Depression är en vanlig sjukdom där kognitiv beteendeterapi (KBT) är rekommenderad behandling för de vanligaste formerna. Forskare vid Karolinska Institutet har nu studerat hur genetiska faktorer påverkar effekten av KBT hos 894 personer med depression – och visar för första gången hur genetiska riskpoäng kan förutsäga effekten av KBT.
– Att förstå hur genetisk variation påverkar utfallet i psykologisk behandling kan hjälpa oss förstå varför vissa inte kan tillgodogöra sig behandlingen. I förlängningen kan det bidra till individualisering av behandlingsval utifrån individens unika förutsättningar, säger Christian Rück, psykiater och lektor i psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett arbetet med studien.
Samtliga 894 deltagare i studien, som nyligen publicerades i vetenskapstidskriften Molecular Psychiatry, hade diagnostiserats med depression och genomgick internetbaserad KBT under 12 veckor. Innan behandlingen hade deltagarna lämnat blodprov ur vilket DNA utvanns. Forskarna undersökte hur utfallet hängde samman med variation i deltagarnas DNA genom att jämföra deltagarnas genetiska variation med genetiska riskpoäng för 6 olika psykiatriska tillstånd, utbildningsnivå och IQ.
Genetiska riskpoäng för autism
Genetiska riskpoäng kan beskrivas som hur många genetiska riskvarianter för något som en individ har. Resultatet var att en högre genetiska riskpoäng för autism var associerat med sämre behandlingssvar av KBT för depression. Detta är första gången dom genetisk variation kunnat kopplas till utfall av psykologisk behandling i en så kallad genomvid analys, det vill säga en studie som analyserar genetisk variation över hela genomet.
Forskarna arbetar nu på att bekräfta fynden i nya större studier. Studien har genomförts med stöd av kliniken för internetpsykiatri vid Stockholms läns landsting och Vetenskapsrådet.
Publikation
Genetics of response to cognitive behavior therapy in adults with major depression: a preliminary report
Evelyn Andersson, James J. Crowley, Nils Lindefors, Brjánn Ljótsson, Erik Hedman-Lagerlöf, Julia Boberg, Samir El Alaoui, Robert Karlsson, Yi Lu, Manuel Mattheisen, Anna K Kähler, Cecilia Svanborg, David Mataix-Cols, Simon Mattsson, Erik Forsell, Viktor Kaldo, Martin Schalling, Catharina Lavebratt, Patrick F. Sullivan, Christian Rück
Molecular Psychiatry, online 8 November 2018.
↧
Genetiska riskpoäng för autism kan förutsäga effekt av KBT
↧
Så lurar pneumokockerna vårt immunförsvar
Pneumokocker är den vanligaste orsaken till luftvägsinfektioner som öron- och bihåleinflammation, men också till allvarliga infektioner som lunginflammation och hjärnhinneinflammation. En ny studie från Karolinska Institutet som publiceras i Nature Microbiology visar hur bakterierna kan hämma immuncellernas reaktion, och även överleva inne i celler för att ge upphov till lunginflammation.
– Detta är ett paradigmskifte som ökar förståelsen för hur pneumokockbakterier orsakar sjukdom, och kan ge följdsjukdomar som till exempel hjärtsjukdom. Det är en viktig upptäckt som kommer att leda till nya strategier för bekämpning av infektioner orsakade av pneumokocker, säger Birgitta Henriques-Normark, professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi på Karolinska Institutet.
Pneumokocker finns i normalfloran hos friska personer, och upp mot 60 procent av alla förskolebarn bär på pneumokocker i näsan. Oftast är dessa bakterier harmlösa, men de är också en vanlig orsak till öroninflammation, lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Varje år dör runt två miljoner människor i världen av pneumokocker.
I sökandet efter svaret på varför bakterierna bara ibland orsakar sjukdom, tittade forskarna närmare på toxinet pneumolysin, som produceras av pneumokockerna. Detta celldödande toxin gör att bakterierna kan ge upphov till sjukdom.
– Vi gjorde den mycket överraskande upptäckten av en ny egenskap hos pneumolysin. Vi fann att pneumolysin kan interagera med en speciell receptor, MRC-1, som finns i vissa immunceller, och därmed trigga ett antiinflammatoriskt svar, säger Birgitta Henriques-Normark.
Väl på plats i immuncellerna kan bakterierna gömma sig från vidare attacker, och möjligen även växa till sig, för att senare ge upphov till lunginflammation.
– Tidigare har vi trott att pneumolysin enbart har en inflammatorisk roll men vi visar nu att det även kan ha en antiinflammatorisk roll. Detta förklaras av att bakterien kan använda pneumolysin som ett led i att överleva immunförsvarets attacker, säger Birgitta Henriques-Normark.
Studien har gjorts i celler både från möss och människor och när forskarna studerade möss som saknade receptorn MRC-1 kunde de också se en minskad förekomst av pneumokocker i de övre luftvägarna. Något som kan få stor inverkan på framtida behandlingsformer och nya vaccin mot pneumokockinfektioner, enligt forskarna.
Forskningsstudien har gjorts i samarbete med en forskargrupp vid Institute of Infection and Global Health, University of Liverpool, och med hjälp av Science for Life Laboratory Mass Spectrometry Based Proteomics Facility i Uppsala.
Den svenska delen av forskningsfinansieringen kommer bland annat från Vetenskapsrådet, Stockholms läns landsting, Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Publikation
”Pneumolysin binds to the Mannose-Receptor C type 1 (MRC-1) leading to anti-inflammatory responses and enhanced pneumococcal survival”.
Karthik Subramanian, Daniel R Neill, Hesham Malak, Laura Spelmink, Shadia Khandaker, Giorgia Dalla Libera Marchiori, Emma Dearing, Alun Kirby, Marie Yang, Adnane Achour, Johan Nilvebrant, Per-Åke Nygren, Laura Plant, Aras Kadioglu och Birgitta Henriques-Normark.
Nature Microbiology, online 12 november 2018, doi: 10.1038/s41564-018-0280-x
↧
↧
Nya ledtrådar till uppkomsten av MS
En kartläggning av en viss sorts hjärnceller, oligodendrocyter, visar att de kan ha en betydande roll i utvecklingen av multipel skleros (MS). Upptäckten kan leda till nya behandlingsmetoder som inriktar sig på andra områden än enbart immunförsvaret. Resultaten publiceras i Nature Medicine av forskare från Karolinska Institutet.
I Sverige har cirka 18 000 människor MS och ungefär 1 000 nya personer insjuknar varje år. Internationellt handlar det om 2,5 miljoner människor som lever med sjukdomen. Vid MS angriper immunförsvarets vita blodkroppar det isolerande fettämnet myelin som omger nervtrådarna i hjärnan. Denna attack försvårar för nervimpulserna att ledas fram på rätt sätt och leder till sjukdomssymtom.
Anledningen till varför immunförsvaret angriper myelinet är okänd. Nu visar en studie från forskare på Karolinska Institutet att de celler som tillverkar myelinet, oligodendrocyterna, kan spela en oväntad roll. Oligodendrocyter är en av de vanligaste celltyperna i hjärnan och ryggmärgen.
– Vår studie ger ett nytt perspektiv till uppkomsten och utvecklingen av multipel skleros. I dagens behandlingar fokuserar man främst på att hämma immunförsvaret. Men nu kan vi visa att även en typ av celler som finns i hjärnan och ryggraden, de så kallade oligodendrocyter, har en viktig inverkan på sjukdomen, säger Gonçalo Castelo-Branco, docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet.
Forskarna har visat att en delmängd av oligodendrocyter, såväl som deras förfäderceller (progenitorceller), har mycket gemensamt med immuncellerna. Bland annat kan de delta i arbetet att städa bort det myelin som skadas på grund av sjukdomen, på ett sätt som liknar hur immuncellerna arbetar. Oligodendrocyternas förfäderceller kan även interagera med immuncellerna och få dem att förändra sitt beteende.
– Vi ser även att de gener som identifierats som de som ger en mottaglighet för multipel skleros finns aktiverade i oligodendrocyterna och deras förfäderceller, säger Ana Mendanha Falcao, som tillsammans med David van Bruggen, båda forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, är försteförfattare till studien.
– Sammantaget pekar detta på att dessa celler har en viktig roll, antingen vid uppkomsten av sjukdomen eller i själva sjukdomsförloppet, säger David van Bruggen.
I studien har forskarna använt den nyligen utvecklade tekniken enkelcells-RNA-sekvensering. Tekniken gör det möjligt att få en ögonblicksbild av genaktiviteten i enskilda celler, och på ett mycket bättre sätt än tidigare särskilja olika celltyper från varandra. Detta har gjort det möjligt att identifiera olika roller och funktioner hos de olika cellerna.
Forskningen har till större delen gjorts på möss men vissa av resultaten är även säkerställda hos människan.
– Nu fortsätter vi med vidare studier för att ytterligare kartlägga vilken roll oligodendrocyterna och deras förfäderceller har vid multipel skleros. Ytterligare kunskap kan i en förlängning öppna för utvecklingen av nya behandlingsmetoder mot sjukdomen, säger Gonçalo Castelo-Branco.
Forskningen finansierades av bland andra: EU (European Research Council och Marie-Skłodowska Curie Actions), European Committee for Treatment and Research of Multiple Sclerosis (ECTRIMS), Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine, Petrus och Augusta Hedlunds stiftelse och Karolinska Institutet.
Publikation
”Disease-specific oligodendrocyte lineage cells arise in multiple sclerosis”. Ana Mendanha Falcão, David van Bruggen, Sueli Marques, Mandy Meijer, Sarah Jäkel, Eneritz Agirre, Samudyata, Elisa M. Floriddia, Darya P. Vanichkina, Charles ffrench-Constant, Anna Williams, André Ortlieb Guerreiro-Cacais och Gonçalo Castelo-Branco. Nature Medicine, online 12 november 2018, doi: 10.1038/s41591-018-0236-y.
För mer information, kontakta:
Gonçalo Castelo-Branco, docent
Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 879 36
Mobil: 0700-91 59 22
E-post: Goncalo.Castelo-Branco@ki.se
Om Gonçalo Castelo-Branco forskargrupp
↧
Stolta och glada doktorer promoverades i Blå hallen
Under en festlig och högtidlig ceremoni i Stockholms stadshus firades Karolinska Institutets nya doktorer och jubeldoktorer den 9 november. Rektor Ole Petter Ottersen lyfte i sitt tal fram att doktorerna och den kunskap de har tagit fram har en stor betydelse för samhället och världen.
↧
Stort anslag till KI från Cancerfonden
Cancerfonden delar ut närmare 630 miljoner till forskning om cancer under 2019. Av denna summa går mer än en tredjedel till Karolinska Institutet, totalt 231 miljoner kronor.
Två av forskarna som får ta del av pengarna är Mattias Carlsten vid institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet och Lisa Westerberg vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet som på olika sätt forskar kring immunterapi. Ett behandlingsområde som nyligen uppmärksammades i samband med årets Nobelpris i fysiologi eller medicin.
↧
↧
Nya diabetesläkemedel kan öka risken för allvarliga biverkningar
Användningen av en ny klass av läkemedel vid typ 2-diabetes, så kallade SGLT2-hämmare, är kopplat till en tvåfaldigt ökad risk för amputation i de lägre delarna av kroppen samt det allvarliga tillståndet diabetisk ketoacidos. Det visar en nordisk studie ledd av forskare vid Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften BMJ.
Nästan var tionde person över 18 år i världen har diabetes och antalet patienter förväntas öka under de kommande åren. Patienter med diabetes kan drabbas av sjukliga processer i ett flertal vävnader och organ såsom ögon, njurar, blodkärl och nerver.
En ny klass av läkemedel för behandling av typ 2-diabetes är SGLT2-hämmare (natrium-glukos-kotransportör 2). Användningen av läkemedlen har ökat kraftigt under de senaste åren, inte minst eftersom kliniska försök har visat att de kan sänka risken för hjärtkärlsjukdom. Samtidigt har osäkerhet uppstått kring vissa oönskade effekter.
I den aktuella studien, ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret, användes flera nationellt heltäckande register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och annan data från drygt 34 000 patienter i Sverige och Danmark 2013-2016. Syftet var att studera sambandet mellan användning av SGLT2-hämmare (dapagliflozin, canagliflozin och empagliflozin) och sju potentiella biverkningar som har kopplats till läkemedelsklassen.
Som jämförelsegrupp användes en patientgrupp som fick en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes (GLP1-receptor-agonister). Analyserna tog hänsyn till ett stort antal faktorer som kan tänkas påverka risken för de studerade utfallen.
Resultatet visar att användning av SGLT2-hämmare var associerat med en tvåfaldigt ökad risk för benamputation i nivå med höft eller lägre samt så kallad diabetisk ketoacidos, som är ett allvarligt tillstånd. Det fanns dock inget statistiskt signifikant samband mellan användning av SGLT2-hämmare och övriga fem utfall: fraktur, akut njurskada, allvarlig urinvägsinfektion, djup ventrombos (blodpropp) eller akut inflammation i bukspottkörteln.
– Det ska understrykas att dessa läkemedel har visat skyddande effekter vad gäller hjärtkärlsjukdom. Patienter med typ 2-diabetes har en ökad risk för hjärtkärlsjukdom och den potentiella risken för biverkningar ska därför vägas mot detta faktum, säger Peter Ueda, postdoktoral forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och försteförfattare till studien.
Forskarna bakom studien framhåller också att eftersom detta var en observationsstudie, så är det inte säkert att sambanden som sågs i studien är orsakade av SGLT2-hämmare.
– Vi har samanalyserat nationella data från två länder. Studien illustrerar den stora styrka nordiska registerdata besitter när det kommer till att besvara viktiga kliniska frågor, särskilt inom läkemedelsområdet, säger sisteförfattare Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.
Utöver Peter Ueda och Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Resultaten presenterades tidigare på en “late-breaking clinical science session” under kardiologikongressen European Society of Cardiology (ESC) i München i augusti 2018.
Studien genomfördes med finansiering av Hjärt-Lungfonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Cancerfonden, Nordic Cancer Union, Novo Nordisk Fonden, Vetenskapsrådet, det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet och Lundbeck Foundation.
Publikation
“Sodium-glucose cotransporter 2 inhibitors and risk of serious adverse events: nationwide register based cohort study”. Peter Ueda, Henrik Svanström, Mads Melbye, Björn Eliasson, Ann-Marie Svensson, Stefan Franzén, Soffia Gudbjörnsdottir, Kristian Hveem, Christian Jonasson och Björn Pasternak.
The BMJ, online 14 november 2018.
↧
Inget stöd för att ”allergivänliga” hundar minskar risken för barnastma
Att växa upp med flera hundar är kopplat till lägre risk att utveckla astma, särskilt om hundarna är tikar. Det visar en studie från Karolinska Institutet och Uppsala universitet som publiceras i tidskriften Scientific Reports. Däremot fann forskarna ingen koppling mellan ”allergivänliga” hundraser och minskad risk för astma.
Tidigare studier har visat ett samband mellan att växa upp med hund och lägre risk för astma i skolåldern, men det har varit okänt hur hundens egenskaper påverkar. I den nya studien har forskarna försökt ta reda på hur egenskaper som kön, ras, antal hundar eller hundens storlek påverkar risken för astma och allergi bland barn med hund i hemmet under det första levnadsåret.
– Hundens kön kan påverka mängden allergen som avges, och man vet att okastrerade hanhundar avger mer av ett särskilt allergen än kastrerade hanhundar och tikar. Några hundraser beskrivs dessutom anekdotiskt som hypoallergena eller allergivänliga och anses vara mer lämpliga för personer med allergier, men det finns inga vetenskapliga bevis för detta, säger Tove Fall, universitetslektor vid institutionen för medicinska vetenskaper, molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet som lett studien tillsammans med professor Catarina Almqvist Malmros vid Karolinska Institutet.
Kategoriserades efter egenskaper
I studien ingick alla barn födda i Sverige från 1 januari 2001 till 31 december 2004 med hund i hushållet under det första levnadsåret, närmare 23 600 barn. Uppgifter ur svenska befolknings- och hälsoregister länkades anonymt till två hundägarregister från Jordbruksverket och Svenska Kennelklubben. Hundarna kategoriserades efter kön, ras, antal hundar och storlek, liksom om de var av raser som ofta omtalas som hypoallergena.
Forskarna studerade sedan sambandet mellan hundens egenskaper och risk för astma- och allergidiagnos eller utskrivna astma- eller allergimediciner vid sex års ålder. I de statistiska analyserna tog man hänsyn till alla kända så kallade störfaktorer som kan tänkas påverka risken att utveckla astma eller allergi, såsom astma och allergi hos föräldrarna, geografisk hemvist och antal syskon.
Resultaten visade att förekomsten av astma vid sex års ålder var 5,4 procent. Barn med enbart tikar i hemmet hade 16 procents lägre risk för astma jämfört med barn som vuxit upp med hanhundar. Men att leva med en hanhund ökade inte risken för astma jämfört med att inte ha någon hund alls. Barn med två hundar eller fler hade 21 procents lägre risk för astma än dem som endast hade en hund.
Hypoallergena hundar kopplas till ökad allergirisk
Barn vars föräldrar hade astma och allergi hade oftare hundraser som beskrivs som hypoallergena jämfört med barn till föräldrar utan astma eller allergi, 11,7 procent mot 7,6 procent. Exponering för dessa raser var förknippad med 27 procents högre risk för allergi men ingen ökad risk för astma.
– Troligen kan denna ökade allergirisk förklaras av att det finns en högre ärftlig risk i familjer som väljer att ha ”allergivänliga” hundar, och att dessa hundar faktiskt inte avger mindre allergen än andra, säger Catarina Almqvist Malmros, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.
– Fynden bör tolkas med försiktighet, då vi inte kan uttala oss om faktiska orsakssamband. Det behövs studier där man även kan se på skillnader över tid, mäta allergiförekomst med biomarkörer och ta hänsyn till mikrofloran, fortsätter hon.
Studien finansierades av Vetenskapsrådet, Swedish Initiative for Research on Microdata in the Social And Medical Sciences (SIMSAM), Agria, Forte, Formas, Hjärt-Lungfonden, Stockholms läns landsting (ALF-medel) samt Strategiska forskningsprogrammet i epidemiologi (SFO-epi) vid Karolinska Institutet.
Publikation
“Dog characteristics and future risk of asthma in children growing up with dogs”
Tove Fall, Sara Ekberg, Cecilia Lundholm, Fang Fang och Catarina Almqvist
Scientific Reports, online 15 november 2018, doi: 10.1038/s41598-018-35245-2
↧
Upptäckt av ny hämmare som kan stoppa inflammation
I ett tvärvetenskapligt samarbete har forskare vid Karolinska Institutet utvecklat en läkemedelsmolekyl mot inflammation med ett helt nytt verkningssätt. Genom att hämma ett visst protein minskar signalerna som triggar igång inflammationen. Studien publiceras i Science och är resultatet av ett samarbete med University of Texas Medical Branch, Uppsala universitet och Stockholms universitet.
– Vi har utvecklat en ny läkemedelsmolekyl som dämpar inflammation. Den verkar mot ett protein som vi tror är en generell mekanism för hur inflammation sätts igång i kroppens celler, säger professor Thomas Helleday, institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet som lett studien tillsammans med Dr Torkild Visnes och Dr Armando Cázares-Körner.
Upptäckten kommer från mångårig forskning i Thomas Helledays forskargrupp kring kroppens sätt att reparera DNA. Bland målen har funnits att bekämpa cancer genom att rikta in sig på skador i cancercellernas DNA. Flera genombrott har redan redovisats, som bland annat lett till en ny behandling mot ärftlig bröst- och äggstockscancer med så kallade PARP-hämmare. Dessa finns tillgängliga sedan ett flertal år.
Försök på möss
Det var när forskarna utvecklade en molekyl för att hämma det enzym som reparerar syreskador i DNA, som de fann att den förvånande nog också dämpade inflammation. Det visade sig att enzymet OGG1, förutom att reparera DNA, även har till uppgift att trigga inflammationer.
Hämmaren hindrar frisläppandet av inflammatoriska proteiner, som TNF-alfa. I försök på möss med akut lungsjukdom lyckades forskarna dämpa mössens inflammation.
– Detta är en upptäckt som skulle kunna leda till en ny behandling av ett mycket allvarligt tillstånd. Nu går vi vidare för att utveckla våra OGG1-hämmare och undersöka om detta kan leda till nya behandlingar av fler inflammatoriska sjukdomar, i syfte att bota eller lindra sjukdomar som sepsis, KOL och allvarlig astma, säger professor Thomas Helleday.
Upptäckten gjordes i samarbete med professor Istvan Boldogh från University of Texas Medical Branch, USA.
Den reparationsväg där OGG1 verkar upptäcktes av Tomas Lindahl vid Karolinska Institutet under 1970-talet och ledde till att han tilldelades Nobelpriset i kemi 2015.
Samarbete mellan flera universitet
Forskningsstudien har gjorts i samarbete mellan bland andra Karolinska Institutet, University of Texas Medical Branch, Uppsala universitet och Stockholms universitet.
Forskningen finansierades av Vinnova, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Barncancerfonden, Svenska Smärtafonden, Torsten Söderbergs Stiftelse, National Institute of Allergic and Infectious Diseases, USA, Fakultet for medisin og helsevitenskap vid Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet (NTNU), the Central Norway Regional Health Authority, Svanhild och Arne Must’s Fund for Medical Research, Norge.
Flera av medförfattarna, inklusive Thomas Helleday, är listade som uppfinnare på en patentansökan i USA avseende OGG1-hämmare. Patentet ägs av Helledaystiftelsen, där Thomas Helleday och medförfattaren och KI-forskaren Ulrika Warpman Berglund sitter i styrelsen samt medverkar i utvecklandet av OGG1-hämmare för klinisk tillämpning.
Publikation
”Small-molecule inhibitor of OGG1 suppresses pro-inflammatory gene expression and inflammation”
Torkild Visnes, Armando Cázares-Körner, Wenjing Hao, Olov Wallner, Geoffrey Masuyer, Olga Loseva, Oliver Mortusewicz, Elisée Wiita, Antonio Sarno, Aleksandr Manoilov, Juan Astorga-Wells, Ann-Sofie Jemth, Lang Pan, Kumar Sanjiv, Stella Karsten, Camilla Gokturk, Maurice Grube, Evert J. Homan, Bishoy M.F. Hanna, Cynthia B. J. Paulin, Therese Pham, Azita Rasti, Ulrika Warpman Berglund, Catharina von Nicolai, Carlos Benitez-Buelga, Tobias Koolmeister, Dag Ivanic, Petar Iliev, Martin Scobie, Hans E. Krokan, Pawel Baranczewski, Per Artursson, Mikael Altun, Annika Jenmalm Jensen, Christina Kalderén, Xueqing Ba, Roman A. Zubarev, Pål Stenmark, Istvan Boldogh och Thomas Helleday.
Science, online 15 november 2018.
↧
Brister i företagsfinansierad utvärdering av bekämpningsmedel
Forskare vid bland annat Karolinska Institutet har granskat rådata från en företagsfinansierad säkerhetsutvärdering av insektsmedlet klorpyrifos. De fann då en effekt på hjärnans uppbyggnad hos de exponerade försöksdjuren vid alla testade doser, vilket inte rapporterats i företagsstudiens slutsats. Den oberoende, granskande studien publiceras i tidskriften Environmental Health.
För att bekämpningsmedel ska kunna godkännas av myndigheter måste deras säkerhet och eventuella risker för människors hälsa utvärderas. Vanligtvis är det företaget som tillverkar bekämpningsmedlet som betalar för och ger testlaboratorier i uppdrag att genomföra de djurförsök som är centrala för utvärderingen.
Nu har forskarassistent Axel Mie vid Karolinska Institutet, i samarbete med Christina Rudén vid Stockholms Universitet och Philippe Grandjean vid Syddansk Universitet granskat ett fall där oberoende forskning och tester finansierade av företag pekar åt olika håll, åtminstone om man ser till företagsstudiens slutsats.
Det företagsfinansierade djurförsöket skulle utvärdera hur utvecklingen av nervsystemet påverkas av insektsmedlet klorpyrifos, som används i ett stort antal grödor i många länder inklusive ett 20-tal EU-länder (dock inte i Sverige). Enligt slutsatsen från testlaboratoriet sågs inga effekter på nervsystemets utveckling även vid höga doser.
Tydlig effekt på lillhjärnans storlek
– Vi har granskat studiedesign och rådata i den företagsfinansierade studien och hittat flera svaga punkter, bland annat har vi noterat en tydlig effekt på lillhjärnans storlek i unga råttor, som har exponerats för ämnet under fosterstadiet, även vid den lägsta testade dosen. Detta har varken rapporterats i studiens sammanfattning eller slutsats, säger Axel Mie, forskarassistent vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet.
Omfattande oberoende forskning pekar sedan tidigare dessutom på att klorpyrifos påverkar hjärnans utveckling negativt, inklusive lägre IQ hos barn, redan vid de låga doser som befolkningen allmänt utsätts för via maten.
– En slutsats vi drar är att det finns en risk att resultat från företagsfinansierade toxicitetsstudier inte rapporteras korrekt. Detta påverkar myndigheternas möjlighet att utvärdera bekämpningsmedlen på ett säkert och giltigt sätt. En annan slutsats är att oberoende akademisk forskning bör ges högre status i utvärderingen av kemikaliers säkerhet, säger Axel Mie.
Forskarna har inte mottagit någon extern finansiering för den aktuella studien.
Publikation
”Safety of Safety Evaluation of Pesticides: Developmental neurotoxicity of chlorpyrifos and chlorpyrifos-methyl”
Axel Mie, Christina Rudén och Philippe Grandjean
Environmental Health, online 16 november 2018, doi: 10.1186/s12940-018-0421-y
↧
↧
Katarina Bjelke ny universitetsdirektör på Karolinska Institutet
Katarina Bjelke blir ny universitetsdirektör vid Karolinska Institutet. Hon kommer närmast från tjänsten som universitetsdirektör vid Uppsala universitet och tillträder sin nya tjänst i maj 2019.
– Vi är mycket glada att Katarina vill komma tillbaka till Karolinska Institutet där hon en gång började sin karriär. Hon har bred erfarenhet från både högskolesektorn och utbildningsdepartementet. Hon har dessutom lång erfarenhet som chef vilket gör henne väl lämpad att leda universitetsförvaltningen och utveckla stödet till kärnverksamheten, forskningen och utbildningen, säger Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottersen.
Katarina Bjelke var tidigare departementsråd och chef vid forskningspolitiska enheten vid utbildningsdepartementet. Hon har ett förflutet vid Karolinska Institutet som chef för forsknings- och forskarutbildningsavdelningen, för den internationella enheten och för Grants Office. Hon har en tandläkarexamen från 1989 och disputerade i neuroanatomi 1997 vid Karolinska Institutet.
– Jag ser fram emot mitt nya uppdrag och att komma till Karolinska Institutet, säger Katarina Bjelke.
Katarina Bjelke tillträder sin anställning i maj 2019 och efterträder nuvarande universitetsdirektör Per Bengtsson som går i pension.
↧
Utbildningen till specialistsjuksköterska diskuteras parallellt med regeringens förslag
En utredning om framtidens utbildning till specialistsjuksköterska har överlämnats till regeringen. Det är en välkommen översyn med förslag som delvis överensstämmer väl med KI:s pågående diskussioner, anser Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning vid Karolinska Institutet.
Regeringens utredare Kenth Nauclér har haft i uppdrag att se över specialistsjuksköterskeutbildningen. I november lämnade han sina förslag till Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning.
Att specialistsjuksköterskeutbildningen anpassas till dagens och framtidens hälso- och sjukvård är bra, anser Annika Östman Wernerson, dekan för utbildning vid Karolinska Institutet.
– Det här en välkommen utredning som i vissa delar går i samklang med de diskussioner vi har på KI om specialistsjuksköterskeutbildningen, även om vi nu ska titta mer i detalj på de olika förslagen, säger hon.
KI:s arbete kan kopplas till regeringens förslag
Det pågår sedan ett år tillbaka ett utvecklingsarbete vid KI om specialistsjuksköterskeprogrammen. Styrelsen för utbildning har nu gett i uppdrag till Anna Carin Wahlberg, tillförordnad biträdande programdirektör, att se hur det arbetet kan kopplas till förslagen i utredningen. Om utredningen skickas ut på remiss kommer styrelsen också att lämna utförligare synpunker.
Annika Östman Wernersson anser att det är bra att utredningen är tydlig med att staten även fortsättningsvis ska vara huvudman för specialistsjuksköterskeutbildningen, och att den betonar att forskningsanknuten utbildning är avgörande för en evidensbaserad vård.
I utredningen förordas att specialistsjuksköterskeexamen fortsatt ska vara på avancerad nivå men ha tre fasta inriktningar (anestesisjukvård, intensivvård och operationssjukvård), i stället för dagens elva. Därutöver lämnas fritt till lärosätet att utforma ytterligare inriktningar, med fördel i samarbete mellan regioner och andra lärosäten.
Utredningen föreslår också en helt ny utbildning; avancerad klinisk specialistsjuksköterska, som skulle vara tvåårig och ligga till grund för egen yrkeslegitimation.
Bättre anpassning till vårdens behov
Förslagen är intressanta men behöver diskuteras vidare, anser Anna Carin Wahlgren, tillförordnad biträdande programdirektör, som håller med utredningen om att dagens utbildningsinriktningar inte helt stämmer överens med vårdens behov.
– Vi får redan nu frågor från verksamheterna som vill ha andra typer av specialistutbildningar. Det är bra med ökad flexibilitet, vilket betonas i utredningen, säger hon.
Utredningen beskriver även problemet med bristande möjligheter till kompetensutveckling. Som en åtgärd föreslår utredaren att lärosätena ska ha en tydlig roll för fortbildning av specialistsjukssköterskor, bland annat genom att tillhandahålla fler fristående kurser.
Innehållet ska enligt utredningen vara anpassat så att utvecklingen i vården följs.
– Vi ser positivt på det men vill också värna universitetens frihet att utforma kurser, säger Annika Östman Wernerson.
Krävs goda kontakter mellan lärosäten och vårdgivare
Flera av utredningens förslag är beroende av goda kontakter mellan lärosäten och vårdgivare. Det är KI väl rustat för, enligt Annika Östman Wernerson.
– Vi har goda förutsättningar för samverkan med Stockholms läns landsting. Vi har en bra samverkansstruktur med ett utbildningsråd där vi kan diskutera de här frågorna, säger hon.
Samverkan sker även i utbildningsnämnden vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, som ansvarar för specialistsjuksköterskeutbildningarna. Där ingår avnämarrepresentanter från både Stockholms läns landsting och Stocholms stad för att nå alla arenor där specialistsjuksköterskor kan verka.
Både Annika Östman Wernerson och Anna Carin Wahlberg tycker att det är bra att utredningen belyser vikten av att avnämarsidan, sjukvården, tar tillvara på specialistsjuksköterskans kompetens, till exempel med inrättning av särskilda tjänster.
Blandade reaktioner
Utanför KI har reaktionerna på utredningen varit blandade. Redan innan den kom fick utredningen kritik av Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening, som i en debattartikel på Dagens Medicin reagerade kraftigt bland annat mot förslaget att minska antalet fasta specialistinriktningar.
Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har en preliminärt positivare hållning, enligt Dagens Medicin. De förordar modellen med minskat antal utbildningsinriktningar och anser att det är bra att utredningen går igenom bland annat examensbeskrivning och hur arbetsgivarna förhåller sig till kompetens.
↧
De beviljas 12 miljoner kronor var för forskning om kombinationseffekter
Två forskare vid Karolinska Institutet beviljas tolv miljoner kronor var till sin forskning om kombinationseffekter av kemikalier, i en utlysning av forskningsrådet Formas. Totalt går närmare 30 miljoner kronor till KI-forskare vid Formas bidragsbeslut i november.
Forskare från Karolinska Institutet beviljas två av totalt tio bidrag i forskningsrådet Formas utlysning ”Giftfri miljö 2018 - kombinationseffekter”.
Pauliina Damdimopoulou, institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, beviljas 12 miljoner kronor för sin forskning om ftalater i kvinnlig reproduktion (Phthalates in female reproduction – impact of mixture composition on hazard characterization).
Maria Kippler, institutet för miljömedicin beviljas 12 miljoner kronor för sin forskning om effekter av exponering för toxiska metaller tidigt i livet (A systems toxicology-based approach to reveal early-life dysregulation of body functions by combined exposures to toxic metals).
Utlysningen syftar till att stärka kunskapen kring den så kallade cocktaileffekten, det vill säga kombinationseffekter av kemikalier och substanser. Forskningen som finansieras ska ha hög relevans för samhället och miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.
Ytterligare två projekt beviljas miljoner
I Formas stora kommunikationsutlysning beviljas Elin Törnqvist, enheten för toxikologiska vetenskaper, CD Swetox, 3 miljoner kronor till ett kommunikationsprojekt om nya försöksdjursfria metoder för utveckling av säkra kemikalier.
Mare Löhmus Sundström, anknuten till institutet för miljömedicin, beviljas 2,9 miljoner kronor i Formas årliga öppna utlysning 2018, som stöder forsknings- och utvecklingsprojekt. Hennes projekt handlar om mekanismer som förbinder urban grönstruktur och hälsa.
↧
Forskare hoppas kunna ersätta dysfunktionella celler i hjärnan
En ny studie från Karolinska Institutet stöder teorin att ersättning av dysfunktionella immunceller i hjärnan kan bli ett behandlingsalternativ vid neurodegenerativa sjukdomar som ALS och alzheimer. I studien, som publiceras i Nature Communications, bytte forskarna ut immuncellerna i hjärnan i en experimentell sjukdomsmodell.
Makrofager är en typ av immunceller som finns i hela kroppen och som är specialiserade efter det organ där de verkar; i hjärnan är de kända som mikroglia. I en frisk hjärna är mikroglia involverade i många vårdande funktioner som stöder nervcellernas aktivitet, men vid sjukdomar som ALS och Alzheimers sjukdom kan mikroglia tvärtom skada nervcellerna.
Ny sjukdomsmodell
Forskarna bakom den aktuella studien tror att ersättning av dysfunktionella mikroglia med friska celler potentiellt skulle kunna användas som behandling vid neurodegenerativa sjukdomar. Därför har de utvecklat en ny sjukdomsmodell där djurets egna mikroglia avlägsnas från centrala nervsystemet. Detta leder till en snabb tillströmning av monocyter, makrofagernas förfäderceller, i hjärnan och ryggmärgen, vilket ger upphov till nya mikroglialiknande celler. Mikroglia i hjärnan har dock ett annat embryonalt ursprung än monocyter i blodet.
– Vi visste att blodmonocyter skulle infiltrera centrala nervsystemet i vår experimentella musmodell, men vi visste inte i vilken grad de skulle anpassa sig till den nya mikromiljön. Därför har vi nu noggrant följt processen för återintroduktion av immunceller i hjärnan och tagit reda på vad som händer med dessa celler med tiden, säger Harald Lund, doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och försteförfattare till studien.
Mikromiljön har stor betydelse
De infiltrerande monocyterna anpassade sig till den ”tomma” vävnaden men utvecklades inte helt och hållet till mikroglia. Cellerna började dock uttrycka många gener som är karakteristiska för mikroglia, antog samma morfologi och uppvisade liknande funktioner som mikroglia. En metaanalys av flera nyligen genomförda studier bekräftade också att cellernas gensignatur stämde överens med den hos infiltrerande monocyter som anpassar sig till mikromiljön i centrala nervsystemet – något som egentligen strider mot deras natur. Forskarna tror att den stora betydelse som vävnadens mikromiljö har för cellernas utveckling och funktionalitet kan utnyttjas terapeutiskt. De har nu flera pågående projekt som syftar till att utveckla nya immunterapier för neurodegenerativa sjukdomar.
– Det finns flera obotliga neurodegenerativa sjukdomar hos människor, men en fullständig brist på effektiva immunterapier. Vi tror att effektiv ersättning av dysfunktionella mikroglia har potential att vara en effektiv terapi. Att förstå de molekylära händelserna och konsekvenserna av återintroduktion av immunceller i en hjärna som är tömd på mikroglia är ett avgörande steg på vägen mot detta mål, säger professor Bob Harris vid Centrum för molekylär medicin, Karolinska Universitetssjukhuset och institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Studien finansierades av Alzheimerfonden, Vetenskapsrådet, Margaretha af Ugglasstiftelsen, Hjärnfonden och Alltid Litt Sterkere.
Publikation
“Competitive repopulation of an empty microglial niche yields functionally distinct subsets of microglia-like cells”
Harald Lund, Melanie Pieber, Roham Parsa, Jinming Han, David Grommisch, Ewoud Ewing, Lara Kular, Maria Needhamsen, Alexander Espinosa, Emma Nilsson, Anna K. Överby, Oleg Butovsky, Maja Jagodic, Xing-Mei Zhang & Robert A. Harris
Nature Communications, online 19 november 2018, doi: 10.1038/s41467-018-07295-7
↧
↧
Michel Sadelain föreläste på Karolinska Institutet
Karolinska Institutet fick i november 2018 besök av Michel Sadelain, en av pionjärerna inom immunterapi mot cancer, så kallad ”CAR T-cellsterapi”. Han besökte KI i samband med ett symposium för tioårsjubilerande Dr Åke Olssons stiftelse för forskning inom haematologi. Michel Sadelain är även chef för centret för cellteknik vid Memorial Sloan Kettering cancer center i New York. Här berättar han om sitt forskningsfält.
↧
Nytt samverkansanslag på KI delas ut till åtta projekt
Åtta projekt vid Karolinska Institutet tilldelas ett nyskapat samverkansanslag kallat KI Engagement Grant. Syftet är att lyfta fram forskning och ny kunskap med direkt betydelse för det omgivande samhället. Anslagen ingår i en intern satsning på samverkansfrågor, som stöds av KI:s rektor Ole Petter Ottersen.
Forskning bedöms allt mer, av finansiärer och beslutsfattare, inte enbart på vetenskapliga meriter utan också på sin potential att påverka det omgivande samhället. Akademisk forskning är gynnsam för samhället genom att ny kunskap skapas, men för att denna nya kunskap fullt ut ska kunna utnyttjas av samhället och ge ”ringar på vattnet” krävs oftast att forskare aktivt samverkar med aktörer utanför universitetsvärlden.
För att skapa incitament för sådan samverkan har Grants Office instiftat ett särskilt samverkansanslag, KI Engegament Grant, som finansieras med statliga medel avsedda för samverkansfrågor vid svenska universitet. De åtta mottagarna av 2018 års KI Engagement Grant – de första någonsin – utsågs i somras och får upp till 200 000 kronor per projekt (total budget är 1,2 miljoner kronor). Nästa utlysning inom ramen för denna samverkanssatsning kommer till våren 2019.
Läs mer om satsningen på KI:s medarbetarportal
De åtta projekten 2018:
Forskare: Pernilla Lagergren, institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Projekt: En temadag om cancer i matstrupen för patienter och andra berörda
Sammanfattning: Anslaget ska användas för att arrangera en dag med seminarier, föreläsningar och diskussioner för patienter som har behandlats för matstrupscancer, deras anhöriga, klinisk personal och forskare inom området. Denna temadag om matstrupscancr kommer att äga rum i Stockholm våren 2019. Programmet för dagen kommer att bestämmas av patienter och forskare tillsammans och syftet är att förbättra informationsutbyte och skapa förutsättningar för nätverkande mellan berörda parter.
Forskare: Ulrica von Thiele Schwarz, institutionen för lärande, information, management och etik.
Projekt: Hitta bättre sätt att få ut evidensbaserade metoder i praktisk användning: en gemensamt utvecklad verktygslåda.
Sammanfattning: Det finns ett stort glapp mellan vad som är känt från forskningen och den praktiska verkligheten inom vård och omsorg. Det är ofta en stor utmaning för vårdpersonal att översätta vetenskapliga resultat så att de är användbara i den kliniska vardagen. För att stötta denna process har forskarna bakom det aktuella projektet skrivit boken Användbar evidens. Tillsammans med personal inom vård och omsorg ska forskarna skapa en praktisk verktygslåda som kan användas för att få tillstånd en mer strukturerad beslutsprocess när det gäller användningen av nya evidensbaserade interventioner. På det sättet hoppas forskarna kunna bidra till att forskningen blir mer tillgänglig och användbar för det omgivande samhället.
Forskare: Zarina Nahar Kabir, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Projekt: Engagera sjuksköterskor och anhörigvårdare till personer med demens i utvecklingen en stresslindrande mobilapp
Sammanfattning: Syftet med det här projektet är att undersöka möjligheten att utveckla en mobilapp som ska kunna användas för att minska stress och psykisk ohälsa hos vårdgivare till personer med demens. Projektet kallat Stress Alleviating Mobile Application for Caregivers (SAMAC) ska i dialog med demenssköterskor och anhörigvårdare till personer med demens utveckla innehåll och funktioner och ta reda på vad användarna skulle vänta sig av en sådan app.
Forskare: Christoph Nowak, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Projekt: Att engagera unga människor i ämnet demensepidemiologi genom populära ”influencers” i sociala medier.
Sammanfattning: Kardiovaskulära och metabola sjukdomar, som exempelvis hjärtattack och typ 2-diabetes, utvecklas ofta mot bakgrund av riskfaktorer som går att förebygga många år tillbaka i tiden. Den epidemiologiska forskningen försöker identifiera dessa riskfaktorer och utveckla sätt att hindra att sjukdomarna uppstår. Aktiv dialog med en ung publik är då viktigt av många orsaker, till exempel för att tidigt skapa medvetenhet om riskfaktorer och förutsättningar för fortsatt forskning. Traditionella medier har ofta svårt att engagera unga människor, medan däremot profiler i sociala medier når en enorm publik i grupperna under 30 år i Sverige. I det här projektet ska KI-forskaren Christoph Nowak producera ett antal videofilmer tillsammans med minst en etablerad profil inom sociala medier, en så kallad influencer, för att på ett enkelt sätt förklara sina egna forskningsresultat, varför de har betydelse för unga människor och hur de själva kan bli forskare. Christoph Nowak kommer också att samtala med publiken via chatt och inläggskommentarer.
Forskare: Max Kleijberg, Department of Learning, Informatics, Management and Ethics
Projekt: En verktygslåda för Studio DöBra
Sammanfattning: DöBra Ateljé har som mål att skapa en mötesplats för och stimulera samtal om döende, död och förlust mellan barn och äldre personer. Som stöd för dessa samtal används olika konstformer – verktyg som utvecklas i samverkan med konstnärsorganisationer, aktivitetscentrum för gamla och barnverksamheter. Verktygen utgör en del av Max Kleijbergs doktorsavhandling inom ramen för forskningsprogrammet DöBra. Med hjälp av KI Engegement Grant ska Max Kleijbergs nu utveckla en verktygslåda för DöBra Ateljé tillsammans med berörda parter. Syftet är bland annat att föra vidare konceptet så att även andra kan använda sig av det.
Forskare: Lena Wettergren, institutionen för kvinnors och barns hälsa
Projekt: Att bygga brukarsamverkan inom projektet Fex-Can; fertilitet och sexualitet efter cancer.
Sammanfattning: En viktig del av forskningsprogrammet Fex-Can är ett långvarigt samarbetsprojekt med patienter som bidrar till forskningen, så kallad brukarsamverkan. Forskare och patienter har träffats regelbundet under fyra års tid för att diskutera utvecklingen av ett webbaserat verktyg för information och psykosocialt stöd, som nu testas i en randomiserad kontrollerad studie. KI Engagement Grant kommer användas för att utvärdera denna pågående samverkan genom intervjuer med forskare och patientpartners. Detta i syfte att identifiera det bästa sättet att behålla ett långvarigt engagemang. Det nu finansierade projektet ska också hitta sätt att långvarigt engagera en ny samverkansgrupp: sjuksköterskor och läkare inom cancervården.
Forskare: Anders Sönnerborg, institutionen för medicin, Huddinge
Projekt: Sätt att arbeta med en integrerad och patientcentrerad långtidsvård av personer som lever med hiv
Sammanfattning: Sverige är det första landet världen som uppnått UNAIDS/WHO:s så kallade 90-90-90-mål för hivvården. Med stöd från KI Engagement Grant ska forskarna nu sprida information om sina erfarenheter och inspirera till förbättringsarbete på den europeiska arenan. En viktig del i projektet har varit att samla en arbetsgrupp, bestående av läkare och sjuksköterskor med lång erfarenhet av hivvård, akademiska forskare och representanter för patientorganisationen Hiv Sverige. Arbetsgruppen har sammanställt en rapport som analyserar och beskriver hur just Sverige nådde fram till denna framgångsrika hivvård och hur vi nu kan gå vidare för att möta nya utmaningar. Rapporten presenteras för EU-parlamentet vid en särskild session den 27 november 2018.
Forskare: Agneta Richter Dahlfors och Ferdinand Choong, institutionen för neurovetenskap
Projekt: Konst och gastronomi för ut forskningen i samhället
Sammanfattning: Syftet med projektet är att skapa en plattform för tvåvägsutbyte mellan forskare och allmänheten genom konst och gastronomi. Agneta Richter Dahlfors forskargrupp vid Swedish Medical Nanoscience Center har utvecklat en ny bildteknik kallad optotracing som avslöjar kolhydraterna i växtvävnader i slående, färgstarka bilder. Målet med detta samverkansprojekt är presentera forskningen för allmänheten genom att arrangera en konstutställning på temat molekylär gastronomi. Tanken är att forskarna presenterar sina vetenskapliga bilder av kolhydraterna i ätbara växter, medan kända kockar talar om det nya medvetna köket – ett koncept för hållbar, växtbaserad kosthållning som ligger i tiden. KI Engagement Grant ger forskarna möjlighet att komma igång med projektet; att ta fram en bildportfölj, bjuda in till workshops med representanter för utvalda kommunikationskanaler för att diskutera bildval och liknande förfiningsarbete med målet att utställningen ska bli verklighet.
↧
ERC-anslag för forskning om MS, schizofreni och spindeltrådsfibrer
Tre forskare vid Karolinska Institutet tilldelas det europeiska forskningsrådets konsolideringsanslag 2018. Jens Hjerling Leffler, Anna Rising och Maja Jagodic får var för sig ERC Consolidator Grant för forskning om hjärncellsspecifika interaktioner i schizofreni; framställning av en superstark, konstgjord spindeltråd; respektive epigenetik vid multipel skleros.
Anslaget från European Research Coundcil (ERC) ger upp till 2 miljoner euro per projekt fördelat på fem år och riktar sig forskare som relativt nyligen startat en egen grupp och som vill stärka sin roll som forskningsledare. Årets mottagare av konsolideringsanslaget på KI är:
Forskningsledare: Jens Hjerling Leffler, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.
Projekt: Hjärncellsspecifika interaktioner i schizofreni
Sammanfattning: Schizofreni är en förödande psykisk sjukdom som orsakas av en mängd små rubbningar eller variationer i hur hundratals gener används. Detta gör att det har varit svårt att förstå var i hjärnan de viktigaste felen uppstår och om fel i en viss typ av celler kan orsaka sjukliga förändringar även i närliggande celler. I det projekt som ERC nu finansierar undersöker Jens Hjerling Leffler och hans kollegor ett nytt sätt att mäta den samlade effekten av de små genetiska variationerna i specifika celler i både mus och människa. Forskarna återskapar sedan denna samlade förändringseffekt i endast en typ av hjärnceller i en för övrigt frisk mus. Detta för att systematiskt undersöka hur sjukdom i en cell kan påverka funktionen hos närliggande celler. Förhoppningen är att ökad kunskap om hur, var och när genetiska förändringar leder till schizofreni ska kunna bidra till nya behandlingar mycket tidigare i sjukdomsprocessen – kanske till och med innan sjukdomen bryter ut.
Mer om Jens Hjerling Lefflers forskning (engelska)
Mer om schizofreni på Vårdguiden
Forskningsledare: Anna Rising, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Projekt: Nya sätt att skapa superfibrer för syntetisk spindeltråd
Sammanfattning: Spindeltråd är den starkaste fibern man känner till och den har även egenskaper som gör den intressant som biomaterial för medicinska användningsområden. Det har dock visat sig att produktion och spinning av konstgjord spindeltråd är svårt, nuvarande metoder är utformade så att spindeltrådsproteinerna inte kan fogas samman till en fiber på ett korrekt sätt. Nyligen lyckades Anna Rising och hennes kollegor för första gången spinna spindeltråd på samma sätt som spindeln gör – och i det projekt som nu finansieras av ERC är målet att spinna konstgjord spindeltråd som är lika stark eller starkare än naturlig spindeltråd. För att lyckas med detta kommer forskarna använda genetisk information och proteinteknik för att designa nya spindelrådsprotein och även försöka klargöra sambandet mellan proteinstruktur och fiberns mekaniska egenskaper. Utöver att informationen är viktig för att producera starkare fibrer kan den också vara värdefull för att förstå hur proteiner bildar så kallade fibriller vid exempelvis vid Alzheimers sjukdom.
Mer om Anna Risings forskning (engelska)
Forskningsledare: Maja Jagodic, institutionen för klinisk neurovetenskap.
Projekt: Epi4MS – fokus på epigenetik för bättre förståelse av sjukdomsmekanismer och utveckling av nya behandlingar vid multipel skleros
Sammanfattning: Multipel skleros (MS) är den främsta orsaken till obotlig, progressiv funktionsnedsättning hos unga vuxna. Projektet Epi4MS syftar till att identifiera epigenetiska orsaker till MS och att utveckla nya behandlingsstrategier som bygger på att framkalla en självuppehållande återgång från avvikande epigenetiska tillstånd. Forskarna kommer under ledning av Maja Jagodic att använda unikt material från en MS-biobank kombinerat med helt nya metoder för att hitta och analysera relevanta celler och MS-relaterade epigenetiska förändringar. I projektet ingår även en djurexperimentell del för att närmare studera molekylära mekanismer vid MS och testa den terapeutiska potentialen hos olika sätt att påverka epigenomet. Epi4MS utgör ett paradigmskifte i sättet att studera och behandla komplexa inflammatoriska sjukdomar.
Mer om Maja Jagodics forskning
Om epigenetik på Wikipedia
↧
Ny möjlig måltavla för behandling av stora folksjukdomar
Det finns en stor, outnyttjad potential att utveckla läkemedel mot cancer, fibros och hjärt-kärlsjukdomar genom att använda så kallade Frizzled-receptorer som terapeutiskt mål. Det tror forskare vid Karolinska Institutet som i en ny studie har kartlagt hur receptorerna aktiveras på cellytan och vilka processer som sedan sätts igång inuti cellen. Studien publiceras i tidskriften Science Signaling.
G-proteinkopplade receptorer tillhör en av de största proteinfamiljerna med runt 800 representanter i människan som är viktiga för många olika funktioner i kroppen. Receptorerna sitter på cellernas yta och aktiveras av budbärarmolekyler utanför cellen såsom adrenalin, dopamin, histamin och endorfin, vilket utlöser en kaskad av processer inuti cellen. G-proteinkopplade receptorer är inblandade i många sjukdomsförlopp och är mycket vanliga måltavlor för läkemedel. Några få exempel är betablockerare, antihistaminer, morfin och L-DOPA.
Många attraktiva måltavlor
– Eftersom det är en stor familj av receptorer så finns det ännu många attraktiva, men fortfarande outnyttjade, mål för framtida behandlingar av sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdom, diabetes, fibros och neurodegenerativa sjukdomar, säger Gunnar Schulte, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet.
Han forskar om en grupp av G-proteinkopplade receptorer som kallas Frizzled och som har betydelse för bland annat fosterutveckling. Signalering via dessa receptorer har även länkats till ett stort antal sjukdomar, inklusive olika former av tumörer. I nuläget finns inga läkemedelsmolekyler som påverkar Frizzled-receptorer, trots att de strukturellt liknar de receptorer som är effektiva mål för läkemedelsbehandling.
Ny metod för läkemedelsscreening
Den nya studien visar att en av receptorerna i Frizzled-familjen, Frizzled 5, skulle kunna angripas med läkemedel på ett liknande sätt som histamin-, adrenalin- eller dopaminreceptorer. Gunnar Schulte har lett forskningen, som skett i samarbete med Uppsala universitet och SciLifeLab i Sverige samt forskare i Tyskland och Kanada. Forskarna presenterar även en ny metod som kan användas för screening av substansbibliotek i jakten på nya läkemedelsmolekyler.
– Det här öppnar helt nya möjligheter och koncept för att utveckla läkemedel mot cancer, fibros och hjärt-kärlsjukdomar genom att använda Frizzled-receptorer som terapeutiskt mål, säger Shane Wright, doktorand i Gunnar Schultes forskargrupp vid Karolinska Institutet och försteförfattare till studien.
Snabb teknikutveckling
Kartläggningen av G-proteinkopplade receptorer belönades med Nobelpriset i kemi år 2012. Under de senaste åren har det skett en teknikutveckling som möjliggjort bättre insyn i hur G-proteinkopplade receptorer och andra receptorer på cellernas yta aktiveras och vilka processer som sedan sätts igång inuti cellen. Sådan information kan vara avgörande för utvecklingen av nya läkemedel.
– Anledningen till att det inte finns några läkemedelsmolekyler riktade mot Frizzled-receptorer är att just dessa mekanismer inte är klarlagda i detalj. Det vill vi ändra på, säger Gunnar Schulte.
Forskningen finansierades av Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Novo Nordisk Fonden, Knut & Alice Wallenbergs Stiftelse, Engkvists Stiftelser, Marie Curie ITN WntsApp, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Science for Life Laboratory, Deutsche Forschungsgemeinschaft och Canadian Institute for Health Research.
Publikation
”FZD5 is a Gαq-coupled receptor that exhibits the functional hallmarks of prototypical GPCRs”
Shane C. Wright, Maria Consuelo Alonso Cañizal, Tobias Benkel, Katharina Simon, Christian Le Gouill, Pierre Matricon, Yoon Namkung, Viktoria Lukasheva, Gabriele M. König, Stéphane A. Laporte, Jens Carlsson, Evi Kostenis, Michel Bouvier, Gunnar Schulte och Carsten Hoffmann
Science Signaling, online 4 december 2018, doi: 10.1126/scisignal.aar5536
↧
↧
Lägre risk för allvarliga hjärtkärlhändelser med vanligt diabetesläkemedel
En stor nordisk studie visar att användning av liraglutid, ett läkemedel för behandling av typ 2-diabetes, är kopplad till lägre risk för hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärtkärlsjukdom. Studien, ledd av forskare vid Karolinska Institutet, publiceras i tidskriften The Lancet Diabetes & Endocrinology.
Antalet patienter med typ 2-diabetes ökar snabbt i världen. Hjärtkärlsjukdom utgör en allvarlig komplikation till diabetes och är en vanlig dödsorsak i patientgruppen.
Diabetesläkemedlet liraglutid började användas kliniskt 2009. Det tillhör läkemedelsklassen GLP1-receptoragonister, sänker blodsockret och kan minska kroppsvikten. En tidigare klinisk studie har visat att liraglutid minskar risken för allvarliga hjärtkärlhändelser hos patienter med diabetes och etablerad hjärtkärlsjukdom eller hög hjärtkärlrisk. Det har dock varit oklart om dessa fynd också innebär att det finns positiva hjärtkärleffekter även för en bredare patientgrupp i sjukvården.
Nordisk studie med 46 000 patienter
Den aktuella studien var ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret. Forskarna använde flera nationella register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och andra data från över 46 000 patienter i Sverige och Danmark, 2010–2016.
Omkring 23 000 patienter som startade liraglutidbehandling jämfördes med lika många patienter som startade behandling med ett annat diabetesläkemedel, DPP4-hämmare. Huvudutfallet i studien var allvarliga hjärtkärlhändelser, definierat som hjärtinfarkt, stroke eller död i hjärtkärlsjukdom.
Förekomsten av allvarliga hjärtkärlhändelser var 14,0 per 1000 person-år bland patienter behandlade med liraglutid och 15,4 per 1000 person-år bland patienter behandlade med DPP4-hämmare, en statistiskt säkerställd skillnad. Detta motsvarade fem färre hjärtkärlhändelser per 1000 patienter som följdes över tre år.
Lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom och för död
Liraglutid var också kopplat till lägre risk för död i hjärtkärlsjukdom och för död oavsett underliggande orsak. Analyser av undergrupper av patienter visade att patienter med tidigare hjärtkärlsjukdom tycktes ha störst nytta av behandlingen, men denna skillnad var inte statistiskt signifikant.
– Vår studie tyder på att det finns en hjärtkärlnytta med liraglutid även för en bredare patientgrupp och ger viktig bekräftande evidens från klinisk rutinsjukvård, som vi tror är av intresse för läkemedelsmyndigheter, kliniska riktlinjer, behandlande läkare och patienter, säger Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.
Utöver Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker, och Peter Ueda, postdoktoral forskare, båda vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Studien genomfördes med stöd från Hjärt-Lungfonden, Novo Nordisk Fonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning och det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Publikation:
”Use of liraglutide and risk of major cardiovascular events: a register-based cohort study in Denmark and Sweden”
Henrik Svanström, Peter Ueda, Mads Melbye, Björn Eliasson, Ann-Marie Svensson, Stefan Franzén, Soffia Gudbjörnsdottir, Kristian Hveem, Christian Jonasson, Björn Pasternak.
The Lancet Diabetes & Endocrinology, online 5 december 2018, doi: 10.1016/S2213-8587(18)30320-6
↧
KI-forskare får en tredjedel av VR:s bidrag till klinisk forskning
Forskare vid KI får drygt 37 procent av Vetenskapsrådets beviljade medel till klinisk behandlingsforskning 2018. Av 200 miljoner kronor för åren 2019–2021 går drygt 75 miljoner kronor till forskning vid KI. VR beviljade också medel till forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa, av totalt beviljade 137,4 miljoner kronor för åren 2018–2023 går nästan 50 miljoner kronor till KI-forskare.
Projektbidragen gick till följande forskare vid KI:
Jonas Bergh, institutionen för onkologi-patologi, beviljas totalt 13,5 miljoner kronor för finjustering av preoperativ systembehandling och upprepad terapi-utvärdering; crossover-design i en prospektiv randomiserad fas II-studie för HER2-positiv bröstcancer.
Annika Bergquist, institutionen för medicin Huddinge, beviljas totalt 18,9 miljoner kronor för sin forskning om behandling med atorvastatin vid primär skleroserande kolangit (PSC) – en randomiserad kontrollerad studie.
Cecilia Ekeus, institutionen för kvinnors och barns hälsa, beviljas totalt 300 tusen kronor för sin forskning om neurologisk sjuklighet hos barn som drabbats av hjärnblödning i samband med förlossning med sugklocka.
Bo Göran Ericzon, institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, beviljas totalt 18 miljoner kronor för sin forskning om immunoterapi vid organtransplantation för att minimera behovet av immunosuppression.
Christina Dalman, institutionen för sin folkhälsovetenskap, beviljas totalt 24,9 miljoner kronor för sin forskning om tidiga insatser vid psykisk ohälsa - Hur kan barriärer till vård överbryggas för nyanlända barn och unga?
David Mataix-Cols, institutionen för klinisk neurovetenskap, beviljas totalt 4,7 miljoner kronor för sin forskning om klinisk- och kostnadseffektivitet av internetförmedlad beteendeterapi för barn och ungdomar med Tourettes syndrom.
Ellenor Mittendorfer-Rutz, institutionen för klinisk neurovetenskap, beviljas totalt 24,9 miljoner kronor för sin forskning om psykisk ohälsa och social integration bland flyktingbarn - orsaker, prognos, prevention och behandling.
Anna Norhammar, institutionen för medicin Solna, beviljas totalt 19,5 miljoner kronor för sin forskning om hjärtinfarkt och nyinsättning av metformin (MIMET) - en register-randomiserad kontrollerad studie.
↧
Medicinsk Vetenskap om aggressivitet
Ju mer forskarna förstår om biologin bakom aggressivitet, desto större blir möjligheterna att påverka beteendet. Läkemedel som hämmar aggressioner är en möjlig utveckling, men är det önskvärt? Läs hur forskarna resonerar i nya numret av Medicinsk Vetenskap.
Dessutom reder tidningen ut begreppen kring matallergi och professor Jan Albert intervjuas om hiv-forskningens utveckling.
Plus: Nobelpris, genterapi och forskarnas svar på kluriga medicinfrågor. Med mera.
Nyfiken på aggression
På djupet om matallergi
Intervjun med Jan Albert
↧