En utsträckt hand och löfte om fortsatt dialog. Det blev resultatet av ett seminarium i Almedalen om anställningsförhållanden för personer som gör sin postdok. Arrangörer var fackförbunden Naturvetarna och Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, och i panelen fanns även KI:s prorektor och Uppsala universitets rektor.
Ungefär en tredjedel av alla postdoktorer, ”postdoks”, finansieras via stipendier – en form som inte ger tillgång till de socialförsäkringssystem som är knutna till anställningar, till exempel sjuk- och föräldraförsäkring, pensionsinbetalningar, med mera. Naturvetarna och SULF har frågan om doktoranders och postdoks anställningsvillkor på sin agenda och vill att fler ska vara anställda och därmed få större trygghet. Bland annat har de undersökt villkoren för postdoks på Karolinska Institutet och Uppsala universitet.
Seminariet i Almedalen hade rubriken ”Forskning i statens tjänst – men utan anställning” och förutom representanter från Naturvetarna och SULF, deltog Karin Dahlman-Wright, prorektor vid Karolinska Institutet och Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet.
Olika villkor – samma projekt
Samtliga i panelen menade att det är ett problem att anställnings- eller finansieringsformerna varierar. Personer som arbetar inom samma projekt kan ha helt olika villkor och därmed olika förutsättningar.
– Det här är en viktig fråga och det ligger i allas intresse att vi kan få till så bra förutsättningar som möjligt för doktorander och postdoks – det är viktiga grupper för oss på KI. Samtidigt är det en komplex fråga som ytterst handlar om ifall vi ska ge fler möjlighet att skapa sig en forskningskarriär bland annat genom att få tillgång till KI:s internationellt erkända forskningsmiljöer – eller om vi ska ge färre den här möjligheten genom att exempelvis säga nej till dem som kommer med en finansiering via externa stipendier, sa Karin Dahlman-Wright och fortsatte:
– Det vi absolut inte vill medverka till är att ge möjligheter att via det här systemet ge tillgång till billig arbetskraft.
”En omvärld att ta hänsyn till”
Även Eva Åkesson var inne på att frågan innehåller många olika infallsvinklar.
– Vi har en omvärld att ta hänsyn till. De förändringar som vi kan genomföra här i Sverige, måste göras i samklang med övriga världen, sa hon.
Alla paneldeltagare betonade att frågan innehåller flera utmaningar och problem. Trenden de senaste tio åren är tydlig: Allt fler får riktiga anställningsformer och andelen stipendiefinansiering sjunker. Det gäller främst i gruppen doktorander, men även för postdoks.
– Min gissning är att sådana stipendier som vi på KI själva förfogar över kommer att försvinna som finansieringsform på sikt och ersättas av tidsbegränsade anställningar. Det innebär att de osäkra anställningsförhållandena kommer att minska generellt. Men samtidigt har vi kvar de externa stipendierna och där finns det ingen rak eller enkel lösning, menade Karin Dahlman-Wright.
Seminariet avslutades med att företrädarna från både fackförbunden och lärosätena gemensamt utlovade fortsatta samtal om de här frågorna. Eller som Ivar de la Cruz, ordförande i Naturvetarna, uttryckte det:
– Dialog är en viktig väg framåt.
↧