukdomar kan vara mål för tidiga sjukdomsinterventioner, till exempel synaptisk återuppbyggnad, säger Erika Bereczki, försteförfattare till publikationen och forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Ett nytt och brett perspektiv på demens
Synaptisk förlust är starkt kopplad till demenssjukdomar och mycket framträdande vid Alzheimers sjukdom. Betydligt mindre är dock känt om synaptisk förlust vid Lewy Body demens.
Studien är den första djupgående kvantitativa proteomstudien på prefrontal hjärnvävnad från avlidna personer där forskarna även profilerade hela det synaptiska proteinet vid Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom med demens och Lewy Body demens, och sedan jämförde dem med kontrollfall. Genom att dra nytta av den tekniska utvecklingen av proteomikanalyser (en teknik för storskaliga studier av proteiner) har Erika Bereczki och hennes kollegor identifierat viktiga synaptiska proteiner som ligger till grund för synaptisk dysfunktion och som var förknippade med graden av kognitiv försämring i demens.
– Våra resultat visar på gemensamma mekanismer med stor påverkan på utvecklingen av markörer för prognos och diagnostik av sjukdomarna, och som kan främja framtida terapeutiska ingrepp för att förbättra sjukdomsförloppet. Detta sätter synaptisk dysfunktion och reparationsmetoder i fokus, särskilt eftersom det terapeutiska interventionsfönstret för att reparera och återuppbygga synapserna är längre än de nuvarande angreppssätten med att försöka bryta ner de plack som ansamlas i hjärnan vid till exempel Alzheimers sjukdom, berättar Erika Bereczki.
Finansiering
Studien omfattade medarbetare från Sverige, Norge, Ungern och Storbritannien och finansierades av bidrag från Alzheimerfonden, Parkinsonfonden, Demensfonden, Karolinska Institutets geriatriska fonder och UK Brains for Dementia Research, bland andra.
Publikation
Synaptic markers of cognitive decline in neurodegenerative diseases: a proteomic approach
Brain, publicerad den 9 January 2018. Erika Bereczki, Rui M Branca, Paul T Francis, Joana B Pereira, Jean-Ha Baek, Tibor Hortobágyi, Bengt Winblad, Clive Ballard, Janne Lehtiö, Dag Aarsland
↧
KI-forskare får anslag från AFA försäkring inom arbetsmiljö och hälsa
Elisabeth Björk Brämberg, forskarassistent på Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, tilldelas drygt 1,75 miljoner kronor för forskning inom arbetsmiljö och hälsa.
Elisabeth Björk Brämbergs forskningsprojekt: Möjliggörande och hindrande faktorer samt etiska aspekter vid samverkan med syfte att öka återgång i arbete bland personer med psykisk ohälsa
I projektet ska Elisabeth Björk Brämberg genom intervjuer med anställda, arbetsgivare och företrädare för vårdcentraler, företagshälsovård och Försäkringskassan samla in och analysera erfarenheter från samverkansarbete i samband med psykisk ohälsa. I projektet ingår att analysera etiska frågeställningar kopplade till bland annat den sjukskrivnes hälsa, personliga integritet och inflytande på arbetet. Ett mål är att utveckla strategier för främjande av samverkan som rehabiliteringsmetod.
AFA Försäkring bevlijar i denna omgång drygt 22 miljoner kronor i anslag till tio nya forskningsprojekt i Sverige som ska biidra till att minska arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro.
↧
↧
Genanalys kan ge bättre behandling mot depression
Att SSRI-preparat ibland inte fungerar mot depression kan bero på genvariationer hos patienterna. En ny studie som publiceras i The American Journal of Psychiatry visar att variationer i den gen som kodar för enzymet CYP2C19 gör att en del patienter får för höga och andra för låga nivåer av läkemedlet escitalopram. Genom dosering baserat på patientens specifika genuppsättning skulle behandlingsresultatet kunna förbättras markant. Studien har gjorts vid Karolinska Institutet tillsammans med forskare vid Diakonhjemmets Sjukhus i Oslo.
När depression behandlas medicinskt är selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, den vanligaste typen av läkemedel och av dessa används escitalopram mest kliniskt. Men behandlingsresultatet med escitalopram begränsas i dag av att en del patienter inte svarar så bra på medicinen, medan andra får biverkningar som gör att de slutar ta läkemedlet.
För att kunna individualisera läkemedelsbehandlingen bättre försöker forskare hitta genetiska biomarkörer som kan identifiera hur väl medicinen fungerar på olika individer. I en ny studie har forskare upptäckt att de som har en variant av genen som ger ökat uttryck av det enzym som omsätter escitalopram i levern (CYP2C19), får för låga escitalopramnivåer i blodet för att det ska ha effekt på depressionen, medan personer med defekt CYP2C19-gen får för höga läkemedelsnivåer. Av de 2 087 personer som studerats handlar det om totalt en tredjedel av patienterna som antingen fick för höga eller för låga nivåer av läkemedlet.
Många byter läkemedel
Intressant nog fann forskarna att 30 procent av patienterna med genvarianter som åstadkom för hög eller för låg nivå av enzymet slutar behandlingen med escitalopram och övergår till andra preparat inom ett år. Endast 10-12 procent av patienter med den vanliga genotypen bytte medicin.
– Vår studie visar att genotypning av CYP2C19 skulle kunna vara till stor klinisk hjälp för att individualisera dosen escitalopram så att man uppnår en totalt bättre antidepressiv effekt för patienterna. Eftersom CYP2C19 medverkar i nedbrytningen av många olika SSRI-preparat är fynden också applicerbara på andra typer av antidepressiva läkemedel, säger professor Magnus Ingelman-Sundberg vid Institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet som lett studien tillsammans med professor Espen Molden.
Studien har finansierats med medel från Hjärnfonden, Vetenskapsrådet och Horisont 2020 (EU:s ramprogram för forskning och innovation). Medförfattare Espen Molden har mottagit arvode från företaget Lundbeck för att undervisa läkare i psykofarmakologi. De övriga författarna rapporterar inga kommersiella intressen.
Publikation
”Impact of CYP2C19 Genotype on Escitalopram Exposure and Therapeutic Failure: A Retrospective Study Based on 2,087 Patients”
Marin M. Jukic, Tore Haslemo, Espen Molden, Magnus Ingelman-Sundberg
The American Journal of Psychiatry, online 12 januari 2018, doi: 10.1176/appi.ajp.2017.17050550
↧
Två KI-forskare antagna till programmet Wallenberg Clinical Fellows
Forskarna Petter Brodin och Carl Sellgren Majkowitz vid Karolinska Institutet har antagits till forskningsprogrammet Wallenberg Clinical Fellows, vilket innebär ett treårigt anslag som finansieras av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.
Petter Brodin är forskarassistent vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och Science For Life Laboratory, samt ST-läkare i barnmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset. Hans forskning handlar om hur nyfödda barns immunsystem formas av miljöfaktorer som bakterier, virus och födoämnen. Tillsammans med sin forskargrupp har han utvecklat en helt unik experimentell metod som bygger på en ny provtagningsmetod.
Carl Sellgren Majkowitz är forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, och överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset. Carl Sellgren Majkowitz vill tillsammans med sin forskargrupp ta fram en ny behandling för personer som lider av schizofreni och bipolära syndrom som inte ger lika mycket biverkningar som nuvarande behandlingar.
Syftet med forskarprogrammet Wallenberg Clinical Fellows är att stimulera svenska läkares kliniska forskning och att identifiera morgondagens forskningsledare i en klinisk miljö. Programmet vänder sig i första hand till yngre läkare. Bakom satsningen står Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, med vetenskapligt stöd av Kungliga Vetenskapsakademien.
↧
Oxysteroler leder tarmens immunceller och är inblandade i inflammatorisk tarmsjukdom
Nedbrytningsprodukter av kolesterol får särskilda immunceller i tjocktarmen att röra på sig vilket ligger bakom bildandet av immunsystemets viktiga lymfoida vävnad i tarmen, visar forskare vid Karolinska Institutet. Studien som publiceras i tidskriften Immunity, banar väg för en ny möjlig behandlingsform för patienter med inflammatorisk tarmsjukdom.
Inflammatorisk tarmsjukdom är en vanlig och allvarlig sjukdom som saknar botemedel. Normalt samlas tarmens immunceller och kommunicerar med varandra i den lymfoida vävnaden. Men för den som har en autoimmun inflammatorisk tarmsjukdom, som till exempel ulcerös kolit, kan den lymfoida vävnaden reagera mot kroppens egna celler och orsaka kronisk inflammation.
Tidigare har det varit okänt vilka signaler som kontrollerar bildningen av den lymfoida vävnaden i tjocktarmen. Men nu har forskare vid Karolinska Institutet upptäckt att det är nedbrytningsprodukter av kolesterol, så kallade oxysteroler, som får de särskilda immuncellerna i tjocktarmen, som kallas medfödda lymfoida celler (ILC) att bilda lymfoid vävnad både vid hälsa och vid sjukdom.
Relevant för människor med ulcerös kolit
– Vi har upptäckt att ILC använder ett ytprotein som kallas GPR183 för att känna av oxysterolerna så att ILC lockas till specifika ställen i tjocktarmen där lymfoid vävnad kan bildas, säger Tim Willinger, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, som har lett studien.
– Våra upptäckter är relevanta för människor eftersom inflammatorisk lymfoid vävnad bidrar till vävnadsskador vid inflammatorisk tarmsjukdom. Vi upptäckte att patienter med den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit hade en högre nivå av oxysterolproducerande enzymer jämfört med en frisk kontrollgrupp. Resultatet tyder på att oxysterol och GPR183 är involverade vid ulcerös kolit, säger han.
Ett sätt att behandla inflammatorisk tarmsjukdom skulle därför kunna vara att försöka hämma GPR183 eller oxysterolproduktionen.
– Den här möjligheten till behandling är attraktiv eftersom GPR183 tillhör en grupp molekyler som är utmärkta mål för läkemedelsbehandling, säger Tim Willinger.
Studien har finansierats av bland annat ”Junior Investigator Research Grant” från Centrum för Innovativ Medicin (CIMED) vid Karolinska Institutet/Stockholms läns landsting.
Publikation
”Oxysterol sensing through the receptor GPR183 promotes the lymphoid tissue-inducing function of innate lymphoid cells and colonic inflammation”
Johanna Emgård, Hana Kammoun, Bethania García-Cassani, Julie Chesné, Sara M. Parigi, Jean-Marie Jacob, Hung-Wei Cheng, Elza Evren, Srustidhar Das, Paulo Czarnewski, Natalie Sleiers, Felipe Melo-Gonzalez, Egle Kvedaraite, Mattias Svensson, Elke Scandella, Matthew R. Hepworth, Samuel Huber, Burkhard Ludewig, Lucie Peduto, Eduardo J. Villablanca, Henrique Veiga-Fernandes, João P. Pereira, Richard A. Flavell, Tim Willinger
Immunity, online 16 januari 2018
↧
Nytt sätt att stoppa tillväxt av bröstcancerceller
Ett internationellt forskarlag lett från Karolinska Institutet och Science for Life Laboratory har hittat ett nytt sätt att förhindra tillväxt av bröstcancerceller. I studien, som publiceras i Nature Communications, visar forskarna hur man kan strypa cancercellernas energiproduktion. Forskarna hoppas att upptäckten kan leda till nya sätt att behandla bröstcancer och andra typer av cancer i framtiden.
Bröst- och prostatacancer är de vanligaste cancerformerna i Sverige, och antalet fall ökar varje år. Ofta drivs tumörernas tillväxt av östrogen eller testosteron och vanliga behandlingar går därför ut på att hindra dessa hormoner från att driva tillväxt av cancercellerna. Men behandlingarna ger ofta biverkningar och kan leda till att cancercellerna utvecklar behandlingsresistens och därmed nya sätt att föröka sig.
I den aktuella studien bekräftade forskarna att hormondrivna bröstcancerceller får energi för att föröka sig från ett nyupptäckt protein, NUDT5. Proteinet finns i cellkärnan där det ger energi till att uttrycka generna som driver cancerns tillväxt.
I nästa steg utvecklade de en småmolekyl som kunde blockera proteinet NUDT5, och på så vis strypa cancerns energiproduktion. I experiment med bröstcancerceller i provrör lyckades de stoppa tillväxten genom att behandla dem med den nya hämmaren.
Hoppas på kliniska studier
Syftet med projektet var från början att försöka förstå vilken biologisk funktion proteinet NUDT5 har i kroppens celler. Målet är nu att ta projektet till kliniska studier på patienter och förhoppningsvis hela vägen till en ny cancerbehandling.
– Det är spännande resultat men vägen framåt är ganska krokig eftersom vi ännu vet väldigt lite om hur proteinet NUDT5 fungerar, säger Thomas Helleday, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet.
Studien leddes av forskare vid Karolinska Institutet och SciLifeLab i samarbete med forskare från Stockholms universitet, Uppsala universitet och Center for Genomic Regulation i Barcelona. Forskningen har framförallt finansierats av Torsten Söderbergs och Ragnar Söderbergs stiftelse samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Publikation
”Targeted NUDT5 inhibitors block hormone signaling in breast cancer cells”
Page BDG, Valerie NCK, Wright RHG, Wallner O, Isaksson R, Carter M, Rudd SG, Loseva O, Jemth A-S, Almlöf I, Font-Mateu J, Llona-Minguez S, Baranczewski P, Jeppsson F, Homan E, Almqvist H, Axelsson H, Regmi S, Gustavsson A-L, Lundbäck T, Scobie M, Strömberg K, Stenmark P, Beato M, Helleday T
Nature Communications, online 17 januari 2018, doi: 10.1038/s41467-017-02293-7
↧
↧
”Startceller” i hjärnan styr om vi ska springa eller gå
En studie i Nature av forskare vid Karolinska Institutet och Köpenhamns universitet ger ny, viktig kunskap om hur hjärnan styr gångrörelser. I försök på möss har forskarna upptäckt att särskilda startceller på olika platser i hjärnan får mössen att antingen gå eller springa. Forskningen kan resultera i nya behandlingar för sjukdomar och skador som påverkar rörelseförmågan.
Att kunna ta sig från en plats till en annan är en grundläggande funktion som är nödvändig för både människors och djurs överlevnad. Rörelsebeteendet har en episodisk karaktär, vilket innebär att vi rör oss när vi vill eller behöver göra det och att vi enkelt kan avbryta pågående rörelser. Våra behov och det sammanhang vi befinner oss i styr på vilket sätt och med vilken hastighet vi rör oss.
Den exakta koordineringen av rörelserna styrs av nervkretsar i ryggmärgen, men det är hjärnstammen som signalerar till ryggmärgen att vi ska utföra förflyttningen. Nu visar forskare vid bland annat Karolinska Institutet att det är olika delar av den så kallade mitthjärnan som kontrollerar hur snabbt förflyttningen ska ske. Forskarna Vittorio Caggiano, Roberto Leiras, Haizea Goñi-Erro, Debora Masini och kollegor har tillsammans med professor Ole Kiehn som har lett studien identifierat särskilda ”startceller” i möss som är viktiga för själva initieringen av rörelserna. Startcellerna ingår i ett större nätverk av nervceller i två olika områden i mitthjärnan kallade PPN (pedunculopontine nucleus) och CnF (cuneiform nucleus).
Kompletterar tidigare studie om "stoppceller"– Upptäckten av startceller kompletterar en tidigare studie där vi funnit särskilda ”stoppceller” i hjärnstammen som tvärtom får mössen att stanna. Tillsammans verkar de här celltyperna vara avgörande för rörelsebeteendets episodiska kontroll, säger professor Ole Kiehn som är verksam vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet och institutionen för neurovetenskap vid Köpenhamns universitet.
Forskarna har använt sig av flera avancerade tekniker, bland annat optogenetik, för att studera vilka typer av nervceller som är inblandade och var de neurala nätverken är placerade. Med hjälp av ljus och så kallade designer drugs har de kunnat aktivera utvalda grupper av nervceller och sedan studera hur mössens rörelsemönster påverkas.
Samarbetar och jobbar var för sig
När forskarna aktiverade PPN eller CnF började mössen att gå, men det var endast aktivering av CnF som kunde få mössen att springa. Tvärtom var det framför allt gångrörelser av mer utforskande karaktär som främjades vid aktivering av nervceller i PPN.
– Vi visar att de två hjärnregionerna både samarbetar och jobbar var för sig för att välja gångrörelser och kontrollera gångens hastighet, säger Ole Kiehn.
Kan ha betydelse vid Parkinsons sjukdom
Forskarna tror att liknande mekanismer styr gångrörelser hos människor och att resultaten därför kan få betydelse för utvecklingen av bättre behandlingar av ryggmärgsskador och vissa sjukdomar som påverkar rörelseförmågan. Parkinsons sjukdom påverkar till exempel ett område i hjärnan som skickar signaler till PPN.
– Redan i dag används så kallad deep brain stimulation för att behandla vissa symtom vid Parkinsons sjukdom med hjälp av elektriska impulser som skickas från elektroder till utvalda områden i hjärnan. Kanske kan elektriska impulser som skickas specifikt till startcellerna i CnF eller PPN ge ännu bättre effekt, säger Ole Kiehn.
Forskningen finansierades av Europeiska forskningsrådet (ERC), NINDS, Vetenskapsrådet, StratNeuro och Novo Nordisk Fonden.
Publikation
"Midbrain circuits that set locomotor speed and gait selection”
Caggiano V, Leiras R, Goñi-Erro H, Masini D, Bellardita C, Bouvier J, Caldeira V, Fisone G & Kiehn O
Nature, online 17 januari 2018, doi: 10.1038/nature25448
↧
Silvermedaljen 2017 till Lars-Olof Wahlund och Eva Mattsson
Karolinska Institutets silvermedalj 2017 tilldelas Lars-Olof Wahlund och Eva Mattsson. Medaljen delas ut till personer som gjort särskilt goda insatser till stöd för KI:s verksamhet.
Efter förslag från en medaljkommitté utser rektor, i samråd med prorektor, universitetsdirektör, dekanus för forskning, dekanus för forskarutbildning och dekanus för utbildning, mottagare av Karolinska Institutets olika medaljer.
Ur motiveringarna till 2017 års mottagare av silvermedaljen:
Lars-Olof Wahlund, senior professor i geriatrik, får medaljen för att genom sitt arbete som lärare, kliniker och forskare vid Karolinska Institutet starkt medverkat till KI:s ledande ställning inom demensforskning. Hans vetenskapliga produktion är hög med drygt 450 publikationer och han är ledande inom KI vad gäller magnetresonansbaserad forskning vid demenssjukdomar.
Eva Mattsson, professor emerita i sjukgymnastik, får medaljen för sina framstående insatser inom forskning, forskarutbildning och utbildning vid Karolinska Institutet. Hon har under sitt yrkesverksamma liv varit en framstående forskare som påverkat klinisk praxis och en stark företrädare för kvalitet inom utbildning på grundläggande, avancerad och forskningsnivå, inte bara på KI:s sjukgymnastikprogram (numera fysioterapi) utan även inom KI i stort.
Medaljerna delas ut vid högtiden för Nit och redlighet, NOR, den 15 februari.
↧
Manifestation för dödsdömde forskaren Ahmadreza Djalali
Amnesty Internationals svenska sektion och Karolinska Institutet genomförde under torsdagen en gemensam manifestation för den dödsdömde läkaren och forskaren Ahmadreza Djalali.
Manifestationen för Ahmadreza Djalali, som suttit fängslad i Iran sedan april 2016, genomfördes på Karolinska Institutets campus Solna. Ahmadreza Djalalis fru Vida Mehrannia fanns också på plats.
Ahmadreza Djalali dömdes till döden i oktober 2017 för spioneri åt Israels regering. Han är iransk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige och forskade tidigare i katastrofmedicin vid Karolinska Institutet, där han också disputerade 2012.
Amnesty International anser att Ahmadreza Djalali är en samvetsfånge som har fängslats på godtyckliga grunder och att iranska myndigheter måste upphäva domen och frige honom.
Ole Petter Ottersen, rektor vid Karolinska Institutet, deltog under manifestationen. Han talade bland annat om människors rätt till en fri och rättvis prövning, att dödsstraffet är i konflikt med mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter, internationella normer och alla värderingar som Karolinska Institutet står för.
– Vi som akademiker har ett stort ansvar i kampen för att avskaffa dödsstraffet och för den akademiska friheten, så låt oss bli hörda, sa Ole Petter Ottersen.
Under sin tid som rektor för Universitetet i Oslo var Ole Petter Ottersen med och startade Universities Against the Death Penalty Network 2014.
Amnestys generalsekreterare för den svenska sektionen, Anna Lindenfors, sa under sitt tal att sedan Irans högsta domstol bekräftat domen om dödstraff i december återstår endast möjligheten att en juridisk översyn görs av hela ärendet för att möjligen få den ändrad.
– Det är en väldigt allvarlig situation. Ahmadreza Djalali måste omedelbart och ovillkorligen friges, så att han kan återförenas med sin fru och sina barn i Sverige och fortsätta forska, sa Anna Lindenfors.
Ahmadreza Djalalis före detta handledare vid KI, Lisa Kurland, idag professor i akutsjukvård vid Örebro universitet, gav en mer personlig bild av sin vän och kollega.
– Ahmadreza Djalalis hade åkt till Iran, sitt ursprungsland som han älskade, för att återföra sina kunskaper. Det smärtar mig att han sitter i fängelse och det är overkligt att han är dömd till döden, sa hon.
Text: Helena Mayer
↧