Under ebolaträning på KI deltog lärar- och forskarkollegorna Helena Nordenstedt och Hans Rosling. Arkivbild från den 14 oktober 2014. Foto: Gunnar Ask
Medarbetare, vänner och ministrar skriver i dag sina egna minnesord om Hans Rosling. Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa, minns en pendlarvän från Uppsala, och utrikesminister Margot Wallström en klar, pedagogisk och viktig röst. Världen har blivit bättre på så många sätt. Men just i dag känns världen lite fattigare, skriver tidigare doktoranden Christian Unge.
”A great friend, educator and true inspiration for our work. Melinda and I are saddened by the loss of Hans Rosling.”
Bill Gates på Twitter.
”Hans Rosling was a personal hero, a gifted teacher, and a big-hearted, evidence-based optimist.”
Melinda Gates på Twitter.
”En klar, pedagogisk och viktig röst som fick oss att bättre förstå vår omvärld har gått ur tiden. Hans Rosling kommer att saknas oss.”
Margot Wallström på Twitter.
”So sad. Hans Rosling has passed away. With facts and passion he showed us there is great progress in the world”
Isabella Lövin på Twitter.
Helena Nordenstedt, forskare och lärare i global hälsa vid institutionen för folkhälsovetenskap, på Facebook:
We are many who feel this loss today
”This is truly a sad day. Hans, who has been a friend, an advisor, a mentor to not only me, but to so many people around the world. Who could find the right words about just about anything, whether lecturing world leaders at the World Economic Forum or consoling someone heartbroken after a break-up (it’s true!). Brilliant, passionate, critical, challenging, warm, loyal, always true to his cause, always with a clear compass of right or wrong, no matter what other people would say. Who always had the time to teach, students, politicians, business leaders, journalists alike. And he would always try to find a way to come lecture for our Global Health students at KI, even if it was on Skype from Liberia.
So you think you as a medical student can make a difference?
I first met Hans Rosling in 2002, when as a young medical student I got to join my friend Katarina on a degree project in Tanzania. Before leaving we needed a document from KI stating our business, which Hans was to give me. I was a bit nervous when I stepped into his room and he immediately asked:
– So you think you as a medical student can make a difference? Do you know what the people you will meet in southern Tanzania need most??
I think I replied (at least I figured it was not medical students and maybe not even medical doctors):
– Economists...?
– They need ’Försäkringskassor’ (social insurance agencies) and infrastructure!! Remember that!
I did remember that, and the work in Tanzania was so revolving that I couldn’t let go of the idea of working within Global health. And 10 years later, that is in the past 4 years, I have the opportunity to do exactly that at KI, teaching Global health in Hans former research group.
Many more can tell you stories about how Hans has influenced them in one way or another. How he found the time for everything he did I don’t know. But when suggested that he should rest, he would always say ”rest I can do when I die”. However, I find it unlikely that he is about to rest now, it is just contradictory to his person. We are many who feel this loss today, but also many who can carry on Hans Rosling’s and Gapminder’s work.
For a world based on factfulness, and for a world where extreme poverty (the last 10 per cent of the world population that remains there) is finally eradicated. Please join in this mission, which might be more important today than ever before. And you can start by watching this TedTalk, by Hans and Ola Rosling.”
Helena Nordenstedt
Johan von Schreeb, docent, lärare och specialist i allmänkirurgi och katastrofmedicin:
”Lär av Hans, använd samtid, humor, fakta och självironi”
”Hans Rosling var ett geni. Han hade en klockren förmåga att paketera faktabaserad kunskap så att publiken, vare sig det var professorer eller förstaårs-studenter på läkarlinjen blev trollbundna. Det krävs en gudabenådad pedagogik till att sammanfatta världens befolkningstillväxt, dess geografiska och åldersmässiga fördelning på några minuter med hjälp av tio toapappersrullar, se själva!
Hans var en passionerad optimist som drevs av hungern efter fakta för att föklara de verkligt svåra problemen i världen. Han brann för sin uppgift att utrota den extrema fattigdomen. Och han visste vad han pratade om. Hans pappa var kafferostare och hans mamma hade haft tuberkulos, han hade levt det svenska folkhemmets framväxt ut ur fattigdomen.
Han ömsade aldrig skinn, förblev alltid professor vid KI, med skärpet åtdraget över naveln.
Ibland hade han svårt att lyssna, men när han satt på huk framför den tandlösa gumman vid hennes öppna eld ute på Afrikas landsbygd sög han i sig av hennes erfarenheter om hur livet tedde sig, vilket hennes bekymmer var och vad hon behövde för att ändra på det.
Jag var Hans sista doktorand, sen gick han vidare till att fullt ut ägna sig åt stiftelsen Gapminder där han med sonen Ola och sonhustrun Anna skapade nya pedagogiska verktyg för att illustrera hur världen förändrades. Han ömsade aldrig skinn, förblev alltid professor vid KI, med skärpet åtdraget över naveln. Samtidigt njöt han av att slippa den trånga akademiska kostymen.
Det är en grannlaga uppgift för oss på KI att bevara och utveckla arvet efter Hans. Vi måste riva murarna runt KI, inte bygga nya. Undervisning och pedagogik, måste meriteras mer, mycket mer. Lär av Hans, använd samtid, humor, fakta och självironi i undervisning och se till att ägna dig åt viktiga frågor. Då kan man bli en folkbildare som når hela vägen ut i världen!
Hans arv kommer att förvaltas av många, hans lärjungar finns över hela världen. Frön till en förändrad värld med en positiv världsbild som drivkraft. Låt oss se till att fröna växer till blommor som skuggar tillväxten av ignorans och okunskap. Det är vi skyldiga Hans.”
Johan von Schreeb
Anna Mia Ekström, professor i global infektionsepidemiologi och överläkare:
Man fick aldrig det svar man förväntade sig
”Hans Rosling var en fantastisk person och jag känner mig väldigt privilegierad över att ha fått arbeta med honom. Jag bytte område när jag träffade honom för 16 år sedan. Då hade jag disputerat i epidemiologi på KI men hade det globala intresset. Hans hade inspirerat mig mycket när han undervisade på en kurs i Internationell hälsa och jag sökte upp honom på KI.
Första gången vi träffades frågade han ”Är du frireligiös eller kommunist? Inga andra läkare vill jobba med fattiga för dålig lön.” Jag är nog lite mer vänster i så fall sa jag och då började han förhöra mig med sitt berömda chimpanstest (5 frågor om barnadödlighet i olika länder). Sedan gav han mig en tjock rapport från Världsbanken ”World Develoment Report” att läsa. Jag lusläste och älskade den rapporten, och det gillade han och frågade vad jag tyckte om sättet att mäta sjukdomsbörda och hälsokostnader. Jag fick börja jobba direkt, först med en resa till Indien som lärare för Globalhälsokursen och sen med att samla in dataset till World Health Chart och pilottesta layout till det som senare blev Gapminder. Han sporrade mig att vara på tårna och ifrågasatte allt, hela tiden, förhörde en ofta och vände upp och ner på frågeställningar och accepterade inte floskler och dumhet. Han sa ofta "Där har du fel! Helt fel! Tänk efter!!"
Det finns inte så många som arbetar så hårt som han gjorde.
Han var intresserad av allting som hände i världen, inklusive politik, och kunde relatera det till hälsotrender. Han var mästare på att förenkla det komplicerade och delade ofta in rätt och fel men kunde låta sig överbevisas. Han var ung i sinnet, nyfiken och flexibel. Till exempel trodde han initialt inte på hiv-behandling i Afrika, men när han såg att det fungerade så backade han. Det fanns absolut ingen dumstolthet eller prestige hos honom.
Hans storhet var att han var så intelligent och kunde tänka brett och ”out of the box” med oväntade jämförelser som gjorde att man såg klarare. Man fick aldrig det svar man förväntade sig. Han vägrade att vara politiskt korrekt. Hans devis var att om man bara kan belägga sina åsikter med bra statistik kan och bör man uttala sig för att förbättra kunskapen om världen. Det är både vår plikt och frihet som forskare och akademiker.
Det finns inte så många som arbetar så hårt som han gjorde. Ibland knaprade han sockerbitar på kvällarna för att orka jobba sent och förbereda sina föreläsningar.
Han gav ofta oss, sina medarbetare, uppdrag som han inte hann med, och uppmuntrade oss mycket att ta egna initiativ, men gillade också att själv ha rollen som estradör med ett brett kontaktnät av väldigt inflytelserika personer. Han kunde tala med alla just för att han respekterade alla sorters människor oavsett bakgrund aldrig, han gav alla en chans och värderade folk efter det de stod för. Han fjäskade aldrig för någon. Jag kommer att sakna honom så otroligt mycket, han var en sådan enorm inspirationskälla, kunde tänka så brett, och var så ungdomlig och varm som människa. Han lämnar ett stort tomrum.”
Anna Mia Ekström
Christian Unge, överläkare, disputerade 2010 i global hälsa när Hans Rosling var chef för enheten för global hälsa (ICHAR):
”Många är vi som inspirerats och påverkats av dig”
”Hans! Det är med stor sorg jag fått veta att du har somnat in. Mötet med dig under läkarlinjen blev en ögonöppnare och jag visste direkt vad jag ville göra: följa i dina fotspår. Många är vi som inspirerats och påverkats av dig, som forskare, som folkbildare och som pedagoger. Men allra mest har du fått människor i din omgivning att växa. Inte bara har du överöst oss alla med uppfriskande statistik och fakta, du har även upplyst oss om att världen har blivit bättre på så många sätt. Men just i dag känns världen lite fattigare. Vi kommer alla att sakna dina högar av apelsiner, dina powerpoint-bollar, pekpinnar och din skarpa, genomträngande blick.”
Christian Unge
Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa:
Hans Rosling – min medresenär, den ivrige didaktikern
”Mitt allra första minne av Hans är från tidigt 1970-tal i Uppsala: en rufsig kalufs i matsalen på “Ackis” och Hans energiska röst som säger att han ska bli “professor i medicinsk geografi”. Lite märklig kändis, den där Hans Rosling, som dök upp i mitt liv allt oftare: från Sandöskolans biståndsutbildning till Afrikagruppernas veckoslutsseminarier och sedan som min elev på 10-veckorskursen vid professor Yngve Hofvanders ICH, där vi senare blev föreläsarkolleger.
Med sin älskade Agneta förberedde Hans deras arbete i Moçambique, som höll på att gå i kvav på grund av Hans första cancer, som han övervann och kunde tala öppet om i media. Obruten av denna vunna kamp tog sig familjen till Moçambique där de blev placerade i Nacala. Många bilder av Hans under deras år där visar en lång, mycket mager man, alltid rufsig i håret, som troligen aldrig känt av en kam. Så var han: han fick påminnas om att äta och arbetet tog all hans kraft. Vi kom till Moçambique ett par år senare och upplevde under våra fem år där den svårgripbara massfattigdomen i krigets Moçambique på samma sätt som Agneta och Hans.
Hans återberättade för mig per telefon bara ett par dagar före sin död hur han förstod den djupaste fattigdomens brutala natur först där i Nacala: den där upplevelsen man bara kan få vid sinnenas direkta perception av det svårfattbara. Där, mitt i “fattigdomens patologi”, präglades Hans för livet och blev den ivrige didaktikern som ville förmedla denna patologi till alla i oförglömliga föreläsningar och sedermera i Gapminders World Health Chart och i Ted Talks.
Du Staffan – stavas det ‘proffesor’ eller ‘professor’?
På vägen mot KI var jag steget före Hans och fick professuren i internationell hälsa 1996 men Erling Norrby ville strax ha min åsikt om inte “den där Hans Rosling” borde rekryteras till KI. “Visst” tyckte jag och sedan satt jag med Hans i vårt kök i Uppsala och fick hans samtycke. Sedan blev vi dagliga bilpendlare mellan Uppsala och KI, dit vi kom i arla morgonstunder. Alltid. Och aldrig problem med att hitta parkeringsplats. När vi fram emot midnatt stod och kopierade faktaunderlag till kommande föreläsningar, minns jag att en doktorand stirrade på oss och utbrast – innan vi drog oss mot pendlarbilen mot Uppsala efter midnatt: “Ni två är ju inga bra ‘role models’ för oss yngre forskare! Så här kan man inte leva!”
Så sant. Vi blev svaret skyldiga.
Jag har fått privilegiet att vara medresenär i Hans senare del av livet och vi har fått följas åt – inte bara i pendlarbilen. När vi var sena från KI och skulle hämta upp min hustru Birgitta från barnkirurgen på Astrid fick jag sända in Hans för att ta förebråelserna – det gjorde han suveränt! Han var självironisk och öppen om sina problem, där dyslexin var ett återkommande problem. En gång då vi följdes åt för att få våra nya ID-kort skulle vi fylla i persondata på ett formulär. Vi satt i varsitt rum med undersköterskor och vårdbiträden runtomkring och plötsligt hördes Hans höga rop till mig om stavningshjälp: “Du Staffan – stavas det ‘proffesor’ eller ‘professor’?”
Då log många väntande överseende mot professor Hans.”
Staffan Bergström
Hedra Hans Rosling genom att skänka pengar till UNICEF
”För Hans har det alltid varit viktigt att komma ihåg de som har det allra svårast. Därför var det hans önskan att eventuella gåvor i samband med hans bortgång skulle gå till UNICEF, FN:s barnfond”, skriver Hans Roslings hustru Agneta Rosling på familjens insamling.
Till insamlingen
Kondoleansbok för Hans Rosling
En kondoleansbok där du kan lämna en sista hälsning finns tillgänglig i entréhallen till Aula Medica under receptionens öppettider till och med fredag 10 februari. Receptionens öppettider är kl 8-17, adress Aula Medica, Nobels väg 6, Solna.
↧